Überarb. Diss. Univ. Modena, 2005. / Bibliogr.

Diss. Univ. München, 2008.

Originally presented as the author's Thesis (doctoral)--Université d'Aix-Marseille I, 2005. / Includes bibliographical references (p. 181-190) and index.

Thèse (M.A.)--Université Laval, 2004. / Bibliogr.: p. 93-95. Publ. aussi en version électronique.

Submitted by sergio almeida (bernardofm@hotmail.com) on 2018-07-01T21:33:27Z No. of bitstreams: 1 dissertacaoFinalcorrigida.pdf: 1356954 bytes, checksum: c3b280b61d6287fee5717eff335152f9 (MD5) / Approved for entry into archive by Biblioteca Isaías Alves (reposiufbat@hotmail.com) on 2018-07-03T18:04:52Z (GMT) No. of bitstreams: 1 dissertacaoFinalcorrigida.pdf: 1356954 bytes, checksum: c3b280b61d6287fee5717eff335152f9 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-07-03T18:04:52Z (GMT). No. of bitstreams: 1 dissertacaoFinalcorrigida.pdf: 1356954 bytes, checksum: c3b280b61d6287fee5717eff335152f9 (MD5) / FAPESB / A presente dissertação tem por objetivo investigar a teoria da linguagem de Rousseau. Buscar-se-á entender como Rousseau articula seu pensamento presente nas obras: Ensaio sobre a origem das línguas e no Discurso sobre a origem e os fundamentos da desigualdade entre os homens, levando em consideração também outras obras do autor. Para tanto, em um primeiro momento procurar-se-á entender a contribuição de Platão e Condillac para a consolidação do pensamento do Genebrino. Platão contribuiu para a concepção de uma linguagem como função política e Condillac foi o primeiro a lhe fornecer ideais para a formulação de sua teoria linguística. Em um segundo momento, investigar-se-á o desenvolvimento da linguagem proposto por Rousseau. A linguagem é um processo que passa por três estágios: grito de natureza, gestos e por último, articulação da voz. Não se pode deixar de lado a sua relação com a música, ou seja, a música é apresentada como paradigma na qual a linguagem é pensada. Com isso, além de provocar Rameau, ao dizer que a melodia é mais importante do que a harmonia, Rousseau também, se diferencia da concepção clássica da linguagem que acredita numa linguagem como representação. Mas, assim como a música, a linguagem também passa por um processo de decadência. Ao se estabelecer no meio social, as línguas perdem suas capacidades: melódicas e persuasivas. Quando entra em jogo a gramática, a linguagem passa a ser racional e menos sentimental, o que interessa será o uso da força, não mais se convence como nos tempos antigos. / Ce Mémoire a pour objectif enquêter sur la téorie du langage chez Rousseau. On cherchera à comprendre comment Rousseau articule sa pensée dans les œuvres: Essai sur l’origine des langues et Discours sur l’origine et les fondaments de l’inégalité parmi les hommes, en considérant aussi d’autres ouvrages de l’auteur. Pour ce faire, nous tenterons d'abord de comprendre la contribution de Platon et de Condillac à la consolidation de la pensée du Genevois. Platon a contribué à la conception d’un langage comme foction politique et Condillac a été le premier à lui fournir des idéaux pour la formulation de sa théorie linguistique. Dans un second temps, notre recherche enquêtera le développement du langage proposé par Rousseau. Le langage c’est un procès qui passe par trois niveaux : Cri de la nature, des gestes et, par dernier, l’articulation de la voix. On ne peut pas laisser à côté leur rélation à la musique, c’est-à-dire que la musique est présentée comme paradigme dans lequel le langage est pensé. Ainsi, en plus de provoquer Rameau en disant que la mélodie est plus importante que l’harmonie, Rousseau diffère aussi de la conception classique du langage qui croit en un langage comme représentation. Mas, ainsi comme la musique, le langage passe aussi par un processus de décadence. En s’installant dans l’envirronement scocial, les langues perdent leurs capacités : mélodiques et persuasives. Quand la gammaire entre en jeu, le langage devient racionnel et moins sentimental, ce qui intérrèsse sera l’usage de la force, non se convainc plus comme dans les temps anciens.

Submitted by Roberta Aline Sbrana (robertaasbrana@gmail.com) on 2018-10-04T16:11:38Z No. of bitstreams: 1 Tese versão final.pdf: 1943728 bytes, checksum: 77ebd377507e3c0824ce9497ab934921 (MD5) / Approved for entry into archive by Aline Aparecida Matias null (alinematias@fclar.unesp.br) on 2018-10-04T20:04:47Z (GMT) No. of bitstreams: 1 sbrana_ra_dr_arafcl.pdf: 1943728 bytes, checksum: 77ebd377507e3c0824ce9497ab934921 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-10-04T20:04:47Z (GMT). No. of bitstreams: 1 sbrana_ra_dr_arafcl.pdf: 1943728 bytes, checksum: 77ebd377507e3c0824ce9497ab934921 (MD5) Previous issue date: 2018-09-25 / Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP) / Cet article compare le discours philosophique et pédagogique de Jean-Jacques Rousseau à John Dewey afin d'identifier les similitudes entre eux, sans pour autant négliger les différences, en se concentrant sur la société de thèmes, de l'éducation et de l'homme. La comparaison est faite au moyen d'une analyse rhétorique, méthodologie basée sur la Rhétorique d'Aristote et la nouvelle rhétorique de Perelman et Olbrechts-Tyteca. L'intention est de vérifier que Rousseau, ainsi que Dewey, peuvent être qualifiés en tant que partisan de la tradition rhétorique discursive et sa proposition éducative exprime les principes de la pédagogie de la rhétorique. L'introduction présente les significations attribuées à la rhétorique à travers l'histoire, en soulignant sa pertinence dans la recherche portant sur les discours pédagogiques. Les trois premiers chapitres sont consacrés à l'analyse des trois thèmes dans les discours de Rousseau et Dewey, présenter leurs stratégies argumentatives et les étapes de discours. En raison de l'identification des caractéristiques typiques de la rhétorique sophistique dans le discours des deux le quatrième chapitre défend l'inclusion de Rousseau dans la tradition rhétorique, comme cela se fait avec Dewey, et estime que leurs concepts éducatifs sont familiers avec la pédagogie de la rhétorique, comme la philosophie contexte éducatif. Dans les considérations finales sont présentées les contributions possibles de cette analyse à l'éducation dans le temps présent / Este trabalho compara o discurso filosófico e educacional de Jean-Jacques Rousseau com o de John Dewey com o objetivo de identificar aproximações entre eles, sem desprezar eventuais diferenças, focalizando os temas sociedade, educação e homem. A comparação é feita por meio da análise retórica, metodologia fundamentada na Retórica de Aristóteles e na nova retórica de Perelman e Olbrechts-Tyteca. A intenção é verificar se Rousseau, assim como Dewey, pode ser qualificado como partidário da tradição discursiva retórica e se a sua proposta educacional expressa os princípios da pedagogia retórica. A introdução discute os significados atribuídos à retórica no decorrer da história, destacando a sua relevância em pesquisas que examinam discursos pedagógicos. Os três primeiros capítulos são dedicados à análise dos três temas nos discursos de Rousseau e de Dewey, apresentando suas estratégias argumentativas e marcos discursivos. Devido à identificação de traços típicos da retórica sofista no discurso de ambos, o quarto capítulo defende a inserção de Rousseau na tradição retórica, como se faz com Dewey, e considera que as suas concepções educacionais têm familiaridade com a pedagogia retórica, tal qual a filosofia educacional deweyana. Nas considerações finais são apresentadas possíveis contribuições desta análise para a educação na atualidade. / This work compares Jean-Jacques Rousseau's philosophical and educational discourse with John Dewey's in order to identify approximations between them, without neglecting any differences, focusing on the themes of society, education and man. The comparison is made through rhetorical analysis, a methodology based on Aristotle's Rhetoric and the new rhetoric of Perelman and Olbrechts-Tyteca. The intention is to verify whether Rousseau, like Dewey, can be qualified as a partisan of the rhetorical discursive tradition and whether his educational proposal expresses the principles of rhetorical pedagogy. The introduction discusses the meanings attributed to rhetoric throughout history, highlighting its relevance in research that examines pedagogical discourses. The first three chapters are dedicated to the analysis of the three themes in the speeches of Rousseau and Dewey, presenting their argumentative strategies and frameworks. Due to the identification of typical features of sophist rhetoric in their discourse, the fourth chapter argues for Rousseau's insertion into the rhetorical tradition, as is done with Dewey, and considers that his educational conceptions are familiar with rhetorical pedagogy, just as philosophy educational background. In the final considerations are presented possible contributions of this analysis to the education in the present time. / FAPESP: 2015/07644-6

In recent years, The Swedish Moderate Party have repeatedly used the term social contract. What do they mean by this concept that has its roots in the philosophers during the Enlightenment? These thinkers lived in a different time with political problems of ther time. To answer the reserach question, the Moderates' new proposal for an idea program has acted as a research object and a discriptive idea analysis have been done on the text. To then analyze this material, different Ideal types have been used that have been inspired by Enlightenment philosophers and given diffrent types of contract theories. Central points of the social contract theory have been examined and similair ideas as to the philosophers has been found in the idea proposal, some more than others. New ideas have also been seen that can be linked to the social contract. Finally, it is discussed whether the concept has to some extent lost its meaning or whether it is relevant that the concept does not mean the same thing today as three hundred years ago.

No description available.

Debatterna om Hobbes och Rousseaus politiska ståndpunkter är långvariga och välpublicerade. Min ambition i denna mylla har varit att koncentrera mig på en fixerad och konstitutiv fråga, nämligen hur deltagande respektive författare tyckte att folket borde vara i fattandet av politiska beslut - sådana svaren formuleras i Leviathan och The Social Contract. Den kontextualistiska metoden synes naturlig för historisk idéanalys, i synnerhet som en betydande del av undersökningen kommer behöva ta itu med hermeneutiska problem: för att ge förståelse åt Hobbes och Rousseaus politiska filosofier är det nämligen nödvändigt att ha kännedom om de kontexter i vilka de formades. Teorin som appliceras är Kuhns teori om paradigm, kompletterad med Foucaults koncept om episteme. Med paradigm respektive episteme menar Kuhn och Foucault ett temporärt a priori-förhållande som definierar den intellektuella räckvidden inom en specifik disciplin. Bakgrunden mot vilken Hobbes Leviathan tolkas är således det stormiga engelska 1600-talet, Richelieus Frankrike (där Hobbes residerade under nästan hela det decennium som föregick skrivandet av Leviathan), hans personliga biografi etc. Kontextualiseringen av The Social Contract inkluderar bl.a. Machiavellis inflytande, Rousseaus personliga biografi, och upplysningen. Hobbes och Rousseau är överens om att suveränen bör ha absolut makt över alla medborgare. Med denna premiss blir frågan hur de definierar suveräniteten central. För Hobbes är suveränen samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person” i ett förbund där envar avsäger sig sin “Right of Governing” sig själv och transfererar “thy Right to him, and Authorise all his Actions”. Emellertid  tillägger han att folket endast är “made One Person, when they are by one man, or one Person, Represented [...] For it is the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One.”  Rousseaus definition av suveräniteten är allmänviljan omsatt i praktik. Skillnaden mellan allas vilja och allmänviljan är att “while the former considers private interest and is merely a sum of particular wills” exkluderar allmänviljan “the pluses and minuses, which mutually cancel each other out” tills endast det gemensamma intresset återstår.  Efter att suveränen etablerats är alla medborgare, enligt Hobbes, förpliktigade att agera unisont i enlighet med de beslut suveränen fattar. I samma anda är suveränen “the sole Legislator”. Sammantaget är Hobbes mening att en person (eller församling) bör vara enväldig beslutsfattare, och att folket, således, inte bör ha något inflytande i politiska frågor. Det är sant att suveränen beskrivs som samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person”, men då det är tydligt att denne är en faktisk person (eller församling av faktiska personer) och det är “the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One” förefaller detta vara av metafysisk innebörd. Övervägande Hobbes svar på frågan - hur deltagande folket borde vara i fattandet av politiska beslut - är det således tydligt att medborgarna inte vid något skede (efter upprättandet av en “commonwealth”) bör vara delaktiga i den politiska beslutsprocessen.  I kontrast till Hobbes menar Rousseau att suveräniteten inte kan representeras. Vidare anser han att “The people subject to the laws should be their author”. Som vi sett är suveräniteten hos Rousseau identisk med allmänviljan omsatt i handling. När allmänviljan ska definieras i en specifik fråga föreslår Rousseau en “assembly of the people” varpå en motion presenteras och var och en “expresses his opinion on this by voting, and the declaration of the general will is taken from the counting of the votes”. Medelst detta system menar han att varje enskild medborgares makt är lika med suveräniteten delat med antalet medborgare. I The Social Contract argumenterar Rousseau följaktligen för att alla medborgare (endast vuxna män) bör vara jämlika i fattandet av politiska beslut. Ställd inför frågan föreslår Rousseau direktdemokratiska och bindande omröstningar - där alla medborgare tillåts rösta och alla röster är likvärdiga.

Denna uppsats behandlar två barnporträtt utförda av Alexander Roslin utifrån ett performativt perspektiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka en relativt outforskad aspekt av dennes konstnärskap samt hur detta relaterar till det samhälle konstnären verkade i. Hur upplysningens syn på barnet tar sitt uttryck i Alexander Roslins två barnporträtt samt hur detta kan analyseras utifrån ett performativt perspektiv är två centrala frågeställningar för uppsatsen. Frågeställningarna kommer att besvaras genom ett antal teoretiska utgångspunkter, där Jean-Jacques Rousseaus Émile, eller Om uppfostran är mest central. Metoden som uppsatsen kommer tillämpa är baserad på en komparativ analys av de två barnporträtten utifrån ett performativt perspektiv. Uppsatsens disposition är uppdelad i två kapitel, där det initiala beskriver och jämför de två porträtten, och det andra analyserar porträtten utifrån begreppet performativitet.  Uppsatsens generella resultat visar på en korrelation mellan det allmänna samhällets syn på barnet under 1700-talet och Alexander Roslins porträtteringar av barn. Detta understryks av uppsatsens performativa analys, som vidare bidrar till en djupare förståelse för hur samhället under 1700-talet och dess ideal tar sitt uttryck i en konstnärs skildringar.