<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka alliansens betydelse i KBT. Avsikten är att samtliga studier, publicerade mellan 1970 och första kvartalet 2006, som undersökt relationen mellan allians och utfall i KBT-behandling ska omfattas. Totalt ingår 40 studier varav 34 behandlas i uppsatsens metaanalys. Tre effektstorlekar presenteras. För effektstorlek A användes samma metodik som använts i tidigare metaanalyser som undersökt allians-utfall. För de andra analyserna, B och C, har en mer selektiv, konservativ metod tillämpats. Tillkommer gör också en litteraturstudie som undersöker signifikans. Resultaten visar att alliansen är en svag prediktor för utfall i KBT. Alliansen bidrar med effektstorlekar som motsvarar mellan 4 och 0.7 procent av variansen i utfallet. Vidare framkommer att alliansinstrumentet WAI lämpar sig för mätning i KBT, då detta korrelerar tydligast med utfall. I litteratursammanställningen framkommer även att alliansen har ett samband med utfall i depressionsbehandling. Stöd för ett sådant samband saknas i panikbehandling och i missbruksbehandling. En prediktoranalys visar att de specifika faktorer som utvärderats i studierna har en högre andel signifikanta samband med utfall jämfört med alliansen.</p>

I studien undersöktes schematerapeuters arbete med modes, vilket är ett begrepp som utvecklats för att klassificera dimensionella tillstånd av vår personlighet. Syftet var att få en djup bild av hur terapeuterna använder sig av modesmodellen samt hur de anser att den kommer patienten till nytta. Dessutom har studien syftat till att ta reda på hur terapeuterna använder sig av sina egna modes i terapirummet och vilka fallgropar det finns i modellen. En kvalitativ, semistrukturerad metod användes och fem certifierade schematerapeuter intervjuades. Datan är analyserad utifrån en tematisk analys med fyra teman, vilka är terapeutens användningsområde av modes, modellens funktionalitet för patienten, terapeutens modes och fallgropar. I resultatet rörande terapeutens användningsområde av modes framkom att terapeuterna arbetar med modes utifrån två huvudinriktningar. Dels använder de sig av modes som förståelsemodell för att få en tydlig bild av patienten och sig själva i terapin, samt att de integrerar patienten i arbetet kring modes. Vad gäller temat om modellens funktionalitet för patienten framkom två kategorier, nytt synsätt och struktur. Terapeuterna ansåg att patienterna lärde sig ett nytt synsätt och att modellen gav struktur. I underkategorierna framkom att patienterna fick en flerdimensionell syn på sig själva, att modellen erbjöd dem alternativ, dämpade deras inre kritiker och lärde dem att se när de blev ”kidnappade” av ett mode. Terapeuterna ansåg också att patienterna hade mycket lätt att ta till sig modesmodellen, att den kunde hjälpa patienter även med enklare problematik och att den kunde vara till hjälp för att patienterna skulle få tillgång till sin sårbara sida. Under temat schematerapeuters egna modes framkom två kategorier, hur de använder sig av sina egna modes och vilka av deras egna modes som kan påverka terapin negativt. Resultatet visade att terapeuter använder sina egna modes genom att analysera dem i terapisamtalet, att de använde sin egen sårbarhet för att skapa kontakt med patienten samt för att avgöra vilket mode patienten befann sig i. De modes som de kunde hamna i som var negativa för patienten var dysfunktionella copingmodes och dysfunktionella internaliserade föräldermodes. Temat fallgrop visade att det kan vara svårt att skilja modes ifrån varandra.

<p>Behandlingsstudien gällande individuell KBT-behandling för social fobi genomfördes på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. I studien ingick 22 individer som alla uppfyllde kriterierna för social fobi enligt DSM-IV. Antalet sessioner planerades bli 15 stycken, med viss flexibilitet gällande individuella skillnader. Mätningar gjordes före och efter behandlingen. Som utvärderingsmått har använts SPS, SIAS, FNE, BDI, BAI, CSQ-8, gällande diagnostisk bedömning har använts ADIS-IV. Samtliga mått visar på en statistiskt signifikant förbättring. Studien påvisar att KBT-behandlingen för social fobi för de aktuella individerna ledde till en markant förbättring av deras socialfobiska besvär.</p>

<p>Allt fler yrkesgrupper efterfrågar kompetens i kognitiv beteendeterapi. Handledning i metoden ges idag även utanför det kliniska området. Trots detta saknas en modell för hur denna KBT orienterade handledning ska utformas. Teorigenomgången har visat att modeller och teorier om handledning har skapats utifrån praxis och perspektiven på handledning är många. Syftet med studien var att beskriva centrala aspekter i KBT orienterad grupphandledning. Semistrukturerade intervjuer med handledare valdes som metod. Resultatet visar på gemensamma grundläggande drag i respondenternas beskrivning av definition, syfte, fokus och metoder. Skillnader har återfunnits i hur man förhåller sig till fundamentala aspekter av handledningen; frågan om ansvar, förhållningssätt som handledare, vad man ska lära ut och hur man ska benämna handledningsinsatsen. Ett ökat fokus på den handleddes utveckling och på grupprocesser rekommenderas i diskussionen. Vikten av att renodla olika typer av handledning diskuteras.</p>

No description available.

<p>Social fobi är en av de vanligaste ångestsjukdomarna. Rädsla och oro i sociala situationer och prestationsrelaterade dito är utmärkande för dessa individer. Social fobi tenderar, om den inte behandlas, att bli kronisk och det finns indikatorer på att tillståndet förvärras över tid. Idag finns behandlingar som ger goda utfall direkt efter avslut, men huruvida behandlingseffekterna håller i sig över längre tid är mer höljt i dunkel. Internetadministrerade självhjälpsbehandlingar har en möjlighet att öka tillgängligheten för denna klientgrupp och det är då av vikt att den är av god kvalitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekterna 30 månader efter avslutad Internetadministrerad KBT inom ramen för SOFIE (SOcial Fobi behandling via Internet i kombination med Exponering) projektet (n = 54), samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan att få tillägget telefonkontakt (n = 28) med sin terapeut eller ej (n = 26). Via internet genomfördes uppföljningsmätningar med SPSQ (Social Phobia Scale Questionnaire), SPS (Social Phobia Scale), SIAS (Social Interaction Anxiety Scale), LSAS-SR (Liebowitz Social Anxiety Scale - Self Rated), QOLI (Quality of Life Inventory), MADR-S (Montgomery Åsberg Depresssion Rating Scale), BAI (Beck Anxiety Inventory), samt att en telefonadministrerad SCID-intervju (Structured Clinical Interview for DSM-IV) för att fastställa diagnos och samtidig CGI-skattning (Clinical Global Improvment) genomfördes. Data beräknades med upprepade ANOVA och efterföljande t-test. Samtliga resultat baserades på intention-to-treat värden. Medelvärdet av inomgruppseffektstorlekarna för samtliga utfallsmått är stor, med telefonkontakt (SOFIE 2), d = 0.93, utan telefonkontakt (SOFIE 2.5), d = 1.52, vid jämförelsen mellan förmätning och 30-månadersmätning. Direkt efter avslutad behandling i SOFIE 2.5 uppfyllde, 31 % av deltagarna inte längre diagnosen social fobi, för SOFIE 2 var andelen 38 %. I föreliggande mätning uppfyller 56% inte längre diagnosen social fobi enligt DSM-IV, om beräkning sker konservativt (annars 84%). CGI visade att procentandelen som förbättrats stort sedan behandlingens påbörjande var 66.7% för SOFIE med telefonkontakt, respektive 70% för SOFIE utan telefonkontakt. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna, men SPSQ visade på en fördel för gruppen som inte erhöll telefonkontakt med sin terapeut. Slutsatsen blir att deltagarnas förbättring håller i sig över tid samt att de fortsatt att förbättras oavsett grupp.</p>

Psykisk ohälsa är ett problem i vårt samhälle som växer. Det har visat sig att allt fler rapporterats må sämre på senare år i olika sammanhang samt att det har skett en ökning främst av unga patienter inom psykiatrin. En faktor kan vara en ändrad tillit till behandling av psykisk ohälsa.  Föreliggande studie har undersökt de metoder som legat till grund för forskning inom ämnet.   Studien syftar till att få en uppfattning om vilken tillit unga vuxna inom åldersintervallet 19-30 år har till psykodynamisk terapi (PDT), kognitiv beteendeterapi (KBT) samt farmakologisk behandling vid psykisk ohälsa.   Vid sammanställningen av undersökningen visas bland annat resultat på att psykoterapierna skattades högre än farmakologisk behandling. KBT skattades högre i alla avseenden framför PDT, samt att kvinnorna generellt skattade högre än männen i alla de tre behandlingsmetoder som inkluderades i studien.

Smärta är ett symtom som sjuksköterskan kontinuerligt möter och patientens smärta bör tas på allvar. Smärta är patientens subjektiva upplevelse. Komplementära och alternativa metoder är termen på mer än 1800 olika behandlingar vilka kompletterar den vanliga sjukvården och kan ges som ett tillägg till en annan behandling. Syftet med denna studie var att belysa effekter av och patienters attityder till massage, yoga, KBT och musik som behandling för långvarig smärta. Studien var en systematisk litteraturstudie som inkluderade 19 resultatartiklar som kritiskt granskades. Resultatet visade att patienterna upplevde massage, yoga, KBT och musik som effektiva behandlingar för att reducera deras smärta. Det belystes att patienter önskade mer information från deras ansvariga sjuksköterska om dessa behandlingsalternativ samt att de patienter som fick information från sin sjuksköterska var mer benägna att använda sig av behandlingarna. Konklusionen visade att sjuksköterskans och närståendes attityder troligtvis kan påverka patientens attityder till massage, yoga, KBT och musik. Det framkom även att ett flertal patienter hade en positiv attityd till massage, yoga, KBT och musik. I framtiden bör mer forskning inrikta sig på vårdpersonalens attityder och hur de använder sig av metoderna i det dagliga arbetet eftersom deras attityd till metoderna troligtvis påverkar patienternas.

Syftet med denna examensuppsats var att mäta kunskaper som deltagarna i en internetbehandlingen för generaliserat ångestsyndrom fått av psykoedukationen i behandlingen. I studien undersöktes om behandlingsgruppen ett år efter avslutad behandling kom ihåg det som lärdes ut i behandlingen. Det undersöktes även om det fanns något samband mellan kunskap och grad av oro. För att mäta kunskap framställdes ett flervalstest som baserades på modulerna i internetbehandlingen. Det slutgiltiga testet bestod av 22 items. Flervalstestet gavs ut till behandlingsgruppen i internetbehandlingen och till en kontrollgrupp. Behandlingsgruppen fick högre poäng på testet än kontrollgruppen. Det fanns ett samband mellan poäng på testet och poäng på PSWQ. Resultaten visar att kunskap har viss betydelse för hur personer med GAD upplever sin oro. Enbart kunskap verkar dock inte vara tillräckligt för att uppnå förbättring utan individen tycks även behöva internalisera och praktisera kunskapen.

Allt fler yrkesgrupper efterfrågar kompetens i kognitiv beteendeterapi. Handledning i metoden ges idag även utanför det kliniska området. Trots detta saknas en modell för hur denna KBT orienterade handledning ska utformas. Teorigenomgången har visat att modeller och teorier om handledning har skapats utifrån praxis och perspektiven på handledning är många. Syftet med studien var att beskriva centrala aspekter i KBT orienterad grupphandledning. Semistrukturerade intervjuer med handledare valdes som metod. Resultatet visar på gemensamma grundläggande drag i respondenternas beskrivning av definition, syfte, fokus och metoder. Skillnader har återfunnits i hur man förhåller sig till fundamentala aspekter av handledningen; frågan om ansvar, förhållningssätt som handledare, vad man ska lära ut och hur man ska benämna handledningsinsatsen. Ett ökat fokus på den handleddes utveckling och på grupprocesser rekommenderas i diskussionen. Vikten av att renodla olika typer av handledning diskuteras.