Denna studie syftar till att utifrån den rådande samhällsdebatten undersöka hur kunskapskravsrelaterad stress kommer till uttryck i intervjuer med fyra lärare och fyra elever i gymnasieskolan. Frågeställningarna som studien ämnar besvara berör utformningen av kunskapskraven i Gy11, dessa kunskapskravs eventuella koppling till stress, förmedlingen av kunskapskraven och lärares arbete med att motverka stress relaterad till kunskapskraven. De åtta intervjupersonerna kommer från tre olika kommuner och representerar fyra olika skolor. Materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys inspirerad av den fenomenografiska traditionen. Inom på förhand bestämda teman plockas datagenererade underteman och beskrivningskategorier ut. I respektive undertema jämförs sedan lärares och elevers utsagor. Resultatet visar en variation mellan lärares och elevers upplevelser av stress relaterad till kunskapskraven. Eleverna kan känna stress då de upplever att de konstant måste prestera på topp för att inte riskera att sänka sitt slutbetyg. En majoritet av lärarna uttrycker också att det är logiskt att eleverna känner stress i relation till kunskapskravens utformning, men de menar samtidigt att en misslyckad uppgift inte ska kunna vara avgörande för en elevs slutbetyg. En viktig del av deras arbete med att motverka kunskapskravsrelaterad stress blir därför att informera eleverna om att de har flera chanser att visa att de uppnår ett visst kunskapskrav. En majoritet av respondenterna upplever även kunskapskraven som otydliga. Förmedling av kunskapskraven upplevs därmed som en utmaning. Lärare och elever menar att kunskapskraven tydliggörs om de förmedlas med stöd av elevexempel. Slutsatsen är att respondenternas vardag präglas av debatten kring kunskapskravens utformning. Lärares och elevers egna berättelser blir därför en viktig del av denna debatt.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra och diskutera de föreställningar som råder kring kunskapskrav, betyg och prov ur läroplanens textavsnitt Kunskapskrav för högstadiet och vilka konsekvenser olika tolkningar från betygsättande högstadielärare kan innebära och hur användningen av kunskapskrav, betyg och prov påverkar eleven. Studien är kvalitativ och är skriven utifrån diskursanalys som ser språket som en konstruktion och det som studeras är hur olika begrepp eller diskurser är konstruerade. I diskursanalys behandlas text som data. Resultatet analyserades med den tredimensionella modellen för att förstå hur språket i texten är uppbyggt och kopplas ihop med samhälle och vad som utgör de handlingar och beteende hen utför. Resultatet utifrån den tredimensionella modellen visade att hela Lgr11 är som en instruktionstext som berättar vad som bör eller ska göras. Beroende av hur lärare tolkar lgr11 kan ge ojämna betyg mellan olika skolor. Teori som användes är socialkonstruktionistiskt tradition vilket bygger på att verkligheten består av olika diskurser som har konstituerats socialt. Det finns alltså en förbindelse mellan hur texten är sammansatt och hur den tolkas. Vidare användes kritisk diskursanalys som teori, som syftar till att avslöja maktrelationer vi befinner oss i. Resultatet och slutsatsen visade att följderna blir begränsningar i livsval och karriär om man inte följer det som står i Skolverkets texter som är beslutat som kunskapskrav. Lärandet och lusten förvinner i mängden av alla krav som ställs på eleven och kunskapsnormen utgör en makt i vilka alla ska fogas in.

Syftet med denna studie är att undersöka vad nyanlända afghanska elever födda år 2000 har för kunskaper i namngeografi samt hur man kan jämföra kunskaperna med kunskapskraven i den svenska skolan. Metoden jag använde mig utav var ett test som jag här i studien valde att kalla kartläggningsstudie. Materialet var uppdelat i två delar. Den ena delen var ett eget komponerat frågeformulär med utgångspunkt ur namngeografins centrala innehåll i samspel med en världskarta. Den andra delen hämtade jag ur ett nationellt prov i geografi (2013). Vid undersökningstillfället fick eleverna stöttning på modersmålet av en studiehandledare som hjälpte till med översättning av det som efterfrågades samt kartläggningsstudiens olika begrepp. Undersökningens resultat visar att de nyanlända afghanska eleverna har mycket varierande kunskaper i namngeografi. Men att jämföra deras faktiska kunskaper med kunskapskraven visar sig svårt då kunskapskraven är för vida och inte tillräckligt preciserade. För att ett kunskapskrav ska vara gångbart som bedömningsredskap är det viktigt att de är tydliga och det finns en gräns runt innehållet. Kunskapskraven i namngeografi talar om ”världsdelarnas namngeografi”, ska man tolka det som kunskap om världsdelarnas namn eller kunskap om världsdelarna? Begreppet världsdel och antalet världsdelar definieras olika världen över, vilket också man kan se i undersökningen. När inte heller kursplanen tar upp några specifika namn att hänga upp sig på uppstår det en problematik att jämföra deras faktiska kunskaper med kunskapskraven. Samtidigt framkommer det i undersökningen att 65 procent av informanterna uppnår betyg på namngeografidelen på det nationella provet.

Det här är en fallstudie där jag har följt ett ämnes- och årskursövergripande projekt där eleverna på olika sätt ska bidra till att skapa en hemsida på temat mobbing. Jag har följt två årskurser i grundskolan i ämnena Svenska, SO och bild och intervjuat lärare och elever för att höra hur de uttrycker sig kring bedömningen av de digitala multimodala artefakter som eleverna producerar i projektet. Bakgrunden till studien är att jag fått upp ögonen för att många lärare, och elever, är osäkra på hur det multimodala materialet ska bedömas. Ett underliggande syfte är undersöka vilken roll bildämnet spelar i projektet och hur elever och lärare tänker kring ämnets medverkan. Tanken är att i förlängningen kunna belysa den roll bildämnet skulle kunna spela i skolan genom att man där lär sig hur man hanterar denna typ av material. Studiens frågeställningar är; Hur uttrycker sig studiens deltagande lärare och elever kring bedömningen av de digitalt producerade artefakterna? Hur in- eller medverkar olika bedömningsaspekter/kulturer i elevernas digitala multimodala arbete i den aktuella fallstudien, och hur kommer det till uttryck i intervjuer med lärare och elever? Vilken är synen på bildämnets medverkan i det ämnesövergripande projektet? De lärare som medverkade i denna studie, och som är vana vid att arbeta digitalt, arbetar tydligt med kunskapskraven i undervisningen och gör vad som räknas som valida bedömningar även om de inte använder sig av för uppgiften utformade bedömningsstöd. I och med att kursplanerna är formulerade på ett sätt som inte ger ett tydligt stöd för bedömningen av elevernas digitala multimodala produktion blir inte heller de delar som hamnar utanför det aktuella ämnets kunskapskrav bedömda. Samtidigt ger lärarna uttryck för att de ser att det är en viktig kunskap. I projektet fick bildämnet en undanskymd roll, men både elever och lärare talade om vad bildämnets medverkan hade kunnat bidra med. Jag har med denna studie uppmärksammat en ”kunskapslucka” som finns i läroplanen kring hur man tar sig an och bedömer elevernas multimodala produktion i en tid där man i skolan i allt högre grad använder sig av digitala verktyg.

Studiens syfte och mål är att se om värdeord tolkas liktydigt hos aktiva lärare, lärarstudenter och av föräldrar till elever i grundskolans tidiga år, utifrån dessa individers förförståelse av orden. Studiens metod bygger på insamling av empiri, den består i huvudsak av en kvantitativ del, men innehåller även kvalitativa delar. I studien får 70 personer tolka och värdera ord ur de centrala kunskapskraven i läroplanen (Skolverket 2011a). Ett mönster i studien är att användningen av värdeord som ett bedömningsverktyg kan ge svårigheter att uppnå en likvärdig bedömning i skolan. Individers förförståelse av ord kan skilja starkt mellan olika personer, på grund av sociokulturella skillnader. Studien visar att lärarstudenter inte själva anser att de får tillräcklig utbildning i bedömning utifrån de centrala kunskapskraven från grundskolans läroplan. Lärare som arbetar eller har arbetat med kunskapskraven i läroplanen har en större förståelse för värdeordens betydelse gentemot betygskriterierna. Två slutsatser som bekräftas av studien är, användandet av värdeorden i matriser vid bedömning, kräver goda förkunskaper om värdeordens betydelse i kunskapskraven. Nummer två är att man bör följa skolverkets rekommendationer om att använda värdeorden i sin kontext, om man vill uppnå en likvärdig bedömning.

Tidigare forskning visar att elever i grundskolan upplever sig stressade på grund av skolans kunskapskrav och omfattande betygskriterier. Syftet med denna undersökning är att ge en bild av hur eleverna uppfattar betyg och bedömning men även att skildra elevernas upplevelser av stress och hur deras hälsa påverkas av den eventuella stress de upplever i grundskolans slutskede. Undersökningen grundar sig i en enkätundersökning och på intervju där resultaten sätts i förhållande till tidigare forskning. Undersökningens resultat visar att betygens funktion i skolan är en av de största faktorerna till att eleverna upplever sig stressade och att betygen inte upplevs som utvecklande utan snarare vara en bidragande faktor till stress på grund av för höga krav och konkurrens. Resultatet av denna undersökning visar även att bedömningen och kunskapskriterierna påverkar elevernas upplevelse av stress då eleverna anser att kunskapskraven kan vara diffusa och för svåra. Resultatet visar även att omfattningen av skolarbete, läxor och prov i förhållande till den strama tidsramen genererar stress och då framför allt periodvis. Resultatet visar att en tredjedel av eleverna upplever sig stressade varje dag och att stressen bidrar till koncentrationssvårigheter, oro och trötthet. Denna undersökning ger en bild av elevernas upplevelser av grundskolans rådande betyg och bedömningssystem och belyser även de faktorer som utifrån eleverna bidrar till att de upplever sig stressade. Förhoppningsvis kan denna undersökning och dess resultat bidra till en ökad förståelse för elevernas upplevelser i grundskolans slutskede och därmed hålla dialogen om skolans betyg och bedömningssystem i förhållande till elevers hälsa levande inom lärarkåren.

Högskoleverket har gjort ett flertal studier som visar att studenters förkunskaper har förändrats under senare år, ofta till det sämre. Även i systematiska undersökningar såsom TIMSS och PISA visar resultaten under senare år att kunskaperna minskar. Enligt gymnasieskolans läroplan är ett av de övergripande kunskapsmålen att …”alla elever på ett nationellt högskoleförberedande program inom gymnasieskolan ges möjlighet att uppnå kraven för en högskoleförberedande examen som innebär att eleven har tillräckliga kunskaper för att vara väl förberedd för högskolestudier…”. Som blivande gymnasielärare blir det därför vår uppgift att förse varje elev med ” tillräckliga kunskaper för att vara väl förberedd för högskolestudier”. Här ställer vi oss frågan vad som är ”tillräckliga kunskaper”. Syftet med undersökningen är att undersöka nya studenters förkunskaper och förmågor utifrån intervjuer med lärare i naturvetenskapliga utbildningar på högskolan. Lärarnas uppfattningar kan också ses som en utvärdering av det arbete gymnasieskolan utför med att förbereda eleverna inför högre studier. Intervjusvaren analyserades i relation till kunskapskraven för Naturkunskap 2, då programmen har kursen som antagningskrav. Respondenternas generella syn på studenternas förkunskaper är att de har förändrats under åren, ofta till det sämre. Detta är något som styrks av Skolinspektionen, Skolverket och Högskoleverket som har följt utvecklingen på nationell nivå och lyft problemet till ytan. En förklaring till studenternas bristande förkunskaper framkommer i våra intervjuer då flera av lärarna anser att ämnesplanen för Naturkunskap 2 är tolkningsbar, vag och alltför bred. Texten i Läroplanen för gymnasieskolan öppnar i många fall upp för olika tolkningsmöjligheter för lärarna. Läroplansteori förklarar de mekanismer som påverkar vad som väljs ut som giltig kunskap att lära i skolan. Utifrån förklaringsmodellen ges en förståelse till varför studenters förkunskaper ibland kan se väldigt olika ut. Det handlar om såväl formuleringen av föreskrifterna som teorier och praktik inom stoffurval, organisation och förmedlingsformer i undervisningen. Detta kan bidra till en heterogenitet bland de förkunskaper och förmågor som nya studenter har då de kommer till högskola och universitet. I intervjuerna framkommer att ett minskat avstånd mellan gymnasium och högskola kan vara en väg mot bättre förbereda eleverna inför högre studier. Tidigare forskning visar att det finns ett stoffgap, det vill säga ett antal stoffområden som traditionellt förutsätts som förkunskaper vid universitet och högskolor, men som idag inte alls behandlas på gymnasiet, eller som behandlas med andra kunskapsmål och ambitioner än dem högskolan förväntar sig.  Vidare beskrivs en påtaglig skillnad i kunskapssyn mellan gymnasiet och högskolan.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare uppfattar att kursen Matematik 1a påverkas av det obligatoriska nationella provet. Kursen har reviderats under senaste gymnasiereformen, men det nationella provet ser likadant ut som tidigare. En kvalitativ metod med öppen frågeställning används för att fånga lärares uppfattningar och svaren från intervjuerna analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I analysen används forskning från hur lärare reagerat vid tidigare skolreformer samt hur lärare hanterade nationella provet innan Gy11.Resultatet visar att provets inte direkt påverkar enskilda elevernas betyg i någon högre grad i förhållande till lärarens uppfattning innan provtillfället. Indirekt påverkas dock eleven genom att hela kursen inriktas på att ge goda förutsättningar att lyckas i det nationella provet. De yrkesrelaterade momenten som syftar till att göra kursen mer begriplig och konkret ges enligt lärarna mindre utrymme än vad som anges i Gy11 eftersom dessa inte bedöms i nationella provet.

Utifrån tidigare forskning och skolverkets rapporter tycks det finnas en stor utmaning i skärpunkten mellan det som styrdokumentens kriterier språkligen förmår uttrycka, och de ämnesspecifika kvaliteter och kriterier som musiklärare enskilt, och som yrkeskår utifrån detta förväntas kunna formulera. Denna studies syfte var därför att undersöka hur musiklärare tolkar och tillämpar kunskapskrav i musikämnet. Ett kunskapskrav i kursen Ensemble med körsång, 200p på gymnasiets estetiska program valdes ut för detta ändamål, varav följande forskningsfrågor ställdes: Hur tolkar musiklärare kunskapskravets innehåll? Samt hur går musiklärare tillväga när de bedömer elevers kunskaper i relation till kunskapskravet? Datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med fem musiklärare. Data bearbetades med tematisk analys och en teori om bedömningsmetoder. Studiens ena slutsats är att större vikt läggs vid det musikaliska hantverket och genrekunskap än det konstnärliga uttrycket i kunskapskravet, samt att detta i hög grad kan relateras till att konstnärligt uttryck anses vara ett svårtolkat begrepp. Studiens andra slutsats är att bedömning av kunskapskravet i huvudsak sker genom att observera elevers processer – från repetition till konsert, men att de bedömningar som görs av elevers konstnärliga uttryck i mångt och mycket, baserat på ovanstående tolkningsproblem, vilar på oklara grunder. Utifrån denna studie, och i relation till tidigare forskning och Skolverksrapporter, föreslås därför en nationell lärarsamverkan kring tolkning av kunskapskrav och möjliga tillvägagångssätt för bedömningar som leder till summativa beslut i musikämnet. Även en utvärdering av bedömningsstöd i musik på gymnasiet, där också en översyn av kunskapskravens formuleringar i musikämnet skulle kunna vara tänkbar. Sammantaget föreslås det senare vara en uppgift värdig Skolverket, som dessutom identifierat en bedömningsproblematik i musikämnet i sina rapporter.