Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer undersöka hur krisgrupper inom gymnasieskolan arbetar med krishantering vad gäller beredskap, organisation samt uppföljning. Undersökningen har genomförts på skolor inom samma kommun i nordöstra Skåne. På Skola 1 intervjuades en skolsköterska, en kurator samt en vaktmästare och på Skola 2 intervjuas en skolsköterska samt en kurator. Skola 1 har inte varit lika utsatt för krissituationer som Skola 2 har. Av intervjusvaren att döma kan vi konstatera att båda skolorna har en god beredskap inför eventuella krissituationer. Krisplaner finns på båda skolorna och dessa revideras efter behov. Vilka insatser som ska sättas in vid krissituationer är i första hand beroende av hur de ser ut, därför finns inga direkta mallar att följa eftersom situationerna kan skilja sig markant åt. De intervjuade poängterade vikten av att samlas och utvärdera utfört arbete, för att veta vad som ska förbättras inför nästkommande situation. Angående frågan om krisgrupperna fått kritik efter avslutat arbete svarade man på Skola 1 att det hade man inte, medan de på Skola 2 sade att det alltid förekommer i någon form.

No description available.

Sorg är ett omfattande område och denna studie fokuserar på hur lärare i förskolan och i skolan hanterar och arbetar med barn och elever som förlorat någon nära anhörig eller andra personer i barnets närhet. Ett syfte med studien är att få en uppfattning om hur lärare i förskola och skola upplever sig rustade inför bemötande av barn och elever som har drabbats av sorg genom dödsfall samt hur det tar sig i uttryck i praktiken. Ett annat syfte är också att undersöka om skillnader finns i sorghantering i förskola och skola. För att få svar på vår frågeställning har en enkätundersökning på sex olika skolor och förskolor i en kommun genomförts. Trettiotre verksamma lärare i skolan i årskurserna F-6 och i förskolan har deltagit i undersökningen. Vi har även tagit del av aktuell forskning och litteratur inom ämnesområdet. Studien har visat att det råder skillnader mellan förskola och skola i hur man hanterar mötet med barn i sorg. Detta beror främst på ålder och mognad hos barnet. Studien visar också att det råder bristfälliga kunskaper om innehållet i de krisplaner som finns, vilket borde påverka hur rustade pedagogerna är.

Syftet med denna studie är att ta reda på vilka erfarenheter yrkesverksamma förskollärare har gällande barn i kris samt hur arbetet med detta ser ut. Vårt arbete bygger på en kvalitativ intervjustudie där vi valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att alla respondenter ska få samma möjlighet att ge sin egen åsikt. Vi har ställt samma frågor till alla åtta respondenter. För att få ta del av deras olika erfarenheter kring vårt ämne så har följdfrågorna varierat. Resultatet som vi kommit fram till med hjälp av respondenternas erfarenheter har bidragit till att vi uppmärksammat en brist på kunskap, resurser och hjälpmedel när det kommer till att hantera barn i krissituationer på dessa åtta respondenters förskolor. Respondenternas erfarenheter har dock även bidragit till en hel del lärorika fall och insynsvinklar på hur det kan se ut i deras verksamheter när dem arbetar med de olika situationerna. Vi kan genom resultatet konstatera att ett sådant arbete kräver att förskollärare är lyhörda, uppmärksamma och engagerade. Detta för att ett rehabiliteringsarbete för ett barn i kris ska bli utformat på bästa sätt

Krishantering har under en lång tid legat på de offentliga aktörerna i samhället. Krisberedskapens historia ligger framförallt hos de offentliga aktörernas syn på krig och krigsföring. Detta kommer av att det finns likheter mellan krig och kriser, genom att människor kan skadas av ett hot. Därför måste samhället kunna organisera sig för att lösa detta. Detta har sitt ursprung från andra världskriget, då man organiserade civilförsvar för att möta beredskapen som fanns. Att det skapades civilförsvar, var för att det ansågs att militärens organisation hade bäst kontroll för att hantera krissituationer, eftersom militären hade kunskap om ledning och kontroll. Detta har efter Kalla Kriget börjat förändras och allt fler civila organisationer har nu blivit mer inkluderade i krishanteringsfrågor. Idag pratas det allt mer om osäkerhet och inte om kriser. Osäkerhet är när en fara, verklig och uppfattad, framstår i samhället. Detta är något som är skapat av samhällets organisation och inte av påverkan på att lösa problem. Fastän samhällets syn på krishantering har förändrats, finns det än idag rester från det militäriska synsättet.   Laurie Pearce nämner att ett problem med krishanteringen är att aktörerna inte kopplar samman handlingar mot samhällsplaneringsarbetet med krishanteringsarbetet. Detta beror framförallt på tids- och personalbrist. Därför är det vanligt att krishantering inte sker förrän en kris har drabbat samhället. En annan bidragande orsak till att krishanteringen inte utförs i förebyggande syfte är att de offentliga aktörerna har en större tilltro till andra vedertagna aktörer/organisationer, istället för att prata med civila personer, eftersom det anses att de som arbetar med problemen har en betydligt större kunskap.

No description available.

Syftet med studien var att granska krishanteraring i kommunen gällande flyktingkrisen. Detpågår en flyktingkris i världen och Sverige är en av dem som har haft den generösasteflyktingpolitiken. Sverige har tagit emot ca 160 000 asylsökande, vilket har utmanatkommunernas organisering och resurser. Frågeställningarna som vi har utgått ifrån har varit:Hur värderar man situationen? Hur agerar kommunen under flyktingkrisen? Studien ärgenomförd med en kvalitativ metod. Intervjuguiden utformades efter de utvalda teorierna;krisers aktivitetsfaser och A Best Practice Model och frågeställningarna besvarades genomsemistrukturerade intervjuer. Studiens syfte och frågeställningar har behandlats genominnehållsanalys med en hermeneutisk ansats och problematiserades med hjälp avreferensramen mänskliga rättigheter som kopplades till socialt arbete. Resultatet somframkom visar att kommunen hanterar flyktingkrisen genom att skapa snabba beslutsvägaroch prioritera krisen i första hand.

Syfte: Syftet med undersökningen är att öka kunskapen om hur organisationer kan ta hjälp av kommunikationskonsulter vid en organisationsskris. Frågorna som behandlats i uppsatsen är: Vilken roll har en kommunikationskonsult? På vilken sätt kan en kommunikationskonsult hjälpa företag vid en företagskris? Hur ser relationen mellan konsult och företag ut? Hur löser man en krissituation?  Metod: För att utföra studien har jag genomfört en litteraturundersökning. Jag har även använt mig av kvalitativa intervjuer för att finna svar på mina frågor.   Resultat & slutsats: Kommunikation har en central roll vid krishantering. Konsulten tillsammans med organisationen arbetar fram en krisplan som uppfyller organisationens behov. När en kris uppstår är det viktigt att samtliga intressenter bli informerade för att på så vis undvika felaktiga rykten.

I slutet av 2015 drabbades den svenska storbanken Swedbank av en förtroendekris när det uppdagades att ledande befattningshavare ägnat sig åt opassande fastighets- och aktieaffärer. I samband med krisen kom bankens legitimitet att ifrågasättas. Denna studie ämnar därför undersöka hur legitimitetsrepareringsarbete genomförs i teorin. Utifrån att studera Swedbanks agerande efter det att förtroendekrisen utlöstes undersöker studien om, och i så fall hur, banken vidtagit legitimitetsreparerande åtgärder efter krisens utlösande. De teorier som ligger till grund för arbetet är främst Suchmans studie från 1995, Deephouse och Suchmans arbete från 2008 samt Bitektines två avhandlingar som publicerades 2011 respektive 2015. För att uppfylla studiens syfte har sex respondenter som alla är anställda hos Swedbank intervjuats. De fakta som framkommit från intervjuerna har sedan kompletterats med sekundärdata främst i form av medierapportering. Av studien kan slutsatsen dras att Swedbank i hög grad vidtagit samtliga åtgärder som Suchman (1995) fastslagit vara legitimitetsreparerande. Vidare framkommer även att anledning finns att ifrågasätta de rådande teoretiska modellerna beträffande hur legitimitetsreparering genomförs i teori och praktik.

Syftet med denna studie är att jämföra fem kommuners krishanteringsplaner för att ge ökad kunskap om förskolors krishanteringsplaner och krisberedskap genom att studera hur pedagogens roll och ansvar beskrivs i krishanteringsplanerna samt studera vilka likheter och skillnader som kan ses i krishanteringsplanernas innehåll och struktur. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar har krishanteringsplanerna analyserats genom en innehållsanalys. Resultatet visar likheter i agerandefasen med delegering och krisgruppens arbete. Skillnader går att se i strukturen av planerna. Krishanteringsplanerna innehåller detaljerade beskrivningar av vad som ska göras vid specifika händelser men att hur detaljerade planerna är beror på dess utformning och antalet sidor. De planerna som innehöll flest sidor var också mer detaljrika. Skillnader gick också att se hur den stöttande och delegerande pedagogen går att identifieras. I kommunikationsfasen ses likheter i att skapa förståelse för kris. Planerna är också relativt samstämmiga i hur pedagogen ska lyssna och visa omtanke. Skillnader går att se utifrån att barns reaktioner skrivs fram. I hanterandefasen ses enbart likheter i korrekt information, barns bearbetning och att ett praktiskt uttrycks ses. I återgångsfasen ses skillnader i att remittera vidare till andra yrkeskategorier, återgå till normala rutiner och i att kompetensutveckling beskrivs. Slutsatserna av denna studie är att krishanteringsplanerna förbereder pedagogen för att hantera krissituationer i det akuta skedet av en kris men att det saknas verktyg för det långsiktiga arbetet.