The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

I denna kvalitativa intervjustudie undersöktes hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beskriver flytten från en vanlig skola till en specialutformad skola. Det undersöktes i vilken utsträckning barnets perspektiv beaktades under processen av skolbytet. Studiens övergripande fynd visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har begränsat aktörskap och låg delaktighet i skolan och att bytet till en specialutformad skola har konsekvenser för barnens identitetsformering. Med hjälp av den narrativa analysen framkom att eleverna upplever en dålig situation i den gamla skolan, där de inte får den hjälp de behöver. Elevernas delaktighet och inflytande åsidosätts och de har svag röst i fråga om bytet till en annan skola och de sällan deltar i beslut som berör dem. Studiens resulat tyder på behovet att reflektera om hur skolans verksamheter skulle organiseras så att alla barn får den hjälp de behöver, beakta barns rätt att själv utöva makt över sitt eget liv och att delta i beslutsfattande processer som rör dem samt att beakta barnets perspektiv vid alla skolrelaterade överväganden.

This work considers what ontology might be after the deconstruction of arché in Reiner Schürmann's and Giorgio Agamben's thinking. It addresses the question by reading Schürmanns historical deduction of the categories of presencing in his book Heidegger On being Acting: From Principles to Anarchy. This deduction is at the heart of his thought in that it tries to manifest what it means to live the transition from arché to an-arché, from a life under principles and why's, to a life without why, and the principle of anarchy. This transitional thought rests on what he calls the hypothesis of closure of the metaphysical field. The deduction is therefore a question of a relation between the first beginnings end as an other beginning. He shows this by establishing categories that are both conceptual- and sensible form. This reaches its full articulation in what he calls the categories of transition; categories in which the distinction between category and intuition seems to collapse – that are its own gaze or eye, that sees both the past and the future at the same time. This is a question regarding relationality: the transition from a causal relationality to an anarchic relationality, from a substance ontology to relational ontology. What is the relational status of the transition itself and its categories? This question lead to the main one: is the transition between arché and an-arché a relation between the two? The overall purpose is to explore this question in order to open, in the end, a path between him and Agamben. The later has pointed out that the key problem to live truly anarchic is a critique of the ontological relation because language presuppositional structure manifests in it, which takes its “full” form in his work The Use of Bodies. Here, perhaps – which we only can point to – Schürmann's thought can meet Agamben's in the caesura between arché and an-arché. Can anarchy ever be in a position of principle? In the end we will have to point to the notion of oikonomia as an area of further research to understand the question of anarchy between Agamben and Schürmann.

Using dirt and cleaning as a point of departure, I have examined how categorization and intentionality affects our perception of value. The work is partly performative in its nature where this performativity sets the limelight on the transition between categories: From dirt to craft, from irrational behaviour to art. In the artistic process, I have used coffee rings on table cloths, shoeprints on wallpapers and  the act of mopping as a means of questioning. Through this, I also reveal and question hierarchies in society. The essay discusses and theoretically relates to the artistic work. / Med utgångspunkt i smuts har jag underökt hur kategorisering och intentionalitet påverkar vår uppfattning av värde. Arbetet är delvis performativt till sin natur, där denna performativitet sätter fokus på övergången från en kategori till en annan: Från smuts till konsthantverk, från irrationellt beteende till konst. I den konstnärliga processen har jag använt mig av kafferingar på dukar, skoavtryck på tapeter och moppande av golv som medel för ifrågasättande. PÅ detta vis blottlägger och ifrågasätter jag hierarkier i samhället. I uppsatsen diskuterar jag och relaterar teoretiskt till det konstnärliga arbetet.