Henriksdals reningsverk ägs av Stockholm Vatten och är ett av Europas störstaavloppsreningsverk som är helt beläget under marken. Grundläggande för att den biologiska reningsprocessen skall fungera är att en stor mängdmikroorganismer eller slam hålls kvar i de biologiska bassängerna. Detta sker idag genom attslammet får sjunka i eftersedimenteringsbassänger varifrån det cirkuleras tillbaka tillbiobassängerna. Periodvis, när flödena in till verket är höga, räcker inte kapactiteten i det biologiskareningssteget till. Vid sådana tillfällen finns idag två drifttekniska möjligheter:- Försedimenterat avloppsvatten leds förbi det biologiska reningssteget till sandfilter.- Försedimenterat avloppsvatten förbileds både det biologiska reningssteget ochsandfilter, d.v.s. bräddas till utloppet. Konsekvensen av förbiledning och bräddning är att utsläppshalterna av föroreningar ökar ivattnet som släpps ut. I det fall då vattnet endast leds förbi det biologiska steget, ökarbelastningen på sandfiltren samt risken för igensättning. För att lösa dessa problem på längre sikt kommer en stor ombyggnation ske där ny teknikska sättas in i det biologiska reningssteget. Under ombyggnaden kommer kapaciteten förden biologiska reningen att minska eftersom delar av den biologiska reningen måste tas urdrift när den nya tekniken installeras. Detta leder till att förbiledning och bräddning blir ännustörre under ombyggnaden. På grund av detta finns det ett intresse att öka reningen av förbigående och bräddat vattengenom att utöka den befintliga förfällningen med andra typer av fällningskemikalier. Uppgiften var därför att undersöka och jämföra två fällningskemikalier i stor skala genom atttillsätta dem, var för sig, direkt till försedimenteringen. Kemikalierna som testades varjärn(III)klorid (PIX-111) och polyaluminiumklorid (PAX-21). Först gjordes flockningstester ilabbskala för att bestämma hur stor dos som skulle doseras vid de storskaliga försöken. Resultaten från labbförsöken visade att en bra dos för PIX var 0,12 ml PIX/l vatten och att enbra dos för PAX var 0,10 ml PAX/l vatten.Resultaten från det storskaliga försöket med PAX visade en hög reduktion av turbiditet ochSS halt. Både reduktion av turbiditet och reduktion av SS låg mellan 50-75%.Resultaten från det storskaliga försöket med PIX visade inte en lika stor reduktion som PAX.Reduktionen av turbiditet låg runt 20 % vid de flesta proverna, med ett maxvärde på 36,8%.Reduktionen av fosfat var desto tydligare och låg mellan 70-80%. Under projektets gång vardet endast PAX som testades under högflöden på grund av uteblivet regn. Detta medför attingen rättvis jämförelse kan göras mellan kemikalierna innan PIX också testats vid högflöden. / Henriksdal wastewater treatment plant is one of the largest plants in Europe located underthe ground. The wastewater is treated mechanically, chemically and biologically. The basic concept for the biological treatment to work properly is that the amount ofmicroorganisms is kept at a high level. This is done by recirculating some of the sludge backto the biological pools. Periodically, when the flow into the plant is very high, the capacity ofthe biological step is not sufficient. At these times, there are currently two possible options:- Pretreated water is directed past the biological treatment to the sand filters.- Pretreated water is directed past the biological treatment and the sand filtersstraight out to the recipient. To solve these problems, Henriksdal is planning a reconstruction of the biological treatment.During the reconstruction, the capacity of the biological treatment is going to be even lessthan it is today. Hence there is an interest, at high flows, to increase the purification in the pre-precipitationstep with new types of precipitation chemicals. The aim of this project is to examine two different precipitation chemicals in lab- and in largescale. This was done by flocculation tests in the lab with a flocculator to determine thedosage for each chemical to be tested in large scale. The two chemicals that were testedwere iron chloride (PIX-111) and polyaluminiumchloride (PAX-21). The results from the labtests showed that an optimal dose for PIX was 0,12 ml PIX/l water.While the optimal dose for PAX was 0,10 ml PAX/l water. The results from the large scale test with PAX showed a high reduction in both turbidity andsuspended particles. The reduction of both was between 50-75 %. The results from the large scale test with PIX did not show as high reduction as that of PAX.The reduction of turbidity was around 20 %, with a maximum value of 36,6 %. The reductionof phosphate was between 70-80 %. During the project there were only a few days of high water flows and only PAX could betested during these conditions. Hence, the two chemicals cannot be compared accuratelyuntil also PIX is tested during high water flows

Chlorinated organic compounds (Clorg) are produced naturally in soil. Formation and degradation of Clorg affect the chlorine (Cl) cycling in terrestrial environments and chlorine can be retained or released from soil. Cl is known to have the same behaviour as radioactive chlorine-36 (36Cl), a long-lived radioisotope with a half-life of 300,000 years. 36Cl attracts interest because of its presence in radioactive waste, making 36Cl a potential risk for humans and animals due to possible biological uptake. This thesis studies the distribution and cycling of chloride (Cl–) and Clorg in terrestrial environments by using laboratory controlled soil incubation studies and a forest field study. The results show higher amounts of Cl– and Clorg and higher chlorination rates in coniferous forest soils than in pasture and agricultural soils. Tree species is the most important factor regulating Cl– and Clorg levels, whereas geographical location, atmospheric deposition, and soil type are less important. The root zone was the most active site of the chlorination process. Moreover, this thesis confirms that bulk Clorg dechlorination rates are similar to, or higher than, chlorination rates and that there are at least two major Clorg pools, one being dechlorinated quickly and one remarkably slower. While chlorination rates were negatively influenced by nitrogen additions, dechlorination rates, seem unaffected by nitrogen. The results implicate that Cl cycling is highly active in soils and Cl– and Clorg levels result from a dynamic equilibrium between chlorination and dechlorination. Influence of tree species and the rapid and slow cycling of some Cl pools, are critical to consider in studies of Cl in terrestrial environments. This information can be used to better understand Cl in risk-assessment modelling including inorganic and organic 36Cl. / Klorerade organiska föreningar (Clorg) bildas naturligt i mark och påverkar klorets kretslopp genom att de stannar kvar längre i marken. Detta stabila klor anses ha samma egenskaper som klor-36, som är en långlivad radioisotop med en halveringstid på 300 000 år. Klor-36 förekommer i olika typer av radioaktivt avfall och om klor-36 sprids i naturen finns det en potentiell risk för människor och djur genom biologiskt upptag. Syftet i denna avhandling är att öka kunskapen om fördelningen och cirkulationen av klorid (Cl-) och Clorg i terrestra miljöer med hjälp av studier i laboratoriemiljö samt en fältstudie i skogsmiljö. Resultaten visar att bildningshastigheten av Clorg är högst i barrskogsjord och rotzonen tycks vara en aktiv plats. Det finns också en större mängd Cl- och Clorg i barrskogsjordar än i betesmark och jordbruksmark. Den mest betydande faktorn som styr halterna av Cl- och Clorg är trädsort, medan geografiskt läge, atmosfäriskt nedfall, och jordmån är av mindre betydelse. Bildning och nedbrytning av Clorg sker med liknande hastigheter, men det tycks finnas två förråd av Clorg i jorden varav ett bryts ner snabbt och ett mer långsamt. Bildningshastigheten av Clorg är lägre i jordar med höga halter av kväve medan nedbrytningshastigheterna inte påverkas av kväve. Slutsatsen från studiernas resultat är att klor i hög grad är aktivt i mark och att Cl- och Clorg halterna bestäms av en dynamisk jämvikt mellan bildning och nedbrytning av Clorg. I studier av klor i terrestra miljöer bör trädsorters inverkan och nedbrytning av olika klorförråd beaktas då det kan ge varierande uppehållstider av Cl- och Clorg i mark. Denna information är viktig vid riskbedömningar av hur radioaktivt klor kan spridas och cirkulera vid en eventuell kärnkraftsolycka.

På grund av nya riktlinjer för användning av mässing i kontakt med dricksvatten har nya blyfria mässingslegeringar utvecklats. Det är därför av stort intresse att undersöka deras korrosionsegenskaper, såsom avzinkningshärdighet. Ett accelererat standardtest, SS-EN ISO 6509–1:2014, har använts för att bestämma avzinkningshärdighet hos mässingslegeringar. Eftersom detta standardtest utvecklades för bly-innehållande mässingslegeringar har det ännu inte fastställts huruvida denna metod också kan appliceras för fastställandet av avzinkningshärdigheten hos blyfria mässingslegeringar.  Syftet med detta examensarbete var att fylla denna kunskapslucka. Detta gjordes genom att undersöka hur avzinkningsegenskaperna för tre mässingslegeringar, varav två var blyfria och en bly-innehållande, påverkades genom att ändra standardtestets parametrar. Resultaten jämfördes sedan med deras beteende i kranvatten för att bestämma testresultatens tillförlitlighet. Det visade sig att majoriteten av de erhållna resultaten för de blyfria mässingslegeringarna var i överensstämmelse med de resultat som erhölls för den blyinnehållande mässingen. Slutsatsen som kunde dras var därför att standardtestet kan användas för att bestämma avzinkningshärdighet även av blyfri mässing samt att resultaten visar på samma rangordning gällande deras egenskaper i tappvatten. / Due to new regulations for the use of brass in contact with drinking water, new lead-free brass alloys have been developed. It is therefore of great interest to investigate their corrosion properties in terms of dezincification resistance. An accelerated standard test, SS-EN ISO 6509-1:2014 is used to determine the dezincification resistance of brass alloys. However, as this standard test was developed for leaded brass alloys, it has not yet been established whether this method also is suitable to assess the dezincification resistance of lead-free brass alloys.  This master thesis study aimed to expand this knowledge gap by investigating how the dezincification properties of three different brass alloys, two newly developed lead-free alloys and one lead-containing alloy, were affected by changing the parameters of the standard test. The results were compared with their behaviour in tap water to determine the reliability of the ISO test. Most of the obtained results of the lead-free brass alloys were in accordance with the results obtained for the leaded brass alloy. It could therefore be concluded that the standard test can be used to assess the dezincification resistance of brass alloys and also reflect their ranking at tap water conditions.

På grund av nya riktlinjer för användning av mässing i kontakt med dricksvatten har nya blyfria mässingslegeringar utvecklats. Det är därför av stort intresse att undersöka deras korrosionsegenskaper, såsom avzinkningshärdighet. Ett accelererat standardtest, SS-EN ISO 6509–1:2014, har använts för att bestämma avzinkningshärdighet hos mässingslegeringar. Eftersom detta standardtest utvecklades för bly-innehållande mässingslegeringar har det ännu inte fastställts huruvida denna metod också kan appliceras för fastställandet av avzinkningshärdigheten hos blyfria mässingslegeringar.  Syftet med detta examensarbete var att fylla denna kunskapslucka. Detta gjordes genom att undersöka hur avzinkningsegenskaperna för tre mässingslegeringar, varav två var blyfria och en bly-innehållande, påverkades genom att ändra standardtestets parametrar. Resultaten jämfördes sedan med deras beteende i kranvatten för att bestämma testresultatens tillförlitlighet. Det visade sig att majoriteten av de erhållna resultaten för de blyfria mässingslegeringarna var i överensstämmelse med de resultat som erhölls för den blyinnehållande mässingen. Slutsatsen som kunde dras var därför att standardtestet kan användas för att bestämma avzinkningshärdighet även av blyfri mässing samt att resultaten visar på samma rangordning gällande deras egenskaper i tappvatten. / Due to new regulations for the use of brass in contact with drinking water, new lead-free brass alloys have been developed. It is therefore of great interest to investigate their corrosion properties in terms of dezincification resistance. An accelerated standard test, SS-EN ISO 6509-1:2014 is used to determine the dezincification resistance of brass alloys. However, as this standard test was developed for leaded brass alloys, it has not yet been established whether this method also is suitable to assess the dezincification resistance of lead-free brass alloys.  This master thesis study aimed to expand this knowledge gap by investigating how the dezincification properties of three different brass alloys, two newly developed lead-free alloys and one lead-containing alloy, were affected by changing the parameters of the standard test. The results were compared with their behaviour in tap water to determine the reliability of the ISO test. Most of the obtained results of the lead-free brass alloys were in accordance with the results obtained for the leaded brass alloy. It could therefore be concluded that the standard test can be used to assess the dezincification resistance of brass alloys and also reflect their ranking at tap water conditions.

De senaste decenniernas forskning har påvisat att en omfattande bildning och nedbrytning av klororganiska föreningar sker i mark. Bildning av sådana föreningar sker genom att klorid binds in i organiskt material. Denna naturliga bildning har rönt uppmärksamhet dels för att många klorerade ämnen är giftiga och dels för man tidigare trott att alla klororganiska ämnen uteslutande kommer från mänsklig verksamhet. Huvudmålet för föreliggande avhandling var att (i) uppskatta transporten av klorerade föreningar i nederbörd och avrinningsvatten, (ii) diskutera de klorerade föreningarnas ursprung med utgångspunkt från hur deras förekomst varierar i avrinningsvatten, (iii) undersöka hur transporten av klorid (salt) påverkas av olika faktorer och (iv) studera hur frisättningen av flyktiga klorerade föreningar från mark påverkas av kväve. Avhandlingen bygger på en klorbudget som konstruerats utifrån fältstudier som genomförts i ett litet skogsbeklätt avrinningsområde i sydöstra Sverige. Dessutom har laboratoriestudier genomförts med jord som inhämtats från samma område. Resultaten visar att lagret av klor i marken är betydligt större än flödena och att det främst består av organiska ämnen medan flödet domineras av klorid (salt). Detta tyder på att en stor del av kloriden deltar i en biogeokemisk cykel vilket strider mot gängse uppfattning att klorid rör sig opåverkat genom mark. Hypotesen är att de översta marklagren fungerar som en sänka för klorid genom att omvandlas till organiskt bundet klor. De djupare jordlagren fungerar däremot som en kloridkälla genom att det klorerade organiska materialet transporterats med regnvatten från de ytligare till de djupare liggande lagren för att så småningom brytas ner, varvid klorid frisätts. Ovan beskrivna hypotes stöds av laboratoriestudierna där man kunnat notera att det sker såväl en fastläggning som en frisättning av klorid i mark. Resultaten från avhandlingen tillsammans med resultat från tidigare studier tyder på att en stor del av den klorid som finns i avrinningsvatten kommer från förmultnande organiskt material och att klorid med andra ord inte följer regnvattnets väg genom marken, vilket man tidigare trott. Studierna tyder alltså på att klorid till viss del ”gör en omväg” med en tidsfördröjning på troligen åtskilliga upp till hundratals år. Vidare tyder studierna på att flyktiga klorerade föreningar som kloroform och tetraklormetan bildas i mark och att tillsats av kväve orsakar en minskning av kloroform och en ökning av tetraklormetan. Avhandlingen visar tydligt att det är nödvändigt att rikta uppmärksamhet mot klors biogeokemi i mark och då inte minst mot de processer som påverkar transporten av klor från de övre marklagren till grundvatten och ytvatten om vi ska öka förståelsen av hur klorerade ämnen som tillförts naturen genom mänskliga aktiviteter beter sig. / It is generally known that chlorine compounds are ubiquitous in the environment. In recent years, researchers have concluded that chlorine is part of a biogeochemical cycle in soil involving an interaction between chloride (Clin) and organic-matter-bound chlorine (Clorg). Even though there is indisputable evidence that Clorg is formed naturally, there are actually few simultaneous field measurements of Clorg and Clin. Previously stipulated conclusions with respect to underlying processes and transport estimates have thus been deduced from rather few concentration measurements. It is well known that the chemical composition in soil and runoff water varies widely over time and in space. The main objective of the thesis is to investigate the on-site variation of Clin, Clorg and VOCls in runoff water in order to (i) construct a chlorine budget on a catchment scale to visualize the relative contribution of Clin, Clorg, and VOCls; (ii) more reliably estimate how and why the concentrations of Clin, Clorg, and VOCls in runoff water vary; and (iii) analyze the influence of various environmental variables on the transport. The present thesis highlights the on-site variation and fluxes of Clin, Clorg, and VOCls in a small forested catchment in southeast Sweden. Field flux data collected during a twoyear period and a constructed overall chlorine budget were evaluated. The results show that the storage is dominated by Clorg whereas the transport is dominated by Clin and that the storage is far much larger than the transport. Still, input and output is nearly in balance for all investigated chlorine species. It is interesting to note that these observations resemble observations made for carbon, nitrogen and sulphur; i.e. a large storage, small transport, complex biogeochemical cycling processes at hand but still close to steady state conditions with respect to output-input balances. It appears as if topsoil acts as a sink for Clin, while deeper soil acts as a source of Clin. In addition, the results of the thesis suggest that on-site variation depend on seasonal variations. These variations are to some extent caused by water discharge, but also by water residence time, internal chlorination/dechlorination of organic matter, and different soil water origins. Furthermore, both a net retention and a net release of Clin were observed in laboratory studies. The study indicates that simultaneous retention and release of Clin takes place in soil, which probably has an impact on the Clin import and export fluxes. Finally, the results show for the first time that tetrachloromethane can be emitted from laboratory incubated soil, and that soil nitrogen concentrations has quite different effects on the emission rates of chloroform and tetrachloromethane. The results of the thesis, considered together with results of previous research, suggest that the turnover of chlorine in soils is extensive and potentially important for chlorine cycling in general, which must be taken into account if one wishes to increase the understanding of the cycling of anthropogenic chlorine compounds in the environment. / <p>On the day of the public defence the status of article IV was: Accepted.</p>

Groundwater is often the most important source of drinking water. In recent decades, the environmental threats to this resource have increased dramatically, because of pollution, over usage and disturbed water balances. Climate change will affect the groundwater in coastal areas by sea-level rise and changes in precipitation and temperature. If seasonal variations in groundwater recharge and groundwater reservoirs changes it could lead to problems for drinking water supplies.  In coastal areas and archipelagos, there is a general lack of groundwater because of thin soil covers and limited storage capacities within the bedrock aquifers. When water abstraction in a well is too large in relation to the formation of groundwater the area can be affected by saltwater intrusion. More people are settling permanently in former summer-house areas, which mean higher pressure on groundwater as a drinking water resource. This development is under way on the island Tynningö in the Stockholm archipelago. Saltwater intrusion in wells has been investigated in collaboration with Södra Roslagens Miljö- och Hälsoskyddskontor (SRMH). The aim was to find out how many of the wells that have enhanced chloride concentrations (≥50 mg/l) and how different parameters affect the concentrations. The study is limited to houses where people live permanently. Water samples from 67 wells have been analyzed for chloride concentrations. Parameters that may affect the risk of saltwater intrusion, for example how deep the well is and its distance to the shoreline, are used to interpret the measured chloride concentrations. A comparison with previous chloride measurements is also made to evaluate how the problem has changed over time. Furthermore, measures to reduce water consumption and possibilities for the municipality to prevent problems with saltwater intrusion are discussed. The results show that 24 % of the wells have an enhanced chloride concentration (≥50 mg/l), which is in harmony with results from earlier studies in Tynningö and similar areas. This survey was conducted during winter; chloride concentrations in summer may therefore be higher. The result shows that all the investigated parameters have an influence on the chloride concentrations. Wells with enhanced chloride concentrations are slightly deeper, older, lower in the terrain, closer to the shoreline and the well bottom is located deeper below sea level. The number of people using the well also affects the risk of saltwater intrusion. / Grundvatten utgör ofta den viktigaste källan till dricksvatten. De senaste årtiondena har miljöhoten mot denna resurs ökat kraftigt till följd av föroreningar, överutnyttjande och rubbad vattenbalans. Klimatförändringarna kommer att påverka grundvattnet i kustområden genom havsnivåhöjning och förändrad nederbörd och temperatur. Om grundvattenbildningen och grundvattenmagasinens årstidsvariationer förändras kan det leda till problem för den enskilda dricksvattenförsörjningen. I kust- och skärgårdsområden råder det i allmänhet brist på grundvatten på grund av tunna jordtäcken och små lagringsmöjligheter i berggrunden. När vattenuttaget i en brunn blir för stort i förhållande till nybildningen av grundvatten kan området drabbas av saltvatteninträngning. I många tidigare fritidshusområden bosätter sig fler permanent, vilket innebär ett större tryck på grundvattnet. På Tynningö i Stockholms skärgård pågår en sådan utveckling och saltvatteninträngning i enskilda brunnar har därför undersökts i samarbete med Södra Roslagens Miljö- och Hälsoskyddskontor (SRMH). Syftet har varit att ta reda på hur många av brunnarna som har förhöjda kloridhalter (≥50 mg/l) samt hur olika parametrar påverkar kloridhalten. Undersökningen är avgränsad till permanentboenden och vattenprover från 67 brunnar har analyserats för klorid. Parametrar som kan påverka risken för saltvatteninträngning, t.ex. brunnens djup och dess avstånd till strandlinjen, har sedan använts för att analysera de uppmätta kloridhalterna. En jämförelse med tidigare kloridmätningar har även gjorts för att utvärdera hur problemet har förändrats över tid. Vidare har åtgärder för att minska vattenförbrukningen samt kommunens möjligheter att förebygga problem med saltvatteninträngning diskuterats. Resultatet visar att 24 % av brunnarna har en förhöjd kloridhalt (≥50 mg/l), vilket stämmer överrens med resultat från tidigare undersökningar på Tynningö och i liknande områden. Denna undersökning genomfördes under vintern. Eftersom kloridhalten påverkas av årstid kan kloridhalterna sommartid komma att bli högre. Resultatet visar att samtliga undersökta parametrar har en påverkan på kloridhalten. Brunnar med förhöjda kloridhalter är något djupare, äldre, ligger lägre i terrängen och närmare stranden och brunnsbottens nivå ligger djupare under havsnivån. Även antal personer som använder brunnen påverkar risken för saltvatteninträngning.

Multivariate regression of several different quantum chemical descriptors was used to build a model for the reactivity of nucleophilic aromatic substitution reactions, i.e. SNAr reactions, through predictingthe molecular reaction site’s Gibb’s free activation energy (ΔG‡). The datasets used for training provided data of ΔG‡ for several differing halide leaving groups including chloride, bromide, and fluoride. A set of descriptors were tested for the different leaving groups revealing that dissimilar leaving groups are more dependent on certain descriptors than others, meaning each model has to be tailored for the specific leaving groups. Excellent correlations (R2 = 0.93) were achieved between the predicted ΔG‡ and the experimental ΔG‡.The ability of the model to predict regioselectivity in aromatic compounds with multiple leaving groups was tested and successfully predicted the correct regioselectivity through the calculation of ΔΔG‡ in each case tested. However, the model’s validity outside of the training dataset was put into doubt through low R2 values when the model was tested with several external datasets. An unknown factor arose which is speculated to be because of how differing nucleophiles and solvents affect the ΔG‡. One of these tests yielded excellent correlations (R2 = 0.9525) which could be because of similarities between solvents and nucleophiles between the training dataset but a similar factor between predicted ΔG‡ and the experimental ΔG‡ could still be observed.

Lidköpings kommun i Västra Götalands län tar ut en del av sitt råvatten till dricksvattenproduktion från grundvattenmagasinet Rådaås. Det görs genom tre olika uttagsbrunnar (Brunn 1, Brunn 2 och Brunn 3) som körs en i taget. På senare tid har kommunen börjat misstänka att salthalterna i uttagsvattnet ökar, och det finns ett intresse för att förstå vad problemet beror på och vad som kan göras åt saken.  Syftet med detta arbete är att undersöka förekomst och ursprung hos saltvattnet i magasinet och att undersöka hur brunnsdrift i samband med grundvattennivåer påverkar halten i uttagsvattnet. Eftersom det sedan tidigare finns misstankar om att det rör sig om relikt saltvatten utgör det en hypotes för detta arbete. Relikt saltvatten är salt grundvatten som avsatts under en tid då området varit täckt av salt hav, till exempel delar av Sverige under Östersjöns utveckling sedan den senaste istiden.   För att undersöka förekomst av saltvatten i magasinet funktionstestades och provtogs samtliga tillgängliga grundvattenrör för kloridhalt. Resultatet visar att kloridhalten ökar med grundvattenrörens djup och att de högsta salthalterna finns i en djuphåla eller ränna i berggrunden strax under Brunn 1 och 2. För att undersöka ursprunget hos det salta grundvattnet provtogs några av grundvattenrören och samtliga uttagsbrunnar för jodid. Med hjälp av jodid-/kloridkvoten kunde det fastställas att saltvattnet är av relikt ursprung.  För att undersöka hur brunnsdrift påverkar salthalten i uttagsvattnet togs start- och slutprover på kloridhalt i början och slutet på varje driftsperiod och brunn under tre månader. Mönstret i kloridhalt jämfördes med grundvattennivåer. Resultatet visar att kloridhalterna i uttagsvattnet ökar under driftsperioden för samtliga brunnar, men återhämtar sig då brunnen är vilande. Generellt är salthalten högst för Brunn 2 och lägst för Brunn 3. Det kan bero på att Brunn 2 ligger sist av de tre brunnarna i grundvattnets strömningsriktning medan Brunn 3 ligger först samt längst bort från rännan i berggrunden.  Resultatet från detta arbete visar också på att grundvattenuttaget ur Rådaåsmagasinet sedan 1990-talet har orsakat en höjning av salthalterna i råvattnet. Rekommendationer som ges till Lidköpings kommun för att minska eller bibehålla nuvarande salthalt är att installera kontinuerlig övervakning av konduktivitet i uttagsbrunnarna och av grundvattennivå i de två rör som ligger brunnarna närmast. Detta för att i realtid kunna följa hur uttagssätt och grundvattennivå påverkar salthalten. En idé är också att strategiskt placera ut en eller flera nya uttagsbrunnar och på så sätt undvika saltansamlingar i djupa jordlager. / Lidköping municipality in Västra Götaland county, Sweden, extracts some of its raw water for drinking water production from Rådaås aquifer. It is done by using three different pumping wells (Well 1, Well 2 and Well 3) which are run one at a time in a cyclic manner. Recently, the municipality personnel have started to suspect that the salinity of the raw water is increasing. They are therefore interested in understanding the cause of the problem and what could be done to mitigate it.  The purpose of this study is to investigate the occurrence and origin of saline groundwater in the Rådaås aquifer and to determine how operation of the pumping wells along with groundwater levels affect the salinity in the raw water. Since there is already a suspicion of the saline water being relict salt water, that is a hypothesis for this study. Relict salt water is saline groundwater deposited during times when an area was covered by marine water, for example some areas of Sweden during the development of the Baltic Sea since the latest ice age.    To investigate the occurrence of saline groundwater in the aquifer, all available piezometers were tested for functionality and sampled to analyse chloride concentration. The results show that the chloride concentration increases with the depth of the piezometer and that the highest concentrations are found in a depression or furrow in the bedrock just below Well 1 and 2. To investigate the origin of the saline groundwater, some of the piezometers and all pumping wells were tested for iodide. Using the iodide/chloride ratio, it was concluded that the salt water is relict. To investigate how operation of the pumping wells affect the salinity of the raw water, samples of chloride concentration were extracted in the beginning and in the end of each pumping period and well during three months. The resulting pattern of chloride concentration was compared to groundwater levels. The results show that the chloride concentrations in the raw water increase during the pumping periods for all wells, but recover when the well is resting. In general, Well 2 shows the highest salinity and Well 3 shows the lowest. The reason may be that of the three, Well 2 is located last in the groundwater flow direction, while Well 3 is located first and is also furthest away from the furrow in the bedrock.    The results of this study also show that groundwater withdrawal from Rådaås aquifer since the 1990’s has caused an increase of salinity in the raw water. Recommendations given to Lidköping municipality to reduce or maintain the salinity of the raw water are to install continuous surveillance of conductivity in the pumping wells and of groundwater levels in the two most adjacent piezometers. This is to enable live monitoring of how operating the pumping wells along with groundwater levels affect the salinity. Another idea is to strategically place one or more new pumping wells to insure that they avoid deep layers of soil where salt water is accumulated.

The chemistry of a stream is the result of different transport routes of the precipitation and the processes it undergoes in the catchment area to the stream. The transport route can involve natural processes in the ground, called diffuse sources, or some more anthropogenic sources titled point sources. In the stream, this chemistry is affected by dilution and different sources and sinks of substances. From Hovgårdens waste facility, a point source situated in Tomtaåns water catchment (20 km NE of Uppsala), waste water is released in the nearby Hovgårdsbäcken stream, bringing various metals, salts and nutrient salts. This is then transported to Lissån stream and further on to Tomtaån stream. Before connecting to Lissån, Tomtaån flows through a rural landscape without known larger point sources. This project has two purposes, one is to investigate if substance concentrations in the water changes on its transport along Hovgårdsbäcken, Lissån and Tomtaån streams and why. The other is to determine whether the mass transport from Tomtaån stream is significant for the water chemistry compared to Lissån stream. This project is based on substance concentrations measured by Uppsala Vatten AB from 2009-2014 and the writers’ own measurements from spring of 2016. The substances concerned in this project are N-tot, P-tot, NH4+, PO43-, Fe, SO42-, NO3-. The samplings made by Uppsala Vatten AB does not include Tomtaån upstream the inflow from Lissån. To obtain the size of the mass transport of Tomtaån, modelled substance concentrations along with surface types from GIS have been used. A mass balance was then calculated. The reliability of these values are then discussed. The own measurements included discharge measurements and water sampling to carry out analysis of pH, alkalinity as well as anions Cl-, SO42- and NO3-. The results showed that for Fe, P-tot and PO43-, the values were peaking after the inflow of Lissån to Tomtaån, meaning that these ones come in higher values from Tomtaån than Hovgården. N-tot, NH4+ and SO42- decrease in concentration along the transport which indicates the opposite for Fe, P-tot and PO43-. The mass transport calculated with the modelled values indicates an absurd deficit, which brings the conclusion that these are not reliable. / Ett vattendrags kemi är ett resultat av nederbördens olika transportvägar och dess processer i avrinningsområdet. Transportvägen kan innefatta naturliga processer i mark, så kallade diffusa utsläpp, och mer antropogena källor som har en bestämd utsläppspunkt, vilka benämns som punktkällor. Väl i vattendraget påverkar utspädning, källor och sänkor ämnenas halter. Från Hovgårdens avfallsanläggning, en punktkälla som ligger i Tomtaåns avrinningsområde (2 mil nordost om Uppsala), rinner avfallsvatten ut i den närliggande Hovgårdsbäcken med en rad olika typer av metaller, salter och närsalter. Detta transporteras vidare till Lissån vars flöde går ihop med Tomtaån. Tomtaån rinner innan sammanflöde med Lissån genom ett jordbrukslandskap utan större kända punktkällor men där diffusa utsläppskällor kommer till uttryck. Projektet har två syften, det ena är att undersöka om ämneshalterna i vattnet på sin transport längsmed Hovgårdsbäcken, Lissån och Tomtaån förändras och varför. Det andra är att slå fast om masstransporten från Tomtaån är betydande för vattenkemin jämfört med Lissån. Till grund för projektet ligger ämneshalter tagna vid olika punkter av Uppsala Vatten AB år 2009-2014 respektive prover tagna av författarna våren 2016. Ämnen som ligger i fokus är; N-tot, P-tot, NH4+, PO43-, Fe, SO42-, NO3-. Uppsala Vattens provtagningar innefattar inte Tomtaån uppströms. För att få fram storleken på Tomtaåns masstransport, har istället schablonvärden och markanvändningsareor tagna ur GIS använts. Med dessa schablonvärden och de empiriskt uppmätta halterna från Uppsala Vatten har massbalansberäkningen sedan gjorts. Vi kommer föra en diskussion om denna metod var tillförlitlig eller ej. Av författarna mättes vattenföring och vattenprover togs, vilka analyserades för pH och alkalinitet såväl som anjonerna: Cl-, SO42- and NO3-. Resultatet visade att ämneshalterna för Fe, P-tot and PO43- var högst efter Lissåns inflöde med Tomtaån. Vilken betyder att vattenkemin påverkas mer av Tomtaån än Hovgården. Resterande ämnen minskar i halt längsmed transporten, Hovgården bidrar med högst ämneshalt och Tomtaån påverkar vattenkemin genom utspädning. Masstransporten beräknad med schablonvärden indikerar ett massivt orimligt underskott, bedömningen är att schablonhalter ej är tillförlitliga.