Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare i gymnasieskolan kan indentifiera läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga elever. Med en kvalitativ metod intervjuades tre specialpedagoger, en speciallärare och två modersmålslärare där samtliga gav sin syn på hur arbetet och samarbetet fungerade. Resultatet visar att det är svårt att avgöra vad svårigheter hos en tvåspråkig elev beror på eftersom man inte alltid vet hur det ser ut på modersmålet. Därför har modersmålsläraren en viktig roll. Det råder delade meningar om hur samarbetet fungerar men samtliga var eniga om att en förändring måste ske.

Syftet med denna studie var att belysa övergången från årskurs nio i grundskolan till det kommunala gymnasiet utifrån specialpedagogiska perspektiv genom att beskriva och analysera hur elever med läs- och skrivsvårigheter upplever övergången. Forskningsansatsen för detta arbete var kvalitativ. Datainsamlingsmetoden skedde i form av halvstrukturerade retrospektiva intervjuer med sju elever, flickor och pojkar, i gymnasiets årkurs ett och två från såväl studieförberedande som yrkesförberedande program. Materialet från intervjuerna analyserades sedan utifrån tre specialpedagogiska perspektiv på lärande; det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet diskuterades i relation till tidigare forskning om övergångar. Studiens resultat visade att eleverna vid övergången känner oro och stress och att hur de bemöts av såväl lärare som klasskompisar hade betydelse. I denna studie var det tydligt att det är det kompensatoriska perspektivet som är det rådande. Det innebär att eleverna ser sig själva som bärare av problemet och att de kompenseras för sina läs- och skrivsvårigheter i skolan.

Studiens syfte har varit att undersöka uppfattningar om och erfarenheter av användande av alternativa läs- och skrivverktyg på gymnasiet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med gymnasieelever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och speciallärare/specialpedagoger från två kommuner. Syftet valdes utifrån en önskan att skapa mer kunskap om hur alternativa verktyg som extra anpassningar påverkar lärandet och hur implementering och uppföljning av arbetet med alternativa verktyg genomförs. Jag har använt tematisk analys för att identifiera och presentera mönster och teman i insamlad empirisk data. Genom ett abduktivt tillvägagångssätt har tre teman genererats: läs- och skrivstrategier, att delta i klassens arbete på lika villkor och talet om alternativa verktyg. Temana delas in i flera underteman som förklaras, belyses med citat och tolkas. För att generera en fördjupad helhetsförståelse kopplas temana samman med ett sociokulturellt perspektiv på lärande och artefakter, specialpedagogiska perspektiv och forskning om läsning, skrivning och alternativa verktyg. Studien visar att elevers läsning, skrivning och lärande underlättas av alternativa verktyg och av att lärande sker i samspel med andra. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi som tidigt fått färdighetsträning och lärt sig att använda alternativa verktyg i grundskolan fortsätter att använda verktyg på gymnasiet. Artefakterna/verktygen har blivit en naturlig del av deras läs- och skrivstrategier. De elever som möter alternativa verktyg först på gymnasiet behöver enskilda samtal för implementering och uppföljning av verktygsanvändandet. Beroende på vilket begrepp som väljs för att beteckna verktyg, alternativa eller kompensatoriska, läggs betydelser in i tekniken.

Syftet med studien var att beskriva och analysera vilka teoretiska kunskaper några lärare på grundnivå beskriver att de har om läsförståelse och hur de beskriver att de planerar och undervisar i läsförståelse med avseende på elever med läs- och skrivsvårigheter. För att uppfylla vårt syfte använde vi en kvalitativ ansats. Vi genomförde fyra fokusgruppsintervjuer bestående av 5-6 deltagare i varje grupp. Vi bearbetade och analyserade resultaten utifrån ett sociokulturellt och ett specialpedagogiskt perspektiv på lärande. I resultatet framkom att lärare i studien kände till aktuell läsförståelseforskning och det framkom även att lärare inte hade kunskap om sådan forskning. De intervjuade lärarna planerade sin undervisning i läsförståelse för elever med läs- och skrivsvårigheter genom att använda sig av olika lärverktyg i sin undervisning. De använde sig också av olika typer av grupperingar. När lärare arbetade med texter förde de ofta diskussioner med eleverna och använde sig dessutom av en rad olika strategier varav förförståelse, högläsning och förklaringar av ord och begrepp var vanliga. De intervjuade lärarna upplevde att deras specialpedagogiska kompentens inte alltid räckte till samt att skolornas organisation brast när det gällde att möta elever med läs- och skrivsvårigheter.

I denna studie har jag undersökt hur slöjdlärare går till väga då de lär ut ämnesspecifika ord och begrepp samt hur slöjden kan hjälpa eleverna med deras läs- och språkutveckling. Läsförståelsen i svensk skola sjunker enligt de internationella Pisa-studierna, samtidigt som en omfattande invandring till Sverige skett, vilket har medfört ett ökat antal elever med svenska som andraspråk i svenska skolor. De sjunkande resultaten visar sig i skolans alla ämnen och elever med låg läsförståelse kan ha svårigheter i skolans alla ämnen. I studien har fem kvalitativa telefonintervjuer genomförts med slöjdlärare från olika delar av landet. Utgångspunkt har tagits från de styrdokument slöjdlärare har att förhålla sig till i sin planering och genomförande av undervisningen. Flera av de texter som ligger till grund för denna studie poängterar läsförståelsens vikt i skolans alla ämnen och att varje lärare bör hjälpa eleverna att berika sitt språk. Resultatet av studien visar att informanterna ser slöjden som en del av elevers läs- och språkutveckling. De lägger stor vikt i att lära ut de ämnesspecifika orden och begreppen samt att eleverna i så stor utsträckning det är möjligt använder det svenska språket genom att läsa instruktioner, skriva loggbok och genomföra skriftliga redovisningar på slöjdlektionerna.

<p>Syftet med denna studie är att i en kommun söder om Stockholm undersöka det eventuella stöd som elever i år 1-5 med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi erhåller. Studien är baserad på en enkät som skickats till samtliga speciallärare och specialpedagoger i den aktuella kommunen. En telefonintervju med en person på kommunnivå genomfördes för att komplettera undersökningens resultat. Studien visar att alla skolor utom en har speciallärare och specialpedagoger till elevernas förfogande. Rektorn på varje skola ansvarar för stödundervisningen, då kommunen sedan en tid decentraliserat ansvaret för detta. Speciallärarna och specialpedagogerna anser inte att stödet som erbjuds eleverna är tillräckligt och skulle vilja öka tillgången till kompensatoriska hjälpmedel samt antalet speciallärare och specialpedagoger på skolorna. Skolorna använder en rad olika tester för att upptäcka elever med läs- och skrivsvårigheter. Enligt studien är klassläraren den som oftast upptäcker läs- och skrivsvårigheter. Trots att skolorna ska individualisera hjälpen till elever och erbjuda stöd inom klassrummet, sker den mesta stödundervisningen utanför klassrummet.</p><p>The purpose of this study is to investigate the remedial teaching offered to students in the early school years (school years 1-5) that have reading- and writing disabilities in one of the suburbs of Stockholm. The study is based on a questionnaire sent to all remedial teachers in the topical suburb. In order to complete the study, a telephone-interview with the person skilled for these questions in the local government was made. The study shows that all schools except one have remedial teachers at the students disposal. The responsibility for the remedial teaching is decentralized within the community, and each principal is responsible for the help provided by the school. The remedial teachers themselves do not think the schools offer enough for these students and would like for them to increase the access to technical teaching aid, as well as the numbers of remedial teachers at the schools. The schools use different tests in order to discover students with reading- and writing disabilities. According to the study, the class teacher is the person who most often discovers that the student has a problem learning how to read and write. Despite the fact that schools are supposed to individualize the help and give the remedial teaching within the classroom, most remedial teachers offered this help outside the classroom.</p>

<p>Denna studie har i huvudsyfte att belysa hur lärare ute i verkligheten arbetar för att underlätta lärande i matematik för elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare frågas, vilka punkter lärarna anser som särskilt viktiga att tänka på vid undervisningen av elever i läs- och skrivsvårigheter i ämnet matematik samt vilka faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder. De datainsamlingsmetoder som användes var observationer i klassrum och intervjuer med fem lärare i grundskolans år 1, 2, 3 och 5. Därtill genomfördes litteraturstudier inom området. Resultatet från studien visar en samstämmighet mellan hur lärarna i föreliggande studie arbetade i klassrummet och deras uppfattningar om hur de kan underlätta matematikinlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. De faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder är utbildning, fortbildning och yrkeserfarenheter samt hur de ser resultatet av sitt arbete hos eleverna. Studiens resultat stämmer väl överens med de allmänna matematikdidaktiska råd till läraren som framkom vid litteraturstudierna. Studien visar att en undervisning som grundar sig på kommunikation i klassrummet, laboration och konkretion samt tid för lärande torde vara nödvändig vid matematikinlärning för elever i läs- och skrivsvårigheter och gynnsam för alla elever.</p>

<p>Det tycks finnas ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och spänningssökarbeteende. Syftet var att studera om det fanns ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och spänningssökarbeteende hos gymnasieelever. Dessutom har ett flertal undersökningar visat på ett högre spänningssökarbeteende hos pojkar än hos flickor, vilket också undersöktes. Undersökningsmetoden bestod av test för läs- och skrivsvårigheter samt självskattningsformulär för spänningssökarbeteende. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i spänningssökarbeteende mellan de gymnasieelever som antagits ha dyslexi och de utan dyslexi. Dyslexi kan ge ett spänningssökarbeteende men kan också innebära apati och depression, som inte ger höga värden i spänningssökarbeteende. Resultatet påvisades inte heller någon skillnad mellan pojkar och flickor i spänningssökarbeteende (SSS-V). Dock fick flickorna högre värden i social önskvärdhet och pojkarna i impulsivitet. Powerberäkningarna visade att det skulle ha behövts fler undersökningsdeltagare och därmed borde en liknande studie genomföras i ett större sampel. Samhällsförändringar kan även vara orsaken till att inga skillnader påvisades.</p>

<p>Syftet med studien var att lyfta fram vilken betydelse kunskap om läs- och skrivsvårigheter kan ha för arbetet i skolan och det lärarna gör. Därför ville vi tydliggöra hur pedagoger uppfattar innebörden av läs- och skrivsvårigheter, samt hur de hanterar och förebygger dessa för att se om valet av åtgärder påverkas av hur man resonerar om svårigheterna. För att fånga syftet använde vi en kvalitativ forskningsmetod och semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger. Resultatet visade att innebörden av läs- och skrivsvårigheter var svår att tydliggöra. Respondenterna identifierade läs- och skrivsvårigheter på likartat sätt med kännetecken som avledningsfel, fonologiska fel, utelämnande och tillägg av bokstäver samt långsam läsning. Det förebyggande arbetet handlade i stor uträckning om fonologiskt grundarbete, och Bornholmsmodellen nämndes. I det praktiska arbetet lyfte respondenterna fram pedagogiska och databaserade hjälpmedel, multisensorisk stimulering, direkt undervisning, automatisering, god inlärningsmiljö, pedagogisk kompetens och fonologiskt grundarbete. Resultatet visade att dyslexidiagnosen medförde andra rättigheter t.ex. databaserade hjälpmedel. Vår slutsats är att kunskaper om det teoretiska fältet har betydelse för hur skolan hanterar och förebygger läs- och skrivsvårigheter.</p>

<p>Syftet med denna studie har varit att undersöka några vuxna dyslektikers syn på deras dyslexi som barn och som vuxen. Undersökningen byggde på fyra intervjuer med vuxna dyslektiker. Arbetets fokus har därmed varit att belysa dyslektikernas upplevelse av deras dyslexi, om de fått rätt hjälp i skolan och om deras acceptans i samhället. Resultatet från intervjuerna visade att alla fyra dyslektiker ansåg att det varit svårt att leva med sin dyslexi och att det hade varit lättare om de fått sin diagnos tidigare i livet. Arbetet fokuserar även på hur dyslektikerna hanterar sin situation i vuxen ålder. Dessutom har arbetet koncentrerat sig på hur man bäst hjälper dyslektiker i skolan. Slutsatsen som drogs efter genomförd studie var att det lönar sig att få rätt hjälp i tid för sin dyslexi. Diagnoser är positiva om den hjälper eleven framåt i sin läs- och skrivutveckling. Det som också visade sig var att dyslektikerna menar i likhet med forskarna, att om eleven blir stöttad av sin lärare och sina föräldrar så är det lättare att lyckas med sin läs- och skrivutveckling.</p> / Formalia och ändring av två uttryck.