Neuroblastom är en barncancer som uppstår ur det sympatiska nervsystemet och drabbar omkring 15 barn i Sverige varje år. Högriskvarianten är associerad med mycket hög dödlighet och risk för återfall, vilket tros ha att göra med att tumörernas ovanligt heterogena sammansättning tillåter resistenta subpopulationer att motstå konventionella behandlingsmetoder. Tidigare forskning har identifierat rubbade mekanismer för celldelning som ett tillvägagångssätt för tumörcellerna att överleva DNA-skador som kemoterapeutiska droger orsakar. I detta masterprojekt analyserades fem ultra-högrisk neuroblastomcellinjer i syfte att belysa deras progression genom celldelningen efter behandling med doxorubicin och/eller gemcitabin. Vidare identifierades ataxia telangesia mutated (ATM) serine/threonine kinase som ett essentiellt protein vid inhibering av celldelningen och i samband med reparation av DNA-skador, vilket bekräftades av förhöjt uttryck av fosforylerat ATM i alla fem cellinjer efter behandling med doxorubicin, gemcitabin, och/eller en kombination av båda. Återväxt av tumörcellerna efter inhibering av fosforylerat ATM i kombination med doxorubicin och gemcitabin analyserades sedan, och fördröjd återväxt noterades i en av cellinjerna efter kombinationsbehandling. Sammantaget har nya mekanismer för behandlingsresistens hos tumörceller identifierats och alternativa kombinationsbehandlingar har visat effekt på en av fem testade neuroblastomcellinjer. / Neuroblastoma is a pediatric cancer of the sympathetic nervous system that afflicts around 15 children annually in Sweden. Despite aggressive treatment, high-risk neuroblastoma is associated with a mortality of 50% and relapse rate of up to 60%, emphasizing the need for novel treatment options. In this study, fluoresce activated cell sorting was used to analyze cell cycle progression in five ultra-high-risk neuroblastoma cell lines: BE(2)-C, Kelly, SK-N-AS, SK-N-DZ, and SK-N-FI, post-treatment with doxorubicin and gemcitabine. In line with previous research, doxorubicin primarily induced cell cycle arrest in G2/M-phase and gemcitabine in the S-phase. Combined, the compounds induced varied effects, with accumulation primarily in the G1-and S-phase. Immunoblotting revealed elevated levels of phosphorylated ATM (pATM), a key regulator of cell cycle arrest and DNA damage signaling, across all five cell lines post-treatment to doxorubicin, gemcitabine, and/or the combination, indicating its vital role in their survival. Kelly stood out in both cell cycle progression and ATM phosphorylation, exhibiting minimal to no changes in cell cycle accumulation or pATM expression when exposed to the combined treatment, despite reacting to both monotherapies. These results may indicate that Kelly might implement an alternative mechanism of regulation compared to the remaining cell lines. To explore targeted inhibition of pATM, we employed the ATM kinase inhibitor KU-55933, which in BE(2)-C cells reduced expression levels of pATM when combined with doxorubicin, but not gemcitabine or the combination. Regrowth assays showed increased efficacy of doxorubicin and gemcitabine upon addition of the ATM kinase inhibitor KU-55933 in one of the tested cell lines in comparison to doxorubicin alone. However, longer incubation time is needed before the effect can be fully evaluated. These findings shed light on the differential cell cycle behavior in high-risk neuroblastoma cell lines exposed to combination therapy and suggest a vital role of ATM in the DNA damage response following doxorubicin and gemcitabine treatment. Further investigations are warranted to explore alternative strategies for enhancing the effectiveness of doxorubicin and gemcitabine in the treatment of this aggressive cancer subtype.

Pre-filled syringes: Examination of the needs for ready-to-administer parenteral drugs at Uppsala University hospital  Background: Many parenteral drugs delivered to hospital wards are not ready-to-administer drugs. These drugs are delivered as concentrates or lyophilizates (dry powders) and need preparation by responsible healthcare professionals/nurses before they can be administered. Today, however, there is a shortage of nurses that forces the hospital management to find new ways to free nursing time and open more hospital beds. Aim: The purpose of this study was to examine the consumption of parenteral drugs at the Uppsala University Hospital that could potentially be provided by the extemporaneous manufacturing unit, CBE, as prefilled syringes. Methods: Quantitative data from the Concise Database hosted by the Swedish eHealth Agency was used to derive data on parenteral medications used in Region Uppsala year 2021. Information regarding common drug’s dilutions and shelf life was obtained from the information systems/databases MedMark, MetaVison, and Micromedex. In addition to the collected data, a small sub-study with two nurses was conducted regarding their thoughts on parenteral drug preparation and pre-filled syringes. Results: Quantitative data showed the top 40 most used non-ready to administer drugs for Region Uppsala, year 2021.The most common drugs that need precreation is antibiotics. According to drug stability and shelf-life data, longer shelf life could be obtained using extemporaneous compounding. This cross-sectional study also indicate freed nursing time between 6-11 full-time nursing estimates. Based on the unstructured interviews, positive attitudes are seen towards the provision of parenteral drugs in pre-filled syringes.  Conclusion: It can be concluded that ready-to-administer drugs for parenteral use could possibly be provided by CBE, using extemporaneous compounding. This can thereby increase the safety and quality of parenteral drugs used in the clinical environment, and potentially free nursing time.

Bakgrund: Unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) inkluderar 145 000 individer och utgör en stor utmaning för det svenska samhället. Syftet med denna studie var att närmare kartlägga gruppens karakteristika, att undersöka samvariationen mellan kommuner med hög andel UVAS och deras geografiska beskaffenhet samt förskrivning av psykofarmaka. Metod: Studien utformades som en retrospektiv tvärsnittsstudie baserad på registerdata hämtad från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Resultat: Datan påvisade en jämn könsfördelning i UVAS-gruppen men en högre andel äldre (25–29) och utlandsfödda individer sågs jämfört med åldersgruppen som helhet. Bivariata analyser med Chi2-test påvisade statistiskt signifikanta samvariationer mellan hög andel UVAS i kommunen och kön, högre ålder (25–29) samt utländsk härkomst. Inga statistiskt signifikanta samvariationer återfanns mellan andel UVAS och kommunens storlek men däremot med geografisk lokalisation (nordlig/sydlig). Inget samband påvisades med förskrivningen av psykofarmaka. Slutsats: Att UVAS-gruppen i högre grad inkluderar äldre individer och utlandsfödda stämmer väl överens med internationell forskning. Frånvaron av samvariation mellan andelen UVAS i kommunen och dess geografiska beskaffenhet var något förvånande och skiljer sig från tidigare forskning men skulle kunna förklaras av ett gott samhällsstöd i Sverige. Vikten av ett signifikant bortfall i studien kan ej förringas. Att förskrivningen av psykofarmaka saknar samvariation med hög andel UVAS kan delvis förklaras av brister i statistiken men det kan ej uteslutas att ett sådant samband saknas. Framöver behövs ytterligare studier för att undersöka hur de med sämst förutsättning för att lämna UVAS-gruppen kan bli hjälpta. / <p>Betyg i Ladok 220601.</p>

Pharmaceutical residues are being released into the aquatic environment through domestic wastewater effluents all around the world. Ekeby wetland located in Eskilstuna has been shown to degrade pharmaceutical residues in wastewater but the mechanism of how and where in the wetland these substances are removed were not known. The aim of this Master’s thesis was to study the mechanism behind the pharmaceutical removal in Ekeby wetland. The presence of 22 selected pharmaceuticals were examined in water-, sediment- and plant samples collected from the wetland. Additionally, the concentration of nutrients’, pH and temperature of the water were examined. With this data, the correlations between the concentration of pharmaceuticals in the water and the concentration of selected nutrients could be determined. Nine out of 22 substances were detected in the sediment samples and 10 out of 22 was detected in the plant sample. The five pharmaceutical substances that required additional removal were citalopram, diclofenac, erythromycin, oxazepam and sertraline. Citalopram, diclofenac and sertraline were found in the sediment and plant samples. A significant negative correlation was found between the concentration of pharmaceuticals in water samples and total suspended solids (TSS) indicating that an increase of TSS, decreases the pharmaceutical concentration in the water. The main mechanism behind the pharmaceutical removal in Ekeby wetland was determined to be by sedimentation and plant uptake, mainly by Phragmites australis. The wetland system could also remove metoprolol, propranolol, tramadol, trimethoprim, naproxen, venlafaxine and carbamazepine. Hence, to increase the pharmaceutical removal in the wetland it’s recommended to increase the amount of plants, mainly P. australis. Thus, wetland systems could be of great advantage in the development of sustainable wastewater management. / Via avloppsvattnet släpps mängder av läkemedelsrester ut i vårt vatten. Ekeby våtmark i Eskilstuna har visat sig bryta ner läkemedelsrester från avloppsvatten, men mekanismen för hur och vart dessa ämnen tas bort är sedan tidigare okänt. Målet med detta examensarbete var att studera mekanismerna bakom läkemedelsnedbrytningen i Ekebys våtmark. Halterna av 22 läkemedelssubstanser i vatten-, sediment-och växtprover tagna från våtmarken undersöktes. Även koncentrationen av näringsämnen, pH och temperatur bestämdes i vattenprover tagna från våtmarken. Utifrån detta kunde sambanden mellan läkemedelskoncentrationerna och halterna av tidigare nämnda ämnen i vattnet studeras. Nio av 22 substanser uppmättes i sedimentproverna och 10 av 22 uppmättes i växtprovet. De fem läkemedel som krävde ytterligare rening var citalopram, diclofenac, erythromycin, oxazepam, och sertraline. Citalopram, diclofenac och sertraline uppmättes i sediment och växtproverna. I vattnet erhölls ett signifikant negativ samband mellan koncentration av läkemedel och suspenderade ämnen. Detta indikerar på att en ökning av suspenderade ämnen minskar läkemedelskoncentrationen i vattnet. Mekanismen bakom läkemedelsnedbrytningen i Ekebys våtmark fastställdes till sedimentation och växtupptag, främst av växten Phragmites australis. Våtmarken kunde även avlägsna metoprolol, propranolol, tramadol, trimetroprim, naproxen venlafaxin och carbamazapine. För att öka nedbrytningen av läkemedel i våtmarken är det därför rekommenderat att öka mängden växter. Våtmarkssystem kan därmed vara till stor fördel när man utvecklar reningsprocesser för läkemedel av avloppsvatten som är miljömässigt hållbara.

Utsläpp av orenat spillvatten till de naturliga vattendragen kan ge stora negativa effekter på det akvatiska ekosystemet och på människans hälsa genom exempelvis övergödning, toxisk påverkan på vattenlevande organismer, sjukdomsspridning och antibiotikaresistens. Reningsverk i större tätorter är idag anpassade för att rena spillvatten från kväve och fosfor, men de flesta reningsverk i Sverige saknar kväverening och är i låg grad anpassade för att rena avloppsvattnet från organiska mikroföroreningar. För att minska belastningen på recipienten krävs extra rening, och ett alternativ till mer traditionella reningstekniker är genom system som våtmarker för spillvattenrening, så kallade spillvattenvåtmarker.  Syftet med denna studie är att undersöka reningsfunktionen i spillvattenvåtmarker för att höja kunskapen kring spillvattenvåtmarkers funktion för avskiljning av kväve, fosfor och läkemedelsrester. Genom en datainsamling från befintliga provtagningar, beräknades avskiljningseffektiviten för kväve och fosfor i sju våtmarker och för läkemedel i fem våtmarker. Även ingående och utgående halter av föroreningar analyserades. Efter analys och jämförelse av reningsresultat, togs parametrar som påverkar avskiljningseffektiviten inom och emellan olika våtmarker fram baserat på hur anläggningen och driften ser ut för respektive våtmark. Även en regressionsanalys gjordes.  I spillvattenvåtmarker kan en kväveavskiljning i medeltal mellan 500 och 1600 kg/(ha·år) motsvarande 14 till 64 % och fosforavskiljning mellan 14 och 68 kg/(ha·år) motsvarande mellan 44 och 85 % väntas. I medeltal har kvävehalterna minskat från 20 mg/l till 13 mg/l, och fosforhalter från 0,27 mg/l till 0,13 mg/l. Resultatet av läkemedelsavskiljning delades in i säsonger, där halterna sommartid minskat från 1500 ng/l till 390 ng/l motsvarande 80 %, och vintertid från 500 ng/l till 315 ng/l motsvarande 21 %. Några läkemedelssubstanser med stor avskiljning var Diklofenak, Furosemid, Ibuprofen och Naproxen. Avskiljningen påverkas till stor del av belastning, som varierar mellan våtmarker och tider på året. Andra parametrar som kunde visas påverka avskiljningen är temperatur och syresättning för kväveavskiljning och mängden fosforsläpp, som i sin tur kan undvikas genom en jämn belastning och torrlagda våtmarkssystem, för fosforavskiljning. Kväve- och fosforavskiljning påverkas dessutom av växtlighet. Läkemedelsavskiljnigen gynnas främst av hög temperatur, solinstrålning och växtlighet. Slutligen kunde konstateras att goda förutsättningar finns för vattenrening i våtmarker, under förutsättning att våtmarken planeras och drivs utifrån en processidé om vad man vill att våtmarken ska åstadkomma. / Discharges of pollutants through wastewater into natural waterways may cause major negative effects on the aquatic ecosystem and human health, where nitrogen, phosphorus and pharmaceutical residues are some of the pollutants found in wastewater. Treatment plants in larger urban areas are today built to reduce nitrogen and phosphorus, but most treatment plants in Sweden lack nitrogen removal and are to a low degree adapted to remove organic micro pollutions. To reduce the load on the recipient, additional treatment is required, and an alternative to more traditional treatment techniques is through systems such as constructed wetlands for wastewater treatment.  The purpose of this study is to investigate the function of constructed wetlands for water treatment to increase knowledge about the function of reducing nitrogen, phosphorus and pharmaceutical residues. Through existing monitoring data, the treatment efficiency of nitrogen and phosphorus from seven wetlands and of pharmaceuticals from five wetlands were calculated. Also, incoming and outgoing concentrations of the pollutants were analyzed. After analysis and comparison of treatment results, parameters that affects removal efficiency within and between different wetlands were obtained based on the facility and operation for each wetland. Also, a regression analysis was made.  In a wetland for wastewater treatment, a nitrogen removal between 500 to 1600 kg/(ha·year) (14 to 64 %) and a phosphorus removal between 14 to 68 kg/(ha·year) (44 to 88 %) can be expected. On average, nitrogen concentrations have decreased from 20 mg/l to 13 mg/l, and phosphorus concentrations from 0,27 mg/l to 0,13 mg/l. The result of pharmaceutical removal was divided into seasons, where the concentrations in summer decreased from 1500 ng/l to 390 ng/l corresponding to 80%, and in winter from 500 ng/l to 315 ng/l corresponding to 21%. Pharmaceuticals with greater removal efficiencies were Diclofenac, Furosemide, Ibuprofen and Naproxen. Conclusions that were drawn is that removal is largely influenced by load, which varies between wetlands and seasons. Other parameters that could be proved is temperature and oxygenation for nitrogen removal and the amount of phosphorous released from the sediment, which for example could be avoided through a constant load, for phosphorous removal. Removal of nitrogen and phosphorus is also affected by vegetation. Removal of pharmaceuticals is mainly benefited by high temperature, solar radiation, and vegetation. / <p>Rättelse angående Tot-N Alhagen våtmark finns i bifogad fil.</p>

The market for drugs and treatments using biological products is rapidly growing. This is mainly due to the great potential that biological products have in comparison to traditional drugs. Biological products are composed of bigger molecules such as proteins and antibodies, and therefore allow a much more specific treatment. With the complexity of the molecules comes complexity in the upscaling of manufacturing. Start-up companies tend to lack knowledge of this process; consequently, outsourcing is often a requirement for the companies to grow. Outsourcing can be both risky and costly and the companies could benefit from having the skills in-house instead. This report provides information about needs, obstacles and driving forces regarding the future market for biological medicine and also outsourcing’s effect on the market. Desktop research was used to provide necessary information about the market and biological medicines, and also to find companies, research groups and investors that we mapped according to parameters, such as location and what field of medicine they engage in. Through phone and email contact, we gained further understanding about the actors we targeted. Desktop research and interviews were used to identify needs, obstacles and driving forces regarding the development of biological medicine. The result gives insight into where in Sweden the different candidates operate and it tells what pursuits and holdbacks they are facing when developing biological medicines. The major driving force is providing patients efficient treatments but also the opportunity to capitalise in a novel and successful type of industry. The major obstacle is first and foremost the great amount of money needed. Also, companies fail to grasp the many complex and time consuming steps in developing biological medicines. The interviews also showed that outsourcing is practically inevitable, especially for small companies, due to the difficulties of concentrating the competence in-house. In conclusion, the report shows that the benefits of biological medicine creates great driving forces for its development and that Sweden makes up a good climate for this. It also enlightens the importance of test beds to ensure that the future development relies on competence.

Bakgrund: Vasoaktiva läkemedel är vanligt förekommande hjälpmedel inom intensivvården. Denna läkemedelskategori beskrivs som förstahandsval vid svår cirkulatorisk svikt. De har ett smalt terapeutiskt spektrum och utsätter patienter för potentiellt livshotande komplikationer samtidigt som de är nödvändiga för överlevnad. Att vara specialistsjuksköterska på en intensivvårdsavdelning innefattar avancerad vård och omvårdnad av kritiskt sjuka patienter. Här ställs höga krav gällande ansvar och kompetens inom en rad komplexa områden. I Sverige är det framför allt specialistsjuksköterskor som hanterar och administrerar vasoaktiva läkemedel efter ordination. Det kräver sakkunnighet inom det medicinska området gällande verkningsmekanism, interaktioner och biverkningar. Det erfordras även individuell skicklighet för att motsvara intensivvårdens kompetenskrav och inte riskera patientsäkerheten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som behandlas med vasoaktiva läkemedel. Metod: En kvalitativ intervjustudie har genomförts där data samlats in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med 10 intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: att ha ett omvårdnadsperspektiv, att ha kliniskt handhavande, att ha en patientsäkerhetskultur och att upprätthålla klinisk kompetens. Det resulterade i ett gemensamt tema för samtliga kategorier: ett livslångt lärande. Lärande beskrivs som en dynamisk process vilket främst tillhandahålls genom klinisk praxis. Erfarenhet av att arbeta med cirkulatoriskt instabila patienter medför en trygghet och säkerhet i hanteringen av vasoaktiva läkemedel. Det leder också till att omvårdnaden och patientsäkerheten kan förbättras. Lärande beskrivs som ett eget och gemensamt ansvar för samtliga professioner. Slutsats: Det krävs att intensivvårdssjuksköterskan har teoretisk kunskap för att hantera vasoaktiva läkemedel. Det är dock genom kliniskt handhavande och praktisk erfarenhet som trygghet och skicklighet skapas.

Läkare, sjuksköterskor, farmaceuter, patienter och patienters anhöriga är alla delar av den kedja som ska se till så att läkemedelsanvändning sker på ett säkert sätt. Så många inblandade och i så många olika sammanhang gör att läkemedelsanvändning kan vara svårt att hantera. 2014 skrevs det ut 102 913 130 recept i Sverige (1). Fram till 2014 hade ca 850 000 felaktiga recept korrigerats av farmaceuter varje år (2). Att korrigera recept är en nödvändig del som ingår i farmaceutens skyldighet och ansvar vilket regleras i svensk lagstiftning (3). Farmaceuten är en del av vårdkedjan som skall tillse att patienten har en korrekt och säker behandling med läkemedel (4). Tillgång till en nationell gemensam läkemedelslista för alla berörda parter, förskrivare, farmaceut, patient och övrig vårdpersonal skulle kanske kunna komma tillrätta med felaktigheter i förskrivningar och därmed öka patientsäkerheten (4). Tidigare studier har genomförts som behandlar läkarens syn på en gemensam lista och även patientens syn på eHälsoarbete vilket till viss del belyser en gemensam lista (5)(6) men inga studier har hittats om hur en gemensam lista kommer att påverka farmaceuternas vardag vilket ett av syftena med detta arbete har varit. För att uppnå syftet genomfördes en enkätundersökning med farmaceuter verksamma på ett antal apotek där de fick delge sina tankar både kring den information om patienters aktuella läkemedel som finns tillgänglig idag, bland annat genom receptdepån och sina tankar kring en nationell gemensam läkemedelslista. Resultat av undersökning gör gällande att det förekommer fel i receptdepån både med avseende på saknad information, felaktigheter i recept och att recept förekommer mer än en gång och att de finns med trots att patienten inte skall använda dem mer. Majoriteten av farmaceuterna var eniga om att en nationell gemensam läkemedelslista skulle hjälpa dem i deras arbete för att öka patientsäkerheten men huruvida den kommer att lösa alla problem som förekommer i receptdepån får framtiden utvisa. / Doctors, nurses, pharmacists, patients and next of kin are all parts of the chain that is needed to make sure that the use of medication is safe and appropriate for the patient. That many people involved and in many different settings can make the use of medication difficult to manage. In the year 2014 there were 102 913 130 prescriptions made out to patients in Sweden. Up to the year 2014 850 000 corrections had been made to prescriptions with faults in them by pharmacists each year. To correct prescriptions is an essential part of the pharmacist’s obligations and responsibility, a responsibility that is regulated in Swedish law. The pharmacist is the last part of the chain that has the possibility to adjust anything that is wrong with medications and the use of it before it is in the patient’s own hands. The access to a nationally shared medication list for all involved parties might solve some of the problems that faces the responsible parties when it comes to dealing with patients and their new and ongoing medications and in that way be able to increase the safety around mediation for the patient in need. Although the survey conducted as part of this paper focuses on pharmacists the background tries to explain in what way the different professions come in contact with medicines and how they would perhaps benefit from a shared list. The paper also tries to give a little insight to what kind of problems there could be related to prescriptions. In Sweden we have come a rather long way in the use of computers and the use of internet in the field of eHealth compared to other countries. The paper tries to show how the problem surrounding prescription of medicine is handled in the other countries of Scandinavia. Earlier studies have been conducted that looks at shared lists from the doctors view and also studies have been conducted that looks upon eHealth for patients partly in view of shared medication lists. No studies have been found that looks specifically at how pharmacists feel about it and how such a list would benefit them in their work to secure patient safety, hence this paper. In order to reach the papers purpose a survey was performed with pharmacists employed at different pharmacies in the southern part of Sweden. The result of the survey showed that there are indeed problems with prescriptions in the prescription repository and the majority of the pharmacists agreed that a shared medication list could help them in their work to secure patient safety when releasing prescribed medication. Although the pharmacist agreed for the most part in the benefits of such a list they did not know if it would solve all problems, which is for the future to decide.

Rapporten syftar till att ge en overskådlig bild av den aktuella peptidbaseradelläkemedelsmarknaden. Från en i rapporten definierad marknad har primärdata kring etablerade företag på marknaden, samt peptidbaserade läkemedel till försäjning på marknaden, sammanställts. Rapporten finner att onkologiska- och metaboliska sjukdomar är överrepresenterade i statistiken, vilket även stöds av rapporter från tredje part. Utforskandet av samarbeten mellan företag och akademi, företag och företag, och andra samarbetsformer presenteras också. En tydlig trend i dessa undersökningar tyder på att kontraktsbaserade samarbeten mellan organisationer, där forskning och produktion görs av ett externt företag som ett annat företag använder sig av, är på uppgång. Detta sänker kostnader för framställningen av nya läkemedel, och effektiviserar denna process. Trender inom forskningen talar också för att folkhälsosjukdomar i västvärlden ar trendsättande för läkemedelsföretagens inriktningar. Rapporten baseras på primärt insamlad statistik som verifieras genom rapporter från tredje part, fallstudier för att exemplifiera generaliseringar gjorda av andra källor, samt reflektioner kring vad denna information utrönar i för slutsats.

Stora mängder receptbelagda- och receptfria läkemedel brukas årligen. Farmaceutiska föreningar såsom exempelvis preventivmedel, antibiotikum och smärtstillande läkemedel når reningsverk via urin och fekalier. Traditionella reningsverk saknar förmågan att helt reducera dessa föreningar och de släpps ut via det utgående vattnet till en recipient där de kan medföra en negativ påverkan i miljön. Duvbackens reningsverk i Gävle har en traditionell uppbyggnad och det behandlade spillvattnet släpps ut i Inre Fjärden. Syftet med denna studie är att utifrån Duvbackens avloppsreningsverks förhållanden föreslå en rekommenderad kompletterande reningsmetod för att reducera läkemedelsrester ifrån spillvattnet.   För att kunna föreslå en kompletterande reningsmetod har en provtagning efter läkemedelssubstanser på det inkommande och det utgående spillvattnet genomförts i Duvbackens reningsverk. Detta för att se vilka substanser reningsverket reducerar och vilka som släpps ut i Inre Fjärden.  En litteraturstudie har genomförts där aktivt kol och ozons reduktionsförmåga av läkemedelsrester granskats, samt vart i reningsverket de bör implementeras. Kostnader av aktivt kol och ozon har ställs i förhållande till varandra genom en ekonomisk undersökning.   Duvbackens reningsverk är dimensionerat för 100 000 personekvivalenter och är beläget mellan stadsdelarna Brynäs och Bomhus i Gävle. Reningsverket använder sig av mekanisk, biologisk och vid behov kemisk rening. Resultaten från provtagningen visade att av de 22 läkemedelssubstanser vilka granskats reducerades sex substanser med mindre än 45 % och två substanser fick en förhöjd halt efter de passerat Duvbackens reningsverk.   Både ozon och aktivt kol har i tidigare pilotförsök visat god förmåga att reducera läkemedelssubstanser från avloppsvatten. Variation av reduktionsgrader har visats bero på kolförbrukning och dosering av ozon. En skillnad mellan de kompletterande reningsmetoderna är att aktivt kols reduktionsförmåga försämras med tiden medan ozon har en mer konstant reduktion av läkemedelssubstanser.   Ozon bör implementeras efter slutsedimenteringen följt av ett sandfilter för att reducera reaktiva biprodukter. Vid användning av aktivt kol bör reningsmetoden implementeras efter slutsedimenteringen, då det är av stor vikt att spillvattnet inte har för höga halter av suspenderade ämnen som mättar kolet. När aktivt kol och ozons kostnader jämförts under samma förhållanden har aktivt kol visats vara marginellt dyrare. Energikostnader utgör de stora kostnaderna för ozonrening medan kolförbrukningen visats utgöra den stora kostnaden för rening med aktivt kol. / Large amounts of prescription- and non-prescription pharmaceutical drugs are used annually. Pharmaceutical compounds such as contraception, antibiotics and analgesic drugs end up in sewage treatment plants via urine and feces. The traditional sewage treatment plant lacks the ability to completely reduce pharmaceutical compounds and they are emitted via efflux to a recipient, where they can have a negative impact on the environment. The sewage treatment plant Duvbacken in Gävle has a traditional structure and the treated effluent end up in Inre Fjärden. The purpose of this study is to recommend a complementary treatment method to reduce pharmaceutical compounds based on the sewage treatment plant Duvbacken’s circumstances.   In order to recommend a complementary treatment method samples of the incoming and outgoing efflux have been tested for pharmaceutical substances. The samples were taken to see what substances the sewage treatment plant reduces and what substances end up in Inre Fjärden. A literature review was conducted to examine activated carbon and ozone’s ability to reduce pharmaceutical compounds, it also researched where the treatment methods should be implemented. An economical investigation was done to show the costs for activated carbon and ozone in relation to each other.   The sewage treatment plant Duvbacken in Gävle is constructed for 100 000 persons and is located between the suburban areas Brynäs and Bomhus. The sewage treatment plant uses mechanical, biological and if necessary chemical treatment. The results from the samples of the 22 substances that were examined showed that six pharmaceuticals were reduced by less than 45 % and two substances had an increased concentration after treatment in the sewage treatment plant.   Both ozone and activated carbon have in previous studies shown good ability to reduce pharmaceutical substances from the municipal efflux. Variations in the ability to reduce pharmaceuticals depends on carbon consumption and ozone dosage. One difference between the complementary treatment methods are that activated carbons ability to reduce pharmaceuticals decreases with time, while ozone has a more constant reduction.   Ozone should be implemented after the traditional treatment followed by a sand filter to reduce reactive byproducts. Activated carbon should also be implemented after the traditional treatment due to an efflux with high content of suspended substances can saturate the carbon. When the costs of activated carbon and ozone are compared under the same circumstances it has been shown that activated carbon is marginally more expensive. The energy use represents the major costs for ozone treatment while carbon consumption has shown to be the major cost for activated carbon.