The purpose of this study is to examine how an organization communicates during a crisis and how a crisis can affect an organization's reputation/credibility in late modernity. The focus is on how the Swedish Red Cross handled crises from summer 2009 until spring 2010, and how the organization's reputation/credibility was affected by the fact that society has changed. The methodology used is a quantitative and qualitative text analysis. The results show that crises affect organizations, how much depends on how open they appear to be and how much credibility they have with them when the crisis begins. Getting to know the late modern society, to understand how it works, can bring benefits to an organization during a crisis. It can be anything from seeing stakeholders as individuals (with all that implies) to make their employees crisis communicators. If SRK had been more familiar with how the post-modern society works they would have used employees better and been more flexible. They would have been able to stave off some of the crises by responding quickly, they had been able to communicate their message more powerful and not been disclosed to the media. / Program: Magisterutbildning i strategisk information och kommunikation

<p>Syftet med denna studie är att analysera vilka kommunikativa och retoriska strategier som används i kriskommunikation samt hur bruket av dessa strategier påverkar förtroendet för sändaren. Genom en kvalitativ analys av dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och Fritidsresors informationschef Lottie Knutssons kommunikation i media under de första dagarna i anslutning till flodvågskatastrofen 2004, visar denna studie på vilka retoriska och kriskommunikativa strategier som byggde respektive raserade förtroendet för dem. Krisberedskapsmyndighetens omfattande undersökning angående förtroende för inblandade aktörer utgör ett unikt ”facit” gällande allmänhetens uppfattning i förtroendefrågan. De kommunikativa praktikerna från Freivalds och Knutssons sida granskas i ljuset av kriskommunikativ teori, samt retoriskt med fokus på stil och tilltalssätt samt perspektiv. Resultatet av analysen visar att Freivalds kommunicerade ur ett sändarperspektiv, med ett byråkratiskt språk som saknade pathos. Hennes insats var inte överrensstämmande med kriskommunikativ teori. Knutsson å sin sida använde sig av talspråk, berättelser och konkretion. Utgångspunkten i hennes kommunikation var mottagarbaserad. Hon praktiserade dessutom i hög grad kriskommunikativa teorier. Dessa skillnader bidrog sannolikt till att förtroendet för Freivalds minskade, samtidigt som det ökade för Knutsson.</p>

<p>Uppsatsens syfte är tvåfaldigt. Dels syftar uppsatsen till att undersöka hur kommunikationen under krisen fungerade mellan inblandade myndigheter (Kungsbacka kommun, Räddningstjänsten i Storgöteborg, Polisen i Hallands län och Landstinget Halland), massmedier och medborgare.</p><p>Dels syftar uppsatsen till att undersöka vilken roll internet spelade i kriskommunikationen under de 17 dagarna i mars 2005.</p><p>Studien har genomförts främst genom samtalsintervjuer. Utöver det har skrivna redogörelser, pressmeddelanden, artiklar och andra dokument granskats.</p><p>Studien visar att kommunikationen mellan myndigheter, massmedier och medborgare fungerade bra. Samordningen mellan myndigheter fungerade väl, mycket tack vare ett upparbetat nätverk. Likaså var kontakten med massmedia bra. Medborgarna i sin tur var nöjda med den information de erhöll från myndigheter och massmedier.</p><p>Internet var på samma gång en central kanal och en kompletterande kanal för kriskommunikationen under krisen. Central i den mening att myndigheternas samordning, internkommunikation och kommunikation med massmedia till stor del skedde via kommunens hemsida. Kompletterande i den meningen att endast ett mindre antal av medborgarna fick information om krisen via internet.</p>

Syftet med denna studie är att analysera vilka kommunikativa och retoriska strategier som används i kriskommunikation samt hur bruket av dessa strategier påverkar förtroendet för sändaren. Genom en kvalitativ analys av dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och Fritidsresors informationschef Lottie Knutssons kommunikation i media under de första dagarna i anslutning till flodvågskatastrofen 2004, visar denna studie på vilka retoriska och kriskommunikativa strategier som byggde respektive raserade förtroendet för dem. Krisberedskapsmyndighetens omfattande undersökning angående förtroende för inblandade aktörer utgör ett unikt ”facit” gällande allmänhetens uppfattning i förtroendefrågan. De kommunikativa praktikerna från Freivalds och Knutssons sida granskas i ljuset av kriskommunikativ teori, samt retoriskt med fokus på stil och tilltalssätt samt perspektiv. Resultatet av analysen visar att Freivalds kommunicerade ur ett sändarperspektiv, med ett byråkratiskt språk som saknade pathos. Hennes insats var inte överrensstämmande med kriskommunikativ teori. Knutsson å sin sida använde sig av talspråk, berättelser och konkretion. Utgångspunkten i hennes kommunikation var mottagarbaserad. Hon praktiserade dessutom i hög grad kriskommunikativa teorier. Dessa skillnader bidrog sannolikt till att förtroendet för Freivalds minskade, samtidigt som det ökade för Knutsson.

Uppsatsens syfte är tvåfaldigt. Dels syftar uppsatsen till att undersöka hur kommunikationen under krisen fungerade mellan inblandade myndigheter (Kungsbacka kommun, Räddningstjänsten i Storgöteborg, Polisen i Hallands län och Landstinget Halland), massmedier och medborgare. Dels syftar uppsatsen till att undersöka vilken roll internet spelade i kriskommunikationen under de 17 dagarna i mars 2005. Studien har genomförts främst genom samtalsintervjuer. Utöver det har skrivna redogörelser, pressmeddelanden, artiklar och andra dokument granskats. Studien visar att kommunikationen mellan myndigheter, massmedier och medborgare fungerade bra. Samordningen mellan myndigheter fungerade väl, mycket tack vare ett upparbetat nätverk. Likaså var kontakten med massmedia bra. Medborgarna i sin tur var nöjda med den information de erhöll från myndigheter och massmedier. Internet var på samma gång en central kanal och en kompletterande kanal för kriskommunikationen under krisen. Central i den mening att myndigheternas samordning, internkommunikation och kommunikation med massmedia till stor del skedde via kommunens hemsida. Kompletterande i den meningen att endast ett mindre antal av medborgarna fick information om krisen via internet.

Allt fler företag har idag insett värdet av att upprätthålla ett gott anseende. Trots denna insikt kan vi vanligtvis läsa nyheter om organisationer som fortsatter att begå misstag utifrån dess intressenter och omgivningens förväntningar. Dessa vanligt förekommande snedsteg kan bli ödesdigra för företag och försvåra dess framtida överlevnad, ifall de inte agerar direkt. Ett sorts agerande är kommunikation, som i en krissituation är organisationens hjälpmedel, dess livboj. Trots kommunikationens vitala roll har det i dagens läge inte säkerställts övergripliga rekommendationer för hur organisationer i differentierade krissituationer skall agera. Syftet med vår studie har varit att öka förståelsen för om det finns skillnader gällande hur företag lämpligen skall kommunicera under en krissituation och om lämpligheten varierar beroende på krissituationens förutsättningar. 100 framtida företagsledare, studenter vid tre av Sveriges universitet, medverkade i studien. Resultatet har visat att det finns skilda uppfattningar om vilken kriskommunikationsstrategi som anses mest lämplig. Resultatet indikerar att dagens krisdrabbade organisationer är i direkt behov av att analysera sin situation inför en implementering av kriskommunikationsstrategier. Resultaten ger även indikation om vilka kriskommunikationsstrategier organisationer skall använda med tillförsikt. Då en krisdrabbad organisation, allt som oftast, endast får ett försök till återställande av sitt anseende. Vid ett eventuellt misslyckande riskerar organisationen att förvärra sin situation ytterligare och långtgående konsekvenser kan då drabba organisationen.

Titel Att kommunicera svår förändring - Ett medarbetarperspektiv Författare Therése Boija &amp; Fanny Nyberg Handledare Catrin Johansson Examinator Elisabeth Stúr Utbildning Medie- och kommunikationsvetenskap, HT 2011, Mittuniversitetet Syfte Syftet med studie är att ta reda på hur medarbetare från tre olika arbetsplatser inom Spendrups uppfattar kommunikationen kring förändringen på Vårby bryggeri. Frågeställningar Hur den dagliga kommunikationen mellan chefer och medarbetare upplevs av medarbetarna. Hur medarbetarna vill att kommunikationen mellan chefer och medarbetare ska fungera. Hur medarbetarna upplever kommunikationen kring nedläggningen. Metod Studien har gjorts i form av nio fokusgrupper bestående av 3-5 deltagare från Spendrups medarbetare. Resultat I studien framgår det att Spendrups förändringskommunikation fungerar bra initialt men saknar uppföljning. Dessutom vill medarbetarna i regel ha en mer tillgänglig chef. De tillfrågade medarbetarna anser att kommunikationen i organisationen oftast sker muntligt, och de vill ha det så, men att informationen inte är tillräcklig. Detta har resulterat i ryktesspridning och en del oro, främst på bryggerierna i Vårby och Hällefors. Nyckelord Förändringskommunikation, intern kriskommunikation, medarbetarskap, ryktesspridning, kommunikationsprocesser, förändringsprocesser.

Våren 2009 drabbades Mexiko av en okänd smitta. Många människor insjuknade snabbt och man misstänkte att smittan hade sitt ursprung i ett virus, som tidigare endast upptäckts hos grisar. Av den orsaken kom smittan att gå under namnet svininfluensa. Smittan spreds hastigt i stora delar av världen. I maj, cirka en månad efter de första utbrotten i Mexiko, bekräftades det första fallet av svininfluensa i Sverige. Den 11 juni 2009 klassade Världshälsoorganisationen (WHO) influensan som en pandemi. Allmänhetens behov av snabb och tillförlitlig information växte i takt med svininfluensans framfart och de svenska medierna och myndigheterna slet hårt för att uppfylla sin roll som informationskanaler. Den här kandidatuppsatsen behandlar hur förhållandet mellan dagspressen och myndigheter fungerade i samband med rapporteringen om svininfluensan under fyra tidsperioder 2009. Studien är uppdelad i två delar med en större kvantitativ innehållsanalys och en mindre kvalitativ textanalys och bygger på 76 artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och 60 texter från Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen. Artiklarna och texterna från dagspressen och myndigheterna fungerade som underlag i vår strävan efter att studera samarbetet mellan de båda parterna. För att studera förhållandet har vi tittat på hur de liknar eller skiljer sig från varandra i sin rapportering om svininfluensan till allmänheten. Dessutom har vi studerat hur rapporteringen och förhållandet förändrades under fyra tidsperioder 2009. Som teoretiskt perspektiv har vi använt Roland Nordlunds idealmodell ”Triangeldramat” i vår undersökning. Modellen visar hur kommunikationen mellan sändare, förmedlare och mottagare bör fungera i demokratiskt samhälle. Resultatet av vår undersökning visar bland annat att dagspressen och myndigheterna främst skiljde sig åt under de två första tidsperioderna och liknade varandra under de två sista tidsperioderna i sin rapportering om svininfluensan. Resultatet visar även att de båda parterna var mindre samarbetande under den andra tidsperioden och mer samarbetande under den fjärde tidsperioden. Utifrån detta resultat kan man dra slutsatsen att förhållandet mellan dagspressen och myndigheterna förändrades från ett splittrat förhållande i början av de fyra tidsperioderna till ett mer samspelt förhållande i slutet av de fyra tidsperioderna.

Abstract The purpose of this essay is to investigate how a local authority acts when anunexpected event occur. It´s done with a basis in two crisis communicationstheories; Coombs SCCT theory and Gilpin and Murphys complexity theory,which largely are each other’s opposites. To conduct the study, a case studyof the floods that hit Kristinehamn in the summer of 2014 was carried out,which gave us a good opportunity the achieve the aim of the study. Themethod used was qualitative research interviews. A total of eight people wereinterviewed, all of whom in some shape or form were involved in solving theKristinehamn crisis. Some of the questions we wanted answers to during theinterviews were if the communication between the authorities and othersword well or less well, and what it was that in that case made the communicationsuccessful or unsuccessful. The result of the study shows that the staffand the people around the staff subconsciously uses the basics of the complexitytheory, which they also think is the best suitable theory of the twoused in this study when it comes to resolving crisis in an effective way.Another result from this study was that in the minds of the people responsiblefor the handling of the crisis, this crisis was solved in the best possible way.And also that the critical factors behind this success was things directlylinked to the basics behind the complexity theory, such as the formation ofthe crisis team, the personal knowledge of the people involved and thatseveral of the crisis mangers had experience from similar events from earlierin their lives. / Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen var att göra en undersökning av hur en lokalmyndighet agerar vid en oförutsedd händelse. Vi gör det med utgångspunkt itvå kriskommunikationsteorier; Coombs SCCT-teori och Gilpin och Murphyskomplexitetsteori, som till stor del är varandras motsatser. För att genomförastudien gjordes en fallstudie av översvämningarna som drabbade Kristinehamnsommaren 2014, vilket gav oss en bra möjlighet att uppnå syftet medundersökningen. Metoden som användes var kvalitativa forskningsintervjuer.Totalt intervjuades åtta personer, som alla på något sätt var inblandade i attlösa krisen som uppstod i Kristinehamn. Några frågor som vi ville ha svar påunder intervjuerna var bland annat om kommunikationen mellan myndigheternaoch övriga fungerade bra eller mindre bra, och vad det i sådana fall varsom gjorde kommunikationen framgångsrik eller misslyckad. Resultatet avstudien är att staben och personalen runt omkring staben omedvetet användersig av grundprinciperna i komplexitetsteorin, och också anser att den teorin ärden bäst lämpade av de två studien stöttar sig på när det handlar om atteffektivt lösa kriser. Ett annat resultat som framkom var att krisen enligt deansvariga för krishanteringen löstes på bästa tänkbara sätt, där de störstaframgångsfaktorerna var sådant som står i direkt anslutning till komplexitetsteorinsgrundtankar: samgruppering, personkännedom och att flera avkrishanterarna hade erfarenhet av liknande händelser sedan innan.

Vårt syfte är att undersöka hur representanter från länsstyrelserna i Sverige beskriver sitt arbete och samverkan med strategisk kriskommunikation samt hur de beskriver kommunikationen i digitala kanaler i det arbetet. Länsstyrelsen är en svensk nationell myndighet som kan bli berörd av en mängd olika kriser. Deras roll i samhället är att vara väl förberedda när en kris inträffar och agera spindeln i nätet för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner tillsammans med andra krishanterande myndigheter genom att informera, samverka och fördela resurser. Sociala medier har ändrat förutsättningarna för kommunikation och möjliggör en direktkontakt och interaktion mellan aktörer och allmänheten – vilket kan ha ändrat förutsättningarna för kriskommunikationen. Det empiriska materialet är insamlat genom en mix av kvalitativa och kvantitativa metoder. Det kvantitativa materialet har samlats in genom 17 enkätundersökningar, genomförda via telefon. Det kvalitativa materialet har också samlats in via telefon, då enkätundersökningen avslutades med ett antal öppna frågor där respondenterna ombads ge mer djup i sina svar. Vårt urval avsåg en anställd från varje länsstyrelse som arbetar med kriskommunikation eller krishantering. Av 21 möjliga länsstyrelser deltog 17. Länsstyrelserna bejakar vikten av att proaktivt arbeta med krishantering. Genom övningar, scenarioträningar och samverkansövningar ser de till att alltid försöka bli bättre och utvecklas. Länsstyrelsen anser att de är bättre på att sprida information än att föra en dialog med allmänheten. En majoritet av länsstyrelserna använder sig av sociala medier både i det ordinarie arbetet och i kris. De beskrev kommunikationen till allmänheten i sociala medier som ganska enkelriktad, vilket kan bero på vikten av att informationen ska gå fort när en kris uppstår. Allmänheten vänder sig generellt sett sig inte till Länsstyrelsen för informationsfrågor vid en kris, utan snarare till kommuner och elbolag. En av deras viktigaste roll är således att se till de instanser som i första hand möter allmänheten har rätt information. Länsstyrelsernas samverkan innefattade en mängd olika konstellationer, både med varandra och andra myndigheter. De arbetar mycket med att ta lärdom av varandra genom tidigare erfarenheter av kriser. Många beskrev arbetet med sociala medier som resurskrävande och som en risk för ryktesspridning, men lyfte dock fram att sociala medier ger tillfälle att nå en större grupp människor.