Mitt arbete handlar om hur lärare beskriver att de arbetar med den tidiga läs- och skrivinlärningen samt hur de upptäcker och arbetar stödjande med elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare har jag undersökt i vilken utsträckning lärarna anser att riktad specialundervisning kan hjälpa elever i läs- och skrivsvårigheter. Slutligen har jag även tittat på vilka likheter och skillnader som kan finnas mellan lärare som arbetar på en kommunal skola och lärare som arbetar på en friskola med Freinetpedagogik. Syftet med denna studie är att undersöka lärares beskrivning av hur de arbetar med läsinlärning i de lägre åldrarna samt hur lärarna upptäcker och arbetar med barn i läs- och skrivsvårigheter. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger. Fyra pedagoger arbetar på en kommunal skola och fyra pedagoger arbetar på två friskolor med Freinetpedagogik. Resultatet av intervjuerna visar att samtliga lärare som deltagit i studien inte enbart använder sig av en metod när det gäller den tidiga läsinlärningen, utan de blandar flera metoder. Flera pedagoger anser att det är relativt enkelt att tidigt upptäcka elever i läs- och skrivsvårigheter, eftersom dessa elever har svårigheter med den fonologiska medvetenheten. Övriga lärare anser att utveckling sker individuellt och att svårigheter med att läsa och skriva kan bero på omognad. Lärarna på den kommunala skolan anser att de differentierar undervisningen utifrån olika elevers behov genom att använda nivåanpassat material och genom att eleverna har eget arbetsschema och kan arbeta i egen takt. Lärarna på Freinetskolorna menar att deras arbetssätt, de jobbar tematiskt och värderar handens och hjärnans arbete lika, främjar alla elever. Alla lärare utom en anser att eleverna blir hjälpta av riktad specialundervisning. På den kommunala skolan får elever i behov av stöd gå till specialläraren och det gör även eleverna på den ena Freinetskolan. På den andra Freinetskolan sköts specialundervisningen av samtliga pedagoger och de arbetar gärna 1 till 1 under en kort men intensiv period. De lärare som arbetar på den kommunala skolan verkar vara mer detaljstyrda i sin undervisning. De har en noga utarbetad plan för hur de skall arbeta med sin klass när det gäller läs- och skrivinlärning och de följer oftast lärobokens innehåll. Lärarna som arbetar Freinetskolorna säger sig utgå mer från barnets lust. Barnets behov och vilja står i centrum och det föreligger inget tvång att arbeta med en viss uppgift eller ett visst område. Samtliga lärare som deltagit i studien upplevs som väldigt engagerade och visar stor entusiasm över sitt yrke.

Denna komparativa studie gick ut på att undersöka vilket stöd som tre skolor kan ge till elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Studien gjordes genom att med hjälp av semistrukturerade intervjuer, intervjua rektor och speciallärare på tre skolor och sedan sammanställa resultatet för att kunna göra en jämförelse mellan dem. Resultatet visade att det fanns en del skillnader mellan skolorna men även inom skolorna fanns det meningsskiljaktigheter. Vad dessa skillnader beror på var svårare att se men jag har gjort antaganden som grundar sig på till exempel elevsammansättningen, föräldrainflytande och skolans arbetssätt.

Syftet med studien är att undersöka förskoleklasslärares uppfattningar av förebyggande arbete, när det gäller att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Frågeställningarna handlar om vad förebyggande arbete är, utifrån vilken kunskap arbetet bedrivs och vilka hinder och möjligheter lärarna ser. Andra frågor rör identifiering av riskbarn och dess konsekvenser samt hur tester och testresultat används i verksamheten. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i interaktion via språket, samt olika synsätt på elevers svårigheter; kategoriskt- respektive relationellt perspektiv samt dilemmaperspektivet. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer, vilka har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att lärarnas uppfattningar av förebyggande arbete är varierande, såväl vad gäller innehåll som metod och organisering. Lärarna visar sig också ha olika djup kunskap inom läs- och skrivområdet. Trots lärarnas intentioner att anpassa undervisning och miljö, så ligger mycket fokus på individers brister och kompensation. Det är vanligt förekommande med nivågruppering och särskiljning av "riskbarn" för extra träning. Lärarna har vidare en relativt samstämmig uppfattning om att barn i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter går att identifiera i förskoleklass. Även uppfattningar om syftet med test och kartläggningsmaterial samt deras användning i praktiken skiljer sig åt.

This is a qualitative study of how 4 school teachers and 3 special educational teachers define the term “pupil in need of special education”. They have each one been interviewed about this term, by the means of a semi-structured interview. Afterwards the collected information has been analyzed and seven major themes have been arranged out of them. From these themes it is possible to see that the term is hard to define, since the participants all believe that it should be decided by each individual case, if the pupil is in need of special education or not, and that the education in itself has to be relevant to the need, which means one cannot decide what special educational needs are, without a student who is in need of them. And furthermore, one has to discuss the matter with the pupil, and see if the student himself feels like he is in special educational need.                       There are many different aspects and factors which all can affect if a pupil is in need of special education. Amongst others are different kind of diagnosis, such as dyslexia and ADHD, but also is the pupil is having a rough time at home, or if the teachers aren’t well equipped to meet the pupils individual needs in the classroom.

Denna studie bygger på intervjuer med sex speciallärare. Huvudsyftet var att genom dessa intervjuer försöka få syn på hur helhetsperspektiv framträder när speciallärarna beskriver sitt arbete med elevers läs- och skrivutveckling. Frågeställningarna kretsar kring vilka faktorer som påverkar speciallärarnas roll, hur samarbetet mellan lärare lyfts för att möjliggöra en helhetssyn i det särskilda stödet samt vilka möjligheter specialläraren har att arbeta med läs- och skrivutveckling i ett helhetsperspektiv. Tre temaområden genomsyrar uppsatsen: Helhetssyn på elevers utveckling, Former för samarbete och Speciallärarens roll.  De tre temaområdena valdes för att få en helhetssyn på elevers utveckling, där samarbete med andra pedagoger ses som en förutsättning för att kunna arbeta med en helhetssyn på läs- och skrivutveckling. Den roll specialläraren har påverkar detta arbete. Resultatet tyder på att helhetssynen i första hand gäller elevens förutsättningar. Helhetsperspektivet på läs- och skrivundervisningen syns inte konkret i denna studie. Samarbete ses av respondenterna som en förutsättning för helhetssynen. Trots detta är det inte ett prioriterat arbetssätt, samarbetet handlar mest om informationsutbyte. Förväntningar och förtroende är några av de faktorer som påverkar speciallärarrollen, där förväntningar snarare begränsar än utvecklar. Speciallärarens roll beskrivs annars som ”känslig”, där det gäller att hålla sig på god fot med alla parter för att på bästa sätt utföra sitt uppdrag, något som kan ställa höga krav på speciallärarens agerande i specialpedagogiska förändringsarbeten. Med en helhetssyn på läs- och skrivutvecklingen är speciallärarens samarbetsmöjligheter en viktig beståndsdel.

Syftet med studien är att undersöka hur man arbetar med bokstavsinlärning i förskoleklass och årskurs ett och hur lärarna samverkar med varandra vid övergången mellan dessa verksamheter. För att uppnå syftet har vi intervjuat lärare i både förskoleklass och grundskola om deras erfarenheter, tankar och åsikter kring bokstavsinlärning samt observerat deras verksamhet. Resultatet visar att lärarna i förskoleklassen arbetar med att skapa ett intresse hos eleverna för att lära sig läsa och skriva, dock lyser skolinnehållet igenom. Resultatet visar även att lärarna i förskoleklass och årskurs ett arbetar på liknande sätt med bokstavsinlärning, det visar också att lärarna inte lägger så stor vikt vid övergången mellan årskurserna. Dessa två faktorer bidrar till en ökad risk för att eleverna får arbeta med samma typ av innehåll under två års tid. Lärarna har en plan för övergången, men resultatet visar att den inte följs till fullo.

Den genomförda studien styftade till att synliggöra upplevelser av specifika läs- och skrivsvårigheter i ämnet matematik i grundskolans senare år, utifrån ett elevperspektiv. Eleverna hade genom sin skolgång samlat på sig enorma erfarenheter kring matematiken och studien ville försöka få en inblick i deras verklighet. Undersökningen baseras på intervjuer med tre pojkar, en i år åtta och två i år nio, kring deras upplevelser. Studiens resultat, informanternas upplevelser, stämmer väl överrens med litteraturstudierna inom ämnet. Informanterna återger liknande bilder av lektionerna, först genomgång vid tavlan sedan enskild färdighetsträning i böckerna. De tal som bygger på att en text skall läsas upplevde informanterna som lite besvärliga att lösa, olika strategier träder här fram för att ta sig an dessa. Det extra stöd som gavs till informanterna skedde huvudsakligen i klassrummet av en extra pedagog. Två av informanterna hade en mindre bok med enklare upplägg för sin färdighetsträning, en bok som uppskattades av dem. Tydligt var att förutom genomgångarna i början av lektionerna återfanns inga direkta muntliga övningar i informanternas berättelser. Kommunikation i klassrummet är en viktig del för att få en god inlärning i ämnet matematik, enligt bakgrundslitteraturen.

Studien syftar till att ge förståelse för åtta högstadielärares uppfattningar om orsaker till läs- och skrivsvårigheter inom skolor i en mindre kommun. Studien genomfördes genom intervjuer och svaren förhålls i vår studie till forskningsperspektiv inom specialpedagogik. Studien undersöker om det finns diskrepans mellan de uppfattningar som lärarna i studien har gällande orsaker till läs- och skrivsvårigheter och realiteten. I resultatredovisningen används till viss del en hermeneutisk ansats. De intervjuade lärarna rör sig i samtliga fall över fler än ett av forskningsperspektiven. Studien visar att lärarna i regel inte avviker från sin valda uppfattning. En viktig slutsats som dras är att lärarnas åsikter om orsaker till läs- och skrivsvårigheter inte är reduktionistiska.

Syftet med studien var att undersöka några verksamma lärares uppfattningar av de gällande uppnåendemålen i svenska i år 3. Vidare var syftet att undersöka hur lärarna uppger sig arbeta med tal och samtal, läsning och skrivning som är de delar uppnåendemålen avser. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där sju grundskollärare som arbetar i år 1, 2 och 3 medverkat. Resultatet visade bland annat att majoriteten av lärarna är övervägande positiva till uppnåendemålen i år 3. Trots att lärarna var övervägande positiva till uppnåendemål i år 3 riktades en viss kritik mot målen som exempelvis att de är något diffusa. Det visade sig även att lärarna använder sig av ett varierande arbetssätt gällande tal och samtal, läsning och skrivning. Vidare i arbetet framkom att lärarna i studien, likt flera forskare som presenteras i studien var ense om att det krävs vissa faktorer som anses gynnsamma för elevers lärande.

Syfte Syftet med denna studie är utvärdera effekterna i en undervisningssituation för lärare och elever ute i daglig skolverksamhet, av den utbildning som lärarna fått genom att delta i projekt Kompenserande datorhjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter i några av kommunens grundskolor. I arbetet ingår också en beskrivning av de kompensatoriska programvaror och funktioner som lärarna fått utbildning i. Metod Studien är baserad på en enkätundersökning riktad till 83 lärare, verksamma inom grundskolan (F-9) som i olika omgångar deltagit i gemensamma studiedagar och fått en utbildning om 4 x 2 timmar Resultat Nästan alla lärare anser att den utbildning de fått i att använda dator och kompensatoriska hjälpmedel har gett dem bättre förutsättningar att möta elevernas behov. Man anser att användningen av kompenserande hjälpmedel ger eleven bättre förutsättningar att klara skolarbetet samt att fler elever skulle ha nytta av dator och kompensatoriska hjälpmedel. Nästan alla anser också att användningen av kompenserande hjälpmedel har stor betydelse för att stärka elevens självförtroende och för att göra eleven mera delaktiga. Diskussion Tilltron till dator och kompensatoriska hjälpmedel förefaller hos lärarna vara större än vad arbetssätt och organisation i skolan tillåter deras elever att använda dem i det vardagliga skolarbetet. Utbildning, tid och organisation är viktiga faktorer för att ett framgångsrikt arbetssätt ska kunna uppnås. Hur skall flera lärare bli delaktiga i ett arbetssätt som av redan aktiva lärare uppfattas som en väg mot ökad framgång för eleven?