Uppsatsen börjar med att redogöra för teorier och diskussioner angående filmens roll som återgivare av historien, teorier här främst representerade av Robert A. Rosenstone och Mats Jönsson. Utifrån dessa analyserar sedan uppsatsen två filmer som på ett eller annat sätt behandlar historien, detta med avsikten att få en ökad förståelse för hur dessa filmers historiska återgivningar är konstruerade. Analyserna koncentreras mestadels till att undersöka filmernas narrativa uppbyggnad. De filmer som här behandlas är Rainer Werner Fassbinders Maria Brauns äktenskap (1979) och Lars von Triers Europa (1991). Uppsatsen följer en hermeneutisk metod och analysverktygen utgörs till största del av de allmänna diskussionerna som förs i uppsatsens första del. En central fråga i uppsatsen är hur dessa filmer återger historien, hur filmernas narrativ är uppbyggda för att uppfattas på ett visst sätt. Uppsatsen kommer sedermera att argumentera för att Maria Brauns äktenskap och Europa inte utger sig för att vara historiskt korrekt återgivande, detta grundat på analyser av filmernas respektive berättarformer.

Uppsatsen behandlar Lars Gyllenstens författarskap med utgångspunkt i den sammansatta läsupplevelse som hans verk innebär. Gyllensten har en omfångsrik produktion och en uttalad författarambition som kortfattat går ut på att med skrivandet bedriva kunskapsteoretiskt experimenterande. Uppsatsens syfte är att undersöka sambandet mellan denna intention, böckernas innehåll respektive form samt läsupplevelsens växling mellan ordning och kaos. Tesen är att den sammansatta läsupplevelsen kan sammanfattas som en berättarteknik bestående av grundläggande två begrepp: ironi i form av signaler i texten och otillförlitligt berättande, samt paratextualitet vilket innebär de textuella element som omger själva texten. Med utgångspunkt i ovanstående syfte analyseras paratexten i ett 20-tal av Gyllenstens böcker varpå innehållsliga ironiska element analyseras med hjälp av närläsning av Det blå skeppet (1950). Resultatet visar att författaren använder paratexten för att delge läsaren texternas underliggande teorier och budskap. De paratextuella elementen innebär också att böckerna binds ihop av referenser till olika motiv och vetenskapsmän. Ironi används konsekvent för att skapa nivåer och röster i berättelserna. I Det blå skeppet är berättaren otillförlitlig vilket innebär en distans mellan läsarens och författarpersonens värderingar. Berättartekniken innebär sammanfattningsvis att Gyllensten realiserar sitt syfte att bygga idévärldar samt skapa roller och masker som uttrycker olika livsåskådningar och attityder. För läsarens del innebär det att aktivt delta i experimenterandet men också en pendling mellan ordning och kaos genom ordnade strukturer och motsägelsefulla röster.

No description available.

Variable Selection has always been a very important problem in statistics. We often meet situations where a huge data set is given and we want to find out the relationship between the response and the corresponding variables. With a huge number of variables, we often end up with a big model even if we delete those that are insignificant. There are two reasons why we are unsatisfied with a final model with too many variables. The first reason is the prediction accuracy. Though the prediction bias might be small under a big model, the variance is usually very high. The second reason is interpretation. With a large number of variables in the model, it's hard to determine a clear relationship and explain the effects of variables we are interested in. A lot of variable selection methods have been proposed. However, one disadvantage of variable selection is that different sizes of model require different tuning parameters in the analysis, which is hard to choose for non-statisticians. Xin and Zhu advocate variable ranking instead of variable selection. Once variables are ranked properly, we can make the selection by adopting a threshold rule. In this thesis, we try to rank the variables using Least Angle Regression (LARS). Some shrinkage methods like Lasso and LARS can shrink the coefficients to zero. The advantage of this kind of methods is that they can give a solution path which describes the order that variables enter the model. This provides an intuitive way to rank variables based on the path. However, Lasso can sometimes be difficult to apply to variable ranking directly. This is because that in a Lasso solution path, variables might enter the model and then get dropped. This dropping issue makes it hard to rank based on the order of entrance. However, LARS, which is a modified version of Lasso, doesn't have this problem. We'll make use of this property and rank variables using LARS solution path.

The aim of this thesis is to study the Swedish art field during the 1980s, from the perspective of the artistic production of Lars Nilsson. During this decade he became one of the most well known young artists associated with postmodernism. The thesis is divided into three parts, where the first part examines different influences and aspects of the art of Lars Nilsson, as well as the contexts he was a part of. This is performed through a chronological as well as a categorizing presentation, based upon different exhibitions where Nilsson participated during the 1980s. In the second part the subject is the Swedish art field, and how Lars Nilsson came to be part of a a new established category of a young generation of artists, mostly born in the 1950s, who were associated with youth, postmodernism and contemporaneousness. This part also puts attention to the importance of Lars Nittve, then art critic and curator, in introducing postmodernism, as well as establishing this new categorization of artists in Sweden. The last part of the thesis studies four different group exhibitions, and how they all exemplify how "a younger generation of artists" were to be connected with notions of postmodernism and contemporaneousness through curatorial practice. Lars Nilsson participated at the thirst three of these exhibitions. This is followed with a last group exhibition, where the idea of younger artists as the most contemporary were to be questioned. The thesis ends with a summary and a discussion.

Variable Selection has always been a very important problem in statistics. We often meet situations where a huge data set is given and we want to find out the relationship between the response and the corresponding variables. With a huge number of variables, we often end up with a big model even if we delete those that are insignificant. There are two reasons why we are unsatisfied with a final model with too many variables. The first reason is the prediction accuracy. Though the prediction bias might be small under a big model, the variance is usually very high. The second reason is interpretation. With a large number of variables in the model, it's hard to determine a clear relationship and explain the effects of variables we are interested in. A lot of variable selection methods have been proposed. However, one disadvantage of variable selection is that different sizes of model require different tuning parameters in the analysis, which is hard to choose for non-statisticians. Xin and Zhu advocate variable ranking instead of variable selection. Once variables are ranked properly, we can make the selection by adopting a threshold rule. In this thesis, we try to rank the variables using Least Angle Regression (LARS). Some shrinkage methods like Lasso and LARS can shrink the coefficients to zero. The advantage of this kind of methods is that they can give a solution path which describes the order that variables enter the model. This provides an intuitive way to rank variables based on the path. However, Lasso can sometimes be difficult to apply to variable ranking directly. This is because that in a Lasso solution path, variables might enter the model and then get dropped. This dropping issue makes it hard to rank based on the order of entrance. However, LARS, which is a modified version of Lasso, doesn't have this problem. We'll make use of this property and rank variables using LARS solution path.

Akademisk avhandling--Uppsala. / Summary in English. Bibliography: p. [307]-323.

Akademisk avhandling--Humanistiska fakulteten--Lund, 1974. / Résumé en anglais. Bibliogr. p. [310]-313.

Submitted by Edileide Reis (leyde-landy@hotmail.com) on 2013-05-24T13:45:08Z No. of bitstreams: 1 Virgínia Jorge Silva Rodrigues.pdf: 64284 bytes, checksum: 9f50958cd507d598399cef53d51eb89a (MD5) / Made available in DSpace on 2013-05-24T13:45:08Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Virgínia Jorge Silva Rodrigues.pdf: 64284 bytes, checksum: 9f50958cd507d598399cef53d51eb89a (MD5) Previous issue date: 2006 / Este trabalho pretende investigar os mecanismos da representação melodramática em um determinado período filmográfico da obra do cineasta dinamarquês Lars Von Trier, conhecido como Trilogia do Coração de Ouro, que compreende os seguintes filmes: Ondas do Destino (1996), Os Idiotas (1998) e Dançando no Escuro (2000). Para tanto o trabalho divide-se em quatro partes: a primeira promove uma revisão da literatura acadêmica sobre o melodrama cinematográfico; a segunda traça um panorama da evolução do modo de representação melodramático ao longo do tempo, localizando suas origens e seus modos de operação; a terceira e quarta partes focam no trajetória filmica de Lars Von Trier até o corpus analítico escolhido, investigando o modo de organização interna dos elementos fílmicos e os efeitos que tais composições visam provocar no espectador. Esta dissertação utilizou como perspectiva teórico-analítica o método conhecido como Poética, proposto no Laboratório de Análise Fílmica do Programa de Pós-graduação em Comunicação e Cultura Contemporâneas da Universidade Federal da Bahia, sob a orientação do Professor Wilson Gomes / Salvador

I en demokrati är yttrandefriheten en grundbult. Men ett demokratiskt samhälle innefattar även religionsfriheten, som skyddar individers eller gruppers rättighet att utöva religion. Religiösa utövare placerar ofta religionen över allt annat och individens frihet att yttra sig uppfattas därmed som sekundärt. Det resulterar ofta i att religion blir måltavla för kränkande yttringar, något som av de religiösa uppfattas som otillåtligt. Den 19 augusti 2007 publicerades Lars Vilks blyertsteckning ”Profeten Muhammed som rondellhund.” Karikatyren spred sig snabbt och extremister placerade Vilks på sin officiella dödslista. Vilks testar gränser och de religiösa reagerar, ett tydligt exempel på den turbulens som kan skapas mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Genom en analys av de argument som förs fram i debatten om Lars Vilks, är vårt syfte att skapa en ökad förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Vår frågeställning består av två delar: Vilka är de mest frekventa för- och motargumenten som förs fram i debatten kring Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet? Hur kan vi, genom dessa för- och motargument, skapa förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet? Studien bygger på en argumentationsanalys, som fokuserar på debatten om Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet. Empirin utgörs av 62 åsiktsartiklar, hämtade från tidningarna Dagens Nyheter och Expressen från åren 2007, 2010 samt 2015. För att ha ett påstående att förhålla oss till urskilde vi vår huvudtes: Religion får inte inskränka yttrandefriheten i en demokrati. Utifrån det identifierade vi fyra argument som understödjer tesen: I en demokrati får man kränka religion, Ett demokratiskt samhälle ska inte tystas av hot och rädsla, Yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati och Religion måste utmanas för att samhället ska utvecklas, samt två som undergräver tesen: Yttranden om religion bör inte användas omdömeslöst och Yttrandefrihet ska inte utnyttjas i syfte att kränka religion. Anhängarna argumenterar för att alla åsikter får yttras. En vädring av obekväma yttranden anses vara avgörande för det demokratiska samhället. Opponenterna anser att oförnuftiga yttranden leder till ett mer konfliktfyllt samhälle och att de därför bör begränsas. Det ambivalenta förhållandet belyses extra i och med att majoriteten argumenterar för att yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati, men att utlåtanden kräver ett personligt ansvar. Det personliga ansvaret är dock subjektivt, och en gränsdragning för vad som bör och inte bör sägas blir svår, framför allt i ett samhälle som känner sig hotat av extremister. För att förstå det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet är det nödvändigt att begripa konflikten mellan de legala rättigheterna och de moraliska förpliktelserna.