Abstract Bakgrund: Läkemedelskonsumtion hos allmänheten är stor och är större bland äldre patienter. Åldersgruppen över 65 år utgör störst andel användare eftersom de oftare har en mer omfattande läkemedelsbehandling. Parallellt med att läkemedelsanvändningen har ökat, har även läkemedelskassation ökat. En undersökning från 2011 i Sverige visade att kassation av läkemedel uppgick till cirka 1500 ton. Syfte: Syftet var att undersöka och analysera om det fanns skillnader i kassation av receptbelagda humana läkemedel med avseende på ålder och kön bland hemmaboende patienter. Metod: En systematisk litteratursökning utfördes i databaserna PubMed och Cochrane Library. Enligt PICO-modellen valdes observationsstudier som undersökte läkemedelskassation hos hemmaboende patienter. Studiernas relevans bedömdes utifrån titel, abstrakt och fulltext. Därefter granskades kvaliteten av valde studier med hjälp av granskningsmallar från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Totalt inkluderades 3 studier. Sammanlagda resultatet visade att mängden kasserade läkemedel var större bland patienter 60-80 år. De vanligaste kasserade läkemedel kardiovaskulära läkemedel och läkemedel som verkar på centrala nervsystemet. De vanligaste orsakerna till kassation var passerat utgångsdatum, avliden patient samt förändringar i behandling. Slutsats: Mängden kasserade läkemedel var större bland åldersgruppen 60-80 år. Inget samband mellan orsaker till läkemedelskassation i förhållande till ålder och kön kunde påvisas på grund av för lite forskning inom området. Det gick inte heller att få reda på om det fanns några samband mellan vanligaste kasserade läkemedel i förhållande till ålder eller kön på grund av att det inte har gjorts forskning på området.

Introduktion: Bensodiazepiner har ända sedan de introducerats till marknaden varit mycket populära och är bland de mest förskrivna läkemedlen. Trots populariteten samt den höga användningen är bensodiazepiner en problematisk läkemedelsgrupp med anledning till deras höga beroendepotential. Bensodiazepiner ska enligt behandlingsrekommendationer endast förskrivas som sista alternativ och användas under en begränsad period för att undvika beroendeutveckling, vilket oftast inte blir fallet i primärvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur användningen av bensodiazepiner har sett ut mellan 2006 och 2014 och om beroendepotentialen var en möjlig faktor till hypotesen att användningen minskat– för att uppmärksamma problem med användningen av dessa läkemedel. Material och metoder: Artiklar hämtades från databaser som PubMed samt Google Scholar. Statistiken över användningen hämtades från Socialstyrelsens statistikdatabaser och presenterades i form av tabeller och grafer. Resultat: Denna studie undersökte om just beroendepotentialen var en möjlig faktor till hypotesen att användningen minskat – och hypotesen stämmer. Statistiken visade att användningen av många bensodiazepiner har minskat markant under den perioden som undersöktes; som mest troligt beror på de nya riktlinjerna och behandlingsrekommendationerna som tagits fram mellan 2009-2010. Trots att användningen av bensodiazepiner minskat stadigt har istället en ny trend upptäckts; att bensodiazepinbesläktade substanser, som zopiklon, ökar markant. Detta innebär att behoven av farmakologisk behandling fortfarande är densamma då användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinbesläktade läkemedel inte har varierat signifikant under den undersökta perioden. Konklusion: Nya selektiva bensodiazepiner med obefintlig risk för beroendeutveckling och smalare biverkningsprofil är under utveckling; dessa kommer med störst sannolikhet lösa många av beroendeutvecklings-problemen som för närvarande uppstår vid användning av bensodiazepiner och besläktade substanser i primärvården. / Introduction: Ever since benzodiazepines were introduced to the market they have been very popular and are among the most prescribed drugs. Despite the popularity and the high usage of benzodiazepines, this group of drugs is problematic due to their high dependence potential. Benzodiazepines should according to treatment guidelines only be prescribed as a last option and be used for a limited period of time to avoid the development of dependency - which is often not the case in primary care. Aim: The aim was to examine the usage of benzodiazepines between 2006 and 2014 and if the dependency potential was a possible factor to the hypothesis that the use has decreased – in order to draw attention to the problems associated with benzodiazepines. Methods: The articles were retrieved from the databases PubMed and Google Scholar. Statistics on the usage were taken from the Board's statistical databases. Results: This study investigated if the dependency potential was a possible factor to the hypothesis that the usage of benzodiazepines have decreased – and the hypothesis is correct. Statistics showed that the usage of many benzodiazepines have declined significantly during the period examined; most likely due to the new guidelines and treatment recommendations developed between 2009-2010. Although the usage of benzodiazepines declined steadily; a new trend was discovered, namely the prominent increased usage of benzodiazepine-like drugs such as zopiclone. This means that the needs of pharmacological treatment is unchanged since the usage of benzodiazepines and benzodiazepine-like drugs have not varied significantly during the examined period. Conclusion: New selective benzodiazepines with non-existent risks of development of dependency as well as a narrower side effect profile is under development. These will most likely resolve many of the dependency issues currently arising from the usage of benzodiazepines and related substances in primary care.

No description available.

<p>Syftet med denna studie var att belysa om lagstiftningen efterföljs vid behovsmedicinering på SÄBO (Särskiltboende) samt beskriva vilka likheter och skillnader som finns i dokumentationen gällande när vid behovs medicinering ges. Designen var jämförande, deskriptiv, kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Urvalet var 100 patientjournaler från tre SÄBO i mellan Sverige. Journalerna har granskats utifrån följande variabler: demens- eller somatisk-avdelning, läkemedelsnamn, styrka, dos, orsak till att medicinen givits, effekten av medicinen, yrkestillhörighet på dokumenteraren samt jämförande med gammalt/nytt journalsystem. Resultatet visade signifikanta skillnader i dokumentationen utifrån om det var ett demensboende eller ett somatikboende. Ingen skillnad i dokumentationen fanns att finna mellan gammalt och nytt datasystem. Läkemedelsnamnet var det som förekom mest i dokumentationen vid behovsmedicinering. Minst förekommande var anteckningar angående utvärderad effekt. Dokumentationen kring given vid behovsmedicinering var bristfällig och resultatet i denna studie visade bland annat att det inte var journalföringssystemet som var orsaken.</p>

<p> </p><p>Studiens syfte var att med en huvudsakligen kvantitativ ansats 1) undersöka hur receptarier i Kalmar län upplever sin arbetssituation vid expedition av läkemedel till djur, genom att undersöka hur den personliga kompetensen, ansvarskänslan och de befintliga informationskällorna upplevs, samt 2) undersöka synen på ett eventuellt införande av tillsyn av farmaceuter och möjligheten till utdömande av disciplinära påföljder då farmaceutens yrkesutövning vid expedition av läkemedel till djur inte skett på ett föreskrivet sätt. Idag bär ingen myndighet ansvaret för dessa två företeelser.</p><p>En skriftlig enkät postades till 94 receptarier i Kalmar län. Av de tillfrågade receptarierna valde 55 % att delta. Enkätformuläret bestod totalt av 24 frågor av övervägande kvantitativ karaktär vars svarsalternativ utgjordes av kvalitativa variabler. Av enkätformulärets 24 frågor hade två stycken öppen karaktär.</p><p>Majoriteten av deltagarna tycktes uppleva sin arbetssituation vid expedition av läkemedel till djur som förhållandevis god och endast ett fåtal deltagare förmedlade en negativ ton i svaren. Receptariernas ansvarskänsla i sin yrkesroll framstod som hög och en receptexpedition till djur anses som likvärdig med en receptexpedition till människa. Flertalet av receptarierna var obekanta med avsaknaden av tillsyn och disciplinära påföljder, men ansåg att det finns ett behov av kontroll och var överlag positiva till ett eventuellt införande av sådan. Majoriteten av receptarierna trodde dock inte att arbetssituationen skulle påverkas nämnvärt av utökad kontroll. Studiens deltagare gav dock uttryck för att det finns behov av mer utveckling inom området, såsom utbildning och bättre informationskällor om läkemedel för djur.</p><p>Då studiens bortfall var 45 % samt då studiens validitet och precision troligtvis är låg, bör försiktighet iakttas vid extrapolering av studiens resultat till Sverige i övrigt.</p><p> </p>

Syftet med denna studie var att belysa om lagstiftningen efterföljs vid behovsmedicinering på SÄBO (Särskiltboende) samt beskriva vilka likheter och skillnader som finns i dokumentationen gällande när vid behovs medicinering ges. Designen var jämförande, deskriptiv, kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Urvalet var 100 patientjournaler från tre SÄBO i mellan Sverige. Journalerna har granskats utifrån följande variabler: demens- eller somatisk-avdelning, läkemedelsnamn, styrka, dos, orsak till att medicinen givits, effekten av medicinen, yrkestillhörighet på dokumenteraren samt jämförande med gammalt/nytt journalsystem. Resultatet visade signifikanta skillnader i dokumentationen utifrån om det var ett demensboende eller ett somatikboende. Ingen skillnad i dokumentationen fanns att finna mellan gammalt och nytt datasystem. Läkemedelsnamnet var det som förekom mest i dokumentationen vid behovsmedicinering. Minst förekommande var anteckningar angående utvärderad effekt. Dokumentationen kring given vid behovsmedicinering var bristfällig och resultatet i denna studie visade bland annat att det inte var journalföringssystemet som var orsaken.

Uppsatsens syfta är att förmedla den syn på farmaceuters arbetsliv som förmedlas av mina informanter vilka alla tjänstgjort på apotek i mer än 25 år. Metoden som jag använt vid mina intervjuer består av anteckningar under 80-120 minuters samtal som sedan direkt skrivits ut av mig. Tre av mina informanter är apotekare och två är receptarier. Fyra påbörjade sin utbildning direkt efter studentexamen medan en arbetade i många år som apotekstekniker innan hon blev receptarie. För tre av mina informanter som är pensionärer började arbetslivet på apotek före det statliga monopolet 1970/1971 och de beskriver den tid då apotekaryrket fortfarande hade karaktären av ett skrå. De två andra började sitt yrkesliv under monopolets tid men har nu efter 2010 fått nya arbetsuppgifter. Avmonopoliseringen har inneburit en förändring i apotekens tjänster och varusortiment men också lett till nya uppgifter för farmaceuter inom sjuk-och hälsovården. Kommer apotek att finnas kvar i framtiden eller förvandlas de till en butik för hälso-och hygienprodukter ? / The pupose of this study is to describe the work experience of five pharmacists during a period of more than 25 years. I have made interviews of 80 -120 minutes duration and I have written down the result immediately after the end of the conversation. Three of the pharmacists have a Master of Pharmacy degree and two are Bachelor of Pharmacy. Four of the participants started their pharmaceutical studies directlyg after high school but one of the five was working as a pharmaceutical technician for many years before she was offered an academic education. Three of my informants are retired. They started their working carriers before 1970/1971 (the years of the Swedish state monopole of Pharmacy) and they describe that the pharmacy was organized as a craft-guild. The other two are still working and they have got new carriers after 2010 when the state monopole in Sweden ended. Do the Pharmcies in Sweden have a future or are they developing inte an American drugstore?

ABSTRACT   Titel Den digitala kaffestugans gråzon- En beskrivande studie om läkemedelsbranschens användning av sociala medier   Författare Louise Ottosson &amp; Rebecka Hoberg   Handledare Emma Håkansson   Kurs Medie- och kommunikationsvetenskap GR (C), C-uppsats 15 hp, HT2010   Syfte Studien syftar till att beskriva hur läkemedelsbranschen använder sig av sociala medier utifrånde förutsättningar branschen har.Teoretiskt perspektivDen teoretiska grunden i denna studie bygger på Issues Management och Publics kopplat till Det nya medielandskapet.   Metod Studien har genomförts med kvalitativa samtalsintervjuer med sex styckenkommunikationschefer inom läkemedelsbranschen.   Resultat Resultatet tyder på att läkemedelsbranschen har insett att sociala medier är en viktig del förbranschen i både omvärldsbevakningssyfte och för att interagera med publics. Dock har intesociala medier en framträdande roll i den dagliga omvärldsbevakningen men sociala medierhar en desto större del i branschens samarbete med patientföreningar. I användandet avsociala medier handlar det främst om att informera eller sprida sitt budskap för att förebyggaryktesspridning. På grund av lagen kan inte läkemedelsbranschen ta del av del av den dialogsom sociala medier erbjuder men i samarbete med patientföreningar har man hittat ett sätt attändå föra en dialog med publics.   Nyckelord Public Relations, Sociala medier, Issues Management, Läkemedel, Omvärldsbevakning

Syfte: Den här uppsatsen avsåg att genom en deskriptiv litteraturstudie beskriva vad litteraturen säger om hur estetiska inslag i vården kan främja hälsa. Metod: Data till studien inhämtades från databaserna Cinahl och Discovery samt via fritextsökningar, vilket resulterade i 16 artiklar. Resultat: Artiklarna tar upp viktiga aspekter gällande hur estetik kan användas som ett komplement till, eller substitut för många olika läkemedel såsom analgetiska preparat samt lugnande och ångestdämpande. Konvalescensen kunde förkortas enbart genom att se till att det fanns fönster med en utsikt samt släppte in solljus. Estetik kunde påverka det psykiska tillståndet, lindra depressioner, rädsla och oro samt höja känslan av glädje och välmående. Avsaknaden av exempelvis naturligt ljus kunde förvärra patientens tillstånd. Estetik visades även kunna skänka copingstrategier till exempelvis barn som inte ännu hunnit utveckla några egna positiva sådana. Slutsats: Estetik kan vara ett potent redskap som ej bör förbises inom vården. Om man strävar efter ett holistiskt synsätt och önskar att se hela individen och inte endast sjukdomen så bör man ha en estetisk medvetenhet och känna till dess inverkan på människan. / Aim: The aim was to describe what the literature said about how the aesthetic elements of the healthcare can promote health. Method: The data was collected from the databases Cinahl and Discovery and via full text search, which resulted in 16 articles. Results: The articles address important issues regarding how aesthetics can be used as a supplement or substitute for a variety of drugs such as analgesic drugs, sedatives and anxiolytics. Convalescence could be reduced simply by ensuring that there was a window with a view and sunlight. Aesthetics could affect the mental state, alleviate depression, fear and anxiety and increase feelings of happiness and wellbeing. The absence of natural light could worsen the patient's condition. Aesthetics was also able to give coping strategies, for example to children who have not yet developed their own. Conclusion: Aesthetics can be a potent tool that should not be overlooked in healthcare. If you seek a holistic approach and to see the whole person and not just the illness, you should have an aesthetic awareness and knowledge of its effects on man.

Bakgrund: Det är en vanlig arbetsuppgift för sjuksköterskan att följa upp effekt och eventuella biverkningar av läkemedelsbehandling för återkoppling till ordinerande läkare. I och med att sjuksköterskan i den kommunala äldrevården har en konsultativ roll, är informationen mellan henne och vårdpersonalen, som är nära patienten dygnet om, mycket viktig. Denna del av läkemedelskedjan är av central betydelse för att minska onödigt lidande för den äldre patienten i form av läkemedelsrelaterade problem. Syfte: Att kartlägga hur sjuksköterskan i kommunens äldreomsorg följer upp läkemedelsordinationer avseende effekt och biverkningar, särskilt i de fall när patienten själv inte har förmåga att uttrycka sitt mående i ord. Metod: En empirisk studie med kvantitativ ansats. En enkät utformades med frågor om vanligt förekommande arbetssituationer kring uppföljning av läkemedelsordination. Enkäten besvarades av trettiosju sjuksköterskor anställda i den kommunala äldrevården och i särskilda omsorgen, i två kommuner i Sverige. Resultat: Skriftlig rutin, hur uppföljning av läkemedelsordination ska utföras, saknades. Sjuksköterskan erhöll inte alltid direktiv från ordinerande läkare att/när/hur uppföljning skulle ske. Det var vanligt förekommande att en sjuksköterska lämnade ut läkemedel, och att en annan följde upp utfall av läkemedelsbehandlingen. Faktorer som kunde påverka resultatet av läkemedelsuppföljning var: hög arbetsbelastning på äldreboendet, frånvaro av ordinarie personal och vem av vårdpersonalen som rapporterade observationer under en uppföljningsperiod. Slutsats: För att stärka länkarna i läkemedelskedjan finns ett trängande behov av en övergripande instruktion hur sjuksköterskan ska följa upp läkemedelsbehandling