Bakgrund: Allt fler konsumenter genomför sina inköp på nätet. E-handeln fortsätter att ha en stigande trend och det finns inga tecken på att det mattas av. Konsumenter som gör sina inköp i fysiska butiker har insett hur praktiskt det är att sitta hemma i lugn och ro och beställa sina produkter online. Den stigande e-handeln har också medfört att allt fler utför sina läkemedelsinköp på nätapotek. Även om det finns många legitima och godkända nätapotek så förekommer det också en hel del olagliga, som enligt lag inte får sälja läkemedel. Dessa olagliga nätapotek har dålig kvalitetskontroll och därför är sannolikheten stor att kunderna inhandlar förfalskade läkemedel som kan orsaka allvarliga biverkningar och vara potentiellt hälsofarliga.Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning universitetsstudenter och icke-studenter kan urskilja ett lagligt nätapotek från illegala nätapotek. I detta arbete genomförs också en systematisk litteraturöversikt för att utreda vilka metoder som kan få bukt med försäljningen av olagliga läkemedel från illegala nätapotek.Metod: Litteratursökningen genomfördes i de välrenommerade databaserna för vetenskapliga publikationer, PubMed och CINAHL. Litteraturstudiens resultat baseras på 13 artiklar varav 4 artiklar med hög kvalité, 7 artiklar med medel och 2 artiklar med låg kvalité. I litteraturstudien utvärderades artiklarnas kvalité med SBU:s granskningsmallar. I enkätstudien deltog 200 respondenter varav 100 universitetsstudenter (sjuksköterske-, biomedicin- och kriminologistudenter) och 100 icke-studenter. Den statistiska analysen av enkätundersökningen utfördes med IBM SPSS Statistics 25.Resultat: Litteraturstudien visade på 4 viktiga metoder för att minimera försäljningen av förfalskade läkemedel. Dessa metoder är globalt samarbete, höjda straffskalor, upplysning till konsumenter och införsel av teknik som försvårar tillverkningen av förfalskade läkemedel. Enkätundersökningen påvisar att konsumenter i allmänhet har dålig kunskap om hur nätapotekens legitimitet kan utrönas. Resultatet från enkätundersökningen visar att endast 38 % universitetsstudenter och 19 % icke-studenter klarade av att identifiera det lagliga nätapoteket.Konklusion: Arbetet med att motverka försäljningen av förfalskade läkemedel är omfattande. Fler länder måste vara involverade i det globala samarbetet för att motverka försäljningen från olagliga nätapotek. Det behövs också bättre kunskapsspridning till konsumenterna gällande vilka kännetecken som utmärker lagliga respektive olagliga nätapotek. Resultatet från enkätundersökningen visar också på att konsumenterna behöver upplysas. / Background: Customers that are making their purchases online are increasing. Online shopping continues to have a rising trend and there are no signs that it will decrease. Customers who make their purchases at physical stores have realized how practical it is to sit at home in peace and order their products online. This rising e-commerce has also resulted in that more and more people are doing their medical purchases at online pharmacies. Although there are many legitimate and authorized online pharmacies, there are also a lot of illegal online pharmacies that by law are not allowed to sell drugs. These illegal online pharmacies have poor quality control and therefore the likelihood are high that customers purchase falsified drugs that can cause serious side effects and are potentially dangerous to health.Purpose: The purpose of this essay is to investigate the extent to which university students and non-students can distinguish a legal online pharmacy from illegal online pharmacies. In this paper, a systematic review is also carried out to investigate which methods can counteract the illegal sales of pharmaceuticals from online pharmacies.Method: The systematic literature study was conducted by using the reputable databases for scientific publications, PubMed and CINAHL. The result of the literature study is based on 13 articles, of which 4 articles with high quality, 7 articles with medium quality and 2 articles with low quality. The quality of the articles was evaluated with SBU's review templates. In the survey, 200 respondents participated, of which 100 were university students and 100 non-students. The statistical analysis in the survey was performed with IBM SPSS Statistics 25.Results: The literature study stated 4 important methods to minimize the sale of counterfeit medicines. These are cooperation globally, increased penalties, informing customers and introducing technologies that complicates the production of falsified drugs. The survey shows that consumers generally have poor knowledge of how to identify a legitimate online pharmacy. The results of the survey show that only 38% of university students and 19% of non-students managed to identify the legal online pharmacy.Conclusion: The work to counteract the sale of counterfeit medicines is extensive. More countries must be involved in the globally cooperation to counteract sales from illegal online pharmacies. There is also a need to increase the customers’ knowledge about the characteristics that distinguish legal and illegal online pharmacies.

Abstract Elective urological patients’ medication usage at the time of admission Author: Nygren. J. Supervisor: Gillespie. U. Examiner: Nielsen. E. Department of Pharmaceutical Biosciences, division of pharmacokinetics and drug therapy. Faculty of pharmacy. Uppsala University, Sweden.   Background and Objective: Information about the patient’s current medication treatment before elective urologic surgery has been based upon a prefilled self-reported health declaration or a patient provided medication list. A new work procedure has recently been adopted where a pharmacist performs a medication reconciliation in order to increase the patient safety, receive deeper insight into the patients ongoing treatment and to reduce the physician’s workload. The objective of the study was to map out how well the patients could account for their medication usage at the time of admission and to identify discrepancies between the health declaration/patient’s medication list and the medication list after medication reconciliation. Design: The study population consisted of adult men and women scheduled for elective urological surgery.  A clinical pharmacist performed a medication reconciliation and stored appurtenant patient data and medication lists in anonymised forma. Data was then analysed by a student undertaking his degree project (MSc Clinical pharmacy). The population and discrepancies were divided into sub-groups and a t-test was performed to identify any statistical difference between selected sub-groups of the population. Setting: Urology department, Uppsala University Hospital Main outcome measures: The proportion of patients having at least one discrepancy were studied. Distribution of discrepancies per patient was compared between sub-groups; number of medications, age and county of residence. Results: At least one discrepancy (range 1-7) was observed in 51 (66%) out of the 77 patients included in the study. Patients using >5 medications at the time of admission had more discrepancies per patient than those using 0-5 medications (3.2 vs 1.0; p=5.6x10-6) and there was a trend towards Uppsala patients having more discrepancies per patient than those residing outside the region (2.4 vs 1.5; p=0.057). There was no significant difference observed between the age groups. Conclusion: The health declaration/medication list presented at the time of admission did not provide enough information to determine the patient’s complete medication usage.

Bakgrund: Distriktssköterskan har med sin breda kompetens en viktig roll inom primärvården. Distriktssköterskan besitter goda ämneskunskaper i omvårdnad, vårdpedagogik, medicin, och folkhälsovetenskap. Många länder i världen har valt att tillåta läkemedelsförskrivning till distriktssköterskor, vilket leder till en effektivare vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av läkemedelsförskrivning inom primärvården. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ induktiv design har genomförts. Till datainsamlingen gjordes systematisk litteratursökning i databaserna CINAHL och Pubmed. Totalt användes 11 artiklar som svarade på studiens syfte. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) med manifest analys användes. Resultat: Dataanalysen mynnade ut i tre huvudkategorier. 1. Ökad självständighet och ansvar, 2. Förbättrad omvårdnad genom förskrivningsrätten med följande underkategorier: effektivare vård med kostnadseffektivitet och personcentrerad och holistisk vård. 3. Orsaker som påverkar hur förskrivningsrätten används i praxis med tre underkategorier: Viljan att hålla sig uppdaterad, behov av tillgång till stöd och begränsad förskrivning. Konklusion: Även om vården har förändrats har distriktssköterskans förskrivningsrätt inte utvecklats i samma utsträckning i Sverige som i andra länder. Litteraturstudiens resultat bekräftas av tidigare forskning att distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning gav ökad självständighet, ökad status och ökad respekt bland kollegor och patienter. Resultatet visar att distriktssköterskorna önskar mer utbildning, fortbildning och träning för att öka kompetensen inom läkemedelsförskrivning.

Introduction: The kidneys' ability to filter drug substances deteriorates with age. Some diseases accelerate this degradation. Patients with renal impairment are at increased risk of drug-related adverse reactions if dose adjustments are not made. Aim: To investigate the purchase and dosage of newly introduced opioids, gabapentinoids and NSAIDs between 2014 and 2019 for patients with impaired kidney function in the Stockholm Region. Method: A register-based cross-sectional study where data has been obtained from the database SCREAM (The Stockholm CREAtinine Measurements project). All patients ≥ 18 years of age, who live in Stockholm and have performed at least one creatinine measurement from January 2013 and received a prescription for selected drugs were included. The number of people and the dosage (DDD/prescription) were studied annually, by age, sex, and CKD. Results: The total number of patients was 362,964 with a mean age of 56 (SD 19) years. The study included 202,762 women (56%) and 160,201 men (44%). The mean value of eGFR was 88 (SD 24). Gabapentinoids were prescribed significantly less than NSAIDs and opioids, however, prescribing increased between 2014-2018. It was the only class of drugs with a clear reduction in dosage with respect to CKD level. NSAIDs were prescribed on few occasions to patients with impaired renal function, at the same time a reduction in the total number of prescriptions was seen between 2014-2018. No major difference in dosage was seen based on the patient's CKD level. Opioids were prescribed on most occasions with an increase in the number of prescriptions between 2014-2018. Only minor differences in dosage were noted between the different CKD levels. However, for all CKD levels, there had been a gradually reduced dosage from 2014 to 2018. Conclusion: Patients with renal impairment belong to a fragile group with a number of different comorbidities. Painkillers are prescribed on fewer occasions to patients with renal impairment. Prescribers, however, do not appear to adjust the dose with respect to renal function when re-introducing NSAIDs and opioids

The occurrence and source distribution of organic micropollutants (OMPs) have been investigated in Swedish surface waters, in 23 rivers connected to the lakes Vänern, Vättern and Mälaren, 3 Wastewater treatment plants (WWTPs) and 3 Drinking water plants (DWTPs) located in the middle of Sweden was sampled. Compounds such as pharmaceuticals, industrial chemicals, pesticides, personal care products, hormones, Per- and polyflouroalkyl substances (PFASs), isoflavones, stimulants and parabens were selected. The analysis was done by using solid phase extraction (SPE) and Ultra-performance liquid chromatography tandem mass spectrometry (UPLC-MS/MS). Of the 121 studied compounds 91 was detected in concentration levels varying between a few ng/L up to 160 µg/L in wastewater effluent. The detected concentrations of 80 compounds in surface water from rivers varied from low ng L-1up to 3.3 µg/L, 43 OMPs within the range from low ng/L up to 370 ng/ L could be detected in the lakes and 35 OMPs could be found in levels from low ng/L up to 2.9 µg/L in the drinking water. The number of detected compounds and concentration levels clearly decreases from wastewater influent to effluent, rivers, lakes and lastly to drinking water. The concentration levels of OMPs in the surface water samples varied between sampling sites and the three lakes making it clear that Lake Mälaren is the most contaminated one out of these three. OMPs such as antibiotics, antidepressants and personal care products were most frequently detected in all samples. The highest total OMP concentration levels were found in Enköping river (79 µg/L), Lövsta river (33 µg/L), Ösan (16 µg/L) and Lillån (13 µg/L). A risk assessment for drinking water with regard to human health was conducted for two compounds by calculating the Benchmark Quotient (BQ) using drinking water equivalent levels (DWELs). Two compounds, carbamazepine and bezafibrate, was selected based on detection frequency and available toxicity data. While bezafibrate didn’t show any indications of risk to human health, carbamazepine had a BQ of 1.47 which indicates a risk to human health when humans are exposed to these concentration levels over a period of a lifetime. / Genom att använda en målanalys har förekomsten och fördelningen av organiska mikroföroreningar i svenska ytvatten studerats. Vattenprover från 23 vattendrag som antingen mynnar ut i eller börjar i någon av sjöarna Vänern, Vättern eller Mälaren, tre avloppsreningsverk och tre dricksvattenverk i mellersta Sverige har samlats in. Ämnen så som läkemedel, industriella kemikalier, pesticider, hudvårdsprodukter, hormoner, högflorerade ämnen (PFAS), isoflavoner, stimulanter och parabener valdes ut och analyserades med hjälp av fastfasextraktion och vätskekromatografi kopplad till masspektrometer (UPLC-MS/MS).Av de 121 utvalda ämnena kunde 91 av dessa detekteras i koncentrationer som varierade mellan några få ng L-1upp till 160 µg/L i utgående avloppsvatten. I vattendragen kunde 80 av de organiska mikroföroreningarna detekteras i koncentrationer mellan låga ng/L upp till 3.3 µg/L medan endast 43 kunde detekteras i sjöarna inom koncentrationsintervallet låga ng/L till 370 ng/L. Slutligen detekterades 29 mikroföroreningar i dricksvattnet där koncentrationerna varierade mellan några få ng/L upp till 2.9 µg/L. Resultatet visar att antalet detekterade organiska mikroföroreningar och deras respektive koncentrationer tydligt minskar vid jämförelse av de olika matriserna från ingående avloppsvatten till utgående, vattendrag, sjöar och slutligen i dricksvattnet. I ytvattenproverna varierade koncentrationsnivåerna av organiska mikroföroreningar mellan de olika vattendragen och det var tydligt att Mälaren är mer kontaminerad än Vänern och Vättern. Det gick också att se tydliga trender i vilka ämnen som vanligen detekterades i de olika proverna, särskilt bland läkemedlen då ämnen som är antibiotika-klassade eller hör till gruppen antidepressiva var vanligast förekommande. De högsta totala koncentrationerna av organiska mikroföroreningar kunde hittas i Enköpingsån (79 µg/L), Lövstaån (33 µg/L), Ösan (16 µg/L) samt Lillån (13 µg/L). Dessa fyra vattendrag är därmed de mest förorenade i denna studie och kan därför ses som särskilt förorenade. En riskanalys med hänsyn till människors hälsa gjordes på dricksvattnet genom att beräkna en referenskvot (BQ) med hjälp av ekvivalenta dricksvatten-nivåer (DWELs). De två ämnena karbamazepin och bezafibrat valdes på grund av deras detektionsfrekvens (FD) och tillgänglighet av toxicitetsdata. Bezafibrat visade ingen potentiell risk medan karbamazepin hade ett BQ-värde på 1,47 vilket indikerar en potentiell risk till människors hälsa om man utsätts för de funna koncentrationerna under hela sin livstid.

Depression is a very common public disease that can lead to social and economic burdens in the society and has been shown to increase in recent decades. The symptoms that define depression are melancholic mood, loss of interest in previously enjoyable activities, loss of joy and loss of energy (greater fatigue than usual). More serious symptoms are thoughts of death and eventually even suicide. The pathophysiology is complicated and not yet fully understood. One of the hypotheses is the monoamine hypothesis, which states that the concentrations of serotonin, dopamine and norepinephrine are depleted in depressed patients and that this is the reason why antidepressant drugs work to many people. Another hypothesis states the role of neuroplasticity (e.g., neurogenesis) in depression. Neuroplasticity can be stimulated by various neurotrophins (e.g., BDNF, Brain derived neurotrophic factor) which in turn have been shown to be stimulated by physical activity. The stimulation of neuroplasticity in some regions in the brain (e.g., hippocampus) leads to antidepressant effects.  The purpose of the work was to, based on literature studies, investigate whether mild to moderate depression can be treated with physical activity as alternative treatment instead of antidepressant drugs. This literature study is based on articles from the databases PubMed.  A total of four studies have been reviewed and were Randomized controlled trial (RCT)- studies comparing physical activity with antidepressant drugs. All studies showed a clear reduction in depressive symptoms in participants who exercised. Exercise has been shown to have similar effects as drug use. The advantages of exercise compared to drug use include fewer side effects, no drug-drug interactions and additional health benefits. The disadvantage is poorer compliance and added costs of group training or help from professional staff.  The conclusion that is drawn is that exercise could very well be offered as an alternative to treatment and has promising conditions. However, additional larger studies with more statistically significant results examining the difference between physical activity and antidepressant drugs should be done as well as studies that provide a better understanding of the pathophysiology which in turn could lead to better treating options. / Depression är en mycket vanlig folksjukdom som kan leda till både social och ekonomisk börda i samhället och har visats öka de senaste decennierna. Symtomen som definierar depression är sänkt grundstämning med onormal nedstämdhet, intresseförlust, glädjeförlust och energiförlust (större uttröttbarhet än vanligt). Mer allvarliga symtom är tankar på död och självmord. Patofysiologin är komplicerad och ännu inte helt klarlagd. En av hypotesen är monoaminohypotesen, och går ut på att koncentrationerna av serotonin, dopamin och noradrenalin är uttömda hos deprimerade patienter samt att det är orsaken till att antidepressiva läkemedel fungerar hos många. En annan hypotes är neuroplasticitetens (bl.a. neurogenes) roll i depressionen. Neuroplasticiteten kan stimuleras av olika neurotrofiner (BDNF) som i sin tur har visats stimuleras av fysisk aktivitet. Denna stimulering ger upphov till antidepressiva effekter. Syftet med arbetet var att, baserat på litteraturstudier, undersöka om mild till måttlig depression kan behandlas med fysisk aktivitet som alternativbehandling istället för antidepressiva läkemedel. Denna litteraturstudie var baserad på artiklar från databaserna PubMed. Fyra studier hade sammanlagt granskats, där dessa var RCT-studier som jämförde fysisk aktivitet med antidepressiva läkemedel. Samtliga studier visade en tydlig minskning av depressiva symtom hos deltagare som tränat. Träning har även visats ge liknande effekter som läkemedelsanvändning. Fördelarna med träning jämfört med läkemedelsanvändning är bl.a. färre biverkningar, inga läkemedel-läkemedel interaktioner samt fler hälsofördelar. Nackdelen är sämre följsamhet och eventuella kostnader vid gruppträning eller hjälp från professionell personal. Slutsatsen som dras är att träning mycket väl skulle kunna erbjudas som en alternativbehandling då det har visats ge likvärdiga effekter som antidepressiva läkemedel. Fler större studier med fler statistiskt signifikanta resultat som undersöker skillnaden mellan fysisk aktivitet och antidepressiva läkemedel bör dock göras, samt studier som ger bättre förståelse för patofysiologin.

Bakrund: Depression är en psykisk sjukdom som karaktäriseras av avgränsade episoder som varar minst två veckor med förändringar i känslor, kroppliga funktioner och tankar. Symtomen som kan uppkomma är nedstämdhet, trötthet, låg självkänsla, ångest och självmordstankar. Totalt lever ungefär 280 miljoner människor i världen med depression och enligt WHO:s rapport kommer sjukdomen ligga på förstaplats på listan över orsaker till global ohälsa år 2030. Depression anses bero på störningar i signalsubstanssystemet där noradrenalin, dopamin och serotonin har en avgörande roll. Depression anses också bero på ökning av aktiviteten i hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln). Ytterligare studier har funnit ett samband mellan låga nivåer av hormonet brain derived neurotropic factor (BDNF) och ökad risk för att drabbas av depression. Sjukdomen behandlas i första hand med antidepressiva läkemedel eller samtalsterapi. På senare år har fysisk aktivitet i form av aerob träning studerats som ett sätt att behandla depression. Nuvarande tillgängliga behandlingar är i vissa fall inte effektiva ur ett ekonomiskt och patientcentrerat perspektiv. Det är därför viktigt att prioritera nya behandlingsmetoder för att motverka höga kostnader och biverkningar.  Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka vilka fysiska och psykiska effekter som uppnås vid fysisk aktivitet samt undersöka om fysisk aktivitet på recept bör förskrivas i större utsträckning mot depression.  Metod: Detta arbete var en litteraturstudie som baserade sig på fem randomiserade kontrollerade studier, tre kliniska studier och en multicenterstudie från databasen PubMed.  Resultat: Alla nio studier tyder på att fysisk aktivitet på recept (FaR) i form av aerob träning är en effektiv behandlingsmetod för patienter med depression. Fysisk aktivitet bidra med bättre självuppfattning, ökad självsäkerhet och mer positiva tankar. Aerob träning gav ökad frisättning av BDNF, förbättrade patienternas minne och kondition, ökade hippocampusvolymen, ökade den maximala syreupptagningsförmågan och gav positiva effekter på kroppens organ och system. Fysisk aktivitet motverkade stress, ångest och depressiva symtom på liknande sätt som antidepressiva läkemedel.  Slutsats: Denna litteraturstudie som undersökte effekterna av fysisk aktivitet mot depression visade att fysisk aktivitet på recept är en effektiv och säker behandling mot depression. Behandlingen är associerad med få biverkningar och komplikationer jämfört med antidepressiva läkemedel. Fysisk aktivitet på recept är en underuttnyttjad resurs som bör ordineras i större utsträckning. Detta för att motverka biverkningar från läkemedel, förbättra folkhälsan, minska kostnader på nationell och internationell nivå, minska risken för att återinsjukna i depression samt underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal.

No description available.

Bakgrund: I Sverige får distriktsköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor med särskild utbildning skriva ut ett begränsat antal läkemedel. Forskning visar att förskrivning från sjuksköterska inom somatisk vård har fungerat väl. I flera länder omfattas även psykiatriska läkemedel i sjuksköterskans förskrivningsrätt. Psykiatriska tillstånd har ökat i Sverige under 2000-talet och behandlas i många fall med läkemedel. Svenska psykiatrisjuksköterskor har dock inte förskrivningsrätt. Författarna vill med denna uppsats belysa erfarenheter från de länder där sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har förskrivningsrätt.  Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt av läkemedel.  Metod: Litteraturöversikt med systematisk. Litteratursökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och sammanlagt 12 vetenskapliga kvalitativa originaltitlar inkluderades i resultatet. Resultat: Förskrivningsrätt för sjuksköterskor inom psykiatri bidrog till att vården och yrkesrollen förändrades vilket ledde till en ökad helhetssyn och personcentrerad vård samt förbättrade tillgängligheten och följsamheten. Relationer inom vården förändrades mellan patient, sjuksköterska och läkare. Patienter upplevde att de var välinformerade när sjuksköterska förskrev och övriga behandlingsalternativ övervägdes i större utsträckning. Handledning från erfarna förskrivare lyftes fram som en framgångsfaktor. Slutsats: Erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt visade att vården förändrades ifrån flera perspektiv. Även yrkesrollen förändrades till att bli mer självständig vilket inkräktade på sjuksköterskans vårdande roll och påverkade hierarkier inom vården. / Background: In Sweden district nurses, midwives, and nurses with special training may prescribe a limited number of pharmaceuticals. Research has shown that prescriptive authority for nurses in somatic care has been successful. In several countries, psychiatric drugs are also covered by nurses’ prescriptive authority. Psychiatric conditions have increased in Sweden during the 21st century and are in many cases treated with medication. However, Swedish specialist nurses in psychiatric care do not have prescriptive authority. The authors of this essay want to highlight experiences from countries where psychiatric nurses have prescribing rights. Aim: The aim was to describe experiences of psychiatric nurses' prescription authority. Method: Literature review with a systematic approach. The literature search was conducted in PubMed, CINAHL, and PsycINFO, and a total of 12 scientific qualitative original titles were included in the results. Results: Prescriptive authority for nurses in psychiatric care contributed to changes in healthcare and the nursing profession, which led to an increased holistic approach and person-centered care, as well as improved accessibility and compliance. Relationships within healthcare changed between patients, nurses, and doctors. Patients felt well-informed when nurses prescribed, and other treatment options were considered to a greater extent. Guidance from experienced prescribers was highlighted as a success factor. Conclusion: Experiences of psychiatric nurses' prescription authority demonstrated that healthcare underwent changes from multiple perspectives. The nurses’ professional role also transformed to becoming more independent, which encroached upon the nurse’s caring role and impacted hierarchies within healthcare.

Bakgrund: Att följa restriktioner gällande livsstil, och att ta mediciner som ordinerat, är nödvändigt för att en njurtransplanterad patient ska bibehålla funktion i den transplanterade njuren. Inom sjukvården benämns detta beteende för compliance. Non-compliance hos njurtransplanterade rapporteras i studier uppgå till 43 %. Non-compliance rapporteras öka risken för avstötning av njuren med upp till sju gånger för en patient med låg compliance, jämfört med en patient med hög compliance. Syfte: Syftet med aktuell litteraturstudie är att belysa faktorer som påverkar en vuxen njurtransplanterad patients compliance. Metod: En litteraturstudie bestående av kvalitativa och kvantitativa forskningsartiklar utfördes. Datainsamling genomfördes via databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Kvalitetsgranskning enligt kriterier resulterade i 13 inkluderade artiklar. Resultat: Resultatet presenteras enligt tre huvudteman; livsstilsfaktorer, psykologiska faktorer samt kunskapsfaktorer, och varje huvudtema inkluderar minst en underrubrik. Barriärer till compliance uppges vara bland annat: glömska, ändring i vardaglig rutin, depression, stress och låg kunskap kring patientens eget tillstånd. Faktorer som rapporteras öka compliance inkluderar: socialt stöd, påminnelsemetoder, rädsla för att återgå till dialys samt känslor för donatorn. / Background: To maintain organ function, it is necessary for a kidney transplant recipient to comply with lifestyle recommendations and prescribed medication. Currently non-compliance numbers are reported to amount to 43 % among kidney transplant recipients. A non-compliant patient is up to seven times more likely to experience a rejection of the transplanted kidney than a compliant patient is.Purpose: The purpose of this literature review is to highlight factors that affect patient compliance in an adult kidney transplant recipient.Method: A literature review based on qualitative and quantitative research articles was conducted. Published studies were identified through the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. A selection of articles, according to criteria, resulted in 13 studies which were included in the review. Result: The results are were organized into three main themes: lifestyle factors, psychological factors and knowledge factors. Each main theme includes at least one sub-heading. Barriers for compliance include: Forgetfulness, change in daily routine, depression, stress and a low level of knowledge about own’s own condition. Factors reported to increase compliance include: Social support, reminder methods, fear of renewed dialysis, and emotions directed towards the donor.