Bakgrund För kvinnor är bröstcancer den vanligaste cancerformen och står för en tredjedel av alla cancerformer i Sverige. Prognos för överlevnad har ökat de senaste tio åren genom effektivare behandlingsmetoder, diagnostik samt införandet av screeningprogram. Ett flertal kvinnor lider av biverkan fatigue under och efter bröstcancerbehandling, vilket kan kvarstå under lång tid. I Sverige definieras fatigue som trötthet och svaghet som påverkar de normala kroppsfunktionerna, däremot har begreppet fatigue varit en utmaning för forskare och hälso- och sjukvårdspersonal att definiera. Syfte Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av fatigue under och efter bröstcancerbehandling. Metod En litteraturöversikt genomfördes utifrån sökningar i databaserna PubMed och CINAHL, vilket resulterade i 16 vetenskapliga studier. En allmän litteraturöversiktsanalys enligt Fribergs metod gav inspiration till dataanalysen. Studierna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets bedömningsunderlag och sammanställdes i en matris. Resultat Kvinnor med diagnos bröstcancer och erfarenheter av fatigue speglade ett lidande både under och efter avslutad behandling. Familjen hade en central roll i kampen mot och i hanteringen av fatigue. Strategier för att hantera fatigue var bland annat träning och vila. Skillnader utifrån ålder gällande upplevelsen av fatigue var tydlig. Bristen på information och stöd från hälso- och sjukvården var något som uppmärksammades i ett flertal studier. Slutsats Kvinnors erfarenheter av fatigue visade på ett påtagligt lidande och en försämrad livskvalitet. Kvinnorna behöver mer stöd och vägledning från hälso- och sjukvården för att kunna minska sina besvär och få en bättre förutsättning till att kunna återgå till ett innerligt liv.

Bakgrund  Venösa bensår orsakas av venös insufficiens och förekommer oftast bland äldre patienter. Denna sköra patientgrupp är i behov av att sjuksköterskan kan se och möta deras lidande. Lidande beskrivs som en subjektiv fysisk, emotionell eller existentiell upplevelse där en patient möter något ont och ofrånkomligt. Förståelsen för lidandet vid omvårdnad är centralt för att förstå innebörden av omvårdnad i stort. Den unika patientens sårbarhet, värdighet och integritet bör därför respekteras och tas i beaktning inför varje omvårdnadstillfälle. Syfte Att beskriva patienters upplevda lidande och upplevelser av omvårdnad relaterat till venösa bensår. Metod En allmän litteraturöversikt utfördes. Datainsamlingen skedde genom artikelsökning i databaserna PubMed och CINAHL. En innehållsanalys med en induktiv ansats tillämpades för att kategorisera återkommande teman relaterat till lidande hos patienter med venösa bensår samt deras upplevelser av omvårdnad. Resultat Patienternas upplevelser av lidande samt omvårdnad relaterat till venösa bensår identifierades genom kategorisering av återkommande meningsbärande enheter (a-e). Dessa kunde sedan kondenseras till kategorierna: (1) Det mångdimensionella lidandet och (2) Faktorer som påverkar upplevelser av omvårdnaden. Det upplevda lidandet och upplevelserna av omvårdnad som framkom i resultatet tydliggjorde lidandets påverkan på vårdrelationen och utformade temat: Lidandets implikationer för vårdrelationen. Slutsats Lidandet bland patienter med venösa bensår är mångdimensionellt vilket kräver en holistisk syn och ett evidensbaserat arbetssätt från sjuksköterskan. Otillräckliga kunskaper vid behandling av venösa bensår påverkar patientens upplevelse av omvårdnaden negativt. Vårdrelationen har visat sig växa fram ur en gemenskap och ömsesidig förståelse kring lidandet och de förväntningar patienterna har på sjuksköterskan.

Bakgrund Under sömnen arbetar hjärnan och kroppen för att bearbeta dagen, reparera skadad vävnad och fylla på energi. På sjukhus är vårdmiljön ofta en stressande plats för patienterna som orsakar sömnstörningar. Sömnen kan påverkas av yttre stimuli som buller och ljus, samt emotionella faktorer som otrygghet, stress, smärta och oro. En bristfällig sömn kan ge både kortvariga och långvariga konsekvenser. Sömnbristen innebär ett onödigt lidande, försämrad återhämtning och förlängda vårdtider. Syfte Syftet var att belysa hur sjuksköterskan kan reducera sömnstörningar i en vårdmiljö. Metod Metoden som valdes var litteraturöversikt som genomförts genom databassökningar i PubMed och CINAHL samt manuell sökning. Sökningarna avgränsades till 17 vetenskapliga artiklar som har klassificerats, värderats samt analyserats. Resultat Huvudkategorierna som framkom var, Skapa en sömnfrämjande vårdmiljö, Planering på avdelningen, Sjuksköterskan som emotionellt stöd och Kunskap om sömnens betydelse. Sjuksköterskan kan reducera sömnstörningar i form av ljud och ljus genom användning av sovmasker och öronproppar. Sjuksköterskan kan planera sömnen så att patienterna är vakna under dagen vilket underlättar för en normal dygnsrytm. Sjuksköterskan kan arbeta mot en god kommunikation och relation till patienterna. Detta visade sig minska patienternas oro och förbättra deras sömn. Musik kan användas för att få patienterna att slappna av och lättare kunna somna. Kunskap inom ämnet sömn visade sig vara viktigt för patienternas sömn. Slutsats Slutsatsen blev att sjuksköterskan kan reducera sömnstörningar i en vårdmiljö med hjälp av olika strategier. De strategier som framkom visade sig ofta vara relativt enkla men visade sig ändå utgöra en stor skillnad för patienternas sömn.

Trycksår är en skada på hud eller underliggande vävnad som medför lidande för patienten. Nutritionsstatusen påverkar uppkomst och läkning av trycksår. Det finns flera olika omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda för att läka trycksår, däribland att tillgodose näringsbehov. I resultatet framkom det att nutritionstillskott innehållande arginin, vitamin C och zink samt en energi- och proteinrik kost kan förbättra sårläkningen av trycksår. Även bedömningsinstrument om trycksår och nutrition kan medverka till att uppnå sårläkning av trycksår. Studien visade på att det fanns brister i sjuksköterskornas omvårdnadsansvar gällande kunskap och kompetens om trycksår och nutrition.

Bakgrund: Intravenös kanylering och inläggning av perifer venkateter är den mest förekommande proceduren inom sjukvården. I Europa lider 20–30% av vuxna individer av stickrädsla eller nålfobi, vilket innebär att det yttrar sig i en rädsla att se kanyler, nålar och sprutor eller känna ett införande av en nål i kroppen. Proceduren kan medföra stress och ångestfyllda känslor, vilket kan leda till att personer med stickrädsla eller nålfobi undviker miljöer där det finns nålar, kanyler och sprutor. Anestesisjuksköterskan ska utföra säker anestesiologisk omvårdnad med hjälp av stödjande insatser och pedagogiska hjälpmedel för att patienter med nålfobi och stickrädsla. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur vuxna med stickrädsla upplever och hanterar sticksituationer. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med induktiv design vars resultat bygger på 17 kvalitativa vetenskapliga artiklar som har besvarat syftet. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats med manifest innehållsanalys. Resultat: Patienter med stickrädsla kan uppleva ett spektrum av olika negativa känslor som ångest, rädsla och panikkänsla, vilket kan leda till kraftiga kroppsliga reaktioner. Stickrädsla utvecklas från tidigare stickupplevelser och den fysiska smärtan ökade vid varje upprepat stickförsök. En trygg vårdrelation och kommunikation om stickrädslan är viktiga faktorer för stickupplevelsen. Stickrädslan kan vara så stark att den leder till att patienter avstår att söka vård och medicinsk behandling. Slutsats: Stickrädsla kan skapa lidande för patienter vilket kan leda till undvikande av vård och behandling.

Bakgrund: Majoriteten av amputationer av nedre extremiteter är resultatet av diabetes eller perifer kärlsjukdom. Amputation kan vara en livsförändrande händelse åtföljd av utmaningar för den drabbade patienten med tidsberoende depression som ofta används för att kvantifiera dess inverkan på deras psykologiska välbefinnande. Erikson beskriver lidande olika former. Syftet: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser efter amputation av en nedre extremitet. Metod: Till denna litteraturöversikt har 14 kvalitativa originalartiklar valts. Artiklarna har hämtats från Pubmed och Cinahl. Analysen har genomförts med hjälp av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys med manifest ansats. Sökord som har använts var amputation, Lower extremity, Experience och Patient. Resultatet består av tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Under huvudkategorier: Inre faktorer presenteras; psykisk belastning; anpassning efter amputation. Under rubriken: Faktorer som påverkar rörligheten; fysiska begränsningar; Protesens betydelse; att känna sig isolerad; att uppleva smärta. Under yttre faktorer presenteras: Sociala interaktioner och betydelsen av stöd. Diskussion: Negativa upplevelser skapade oro och kunde bidra till isolering, liksom smärta och all form av lidande beskrivs som hinder. Familjemedlemmarna hade stödjande roll samtidigt som patienterna eftersträvade självständighet. Slutsats: Efter amputation av nedre extremitet bemötte patienterna många utmaningar i vardagen. Förändring i det sociala livet var vanligt förekommande vilket gjorde att dessa patienter led av psykisk ohälsa relaterat till bland annat stigmatisering. Förslag på vidare forskning är att undersöka hur omgivningens bristande kunskap om amputerade personer kan ökas för att patienterna ska kunna uppnå bättre livskvalitet. / <p>2023-03-23</p>

Bakgrund Bipolär sjukdom är en kronisk psykisk sjukdom som ofta debuterar i sena tonåren eller i tidig vuxen ålder (Jönsson, 2010). Omkring 60 miljoner av världens befolkning har denna sjukdom (WHO, 2016). Sjukdomen innebär återkommande maniska och depressiva sjukdomsskov, men även neutrala perioder. Att leva med denna sjukdom kan innebära stort lidande i vardagen, arbetet och relationerna (Jönsson, 2010). En central uppgift för sjuksköterskor är att lindra lidande (ICN, 2012). Syfte Syftet var att beskriva hur lidande kan visa sig hos patienter med bipolär sjukdom samt vilka omvårdnadshandlingar sjuksköterskan kan erbjuda för att lindra lidandet. Metod Det föreliggande resultatet utgick ifrån 18 vetenskapliga artiklar som presenterades i en litteraturöversikt. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle handla om män och kvinnor från 18 år och uppåt med bipolär sjukdom och vara skrivna på engelska. Resultat Sjukdomslidandet märktes av i det lidande som sjukdomens symtom orsakade. Suicidtankar och suicidförsök ses förekomma mer vid depressiva episoder. Livslidandet var tydligt i relationer, studier och arbete. Vårdlidandet var förknippat med att sjuksköterskor upplevde att närstående ville fatta beslut åt patienterna och därmed hotades patienternas autonomi. Omvårdnadshandlingar som sjuksköterskan kan erbjuda patienter med bipolär sjukdom är patientutbildning samt hjälp med att skapa struktur i vardagen. Slutsats För att lindra lidande för patienter med bipolär sjukdom kan sjuksköterskan exempelvis erbjuda patientutbildning. Genom att lära sig mer om sin sjukdom kan patienterna känna igen tidiga tecken på en mani eller depression och söka behandling tidigt. Det kan förbättra deras funktion både i relationer och arbete och därmed minska lidandet.

Bakgrund: Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som orsakar epileptiska anfall. Det finns olika typer av anfall som ger olika symtom. Livet påverkas för personer med epilepsi genom depression, ångest, svårigheter med sociala relationer, stigmatisering och en sänkt livskvalité. Det finns läkemedel för epilepsi som minskar risken för att få anfall och även läkemedel som kan avbryta anfall. Sjuksköterskan får en betydande roll vid epilepsi genom att informera patienter och anhöriga om sjukdomen.nSyfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med epilepsi.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design har genomförts. De databaser som användes för att hitta artiklar var Cinahl, Medline och Psycinfo. Efter kvalitetsgranskning med hjälp av SBU:s granskningsmallar inkluderades tio artiklar i studien som analyserades med en integrerad analys.Resultat: Det fanns upplevelser av att stigmatisering hade en negativ påverkan. Personer kände sig socialt begränsade och upplevde diskriminering och social isolering. En stor andel upplevde psykisk ohälsa i form av depression, ångest eller oro. Kvinnor upplevde oro inför en graviditet samt oro för att sjukdomen skulle få påverkan för deras barn. Andra upplevelser som beskrevs var läkemedelsbiverkningar, minskad träning, symtom före anfall och trötthet.Slutsatser: Att leva med epilepsi påverkade hela livet och skapade ett lidande. Det psykiska måendet påverkades av psykisk ohälsa som depression, ångest och humörsvängningar. Negativa upplevelser förekom i sociala sammanhang genom social isolering, diskriminering och socialfobi. Upplevelser av stigmatisering i samhället förekom vilket påverkade deras livskvalité. Alla upplevelser påverkar varandra och det ser olika ut för olika individer.

Det är beskrivet att ångest är en känsla som är vanligt förekommande för många patienter som ska genomgå en operation. Denna ångest orsakar ett lidande för patienten och ökar risken för användandet av anestesiläkemedel som i sin tur kan resultera i större läkemedelsbiverkningar. Det är anestesisjuksköterskans ansvar att utifrån evidensbaserad vård arbeta för att lindra och tillgodose alla patienters olika behov. Därför är det av vikt att anestesisjuksköterskan känner till olika omvårdnadsinterventioner som finns och vilka effekter de har på patienters preoperativa ångest. Syftet var att undersöka omvårdnadsinterventioners effekt på patienters preoperativ ångest. Metod en litteraturöversikt med kvantitativ metod där 13 artiklar inkluderats, som analyserades utifrån Bettany-Saltikov och McSherry´s (2016) modell. Resultatet visade fyra olika omvårdnadsinterventioner patientundervisning, musik, aromaterapi och massage som utförts på olika sätt, där alla studier visar på en signifikant sänkning av ångestnivåerna hos deltagarna. Slutsats utifrån resultatet behöver anestesisjuksköterskan arbeta utifrån ett holistiskt arbetssätt där patienten ses som en helhet och utifrån varje patient bedöma vad patienten behöver för omvårdnadsintervention. Det finns en rad olika omvårdnadsinterventioner med dokumenterad god effekt som anestesisjuksköterskan kan välja mellan för att anpassa vården efter patientens behov.

Lidande är något som alla individer drabbas av. Att lida är att plågas, känna smärta och pinas. Vid terminal cancer känner individen alla dessa känslor konstant eller resten av sitt liv eftersom sjukdomen kommer att leda till döden. Detta sätter individen i en väldigt utsatt situation. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av lidande vid terminal cancer. Åtta vetenskapliga studier analyserades genom ett inifrånperspektiv, detta för att skapa en djupare förståelse av lidandet vid terminal cancer. Analysprocessen var deduktiv, Janice Morse och Katie Erikssons lidandeteorier användes för att försöka förstå lidandet. Resultatet i denna litteraturstudie visar att lidandets karaktär är väldigt individuellt, samt att patienterna finner olika sätt för att bemästra och orka med lidandet. Det framkommer dock att patienterna har både emotionella och kroppsliga behov i samband med lidandet. Det är viktigt att sjuksköterskan tar det till sin uppgift att känna igen de olika formerna av lidande och tar det till sin arbetsuppgift att försöka förstå samt lindra detta.