I denna studie genomfördes intervjuer med 11 personer med läs- och/eller skrivsvårigheter i syfte att upptäcka hur deltagarnas inställning till studier har förändrats och hur skolans roll i denna process såg ut. Deltagarnas ålder varierade: den yngsta gick på lågstadiet och den äldsta var i 40 års-åldern. De rekryterades med hjälp av annonsering på internet och på anslagstavlor eller genom bekantas bekanta. Undersökningen har en fenomenologisk ansats och undersökte deltagarnas livsvärld med fokus på deras erfarenheter av att leva med läs- och skrivsvårigheter. I fenomenologisk forskning är upplevelsen utgångspunkt för kunskap och alltså står den subjektiva upplevelsen i centrum. Resultaten presenterades och analyserades med hjälp av s.k. narrativ analys där varje intervju presenterades som en berättelse. Föreliggande studie visar att yttre omständigheter påverkar personernas förhållningssätt och inställning till studier. Lärarens tro på eleven och utmaningar som är anpassade till elevens förmåga är två omständigheter som hade betydelse för deltagarnas utveckling av sunda förhållningssätt gentemot studier. En annan viktig aspekt var den sociala situationen och deltagarnas upplevelse av att vara med i ett sammanhang och ha kompisar. Fyra av deltagarna gick i en skola för personer med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter vilket gav en möjlighet till inblick i denna typ av verksamhet utifrån frågeställningarna. Deltagarnas berättelser vittnade om en större upplevelse av inkludering i specialskolan. Uppsatsens titel är ett citat från en av deltagarna som gick i denna skola och anspelar på hur han i specialskolan inte upplevde sig behöva dölja något för de andra eleverna på det sätt som han gjorde innan han kom till den skolan. Segregeringen ledde till en större upplevelse av inkludering.

Studiens syfte var att öka kunskapen om grundlärares perspektiv på läs- och skrivsvårigheter och stödinsatser för elever i årskurs 4-6. För att uppnå vårt syfte intervjuades åtta lärare vid två olika skolor, fyra på skola A och fyra på skola B. Med utgångspunkt i vårt syfte formulerades frågeställningar kring lärarnas erfarenheter av elever med läs- och skrivsvårigheter, vilket perspektiv på läs- och skrivsvårigheter lärarna ger uttryck för, hur lärarna beskriver att de stödjer elever med läs- och skrivsvårigheter samt hur lärarna beskriver samverkan med föräldrar, kollegor och andra verksamheter. Analysen av lärarnas intervjusvar har dels bestått av en tematisk analys kring erfarenheter, perspektiv, stödinsatser och samverkan, och dels av en övergripande analys av lärarnas perspektiv på elever med läs- och skrivsvårigheter med utgångspunkt i två olika specialpedagogiska perspektiv, det relationella och det kategoriska/kompensatoriska, med särskilt fokus på läs- och skrivsvårigheter. Resultatet av vår tematiska undersökning visar klara likheter i vad lärarna anser vara avgörande för elevers läs- och skrivinlärning. Lärarna i de båda skolorna betonar att det är viktigt att stärka elevers självbild hos elever med läs- och skrivsvårigheter samtidigt som de anser att de specialpedagogiska insatserna har stort betydelse i både lärarnas arbete och elevens utveckling i läs- och skrivinlärning. Det framgår även vissa skillnader i studiens resultat om hur lärarna samverkar med föräldrar och kollegor. Där skola A samverkade mindre med föräldrar än vad skola B gjorde. Utifrån ett helhetsperspektiv på lärares uttryck av specialpedagogiska perspektiv visar resultat att endast en av åtta lärare ger uttryck för ett tydligt kategoriskt perspektiv, detta för att denne lärare ser elever med läs- och skrivsvårigheter med brister, till skillnad från de övriga lärarna som snarare ser eleven i svårigheter, vilket tyder på ett relationellt perspektiv. Däremot ger samtliga lärare uttryck för ett kompensatoriskt perspektiv där lärarna menar att de behöver kompensera elevers individuella svårigheter. I diskussionskapitlet för vi resonemang om hur våra resultat förhåller sig till tidigare forskning och avslutar med en konklusion samt förslag på fortsatt forskning.

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur lärare upplever att arbetar med en metod som riktar sig till elever som har läs- och skrivsvårigheter. Mina frågeställningar berör hur lärare upplever att det är att arbeta med Wittingmetodens ominlärning samt hur de upplever att elevernas syn på sig själva som läsare och skrivare påverkas och slutligen hur de upplever att eleverna påverkas av metoden.   De teoretiska perspektiv som är utgångspunkterna i arbetet är dels specialpedagogiskt perspektiv som berör hur skolan ser på elevers svårigheter samt vilka åtgärder som lämpar sig och dels ett strukturellt perspektiv gällande vad som är goda arbets- och lärmiljöer för elever som har svårigheter med läsning och skrivning. Jag har varit inspirerad av fenomenografisk ansats och den metod jag har valt att använda mig av är kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med lärare som arbetat med Wittingmetoden för att hjälpa elever åtgärda sina läs- och skrivsvårigheter. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys som har resulterat i teman.   Resultatet visar att lärarna har en positiv inställning till Wittingmetodens ominlärning och att eleverna utvecklar en medvetenhet om sina styrkor och svagheter, får en starkare tilltro till sin egen förmåga och därmed även ett ökat självförtroende.

Studier om alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter har tidigare utgått från elevperspektiv samt ur specialpedagogers och speciallärares perspektiv. Den här studiens syfte har varit att belysa klasslärares uppfattningar om alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter i klassrummet. I vår studie har vi belyst hur klasslärare uppfattar sin egen kunskap och sitt arbete med alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter avseende måluppfyllelse och delaktighet. För att ta reda på dessa uppfattningar har vi använt en fenomenografisk ansats och genomfört kvalitativa intervjuer med 16 klasslärare i grundskolan.  Vi har använt en fenomenografisk analysmodell för att få syn på de olika uppfattningarna. Vi har tolkat uppfattningarna utifrån specialpedagogiska perspektiv. Vi fann att kunskapen skilde sig åt bland klasslärarna när det gäller alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter samt att mycket av deras kunskap inhämtats på basis av eget intresse. De flesta klasslärarna uppfattade att måluppfyllelse och delaktighet kunde öka med hjälp av användandet av alternativa verktyg. En framgångsfaktor för detta arbete var att använda de alternativa verktygen för alla elever i klassen. Det framkom dock att de olika förutsättningarna i skolorna hade betydelse då det gällde såväl kunskap om alternativa verktyg, hur de användes och om de hade någon effekt gällande måluppfyllelse eller delaktighet. Vi anser att det behövs större likvärdighet i den svenska skolan, alltför mycket av ansvaret för användandet av de alternativa verktygen läggs på de enskilda klasslärarna.

Syftet med den här studien är att undersöka lärares uppfattningar om sitt ansvar för att upptäcka elever med dyslexi och hur undervisningen kan bedrivas för att underlätta för dessa elever att nå kunskapskraven. För att få svar på studiens syfte och frågor har en kvalitativ forskningsintervju genomförts. Frågeställningarna som är kopplade till syftet är; vilka hinder och möjligheter kan lärare se i verksamheten och vilken roll samt hur arbetar lärare med att stärka självförtroendet hos eleverna? Resultatet visar att lärare har ett stort ansvar i upptäckandet av dyslexi. Resultatet visar också att den generella uppfattningen är att dyslexi inte är så vanligt förekommande, utan det betecknas istället som läs- och skrivsvårigheter. De talas om mognad och begåvning hos elever vilket bidrar till att lärare väntar med att uppmärksamma övrig personal om att det finns en elev med svårigheter. Dyslexi som diagnos undviks i stor utsträckning, istället kontrolleras alla andra tänkbara möjligheter i förstahand.  Studiens resultat visar dessutom att ett gott självförtroende hos eleverna är en förutsättning för läs- och skrivutvecklingen

Hur är det att komma ny till ett land där du varken har språket eller känner igen kulturen? För de nyanlända eleverna påbörjas en process vid denna tidpunkt. En process som syftar till att tillägna sig det svenska språket och på samma gång utvecklas i skolans alla ämnen. En svår utmaning kan tyckas. Hur är det då om det visar sig att du inte lär dig språket i den takt som det förväntas av dig? Om du aldrig känner att du förstår ordentligt och det visar sig att du har läs- och skrivsvårigheter. Hur är det att leva som andraspråkselev med läs- och skrivsvårigheter i skolan? Denna studie syftar till att, med hjälp av ostrukturerade kvalitativa intervjuer, undersöka hur andraspråkselever med läs- och skrivsvårigheter av olika slag uppfattar sin skolgång och se vilken hjälp de får i skolan. Studien har tagit elevernas perspektiv och handlar därmed inte om hur lärare bör arbeta för att effektivt hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Istället ger studien utrymme för elevernas egna röster. Hur känns det att kämpa med att tillägna sig ett andraspråk och på samma gång försöka överkomma sina läs- och skrivsvårigheter? Studien visar på ett varierat resultat där vissa elever utarbetar strategier för att kunna dölja sina läs- och skrivsvårigheter, medan andra försöker få all hjälp de kan för att utvecklas i skolan. Att ha läs- och skrivsvårigheter och kämpa på sitt modersmål är svårt, men att göra det på ett andraspråk bör vara än mycket svårare. Dessutom visar resultatet på att det inte nödvändigtvis behöver vara modersmålet som är elevens starkaste språk och det språk som eleven själv fördrar att tillägna sig undervisningen på. Andraspråkselever med läs- och skrivsvårigheter möter en vardag som är långt ifrån lätthanterlig. Varken för dem själva eller för lärarna som ska hjälpa dem. Begreppet intersektionalitet (Bowleg, 2012:1267) är applicerbart på dessa elever då de inte enbart är andraspråks- elever eller elever med läs- och skrivsvårigheter, utan är utsatta på flera olika sätt. Studien bidrar med att visa på en komplexitet som andraspråksinlärning och läs- och skrivsvårigheter innebär. Motivationen och inställningen till andraspråket och läs- och skrivsvårigheterna är i högsta grad individuella och det visar sig att det är viktigt att det inte går att tala om en och samma undervisning för de elever som omfattas av svårigheterna, utan återigen blir den individbaserade undervisningen av stor betydelse.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka vilka läsinlärningsmetoder som intervjuade pedagoger tycker underlättar undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. I studien undersöks dessutom vilka kompensatoriska hjälpmedel som pedagogerna tycker kan underlätta undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter i de lägre årskurserna f-3. Undersökningen genomförs med hjälp av sex kvalitativa intervjuer med pedagoger verksamma på tre olika skolor. Resultatet visar att pedagogerna använder sig av olika metoder för att ta hänsyn till elevernas behov, främst sådana som passar eleven och även sådant som pedagogen känner sig säker med. De läsinlärningsmetoder som redovisas i bakgrunden och resultatet är bland annat Wittingmetoden, En läsande klass, LTG, helhetsmetoden, Läsa-högt metoden och Bornholmsmetoden. I resultatet framkommer det att pedagogerna oftast väljer metoder efter elevens behov och utveckling. I resultatet visas det att de flesta pedagoger använder sig av liknande kompensatoriska hjälpmedel, och det är oftast det som finns på datorerna som exempelvis Stava Rex, Claro read och Skolstil. Pedagogerna säger att de vill ha mer nivåanpassat när det gäller läromedel.

Dagens samhälle är ett informationssamhälle där informations- och kommunikationsteknologi (IKT) används oftare. Det är av vikt att integrera IKT-användandet hos elever i tidig ålder. Denna studie handlar om att analysera i vilken utsträckning IKT används och till vad IKT används. Regeringskansliet (2017) hävdar att ändringar i läroplanen avser att eleverna ska kunna lösa problem med hjälp av användningen av digitala verktyg. Ändringarna avser även att eleverna ska kunna arbeta med digitala texter, medier och digitala verktyg. Från och med 1 juli 2018 kommer förändringarna att börja gälla där det står tydligare om digital kompetens i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. Dagens samhälle som vi lever i innebär digitalisering. De nya förändringarna i styrdokumenten kommer förhoppningsvis bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar dem och hur det påverkar samhället. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) (2015) skriver att vi är unika individer, alla lär sig på olika sätt och med hjälp av rätt verktyg kan vi nu nå målen i skolämnena. Syftet med studien är att undersöka vilka begränsningar det kan finnas med IKT vid läs- och skrivsvårigheter. Avsikten är att se hur ofta och hur mycket lärare och elever använder IKT i skolan i dessa sammanhang. Den tillämpade metoden i studien är kvantitativ metod, enkät som verktyg. Vid analys av enkäten användes statistikprogrammet SPSS. I undersökningen deltog 100 lärare. 78 enkäter var fullständiga och 22 enkäter hade visst internt bortfall, för att respondenterna valde att inte svara på alla frågor. I resultatet av undersökningen framkom det att lärare använder IKT för att stödja läs- och skrivsvårigheter i varierad omfattning. I studiens undersökning visar det sig att 69 av 81 lärare ser en tydlig koppling mellan elevernas inlärning och användandet av IKT. Det framkom även i undersökningen att de lärare som inte har intresse av IKT- användning ser inte eleverna som medskapare eller ser inte IKT- användningen som specialanpassning. Resultatet visar även att de lärare som inte har något intresse av IKT anser sig inte ha den kunskap som behövs i IKT-användningen.

No description available.

I skolans uppdrag ingår att verka utjämnande för att bereda alla elever samma möjligheter att lyckas, med studier och i livet. Studiens syfte var att undersöka hur insatser i åtgärdprogram för elever med läs- och skrivsvårigheter är utformade; huruvida dessa insatser är evidensbaserade eller ej. Underlaget till studien består av åtgärdsprogram tillhörande elever från två avgångsår i årskurs 9 under deras senare tid på mellanstadiet och hela högstadietiden. Metoder som använts i studien är både den kvantitativa och den kvalitativa. Resultatet visar att insatser gjorda under tiden som eleven tillhör mellanstadiets organisation tenderar till att vara mer främjande för läs- och skrivutvecklingen. Under högstadietiden handlar insatserna mer om att stödja skolsituationen och handlar inte aktivt om att främja läs- och skrivutvecklingen. Vad gäller evidensbaserade insatser skedde dessa under tiden på mellanstadiet. Endast ett fåtal av åtgärdsprogrammen utvärderades och avslutades. För att höja kvalitén på insatser och upprättade åtgärdsprogram behövs tydligare riktlinjer från Skolverket. Arbetet med checklistor, liknande de som används inom sjukvården, kan vara ett sätt att ytterligare höja kvalitén på arbetet. Likaså att lärare ges tid och möjlighet att följa aktuell forskning för att kunna använda sig av evidensbaserade insatser.