No description available.

Eftersom uppmärksammandet av hatbrott är relativt nytt i Sverige så har också väldigt lite forskning gjorts på området, särskilt inom nationalekonomin. Med min studie hade jag därför ambitionen att ta fram den första modell, anpassad efter svenska förhållanden, som förklarar förändringen i antalet hatbrott mellan olika år och län i Sverige. Det visade sig att den modell som jag tagit fram inte i någon större utsträckning kunde förklara hatbrotten, men istället visande den sig till viss del kunna förklara variationen i vit maktbrottslighet. Jag kunde även dra slutsatsen att det inte är de brott som har koppling till vit maktideologin som ligger bakom den stora ökningen av andelen anmälda hatbrott.

I denna studie används en kvalitativ metod i form av intervjuer med fem unga män som har ett kriminellt förflutet. Syftet med studien är att ta reda på vilka faktorer som kan ha påverkat dessa unga män in i en kriminell livsstil. Studien syftar även till att söka svar på varför dessa unga män väljer att stanna kvar i det kriminella livet. Genom att analysera det empiriska materialet vi fått in genom intervjuer med dessa unga män tillsammans med teorier som Nätverksteorin, teorin om ”Differential associations” samt Avvikelseteorin har vi kommit fram till flera aspekter kring vårt syfte. En av de stora faktorerna som vi har sett i denna studie som kan ha påverkat dessa unga män att välja ett kriminellt liv är en otrygg uppväxt. Missbruk och kriminalitet inom familjen är vanligt. De har även umgåtts med personer med samma problematik som de själva vilket har gett dem en bild av att kriminella handlingar är legitima. Umgänget är en av de faktorer som gjort att dessa unga män har stannat kvar i livsstilen, då gemenskapen och sammanhållningen har varit stark i dessa grupper. Även spänningen att utföra dessa handlingar är en anledning till varför de valde att stanna kvar. Dock finns det även en baksida med detta levnadsätt, så som trasiga relationer, ensamhet och missbruk, vilket i sin tur gjorde så att de fem unga männen vi intervjuade till slut tog sig ur det kriminella beteendet. / In this study, we have used a qualitative method by interviewing five young men with criminal pasts. The purpose of the study was to find out what factors could have attracted these young men into criminal lives. Moreover, the purpose of the study was also to search for answers about why these young men chose to remain active in their criminal lifestyles. By analyzing the empirical material we have gathered by doing interviews with these young men along with theories like Network-theories, the theory about “Differential associations” as well as the Deviation-theory, we have reached a conclusion with several aspects about our purpose. One of the major factors that we have observed in this study that can have been influential in the young mens choice to step into criminality is an insecure childhood with addiction and criminality within the family and also by them keeping company with people with the same troubles as themselves seems to have given them an image of that criminal acts can be legitimate. Their company has also seemed to be one contributing factor as to why the young men have chosen to remain in the lifestyle, as community and unity have been strong within these groups. Other than that, the thrill and excitement caused by performing these actions is also a reason to why they chose to stay. However, there was also a downside with this kind of lifestyle such as broken relationships, loneliness and addiction which eventually caused these five young men that we interviewed to get out of their criminal behavior.

Studien undersöker barn som lever i ostabila hemmiljöer där föräldrar/en missbrukar alkohol och/eller narkotika. Vårt syfte var att undersöka vilka konsekvenser barn kan drabbas av och hur barns anknytning kan påverkas av att leva i en utsatt miljö där föräldrarnas förmåga att tillgodose barns behov är bristfällig. Vårt resultat visar att barn påverkas både fysiskt och psykiskt av att leva i en ostabil hemmiljö där det förekommer missbruk. Denna utsatthet kan leda till en otrygg anknytning, då föräldrarnas möjlighet att se sina barns behov är liten och föräldraförmågan är bristfällig. Allt i familjen kretsar kring missbruket, men ingen pratar om det, vilket leder till att barnen känner sig exkluderade och osynliga, både från sina föräldrar, men även från samhället där professionella inte lyckas genomskåda ett pågående missbruk inom familjen. I familjer där missbruk förekommer är också risken för våld och konflikter mellan föräldrarna stor, vilket direkt eller indirekt kan drabba barn i dessa familjer. Vår analys, med kopplingar till anknytningsteorin, påvisar att barns otrygga anknytning till sina föräldrar/er kan öka risken att barn hamnar i utanförskap, och blir socialt isolerade från sin omgivning, och förmågan att knyta nya kontakter påverkas. När det gäller våld och barns utsatthet påvisar anknytningsteorin att barn själva kan ta över ett aggressivt beteende och utföra våld utanför hemmet.  Diskussionen belyser socialtjänstens roll att förhindra att barn far illa, och hur viktigt vi anser det är att olika sociala miljöer där barn vistas, exempelvis skolan, samarbetar och kan upptäcka förekomster hos barn som kan tyda på en otrygg hemmiljö, där barn kan behöva extra hjälp och stöd.

Romer utgör en av Sveriges fem nationella minoritetsgrupper. Det råder ojämlikhet mellan romer och övrig befolkning på många av livets centrala områden. De romska grupperna är särskilt utsatta för diskriminering. En stor del av vår kunskap och våra tolkningar av samhället, och inte minst minoritetsgrupper, har sitt ursprung i media. Det övergripande syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera svensk dagspress rapportering av romer i brottsrelaterad kontext. Detta görs med utgångspunkt från ett poststrukturalistiskt, diskursanalytiskt perspektiv. Ett ytterligare teoretiskt ramverk utgörs av ett postkolonialt perspektiv på kultur och etnicitet. Undersökningens empiri består av artiklar från svenska dagstidningar. Resultatet visar att kriminalitet kopplas samman med romer och att romer kopplas samman med kriminalitet. Artiklarna är vinklade till de romska gruppernas nackdel och diskurserna som framträder i analysen innehåller uteslutande negativa beskrivningar. I dessa diskurser skapas en ”romsk kultur” som framställs som statisk och oföränderlig. Uppsatsen hjälper oss att se underliggande makstrukturer, medias makt och diskrimineringsmekanismer.

Att kriminalitet figurerar i vårt samhälle, är något som vi är medvetna om. Det är en verklighet med våld, droger och pengar. Inte nog med att det tär på kropp och själ så är det även ett beteende som strider mot våra lagar och normer. Vi vet att det inte är lätt att lämna denna verklighet, trots detta så väljer flertalet individer att göra just det. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur personer som begått brott och som avtjänar sitt straff inom kriminalvården hanterar de ”exitprocesser” och den ambivalens som det innebär att lämna en kriminell identitet och en tillvaro präglad av brott bakom sig, för en socialt accepterad tillvaro. En process som för många sannolikt börjar redan innan personen greps och där anstaltsvistelsen endera leder till en återgång i kriminalitet eller blir till en vändpunkt i tillvaron följd av ansträngningar att trots sitt stigma erövra ett socialt accepterat liv och identitet.Forskningen har vi utfört med hjälp av kvalitativa intervjuer med sju före detta kriminella, samt en kriminal vårdare på mindre anstalt i Sverige. Vår föreställning var att fängelsevistelsen var en tung plats att vistas på och att det intagna blev hårt påverkade av denna upplevelse. När det äntligen blir frigivna antog vi att det för dem var en lättnad och att samhället och olika myndigheter gjorde allt i sin makt för att hjälpa individer att acklimatisera sig tillbaka till samhället. Dock förstod snabbt att detta inte var den sanna bilden av verkligheten.  Uppsatsen har varit otroligt intressant och givande för oss, och vi är väldigt nöjda med vårt resultat. Tack vare vara våra intervjuer samt redan befintlig forskning så anser vi att vi fått en ökad förståelse kring ämnet, som vi hoppas kunna förmedla vidare till våra läsare. I vår slutsats har vi konstaterat att tiden man sitter på anstalt inte är så besvärlig. ”Man levde i ett samhälle i samhället”, där man skaffade sig rutiner för att anpassa sig efter den nya miljön samt för att få tiden att gå. Inne på anstalten började den första delen av exitprocessen där individerna reflekterade över sina liv och ville ge upp den kriminella livsstilen. Vid frigivning då man skulle börja leva ett liv som icke kriminell började dock det riktiga straffet, man kände sig vilsen och stod med fötterna i två olika världar. Informanterna kände sig identitetslösa då det befann sig i ett samhälle de längre inte kände till samtidigt som det inte vill gå tillbaka till det kriminella livet. Hjälpen från myndigheterna infann sig inte på ett lämpligt sätt utan man kände sig istället motarbetad och utanför samhället, samtidigt som ett stigma införlivades. De individer som inte föll tillbaka i kriminaliteten lyckades tillslut hitta sitt stöd i KRIS. Där fanns det andra individer som gått igenom samma hårda resa och man fanns som stöd för varandra. Det är äntligen i detta skede som den riktiga vändpunkten kommer i processen, man kan börja bygga en ny identitet utan kriminalitet.  Nyckelord: Kriminalitet, Rutiner, Utanförskap, Tillhörighet

Under 2010 dömdes ungefär 9700 personer runt om i Sverige till att avtjäna ett fängelsestraff, och inom tre år beräknas cirka 40 procent av dessa ha återfallit i någon form av kriminalitet. Under samma år genomgick cirka 60 procent av de intagna olika brottsförebyggande program (BRÅ 2011:11). I genomsnitt beräknas en kriminell person kosta samhället cirka en miljon kronor om året, något som medför stora ekonomiska kostnader för samhället (Riksrevisionen, 2009). Undersökningen genomfördes genom att intervjua sex stycken före detta kriminella, detta för att ta reda på deras upplevelser av kriminalvården och vilka faktorer som bidragit till att de inte återfallit i kriminalitet. Utöver de sex intevjuerna med före detta kriminella gjordes en intervju med en högt uppsatt person inom kriminalvården. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och resultaten av den visar att respondenterna anser att kriminalvårdens återfallsprevention inte fungerar särskilt bra. Dock anser de som genomgått olika program att dessa varit övervägande bra. En stor bidragande orsak till att respondenterna till slut tagit sig ur sin kriminella livsstil visade sig vara motivation.

Syftet med vår uppsats är att undersöka och jämföra de två TV-programmen Veckans Brott och Efterlyst utifrån semiotiska samt medieanalytiska teorier. Metoden vi använder oss av för att analysera är den klassiska retorikanalysen då vi tittar på begreppen Ethos, Pathos och Logos som handlar om hur TV-programmen når ut till tittaren och påverkar denne. Vi tittar på de press- och yrkesetiska reglerna som finns för journalister för att se om TV-programmen förhåller sig till dem. Vi väljer att titta på hur kriminalitet framställs och hur de olika teorierna går att hitta i de båda programmen. Vi avgränsar oss till två svenska TV-program och tittar på tre avsnitt av vartdera av programmen. Därefter följer bakgrundsfakta om TV-programmen och kanalerna de sänds på, samt deras utländska föregångare. Vi redogör också för en antologi som handlar om brott i media samt tre uppsatser med liknande ämnesområden som vår uppsats behandlar. Dessa tre uppsatser skiljer sig dock från vår i perspektiv och teori. Vidare redogör vi för olika teorier vi kommer att använda oss av samt nyckelbegrepp vi kommer att utgå ifrån. I vår programstudie som finns bifogad som bilaga skriver vi sammanfattningar av avsnitten vi sett, dessa är skrivna utifrån våra teorier inom semiotik samt retorik. Efter det följer analysdelen där vi besvarar våra olika frågeställningar med hjälp av det vi fått fram av sammanfattningarna. I vår slutdiskussion beskriver vi bland annat vilka alternativa metoder vi kunde ha använt samt andra perspektiv som också hade passat inom vårt ämnesområde.

Att studera kvinnliga sexualförbrytare är problematiskt då gruppen är så liten. Studien är en litteraturstudie för att klargöra vad som är sammanställt kring denna lilla grupp. Uppsatsens frågeställningar handlar om huruvida det existerar någon generell bild av vem den sexualbrottsdömda kvinnan är, om det finns olika distinkta typer av sexualbrottsdömda och om svenska förhållanden är möjliga att översätta till internationella. Därför innehåller uppsatsen också en genomgång av de fall som utretts vid kriminalvårdens riksmottagning för långtidsdömda. För att behålla objektiviteten i fråga om internationell typologi presenterar författaren en rutnätsmodell med hjälp av vilken fall av den här typen kan spaltas upp förtydligas och presenteras utan typologi. Mycket av den existerande forskningen har fokuserat på att dela upp populationen i olika typologier. Tyvärr verkar det inte existera någon koncensus kring viken typologi man använder eller för den skull vad man använder typologin för. Således blir tidigare forskning svår att överskåda och använda vid exempelvis utveckling av behandlingsansatser. Då ämnet i sig varit och är färgat av tabun kring kvinnlig kriminalitet och sexualitet tar arbetet upp genusaspekter som en viktig del. Tabun som omgärdar ämnet ökar också sannolikheten att det förekommer stora mörkertal kring hur stor omfattningen av denna kriminalitet egentligen är. Det är uppsatsens slutsats att de undersökta svenska fallen passar in i den internationella bilden. Fortfarande kvarstår mycket forskning för att belysa denna del av kriminologin men uppsatsen kan sägas vara ett litet steg i rätt riktning.

Kriminalitet är ett samhällsproblem och ett återkommande tema i den allmänna debatten. Invandrares kriminalitet i synnerhet utgör ett problem som är politiskt känsligt, men där forskningen är särskilt viktig, då stereotypa förutfattade meningar sedan länge florerat kring denna. Syftet med studien var att följa och fördjupa det spår som tar sin början i barndomen, genom uppväxten, etnicitetens betydelse och självuppfattningen, för att därigenom söka generella bakomliggande förklaringar varför dels svenskar och dels män med invandrarbakgrund döms till fängelse. Undersökningsdeltagarna var 82 stycken långtidsdömda fängelseintagna män. Den kvantitativa studien baserades på en enkät som mätte variablerna; deras minnen av sin uppfostran, deras etniska identitet och självkänsla. Resultatet påvisade inga nämnvärda skillnader avseende de tre variablerna och etnisk status. Det tycks istället som om etnicitet och invandrarskap är sekundärt såsom betingelse jämfört med andra parametrar. En högre social klass och en längre verkställighet visade sig däremot korrelera med en bättre självkänsla.