<p>SAMMANFATTNING</p><p>Denna studie är en analys av Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter ifråga om deras perspektiv på mottagarna vid kriskommunikation. Studien har två syften, dels att undersöka vilken roll forskarna ger mottagarna i de nuvarande studierna, dels att reflektera hur forskningen skulle kunna kompletteras i framtiden. Krisberedskapsmyndigheten är den myndighet som ansvarar för att vara samordnande myndighet i en krissituation, planera inför kommande kriser och att samla in kunskap om kriser.</p><p>Denna studie använder sig av mottagarperspektivet encoding/decoding för att undersöka Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter. Encoding/decoding perspektivet ser på mottagarna som aktiva och komplexa i tolkningen av meddelanden. Perspektivet menar att</p><p>olika mottagare kan tolka information på olika sätt beroende på vilken bakgrund mottagaren har. Jag har även tagit upp grundbegreppen för kriskommunikation, vad samhällsvetenskaplig forskning innebär och kriterier för Krisberedskapsmyndighetens forskningsfinansiering för att få en ökad förståelse för rapporterna. För att komma fram till studiens resultat har jag använt mig av metoden sekundäranalys och har valt ut sju rapporter från Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar.</p><p>Studiens resultat visar att flera av forskningsrapporterna förenklar mottagarnas roll då kriskommunikation undersöks. Detta får konsekvensen att flera av rapporterna är sändarinriktade. Jag har reflekterat i hur Krisberedskapsmyndigheten kan utveckla forskningen kring kriskommunikation och mottagarna, och det handlar främst om att göra fler mottagarstudier och att ge mottagarna en mer komplex roll. Min studie visar på att det finns fyra forskningsområden som kan undersökas ytterligare; mottagarnas tolkning av sändarens kommunikation, mottagarnas kommunikation med varandra, mottagarnas kommunikation med myndigheter och medier och medierna som något mer än en informationskanal.</p><p>Genom denna studie har jag visat på att det finns outforskade områden som är relevanta för kriskommunikationen. Jag ifrågasätter främst Krisberedskapsmyndigheten för frånvaron av dessa outforskade områden.</p><p>Uppdraget hos myndigheten är mycket sändarinriktad och jag reflekterar omkring att det kan vara en orsak till att de flesta av forskningsrapporterna har inriktning på sändarna. Jag antyder att Krisberedskapsmyndighetens rapporter har drag av processkolan som ser på kommunikation som en styrd överföring av budskap från sändare till mottagare. Fokus i rapporterna ligger nämligen någon annanstans än på mottagarna och deras komplexitet vilket jag ser som ett problem.</p>

Titel Traditionella medier och den digitala agendan, konsten att kontrollera allmänhetens gestaltning av en organisationskris i sociala medier   Syfte Syftet med den här uppsatsen är undersöka hur allmänheten gestaltar en organisationskris i sociala medier genom den typ av inlägg som görs.   Metod Via en kvantitativ ansats har vi samlat in och analyserat de statusuppdateringar som allmänheten gör via sina egna Facebookflöden. Vi har sedan sammanställt detta i SPSS för att ge oss en blick över det insamlade materialet och möjlighet att få fram statistik på de inlägg som görs. Vi har samlat inlägg om den ubåtsjakt som försvarsmakten gjorde i oktober 2014 samt den skandal som drabbade SCA där de ovarsamt har hanterat företagets ekonomiska resurser.   Resultat I det insamlade materialet kan vi se att det är media som via de artiklar man publicerar sätter agendan för den bild av organistionernas kriser som kommer spridas i sociala medier. En majoritet av de inlägg som görs är artiklar som allmänheten delar vidare via sina egna sociala medier. Vi kan också se att det är organisationen som får ta en stor del av smällen i de inlägg som görs. Allmänheten skuldbelägger organisationen för det inträffade i nästan hälften av de insamlade inläggen. I de övriga skuldbelägger man antingen en tredje part eller en enskild individ beroende på vilken typ av kris det handlar om och hur bakgrunden till det inträffade ser ut.   De inlägg som görs om det inträffade är främst negativt vinklade och endast ett fåtal inlägg har en positiv vinkel i förhållande till det inträffade. De inlägg som görs får även en näst intill obefintlig spridning i form av likes, kommentarer och delningar. Majoriteten får under 10 likes, kommentarer eller delningar. Det finns alltså inget som tyder på att någon typ av inlägg i det insamlade materialet blir virala.

Bakgrund: Det föränderliga medielandskapet och dagens digitaliserade teknik har satt dagens organisationer i en sits där de i större utsträckning än tidigare behöver ta hänsyn till deras målgruppers val av kommunikationskanaler. Under de senaste åren, när de sociala medierna spelat en allt större roll, har detta mer och mer inneburit att föra en dialog med nämnda målgrupper. De traditionella mediernas envägskommunikation har fått lämna plats för de sociala mediernas tvåvägskommunikation. Organisationens ledning är ansvarig för att säkerställa att man gör vad man kan för att undvika kriser eller minimera dem om de uppstår. För att kunna hantera detta måste man planera och lära sig undvika situationer som kan leda till en kris. Till detta hör en fungerande och uppdaterad omvärldsbevakning. I en tid präglad av sociala medier, där alla människor kan producera och publicera nyheter, måste man som organisation arbeta proaktivt och hålla koll på vad det skrivs om i media och idag har man fler kommunikationskanaler att hålla reda på än någonsin. Syfte: Jag vill med avstamp i tidigare forskning och litteratur undersöka hur verksamma inom kommunikationsområdet uppfattar sociala medier och hur denna nya kommunikationskanal kan och bör användas i organisationers strategiska kriskommunikation. Hur bemöter man eller bemöter man inte möjligheten till direktkommunikation med sina intressenter/kunder? Metod: Studien bygger på en explorativ ansats där den, genom semistrukturerade intervjuer, insamlade empirin har kategoriserats i teman som sedan legat till grund för analysen och resonemanget i uppsatsen. Med hjälp av en tematiskt disponerad intervjuguide har 5 respondenter intervjuats. Slutsats: En organisation måste vara förberedd och uppdaterad och ha möjlighet att kommunicera med alla berörda parter. Implementering av sociala medier i organisationens kommunikation bör vara en självklarhet. Men det är en implementering som bör föregås utav en omfattande analys. Uppsatsen avslutas med en lista med förslag på åtgärder för att kartlägga om och i så fall hur man som organisation bör bemöta de sociala medierna.

Den 18 april 2012 anklagas mobiloperatören TeliaSonera av Uppdrag granskning för att samarbeta med diktaturer i Centralasien. Ambitionen med denna uppsats har varit att göra en retorisk analys av det försvar som TeliaSonera framställt i anslutning till anklagelserna. Jag har tagit avstamp i den klassiska retorikens teorier kring statuslära, den retoriska situationen samt kring ethosbegreppet och kombinerat dessa med apologiateorier för att studera anklagelse och försvar. Med hermeneutikens tolkningsmetod som grund har en närläsning gjorts av; Uppdrag gransknings reportage, en inspelad tv-intervju med TeliaSoneras kommunikationsdirektör samt ett pressmeddelande på företagets hemsida. Resultatet visar hur Uppdrag granskning har anklagat, hur TeliaSonera har försvarat sig och en diskussion har först kring huruvida företaget uppfyller de etiska krav litteraturen ställer på en apologia. En förhoppning har varit att öka förståelsen för hur några av de befintliga kategoria- och apologiateorierna kan appliceras på ett retoriskt objekt, samt hur retorik och kriskommunikation har betydelse för varandra.

Den 24 oktober 2012 utför samhällsprogrammet Kalla Fakta en kritisk granskning av modeimperiet H&amp;M, där man ifrågasätter H&amp;M:s handlande angående levnadslönerna för textilarbetarna i deras produktionsländer. I denna uppsats är syftet att undersöka om H&amp;M valt att försvara sig mot denna granskning i en korrespondens med Kalla Fakta. Det är ur ett retoriskt perspektiv intressant att studera hur ett värdsledande förtetag, som H&amp;M, strategiskt väljer att svara på denna typ av situation för att försöka återuppta sin trovärdighet. I denna studie har jag med hjälp av retorikens statuslära och William L. Benoits apologia-teorier, kunnat konstatera att H&amp;M använt sig av olika försvarstrategier som  förändras över tid i korrespondensen.  I denna studie har jag även kunnat konstatera att korrespondensen är en del av H&amp;M:s återhämtningsarbetet i försök att förstärka deras ethos och till viss del reducera den bild som Kalla Fakta valt att målat upp av företaget.

Political scandals are constantly abound in the media, rulers face the global tribunal of the mass media and are forced to defend their actions and above all, their position in society. This essay concerns itself with that defence – more specifi- cally with the defence of four Swedish politicians in high office during four different scandals. Gudrun Schymans’ eva- sion, Laila Freivalds’ dealing with the tsunami disaster in Thailand, Annie Lööfs’ tangle concerning representation notes and public documents and Tobias Billströms’ statements concerning undocumented immigrants and asylum seekers. The essays purpose is to study how each and everyone of these politicians communicate and defend themselves, what rhetor- ical strategies are employed and how the two largest newspapers in Sweden, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, frame and portray the scandals. This is in order to discern how current Swedish politicians work rhetorically in situations of crisis where one’s reputation is at stake, and how media mediate these scandals. This is examined with classical rheto- ric’s stasis theory and William L. Benoit’s theories concerning image restoration as the theoretical foundation. This is complemented with the theories of portrayal- and agenda setting to describe the newspapers’ depiction of the separate scandals. The method consists of a qualitative content analysis of news articles, video recordings and TV broadcasts of media appearances. Annie Lööf uses a number of different strategies in her apology, status coniecturalis is prominent initial- ly but however when new information disproves her statements, she moves to status qualitatis, and the state of purgatio, the state she primarily applies together with the defeasibility strategy. Tobias Billström limits himself to only one state and exclusively uses the weakest of status qualitatis states: deprecatio. Laila Freivalds applies primarily the defeasibility strategy but also uses the purgatio and deprecatio. Gudrun Schyman also uses the qualitative state purgatio but also the defeasibility strategy and the theory of image restorations mortification. The newspapers depict all of the scandals differently depending on political affiliation but not depending on gender. The conclusion consists of that an open strategy that changes in pace with the flow of new information should be employed, and that statements that later may turn out to be false should not be used in the defence. The defence should be reactive rather than static. Further it is apparent that political affiliation affects the portrayal and framing of the scandals in the case of both newspapers.

No description available.

Problemformulering och syfte: Hur förhåller sig elitföreningar till strategisk kommunikation, och specifikt dess kriskommunikation? Studien har granskat två föreningar som under de senare åren på ett eller annat sätt varit i svåra kriser som haft ödesdigra konsekvenser. Utifrån detta har den undersökt hur den strategiska kommunikationen tillämpats, hur kommunikationen under kris har sett ut samt om dessa kriser haft någon påverkan på relationen till den lokala kommunen. Sport överlag är ett fenomen som har ett överflöd med kriser (Kitchin &amp; Purcell, 2017:661). Även fast det vore självklart för professionella sportorganisationer att ha en välutvecklad kriskommunikationsplan så har det visat sig att de flesta organisationer fortfarande arbetar för reaktivt och ineffektivt med sitt krisförebyggande arbete. Detta är var vår studie tar avstamp ifrån. Metod och Material: Studiens insamling av material har genomförts med användningen av samtalsintervjuer. Intervjuerna har involverat sex medarbetare, varav tre med anknytning till föreningarna och tre till kommunerna. Huvudresultat: Det finns en stor medvetenhet kring att den strategiska kommunikationen växt fram som något viktigt, men att de som organisationer inte har anpassat sig till denna utveckling. Resultatet tyder på att det krävs ett ytterligare fokus på den strategiska kommunikationen för att även kriskommunikationen ska få utrymme att utvecklas och på så sätt användas av föreningarna. Relationernas betydelse knyts ann till städernas varumärke men skvallrar även om en brist på kontinuerlig kontakt.

Idag lever vi i ett digitalt samhälle där det tidvis uppdagas kriser av olika slag. På grund av att medborgare jämt och ständigt kan bevaka, sprida och dela information med varandra, har allt fler kommuner valt att arbeta med sociala medier vid kris. Denna studie syftar därför till att kartlägga hur en svensk kommun arbetar med Facebook i sitt kriskommunikationsarbete. Studien visar att en kommuns syfte med att i kristider finnas på Facebook kan vara att snabbt nå ut till intressenter med krisinformation. En kommun måste inte nödvändigtvis kommunicera med en specifikt uttalad målgrupp via kanalen utan kan istället där försöka nå så många intressenter som möjligt. Före en kris kan en kommun publicera Facebookinlägg som är av varnande och uppmanande karaktär. En kommun kan också arbeta aktivt med att förebygga kriser. Under en kris kan en kommun publicera Facebookinlägg av instruerande karaktär för att lugna intressenter. En kommun kan under en kris också försöka förhindra ryktesspridning genom att själv se till att vara aktiv och ständigt gå ut med trovärdig information. Efter en kris kan en kommun publicera Facebookinlägg för att ge så kallad övrig information till intressenter. En kommun kan också dra flera lärdomar av en avklarad kris. Ett exempel på en sådan är att sociala medier öppnar upp för så snabb kriskommunikation att de interna riktlinjerna inte alltid räcker till. Avslutningsvis finner studien flera fördelar och nackdelar med att som kommun arbeta med kriskommunikation på Facebook.

The study is based on the IT scandal at the Transport Agency, which began in 2015. The agency decided to outsource parts of its operations to the international IT company IBM, which in turn used several subcontractors based in other European countries. The Transport Agency's register contains information about virtually all Swedish citizens, and these data may now be available at foreign intelligence services. The scandal became widely known in 2017 and had consequences at the highest political level. In addition, the former Director-General was convicted of negligence with confidentiality. When the IT leak became known to the public, trust in the authority was seriously affected. The Transport Agency then made several attempts to minimize the damage that occurred. The purpose of this study is to investigate how the Transport Agency used rhetoric to rebuild confidence in the authority in connection with the IT scandal. Within the study there are three questions. 1. How did the Transport Agency work with rhetoric to rebuild the trust of the organization's stakeholders in the IT scandal? 2. How did the Transport Agency act on social media and how does the actions differ depending on the channel used? 3. How well has the Transport Agency's actions been consistent with what Coombs (2014) theories say about crisis communication? The first question relates to the purpose and addresses the rhetorical resources used in the rebuilding of trust in the authority. Research recommends social media as an effective tool to alleviate the consequences of a crisis, the study's ambition was to investigate how this opportunity was used by the Transport Agency. Timothy Coombs is the largest authority in crisis communication research, therefore the study chose to investigate how well the Transport Agency's actions are consistent with his theories. The theoretical framework is divided into rhetoric, crisis communication and social media. The rhetoric section rests largely on Brigitte Mral's research, while Timothy Coomb's research forms the basis for the theoretical framework within the crisis communication section. Research on social media in crisis communication is a relatively new focus. In this section, the study has been assisted by several researchers who argue both the pros and cons of using these media in times of crisis. The study has used a rhetorical text analysis to investigate the material consisting of four newspaper articles, a press conference and a longer text produced by the Transport Agency. The 4 methodological approach consists of Karlberg and Mrals (1998) model for rhetorical text analysis that includes six steps, context, disposition, convincing argument, argumentation analysis, style and formulation of analytical results. The study presents a result that the Transport Agency, in many cases represented by Director General Jonas Bjelfvenstam, has acted on both the rhetoric research and the crisis communication research guidelines. The most remarkable result of the study is that the Transport Agency has not used its social media to alleviate the effects of the crisis. Something that is contrary to the research recommendations. The study is at the same time pointing out that the results presented consist of interpretations and may be influenced by our own pre- understanding. For future research, it is recommended to continue research in rhetoric to create an even broader knowledge base in the area, but also to study how social media have impacted on other organizations crisis management.