Permafrost carbon stores have been suggested to react to warming trends with increased terrestrial loading to its coastal waters. Presently, the warming has been seen to be especially high in the East Siberian Arctic and the fate of the major release of terrestrial matter to these coasts is yet to be detailed. Our work is focused on the East Siberian Shelf (ESS) – which is the largest continental shelf in the world. It receives substantial inputs of terrestrial organic matter both from the large Russian rivers and from eroding coastlines. The largest of its rivers, the Lena, discharges in Buor-Khaya Bay, which is also a hot spot for coastal erosion. Previous studies of molecular and δ¹3C and Δ¹⁴C composition of terrestrial organic matter received by Arctic coastal waters have suggested a different propensity of different terrestrial source materials towards bacterial degradation. This detailed isotopic and molecular marker survey which is the basis for this thesis reveals clearly distinguished source patterns both between surface water (POC) and sea floor (SOC) as well as with distance away from the sources. The heavy terrestrial dominance over marine/planktonic sources are clearly detected in gradients of high POC and SOC levels, as well as depleted δ13C -OC and high HMW/LMW n-alkane ratios. Furthermore, data suggests that terr-OC was substantially older yet less degraded in the surface sediment than in the surface waters. This unusual vertical degradation trend was only recently found also for the coastal and central East Siberian Sea. It seems that the riverine terr-OC component comprising mainly annual thaw layer surface soil dominates the buoyant surface water POC and is readily degraded. This is in contrast to the coastline-erosion terr-OC which is associated with minerals and therefore ballasted to the sediments where it makes up the key OC component and seems relatively protected from degradation. The study area of this work is a region with strong terrestrial influence hosting many of the important carbon cycling processes, and data reveal two important OC contributors of different origin, mineral associated coastal erosion matter and riverine borne surface soil matter. These two components may well represent different propensities to contribute to a positive feedback to climate warming by converting OC from coastal and inland permafrost into CO₂.

Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka hur klimatundervisning i skolans tidiga år kan utformas för att bidra till miljövänliga attityder och beteenden i klimatundervisning. Arbetet behandlar även hur lärare kan minska klimatångest hos elever i klimatundervisning. Ämnet är av stor relevans att undersöka då forskning om klimatundervisning i förskoleklassen och skolans 1–3 (F–3) är begränsad.  För att få svar på frågeställningarna genomfördes en informationssökning i databaserna ERC och ERIC. Olika sökord har kombinerats med hjälp av boolesk sökteknik och frassökning för att hitta relevanta källor. Ytterligare sökteknik som använts är kedjesökning med hjälp av valda forskningsartiklars referenslistor. Totalt valdes 21 artiklar och rapporter ut. Då forskning om klimatundervisning i skolans tidiga år är begränsad har generaliseringar gjorts utifrån vad utvald forskning om klimatundervisning för andra årskurser än skolans F–3 beskriver.  Resultatet presenterar användbara undervisningsstrategier med varierande arbetssätt som kan vara gynnsamma i klimatundervisning för att utveckla positiva attityder och beteenden. Exempel på strategier som tas upp är diskussioner, att möta klimatvetenskapen, hantera missuppfattningar samt att göra lokala projekt. Dessa strategier kan implementeras i undervisningen genom erfarenhetsbaserat lärande, rollspel och användning av skönlitteratur. Arbetssätten som presenteras kan minska klimatångest och istället bidra till hopp för att utveckla miljövänliga attityder och beteenden. Slutsatserna som dras i kunskapsöversikten är att arbetet med klimatundervisning bör påbörjas i så tidig ålder som möjligt trots bristande direktiv från läroplanen för grundskola samt för förskoleklassen och fritidshem (LGR11). Att lärare för de lägre årskurserna kan välja att inte genomföra klimatundervisning med tanke på de bristande direktiven samt i oro för att väcka negativa känslor som klimatångest hos elever är ännu en slutsats som dras. På grund av att klimatångest är ett faktiskt problem är det av största vikt att fokusera på undervisning som bidrar till hopp.

Human activities have lead to changes in the energy balance of the Earth and the global climate. Changes in atmospheric aerosols are the second largest contributor to climate change after greenhouse gases since 1750 A.D. Land-use practices and other environmental drivers have caused changes in the emission of biogenic volatile organic compounds (BVOCs) and secondary organic aerosol (SOA) well before 1750 A.D, possibly causing climate effects through aerosol-radiation and aerosol-cloud interactions. Two numerical emission models LPJ-GUESS and MEGAN were used to quantify the changes in aerosol forming BVOC emissions in the past millennium. A chemical transport model of the atmosphere (GEOS-Chem-TOMAS) was driven with those BVOC emissions to quantify the effects on radiation caused by millennial changes in SOA. The specific objectives of this licentiate thesis are: 1) to understand what drove the changes in aerosol-forming BVOC emissions (i.e. isoprene, monoterpenes and sesquiterpenes) and to quantify these changes; 2) to calculate for the first time the combined historical aerosol direct and aerosol-cloud albedo effects on radiation from changing BVOC emissions through SOA formation; 3) to investigate how important the biological climate feedback associated to BVOC emissions and SOA formation is from a global climate perspective. We find that global isoprene emissions decreased after 1800 A.D. by about 12% - 15%. This decrease was dominated by losses of natural vegetation, whereas monoterpene and sesquiterpene emissions increased by about 2% - 10%, driven mostly by rising surface air temperatures. From 1000 A.D. to 1800 A.D, isoprene, monoterpene and sesquiterpene emissions decline by 3% - 8% driven by both, natural vegetation losses, and the moderate global cooling between the medieval climate anomaly and the little ice age. The millennial reduction in BVOC emissions lead to a 0.5% to 2% reduction in climatically relevant aerosol particles (> 80 nm) and cause a direct radiative forcing between +0.02 W/m² and +0.07 W/m², and an indirect radiative forcing between -0.02 W/m² and +0.02 W/m². The suggested biological climate feedback seems to be too small to have observable consequences on the global climate in the recent past.

I rådande klimatförändringar ses ett stort behov av långsiktiga och stabila lösningar för att både minska och för att binda kol. En kolsänkeprodukt är biokol som utöver sin förmåga att agera kolsänka även bidrar som jordförbättrare när den tillsätts i planteringar och till skogar. Biokol har även setts ha en tillväxthöjdande effekt på träd och växtlighet. I studien ses att biokol kan anses vara en kolsänka. Studiens resultat indikerar även att biokol har en effekt på trädens diametertillväxtoch jordens organiska halt. Studien indikerar på att en påverkan av biokol finns i Varvsparken i Malmö. Som en framtida klimatnyttig produkt ses biokol ha stor potential men där tillsättning av biokol behöver anpassas efter jordtyp, önskade effekter och långsiktig påverkan.

The increasing number of registrations and usage of private airplanes have an outside impact of aviation emissions. This paper describes a design intervention to reduce private aviation specifically, and business travel in general, by use of holographic video conferencing technologies that seek to address deficiencies in current videoconferencing technologies. With an open-source technology roadmap for an interoperable holoconferencing system in mind, a campaign object – the COPCube – was created that will be used to lobby policymakers at the upcoming COP28 conference in Dubai, UAE, to reduce private travel, by example and regulation, and to invest in development of alternative technologies such as described in the paper.

Bakgrund: Sedan dess tidiga start på 60-talet växer idag Artificiell Intelligens (AI) i revolutionerande fart och används idag i områden från sjukvård, digitala klockor, domstolar, offentliga toaletter, preventivmedel eller till energisystem. Den breda implementeringen och data växer storslaget fram på marknaden. Men AI-tekniken bidrar även till att bland annat kvinnor drabbas av stereotypa könsroller som programmeras in, trots att kvinnor är de som 1) använder tekniken minst och 2) är underrepresenterade inom tech-sektorn. Ur ett etiskt perspektiv finns även andra problematiska svårigheter med AI i förhållande till dess utsläpp och påverkan på klimatet. Syfte: Syftet med arbetet är att studera vilka föreställningar om AI personer som är verksamma inom sektorn i Sverige har, med särskild hänsyn till genus och klimat. Frågeställning: Vilka föreställningar har personer verksamma inom AI-sektorn i relation till genus och klimat? Metod och teori: En kvalitativ metod har använts där halvstrukturerade intervjuer har gjorts med fyra personer. En kvalitativ innehållsanalys har gjorts vid analyserandet av intervjutranskriberingarna. I Analysen tillämpas Yvonne Hirdmans genusteori. Slutsats: AI diskursen med dess mestadels positiva konnotationer har ett stadigt grepp inom sektorn. Inget av de aktuella projekten som informanterna är verksamma i nu tillämpar något specifikt etiskt regelverk, bortsett från de etiska riktlinjer som varje enskild organisation som är involverad i projektet har. Det finns en viss medvetenhet om etikrelaterade problem med AI kopplat till genus och klimatförändringar, men inget större engagemang i att hantera det eller att granska egna utsläpp. Huvudfokus är hur AI kan tillämpas för att hantera olika samhällsutmaningar.

Throughout earths history, the climate have always naturally varied due to both external forcings and internal mechanisms. With the outlook on future climate change, it is important to understand the climate system and this includes its natural variability. Depending on the driving mechanisms, the variability happens over different timescales. Among these is centennial variability, which still have unanswered questions. Studying centennial variability requires climate timeseries that are both long enough to encompass several cycles and detailed enough to resolve the variability signals. New data from long transient Holocene model simulations and recent efforts to compile large proxy databases now presents an opportunity to study centennial variability with better data foundation than earlier. To do so, this master thesis studies centennial variability in transient Holocene simulations from 9 models and 122 proxy records with a spectral analysis with the aim of finding the general signals related to cycle length, geographic dependencies and discuss the implications for the ongoing scientific discussion on the potential driver(s). The spectral analysis of the proxy records finds centennial variability significant from red noise in the majority of the records, with the highest concentration of cycle lengths around 120- 130 years, an average at 240-300 years, depending on the number of cycles included in the calculation, and no clear indication of it being dependent on which climate variable, although air temperature is the biggest group and influence the results the most. The analysis of the model global mean temperature (GMT) also finds centennial variability in all simulations with the highest concentration of cycle lengths around 120-150 years and an average just slightly above that. A good agreement between model and proxy data is thereby indicated, although the spread is slightly larger for the proxy data, but this is also a more diverse collection of data than the models. There is also a good agreement in the lack of latitudinal dependencies, where centennial variability is found at all latitudes of the model data (6 bands with a combined global coverage is analysed) and no clear differentiation is found between the proxy records at different latitudes. However, all the model data have most spectral density distributed over the 90N to 60N latitude band, which indicates either a particular variability sensitivity or potential driving mechanisms in this region. Four of the models also have differentiated/single forcings simulations and the spectral analysis of the GMT in all of these also reveals significant centennial variability with cycle lengths between 100-200 years. The simulations where only orbital forcing also show this and so the different forcings seem to induce some variability to the system, but none can be said to be the main driver based on the spectral analysis. This also includes solar irradiance, which long have been hypothesised to drive centennial variability, as all the simulations without this forcing, which includes some of the full forcing simulations as well, all have significant centennial variability. The results instead indicate that centennial variability is internally driven and that the Arctic is a region of interest for this aspect. The conclusions is not without uncertainties, as both proxies and model simulations have uncertainties, but when analysing with a largely uniform approach on a large data collection, there is good evidence of centennial variability with cycle lengths around 100-200 years across the entire range of available Holocene paleoclimate data

The climate system is undergoing rapid changes because of anthropogenic emissions of greenhouse gases. The effects from a warmer climate are already noticeable today with more frequent extreme weather events. These extreme weather events have financial consequences and pose risks to the financial system. This study evaluates such physical climate risks for the periods 2021-2025 and 2026-2030 by developing a quantitative model. Physical risks are here limited to heat waves, heavy precipitation events, drought and tropical cyclones. The model applies climate data from CMIP5 to evaluate hazard intensity at the location of a company. Vulnerability of the certain hazard is determined based on the sector. Physical risks from supply chain relations are also considered. The result is then aggregated on portfolio level. The model is applied to compare the exposure of physical climate risks on sustainable equity funds with the exposure on the general market and to determine what characteristics that contribute to low respectively high climate risks. Generally, the total climate risk proves to be lower for the period 2021-2025 compared to 2026-2030 because of the natural variability in the climate system. Europe has the lowest climate risk, and the GICS-sector with the highest risk is Real Estate. No clear conclusion can be drawn in the comparison of physical risk exposure between sustainable funds and the market; however, the result indicates that sustainable funds select securities of lower risk within a specific investment universe. The average sustainable funds select equities with lower risk within regions, sectors and market cap sizes in almost all studied cases. Regional allocation proves to be important for the exposure to physical climate risks. This is also related to market cap size since larger companies are likely to have their assets distributed in several countries which contributes to diversification. On fund level, the strategy of carbon minimising is shown to have no significant impact on physical climate risks, neither positively nor negatively. The awareness among investors on physical climate risks is currently low, and sustainability labels seem to offer no guarantee for minimising physical risk exposure. This study adds to the very small pool of studies on physical climate risks in investment management and provides a market wide overview. Hopefully, development of this research area can contribute to increase the awareness of investors and thereby drive capital towards a more resilient society. / Klimatet genomgår en snabb förändring på grund av antropogena utsläpp av växthusgaser. Effekterna av ett varmare klimat är redan kännbara idag med mer frekventa extremväderhändelser. De här extremväderhändelserna har finansiella konsekvenser och utgör en risk för det finansiella systemet. Den här studien utvärderar sådan fysisk klimatrisk för perioderna 2021-2025 och 2026-2030 genom att utveckla en kvantitativ modell. I begreppet fysiska klimatrisker innefattas här värmeböljor, kraftiga skyfall, torka och tropiska cykloner. Modellen använder sig av klimatdata från CMIP5 för att utvärdera intensiteten av naturfenomenet på den geografiska platsen för företagets tillgångar. Känslighet för naturfenomenet bestäms baserat på sektorn. Fysiska risker från värdekedjan inkluderas också. Resultatet är sedan aggregerat på portföljnivå. Modellen är applicerad för attjämföra fysiska klimatrisker för hållbarhetsfonder jämfört med den generella marknaden och för att bestämma vilka faktorer som bidrar till en hög respektive låg klimatrisk. Generellt visades att den fysiska klimatrisken var lägre för perioden 2021-2025 jämfört med perioden 2026-2030 på grund av naturlig variabilitet i klimatsystemet. Europa hade den lägsta klimatrisken, och GICS-sektorn med högst risk var fastighetssektorn. Ingen tydlig slutsats kan dras i jämförelsen av klimatrisk för hållbarhetsfonder och marknaden, men resultatet indikerar att hållbarhetsfonder väljer aktier med lägre klimatrisk inom ett specifikt investeringsunivers. Den genomsnittliga hållbarhetsfonden väljer aktier med lägre risk inom regioner, sektorer och market-cap storlek i nästan alla studerade fall. Regional allokering visade sig vara en viktig faktor för exponering av klimatrisk. Det relaterar också till storlek av företaget eftersom större företag är mer troliga att ha tillgångarna fördelade i flera länder vilket bidrar till diversifiering. På fondnivå visades att strategin att minimera koldioxidintensitet inte påverkar klimatrisken signifikant, varken negativ eller positiv. Medvetenheten om fysisk klimatrisk bland investerare är idag låg, och hållbarhetsmärkningar tycks inte innebära någon garanti för att minimera exponeringen till fysisk klimatrisk. Den här studien bidrar till den mycket lilla gruppen av studier inom fysisk klimatrisk i investeringar och erbjuder en överblick över hela marknaden. Förhoppningsvis kan utveckling av detta forskningsområde bidra till att öka medvetenheten hos investerare och därmed driva kapital mot ett mer resilient samhälle.

This report investigates inconsistencies in climate policy engagement of 16 major corporations in five industrial sectors and analyses which problem areas are significant in the inconsistency of their engagement. The purpose of this report was to scope the area of inconsistent climate policy engagement on behalf of the company GES International – Global Engagement Services, who offers advisory services in responsible investment. This report has been performed through a literature review and is partly based on a report on corporate carbon policy footprint by the independent organisation InfluenceMap.   All companies investigated in this report are to some extent supporting the climate agenda of the Paris Agreement, including limiting global warming to below two degrees. Nevertheless, 14 of the 16 companies are at the same time showing a negative climate policy engagement. The problem areas leading up to this inconsistency that have been detected in this report are; when companies are taking part in organisational relationships that are unsupportive of climate change mitigation strategies, when companies are against climate legislation, the unwillingness of companies to change their own industrial sector and companies showing mixed signals on the same policy topic.   The conclusions that can be drawn from this report is that there are substantial inconsistencies in the climate policy engagement of companies and it can be difficult to assess what the company’s true stance on climate engagement is. Some measures to improve on consistency is for companies to review their policy engagement and be transparent on what their actual stance climate engagement is, however this transition can take time. / Den här rapporten undersöker inkonsekvenser inom klimatpolicy engagemang hos 16 av världens största företag, inom fem olika sektorer, och analyser vilka problemområden som är betydande inom motsägande klimatengagemang hos företagen. Syftet med rapporten är att granska området kring inkonsekvent klimatpolicy engagemang på uppdrag av företaget GES International – Global Engagement Services, som erbjuder rådgivning inom hållbara investeringar. Rapporten har utförts genom en litteraturstudie som delvis är baserad på en rapport om företags påverkan på klimatet genom policys som är utgiven av den oberoende organisationen InfluenceMap.   Samtliga företag som undersöks i den här rapporten visar sig till viss del stödja klimatagendan i enlighet med Parisavtalet, vilket inkluderar en höjd global temperatur på max två grader. Trots detta visar sig 14 av de 16 företagen ha en distinkt negativ klimatpolicy engagemang som strider mot deras erkännande av Parisavtalet. De identifierade problem i den här rapporten som leder till motsägande klimatengagemang hos företagen är; när företagens organisatoriska relationer som arbetar strategiskt mot att förbättra klimatförändringar, när företagen strategiskt arbetar för att motverka lagstiftande om klimat, när företag är emot att inkludera sin egen sektor i klimatarbetet och när företagen visar olika åsikter inom samma ämne.   Slutsatsen som kan dras från den här rapporten är att det finns substantiella motsägelser i företagens klimatpolicy engagemang och det kan vara svårt att avgöra vilken som är den sanna inställningen hos företagen. För att för att göra företagens klimatengagemang mer konsekvent kan företagen till exempel granska sina egna engagemang och vara transparenta med vad deras egentliga inställning till klimatet är. Omställning till ett mer konsekvent klimatengagemang hos företagen kan ta lång tid.

The creation of futures scenarios is a tool to addresschallenges towards sustainability in planning and thebuilt environment. Scenarios in the project BeyondGDP growth explore futures where priority is givento social and environmental aspects and economicgrowth is regarded as uncertain. When futures areused as an input to planning, there has to be anawareness of the possible consequences of those.Sustainability assessment for futures scenarios aimsto give a comprehensive assessment of how differentscenarios can affect relevant aspects. This thesis gives an overview of current methods forsustainability assessment of futures scenarios. It alsoproposes improvements to one of them and tests iton the Beyond GDP growth scenarios. SAFS (SustainabilityAssessment Framework for Scenarios) isthe method selected. SAFS considers environmentaland social aspects providing qualitative results anduses consumption perspective and life cycle approach. Improvements to SAFS are proposed in two directions.First, the Doughnut developed by Raworth(2012) is integrated in the method. It gives a graphicrepresentation, putting each aspect in context withthe others and facilitate the communication of theassessment results. Second, an alternative approachis suggested to evaluate the consequences of environmentaldeprivation on social conditions. Thisalternative approach can also help communicateuncertainties. / Att skapa framtidsscenarier är ett verktyg för attadressera utmaningar relaterade till hållbarhet inomsamhällsplanering och samhällsbyggnad. ProjektetBortom BNP-tillväxt utforskar i ett antal scenarierolika framtider där sociala och miljömässiga aspekterfår prioritet och ekonomisk tillväxt betraktas somosäker. När framtidsscenarier används som inputi samhällsplanering behöver det finnas en medvetenhetom dessa framtiders möjliga konsekvenser. Hållbarhetsbedömning av framtida scenarier utgören omfattande utvärdering av hur olika scenarier kanförväntas påverka relevanta aspekter. Den här uppsatsen ger en översikt över befintligametoder för hållbarhetsbedömning av framtidsscenarier,den applicerar en av dessa metoder - SAFS(Sustainability Assessment Framework for Scenarios) -på scenarierna inom Bortom BNP-tillväxt och föreslårförbättringar till metoden. SAFS väljs därför att densom metod tar hänsyn till såväl miljö- som socialaaspekter, ger kvalitativa resultat och utvärderar scenariernaur ett konsumtions- och livscykelperspektiv. Två förbättringar av SAFS föreslås. Den ena är attintegrera Raworths “Doughnut” (2012) eftersomden erbjuder ett sätt att grafiskt representera allautvärderade aspekter tillsammans och underlättaratt kommunicera resultatet från bedömningen. Denandra förbättringen innebär ett annat angreppssättför att utvärdera konsekvenserna av miljöförstöringför sociala aspekter. Det föreslagna angreppssättetkan även underlätta att kommunicera metodens inneboendeosäkerheter gällande resultaten. / Beyond GDP growth