När Covid-19-pandemin bröt ut i Sverige förstärktes och förändrades hygienrutinerna inom ambulanssjukvården och heltäckande skyddsutrustning infördes. Tidigare forskning visar att skyddsutrustning är avgörande för att minska smittspridning vid utbrott av allvarliga luftvägsinfektioner. Dock kan skyddsutrustning påverka vårdsituationen och samspelet mellan människor negativt. Detta på grund av att den kan upplevas som skrämmande och orsaka såväl psykiskt som fysiskt obehag samt problem med att kommunicera. Kommunikation, vårdande möten och vårdande samtal anses avgörande för att mötet mellan livsvärldarna ska bli gott och en god vårdsituation uppstå. Syftet med studien var att beskriva hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar vårdsituationen när heltäckande skyddsutrustning används under Covid-19- pandemin. Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där tolv ambulanssjuksköterskor intervjuades. Resultatet visar att skyddsutrustningen påverkade ambulanssjuksköterskornas identitetsuppfattning, skrämde patienter och försvårade verbal och icke-verbal kommunikation. Den orsakade både psykiskt och fysiskt obehag samt gav upphov till etiska dilemman. Skyddsutrustningen utgjorde ett hinder i vårdsituationen som försvårade mötet mellan patientens och ambulanssjuksköterskans livsvärld. Humor, förvarning och information kunde till viss del motverka de negativa effekter skyddsutrustningen hade på vårdsituationen. Det fanns ett fåtal positiva aspekter med skyddsutrustningen. Dessa bestod i att lukt och smuts i mindre utsträckning störde vårdandet, möjlighet att dölja sina känslor och att ambulanssjuksköterskans förhållningssätt till hygienrutiner förändrades. Ny skyddsutrustning som inte skadar kommunikationen, är bekvämare, mer hållbar och bättre anpassad behöver utformas. Humor och information kan underlätta svåra vårdsituationer och generera delaktighet. Etisk träning och diskussion kan vara av vikt för att ambulanssjuksköterskan skall känna sig bättre förberedd på etiska dilemman.

Var tionde kvinna beräknas leva med endometrios, ett tillstånd som medicinskt beskrivs vara en kronisk inflammatorisk gynekologisk sjukdom, vars patofysiologi är okänd. Ett karaktäriserande symtom vid endometrios är djupa samlagssmärtor vid vaginal penetration (dyspareuni). Sexualitet ses i det moderna samhället som intimt sammanbundet med identitet. Tidigare forskning visar att kvinnor med dyspareuni), till följd av diskursiva konstruktioner av penetrerande samlag som status quo för normalitet inom heterosexuella relationer, upplever den egna identiteten som könlös. Den manliga kroppen positioneras som biometrisk standard, och kvinnokroppen medikaliseras. Menstruation stigmatiseras och kvinnligt fysiologiskt associerad smärta normaliseras. Denna studie undersöker hur endometriosinducerad dyspareuni inverkar på upplevelsen av identitet hos yngre kvinnor. Studien genomförs med hermeneutiskt metodologiskt riktade djupintervjuer där fem kvinnor med endometriosinducerad dyspareuni i åldrarna 22 till 38 år intervjuas om sina upplevelser av tillstånden. Studiens empiriska material har analyserats enligt den hermeneutiska tolkningstraditionen. Studien utgår från ett livsvärldsperspektiv där existentialistisk fenomenologi och begrepp ur det socialpsykologiska perspektivet ingår i studiens teoretiska och begreppsliga ramverk. Medikalisering av tillstånden endometrios och dyspareuni problematiseras utifrån ett sociologiskt medikaliseringsperspektiv. Studiens resultat presenteras som Ny kvinna, vilket visar att kvinnorna, genom en hermeneutisk tolkningsprocess kontinuerligt reviderar sin förståelse av den egna identiteten i förhållande till andra kvinnor och manliga samlagspartners.

Inskolning i förskolan utifrån pedagogers perspektiv synliggörs mer i forskning jämfört med vårdnadshavares. Denna studie kommer därför belysa vårdnadshavarnas perspektiv där känslor, tankar och upplevelser lyfts för att pedagoger ska kunna bemöta dessa förväntningar på bästa sätt. Under sökandet av forskning som behandlar vårt problemområde, upplevde vi att det saknas forskning kring vårdnadshavares perspektiv. Tidigare forskning utgår från pedagogers perspektiv, vilket vår studie vill bortse från. Syftet är att bidra till kunskap kring vårdnadshavarnas upplevelser samt undersöka hur de upplever sin samverkan med förskolan under sitt barns inskolningsperiod genom frågan: Hur upplever vårdnadshavare inskolning i förskolan? Undersökningen utgår från det fenomenologiska perspektivet för att få en förståelse av barns inskolning som fenomen, utifrån vårdnadshavarnas livsvärld. Genom en kvalitativ metod ställdes öppna frågor till tolv vårdnadshavare som det senaste halvåret inskolat sina barn. Vid transkribering av resultatet framgick det att vårdnadshavarna vill ta större del av sitt barns inskolning, samt ett anpassat bemötande gentemot familjers olika behov. Inskolningen ses som en känslofylld tid där ångest, sorg och glädje kan upplevas samt att samverkan mellan förskolan och hemmet är viktig.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan, som utgörs av en legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning, har i uppgift att bedöma varje patients tillstånd för att avgöra vilken vårdnivå som är lämplig. För att optimera vårdresurserna är det viktigt att kunna urskilja vilka patienter som kan utföra egenvård eller kräver sjukhusvård. Detta ställer krav på att ambulanssjuksköterskan har förmåga att se patienten utifrån ett helhetsperspektiv för att få med alla dimensioner i bedömningen.  Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att göra bedömningen att patienten kan kvarstanna i hemmet utan efterföljande vårdkontakt. Metod: En kvalitativ intervjustudie där deltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Elo och Kyngäs (2007) induktiva innehållsanalys användes för att analysera de tio semistrukturerade intervjuerna.  Resultat: Resultatet visar att det finns bra bedömningsverktyg som stöd men att det saknas vårdinstanser och tydliga riktlinjerna från verksamheten. Ambulansuppdragen upplevdes tendera att allt mer falla utanför professionen vilket skapade en känsla av bristande kompetens och erfarenhet. Att arbeta två legitimerade sjuksköterskor var däremot något som gjorde bedömningen tryggare förutsatt att kollegan var samarbetsvillig och hade rätt inställning. Slutsats: Resultatet i denna studie visar att beslutsstöd, vårdinstanser och riktlinjer måste inkludera patientens livsvärld för att en optimal bedömning ska kunna göras. För att förstå patientens livsvärld och göra en bra bedömning utifrån den krävs det god kommunikation med patienten samt engagemang och kompetens hos ambulanssjuksköterskan och kollegorna. Vidare forskning utifrån patientens perspektiv är önskvärt för att säkerställa att patientens livsvärld inkluderas i bedömningen.

Bakgrund: Depression är en allvarlig sjukdom och en av våra vanligaste folksjukdomar. Den är mångfasetterad och upplevs olika hos alla individer. Sjukdomen påverkar känslor, tankar och förmågan till vardagliga aktiviteter. Sjukdomen är stigmatiserad i samhället, där okunskap råder kring symtom och upplevelser. Okunskap medför ett stort lidande för den drabbade individen och risk för förlängd vårdtid eller fel diagnos finns. Syfte: Syftet är att belysa upplevelsen av att leva med depression. Metod: Kvalitativ metod med en analys av narrativer för analysering av fem självbiografier. Resultat: Upplevelser av depression delas in i olika kategorier som återspeglar upplevelser beroende på vart i depressionen individen befinner sig. ”Vägen ner i djupet” skildrar början på depressionen, där kognitiva processer och funktioner försämras. ”Att hamna på botten” skildrar det mörkaste av depressionen där ångest, panikattacker och tankar kring suicid infinner sig. Slutligen skildrar ”Vägen tillbaka till hälsa” återvändandet till hälsa och tillfrisknandet. Konklusion: Depression orsakar ett stort lidande hos den drabbade och tankar, känslor och handlingar är svåra att kontrollera. De starka känslor som depressionen bär med sig begränsar individen i vardagen och kan leda till social isolering. För att tillfriskna från depression krävs rätt behandling och acceptans för sjukdomen.

Bakgrund: Begreppet våld i nära relation inkluderar utsatthet för fysisk, sexuell, psykologisk, emotionell, materiell, ekonomisk samt social misshandel. Kvinnor utsätts i högre grad för våld i nära relationer än män, och våldet existerar i samtliga samhällsskikt, kulturer och åldrar. Våld i nära relationer klassas som ett stort samhällsproblem världen över. Att drabbas av våld i nära relation påverkar kvinnans fysiska och psykiska hälsa samt hennes livsvärld. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll vid identifiering av våldsutsatta kvinnor.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer. Metod: Studien är utförd som en litteraturöversikt där tretton artiklar genom kvalitativ design har analyserats induktivt med stöd av Fribergs modell i fem steg. Resultat: Resultatet bildade två huvudkategorier; mötet och resurser samt fem subkategorier; relationen, identifikation, att finna tillfälle, arbetsplatsen och kunskap. Slutsatser: Att ställa frågan är komplext. När sjuksköterskor erhåller stöd, erfarenhet och utbildning upplever de en ökad trygghet vid mötet med våldsutsatta kvinnor. De blir därmed bättre på att identifiera våldsutsatta och på så vis minska ohälsa. Tydligare riktlinjer samt fortsatt forskning inom området behövs för en bättre helhetsvård.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans specialistkompetens används inte bara inne på operation utan även utanför sjukhuset i den prehospitala ambulansverksamheten då det finns en hotad luftväg. Anestesisjuksköterskan hamnar i en komplex situation som kräver snabba beslut vilket innebär en utsatthet för denne då högre kompetens inte finns tillgängligt på plats. En del av dessa prehospitala uttryckningar handlar om barn, vilket gör situationen mer specifik då detta är en patientgrupp som skiljer sig från vuxna samt då anestesisjuksköterskan inte besitter samma erfarenhet av att vårda dem. Dessa situationer kan många gånger leda till oro, stress och prestationsångest hos anestesisjuksköterskan. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskans perspektiv på det prehospitala vårdförloppet vid vård av barn med luftvägsproblematik. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ metod där datainsamlingen utgjordes av tio semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen utfördes utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet kom att bestå av fyra huvudkategorier med tillhörande subkategorier. De kom att bestå av: Stress påverkar omhändertagandet, Förutsättning för ett gott omhändertagande kräver förberedelser, Omhändertagandet påverkas av en rad olika faktorer och Vårdförloppet påverkar anestesisjuksköterskan emotionellt. Dessa fyra kategorier representerar det som anestesisjuksköterskorna i studien lyfte som mest relevant utifrån vad studien avser att få fördjupad förståelse i. Slutsats: Mer forskning gällande anestesisjuksköterskans perspektiv av att vårda barn med luftvägproblematik prehospitalt krävs för att underlätta anestesisjuksköterskans osäkerhet och bearbetning i samband med dessa händelser. / Background: Nurse anesthetist specialist expertise is not only used in the operation room, it is also used outside the hospital in the prehospital ambulance services if there is a threatened airway. The nurse anesthetist finds themselves in a complex situation which means fast acting, quick decisions and a vulnerability beacuse higher skills is not available in place. A part of these prehospital alarms is about children and which does make the situation more specific because it is a category that distinguish from adults and to many nurse anesthetists is not a part of everyday life. These situations can many times lead to anxiety, stress and performance anxiety among the nurse anesthetist Purpose: To investigate the nurse anesthetist perspective of the prehospital course of care of children with respiratory problems. Method: The study has been conducted with a qualitative method where the data collection consisted of ten semi structured interviews. The data analysis was performed on the basis of qualitative content analysis. Result: The result consists of four main categories with subcategories. The four main categories are: Stress affects the care, The prerequisites for proper care require preparation, The care is affected by a variety of factors and the course of care affects the nurse anesthetist emotionally. These four main categories represent what the nurse anesthetist highlighted as most relevant around that phenomenon which the study intends to gain deeper understanding of. Conclusion: More research about nurse anesthetist experiences of caring for children with respiratory problems prehospital is needed to facilitate the nurse anesthetist uncertainty and processing in connection with these events.

Bakgrund: Ett oavsiktligt fysiskt trauma uppstår oväntat och kan påverka personens liv på olika sätt. För vissa fylls vardagen med utmaningar, och efterföljande reaktioner såväl fysiskt som psykiskt är vanligt. Ett livsvärldsperspektiv kan tillämpas för att förstå personens upplevelse av förändringar i livet, med utgångspunkt att människan är en helhet.   Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av hur livet förändras efter att ha drabbats av ett oavsiktligt fysiskt trauma. Metod: Litteraturstudien är baserad på självbiografier för att studera upplevelser. Fem självbiografier valdes ut för läsning och analyserades enligt Dahlborg-Lyckhages modell för analys av narrativer. Resultat: Analysen av litteraturen framställde sex teman som lyder: En förändrad kropp, Att uppleva begränsningar i vardagen, Ett nytt perspektiv på livet, Att känna sig sedd av omgivningen, Att påverkas i det psykiska måendet och Att leva med smärta.    Slutsats: Personerna som beskrivit hur livet förändras efter att ha drabbats av ett oavsiktligt fysiskt trauma upplevde kroppsliga förändringar och att leva smärtpåverkad efteråt. Det var svårt att acceptera förändringar och att bli begränsad i vardagliga aktiviteter. När de blev förbisedda av omgivningen kände de sig objektifierade. För att öka kunskapen inom området rekommenderas vidare studier om närståendes upplevelser, samt andra sorters trauman.