Det här är början på andra delen i en urban fantasy-trilogi men inslag av skräck och deckare. Huvudkaraktären och hennes kollegor i Nattsaga Sällskap har förmågan att se Gränsvärlden, filtret mellan liv och död. Genom serien tvingas de lösa både övernaturliga gåtor och gamla mord. De hamnar också i skottlinjen för stridande kriminella gäng.  Berättelserna berör teman som ensamhet och det förflutas påverkan på nuet. En fråga som blir allt viktigare genom serien är vad som händer med en människa när hon går över gränsen mellan rätt och fel.

Det här skrivprojektet är en fortsättning på det jag arbetade med under det föregående läsåret. Här fortsätter gestalten Eli sin utveckling från att vara konstnärsstudent till att vara konstnär, men blir distraherad under arbetets gång. Detta eftersom hon hittat ett foto av en släkting som hennes mamma inte menar existerar. Denna person heter Cajsa och levde på mentalsjukhus under 50-talet. Cajsas avsnitt är dagsbokinlägg från tiden då hon levde där.  Projektet har varit en möjlighet att utforska den kompromisslösa ilskan hos en ung feminist som inte förstår världen eller sig själv, allt hon har är sitt uttryckssätt – konsten. Samtidigt har jag också fått gräva i ett av mina intressen, konsten i sig och konstnärskap. Precis som med Elis avsnitt har Cajsas delar inneburit en möjlighet att beskriva livet inuti de gamla mentalsjukhusen. Årtalet jag valt är 1954 av anledningen att då kom mediciner som Hibernal till Sverige. De betraktas som revolutionerande av vården för psykiskt sjuka, men också livet på mentalsjukhusen. Det var mediciner som behandlade schizofreni, innan hade det främst funnits lugnande mediciner och behandlingar som isbad, insulininjektioner och elchocker. Men kritik mot medicinerna har förekommit, att de gav patienterna lobotomi på kemisk väg i stället. Sjukhusen kunde öppnas upp mer, bli mer som ett hem – men på vilken kostnad?  En annan viktig del har varit att utforska språket, hur skulle tankarna se ut på pappret hos en person som tog dessa nya mediciner? Cajsas tankar går in i varandra, utan tydliga början och slut. Reglerna kring interpunktion utmanas när punkter och kommatecken inte används så ofta som det är brukligt. Samtidigt måste dagbokstexterna vara läsliga, vilket inneburit en spännande utmaning mellan experimentering och att tänka sig in i läsarens tankar till viss del.  Eli har i den här delen av texten fått veta alltmer om Cajsa, något som har kommit att påverka henne djupt. Främst genom att hon får allt svårare att göra konst, så hon ljuger för sig själv – hon kommer göra det imorgon, i över morgon och så vidare. Eli har för mig inneburit en möjlighet att utforska en karaktär som har dålig kontakt med sina känslor, vilket även innebär ett försöka att lura läsaren. Elis delar är visserligen berättade ut tredje person, men ligger väldigt nära henne.

Grindområden är en poetisk undersökning av hur natur förhåller sig till kultur. Genom att ta del av Theodor W. Adorno och Max Horkheimers Upplysningens dialiektik och spegla tankarna i i det filosofiska verket mot olika typer av gränszoner har ett poetiskt verk i tre delar arbetats fram. Adorno och Horkheimer behandlar en klassisk syn på dialektiken mellan människa och natur, vilken i Grindområden vidgats till att också gälla förhållandet mellan människa och maskin.

Utgångspunkten för mitt projekt är sex väggmålningar som finns i centrala Nässjö. Projektet innehåller sju texter som på något sätt har koppling till varsin väggmålning och skildrar livet i staden på olika sätt, men inte det verkliga utan det som pågår i det fördolda, i någon slags värld bakom alla fasader. Förutom texterna finns åtta dikter i en mer prosaisk stil som speglar minnen och upplevelser av staden. De är inte inspirerade av väggmålningarna utan är fragment av det vardagliga som präglar oss och lämnar spår inom oss. Jag har försökt att krypa bakom och innanför och utanför bilderna, och låta historierna leva sina egna liv utan krav på sanningshalt eller koppling till konstnärens intention med sitt verk. En av målningarna förekommer två gånger. Det beror på att den väggmålningen (Barnen och vargen) vandaliserades och även kritiserades starkt av en person i media. Min text till den vandaliserade målningen är min kommentar till detta. Målningen är numera restaurerad. Min tanke med projektet är att skildra olika saker som skapar minnen och ärr i oss. Texterna får göra det på sina sätt och i sina genrer, vilka huvudsakligen är fantastik, medan dikterna får skildra livet med mer realism. På det sättet är min tanke att projektet ska ge en slags tredelad version av staden; väggmålningarna och hur de skapar berättelser i det fysiska Nässjö, texterna som skildrar livet i ett annat slags Nässjö – det bakom och under, samt dikterna som får vara små prosaiska reflektioner över hur livet kan te sig. Namnet på mitt projekt är Ärrbildningar (Scarrings), vilket är det sammanbindande temat för projektet.

Essän Gesternas klichéer - ett möte med machojournalistiken är en undersökning av machokulturen inom grävande journalistik, och villa formulera nya förhållningssätt. Hur kan jag hitta nya vägar bortom de stereotypa sätten att spela på manlighet och kvinnlighet som präglat min yrkesverksamhet som journalist? Hur ser ett kvinnligt respektive manligt sätt ut att spela på stereotyper. I essän vill jag undersöka hur stereotyper påverkar arbetet och undersöka hur jag kan frigöra mig från könsrollerna. Hur ser en motbild till den stereotypa machorollen som grävande journalist ut? I essän använder jag den feministiska teoretikern Sarah Ahmed och filosofen Hans-Georg Gadamer som ingång till ny perspektiv och synsätt.) / The essay is an investigation into the machoculture within investigative journalism, and strives to articulate another approach. How can I find a mode beyond the stereotypical play on masculine and feminine that has informed my professional work as a journalist? How can a typical feminine versus masculine ”working style” be characterized? I search to put into words how stereotypes affects the profession and look into ways to liberate myself from stereotypical gender roles. In the essay I use Sarah Ahmeds feministic theory as well as Hans-Georg Gadamers philosophy to find new perspectives.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares syn på kreativt skrivande i skolan och vilka aspekter de tar fasta på vid en bedömning av en kreativt skriven berättande text. Det empiriska materialet som samlats in i studien består av elevtexter skrivna av elever i årskurs 9 och lärarenkäter som besvarats av 7 svensklärare som undervisar på högstadiet. Genom att göra en kvalitativ analys av lärarnas självreflektioner om kreativt skrivande iskolan och bedömning av elevtexter inom kreativt skrivande kan studien belysa ett antal utmaningar förenade med dagens skrivundervisning och bedömning. Resultatet visar att svensklärarna förmedlar ett relativt mått av samsyn när det gäller inställning till kreativt skrivande och det pedagogiska värdet av det. De i studien medverkande svensklärarna betonar att handlingen i en kreativ text är extra viktig vid bedömning. De har över lag en positiv syn på kreativt skrivande och anser att det är ett arbetsområde som uppskattas av många elever. Enligt lärarna har emellertid utrymmet för inslag av kreativt skrivande minskat. De menar att det är en följd av att läroplanen idag fokuserar mer på att lära elever skriva i andra genrer. Studiens resultat visar också på att lärarna inte uppvisar samma enighet i faktiska bedömningar av elevtexter. Det är intressant eftersom just svårigheter med att göra objektiva bedömningar av kreativt skrivna texter ofta framhålls som en anledning till att det kreativa skrivandets försvagade ställning, särskilt i grundskolans högre nivåer och på gymnasiet.

Under senare delen av 1800-talet misstänks pigan Cecilia Olsdotter för att ha kvävt sitt nyfödda gossebarn till döds och sedan gett sig av från bostaden. Grannarna slår larm och kommissarie Wästfelt och hans mannar undersöker bostaden. Cecilia förföljs till Wedeby och fängslas, förhörs och undersöks i väntan på rättegång. Under tiden i Karlskrona cellfängelse förväntas hon redogöra för hela sitt liv i de förhör som hon utsätts för. Hon våndas och tänker tillbaka på sitt liv. Cecilia har vuxit upp i byn Förkärla och omhuldats av sina föräldrar som sedan länge är döda. Hon har som de flesta flickor under 1800-talet tidigt fått ta pigtjänster för att klara sitt uppehälle. Hon har fått en son, Karl och hon kämpar för att de ska kunna klara sig. Vid tiden för mordet är Karl sju år och Cecilia är skriven som försvarslös/kringstrykerska och de är båda olovligen inhysta hos hennes storebror Johan. Innan mordet har hon, utan att berätta för Johan, lämnat sin sjuårige pojke Karl på fattighuset Fredriksdal i Nättraby. Barnamord var vanligt under 1800-talet och kommissarie Wästfelt och hans mannar ska förhöra barnamörderskor och ta fram ett underlag inför rättegångar. Barnmorskan tillkallas för att genomföra en kroppsundersökning för att fastställa att Cecilia fött ett barn. En läkare genomför en liköppning/obduktion av det lilla gossebarnet. Karl Alfred Ekblad är under 1940-talet en gammal man bosatt i Kalmar med sin ”tokiga” Anna. Han har för sin familj förtigit saker från sin barndom och ungdom. I livet sista år kommer minnen tillbaka som han för länge sedan trodde sig begravt.

Den här berättelsen handlar om relationen mellan mor/dotter och far/son, som alltid där i bakgrunden som en bärande, fuktskadad balk i morfars ensamma, fallfärdiga, råttinvaderade hus som jagar mig som ett dåligt samvete. Men det är en annan historia. Den här ska handla om Eva. Eva som i mitten av 1990-talet får återvända hem till sin lilla norrländska by när modern avlider. Efter ett visst glädjerus inför insikten om att kärringen äntligen är borta infinner sig känslan av en lerig stövel storlek 45 hårt tryckt mot bröstkorgen. Huset, sakerna, minnena, papperen, den framgångsrika och lyckade systern på i England och Eva tillbaka på den plats hon alltid velat lämna men aldrig kunnat lämna helt och hållet. Eva med tre fingrar på vänster hand, ring- och lillfingret som krossades och höggs av i en bildörr igenslängd av modern. Grannarna smyger bland granarna, ljud hörs i natten och det enda starkspriten bidrar till är att skjuta sönder mormoderns finservis med faderns gamla hagelbössa. Polisen kommer, det är Peter. Peter som blev kvar i byn efter skolan och som ska rädda Eva från isolering och de söderländska influenserna som hon verkar dras med. Enligt skvallret på byn. Närmaste grannen dör. Fult och brutalt. Varför?  Skogen tätnar, mörkret äger allt mer av dagen och Eva gömmer sig i husets hörn och städar, ordnar, men tar inga beslut. Det finns en hemlighet i skogen, glömd sedan länge men girighet kan komma att gräva fram något som är värt att slå ihjäl människor för. De tankar som skaver sönder Eva i magen riskerar att bli lika verkligt farliga som det som finns utanför moderns utslitna träväggar. / This story is about the relationship between mother and daughter. It´s a story about Eve returning to the small village she used to call home when her mother dies. The neighbor’s sneaking around the pine trees, sounds are heard in the night and Eve shoots mother's fine dinnerware to pieces with father's old shotgun. The police are coming, it's Peter. Peter who stayed in the village after school and who is now determent to save Eve from isolation and herself. There is a long forgotten secret in the forest, a secret worth killing for for if excavated by greed. The choices made by people are about to unfold, like cracks on mother's worn-out wooden walls.

Detta avsnitt är en del av ett större romanprojekt där vi får följa en av huvudkaraktärerna Erik. Avsnittet tar avstamp i ett förvrängt Malmö där byråkratin härskar och Erik försöker hitta sin plats i maskineriet.

Ingen vet var hon kommer ifrån eller att hon snart ska spela huvudrollen i en uråldrig profetia; allra minst hon själv. 17-åriga Amelia har aldrig passat in i Ljusets systraskap. Hon älskar spänning och äventyr, inte broderier och körsång. I flera år har hon sparat silvermynt från tjuvjaktsbyten för att börja om någon annanstans. Men så en natt träffar hon den mystiska Gabriel – vars sneda leende följer henne ända in i drömmen – och helt plötsligt förändras allt. Ingenting är längre säkert … ingenting förutom att världen som hon känner till den kommer att gå under.