<p>Enligt den deklarativa/procedurella modellen av språket (DP-modellen), utvecklad av M. T. Ullman, antas de neurala system som underligger det deklarativa minnet också understödja det mentala lexikonet, medan de neurala system som underligger det procedurella minnet antas understödja den mentala grammatiken. Det huvudsakliga syftet med denna studie var att skapa referensdata för två datorbaserade test som avsåg att pröva icke-språklig deklarativ och procedurell inlärnings- och minnesförmåga. Ytterligare ett syfte var att undersöka huruvida könsskillnader i testresultat kunde påvisas, eftersom tidigare forskning har funnit att kvinnor tenderar att ha en fördel när det gäller deklarativt minne. Studien ämnade även utforska om stöd för DP-modellen kunde erhållas, genom att undersöka om resultaten på två språkliga test som prövade passivt ordförråd och grammatisk förståelse korrelerade med resultaten på det icke-språkliga deklarativa respektive procedurella testet. I studien deltog 31 barn som var mellan tio och tolv år gamla. Resultaten från båda de datorbaserade testen indikerade att inlärning skett. Däremot kunde inga signifikanta skillnader i resultat mellan flickor och pojkar påvisas. Inte heller erhölls några signifikanta resultat som kunde ge stöd för DP-modellen. Flera av resultaten gick dock i förväntad riktning, och i framtida studier med fler deltagare och ett reviderat upplägg, är det möjligt att signifikanta resultat skulle kunna påvisas.</p>

<p>Att arbeta med kommunikativ förmåga är en av grundstenarna i logopedens yrkesutövning. Syftet med denna studie var att utveckla ett självskattningsinstrument som kan mäta kommunikativ förmåga, med möjlighet att fånga upp både positiva och negativa aspekter av förmågan. Instrumentet utvecklades i enlighet med klassisk mätteori. En första utvärdering av instrumentet gjordes i ett pilottest med 13 respondenter. Resultatet ledde till att antal items, det vill säga frågor, minskades från 133 till 78 och individuella items förändrades vid behov. 254 respondenter fyllde sedan i det reviderade formuläret på internet. Fyra faktorer kunde uttydas ur materialet. Dessa var: beteende i sociala situationer, funktionell kommunikation, lingvistisk kunskap och receptiv förmåga samt röst. De fyra faktorerna förklarade 30,4% av variansen i materialet. Cronbachs alfa för alla 78 item var α = 0,76. Resultatet av denna studie är ett instrument i behov av ytterligare revidering och utveckling, främst med avseende på validering.</p> / <p>Working with communication is a key element in professional speech and language therapy. The aim of this study was to develop a self-report instrument that measures communicative ability, with a possibility to capture both positive and negative aspects of communication. The instrument was developed in accordance with classical measurement theory. A first evaluation of the instrument with 13 respondents was conducted. As a result the number of items, ie questions, was reduced from 133 to 78 and individual items were altered when needed. 254 respondents then answered the revised form on the internet. Four factors could be extracted from the material. These were: behavior in social situations, functional communication, linguistic skills and receptive skills plus voice. The four factors explained 30,4% of the variance within the material. Cronbach's alpha for all 78 items was α = 0,76. The result of this study is an instrument in need of further revision and development, primarily with respect to validation.</p>

<p>I denna studie har vardaglig interaktion studerats utifrån ett dialogiskt perspektiv där en av samtalsdeltagarna är en ung man (M) med autism som använder alternativ ochkompletterande kommunikation (AKK). Studiens syfte var att undersöka hur kommunikativa projekt (t.ex. begäran av föremål eller aktiviteter) sekventiellt är konstruerade samt att synliggöra de sociala mönstren som bygger upp kommunikativa projekt vilka möjliggör för en person med autism att delta i en kommunikativ kontext genom bildanvändning och andra kommunikativa resurser. Analysen grundar sig på videoinspelat material av två kvällar då M filmades i sin hemmiljö. Conversation Analysis används som samtalsanalytiskt verktyg, vilket lämpar sig väl för att synliggöra kvalitativa samtalsfenomen. Den generella strukturen i de kommunikativa projekten har setts vara organiserade i tre faser. En prefas vilken består av handlingar där samtalspartnern guidar M till att uttrycka (oftast) en begäran explicit. Denna fas möjliggör för M att öppna upp ett kommunikativt projekt. I huvudfasen samkonstrueras en explicit begäran av deltagarna genom att den talande parten sätter ord på M´s icke verbala uttryck. Avslutningsvis består postfasen av bekräftande och avslutande handlingar. Denna studie visar att deltagarna bygger upp de kommunikativa projekten genom ömsesidiga och samarbetande handlingar som, förutom det kommunikativa projektets funktion, i sig är värdefulla för deltagarna.</p>

<p><em>A Quick Test </em>(AQT)<em> Färg och Form</em> är ett test av snabb automatiserad benämning avsett att detektera kognitiva störningar. Det består av tre delar som var och en utgörs av 40 visuella stimuli som skall benämnas så snabbt som möjligt. Tidigare studier har indikerat att AQT skiljer personer med Alzheimers sjukdom från friska kontroller med högre precision än det ofta använda <em>Mini-Mental-Testet </em>(MMT). I denna studie undersöktes för första gången om AQT-resultat kunde predicera diagnosen hos en konsekutiv serie patienter vid en minnesklinik samt relationen mellan AQT-resultat och biomarkörer (likvorproteiner) för neurodegenerativ sjukdom. 492 svarsblanketter från <em>AQT Färg och Form</em> analyserades och diagnostisk prediktion samt korrelation med nivån av likvorproteiner fastställdes för de 374 första patienterna i serien. Resultaten tyder på att <em>AQT Färg och Form</em> kan vara känsligt för vissa lindriga kognitiva sviktsymptom som förekommer hos personer remitterade för minnesbesvär men inte alltid känsligt för lindriga grader av demens. AQT-data korrelerade måttligt med nivån av patologiska likvorproteiner, troligen avspeglande förhöjda nivåer i Alzheimergruppen. Ytterligare forskning på konsekutiva fallserier behövs för att fastställa testets diagnostiska diskriminationsförmåga i klinisk praxis.</p> / <p><em>A Quick Test </em>(AQT)<em> Color-Form </em>is a test that uses rapid automatized naming in order to identify cognitive impairment. It is divided into three parts, each of which consists of 40 stimuli that are to be named as quickly as possible. Previous studies have indicated that AQT separates patients with Alzheimer’s disease from normal controls with higher accuracy than the commonly used <em>Mini-Mental State Examination </em>(MMSE). The purpose of this study was to investigate, for the first time, whether AQT results collected from a consecutive series of patients at a Memory Clinic would be able to predict the diagnosis. Another aim was to study the possible relation between AQT results and Cerebrospinal Fluid (CSF) biomarkers for neurodegenerative diseases. 492 forms from <em>AQT Color-Form</em> tests were analyzed and diagnostic prediction and correlation with level of CSF biomarkers were determined for the first 374 patients. The results imply that <em>AQT Color-Form</em> may be sensitive to some symptoms of benign memory impairment that is found in patients admitted to a Memory Clinic, but that it is not always sensitive to mild degrees of dementia. Further research consecutive series of patients is needed in order to determine the diagnostic abilities of discrimination in clinical practice.</p>

Tvåspråkighet kan innebära ändring av röstbeteendet vid växling av språk vilket kan bidra till en ovan röstanvändning och orsaka röstproblem. Studiens syfte är att undersöka hur tvåspråkiga personer upplever sina röster när de talar dels sitt modersmål, dels sitt andraspråk, samt om det finns skillnader som kan identifieras perceptuellt och/eller akustiskt vid växling av språk. I studien undersöks även ifall tvåspråkighet kan vara en bidragande faktor till röstproblem. Fem kvinnor med ryska som modersmål och med svenska som andraspråk, som dessutom lärde sig svenska i vuxen ålder, undersöktes med hjälp av intervjuer, percep tuell  röstbedömning och akustisk analys. Intervjudelen med ”Grounded Theory” som analysmetod belyste deltagarnas upplevelser vid byte av språk. Deltagarnas röstegenskaper analyserades på svenska och ryska vid läsning och spontantal genom perceptuell röstbedömning. SVEA-protokollet användes som analysunderlag vid skattningar gjorda av tre röstlogopeder. Akustisk analys med Praat undersökte medel-F0 och den genomsnittliga tonhöjdsvariationen vid läsning på ryska och svenska. Resultaten i intervjudelen visade att de flesta deltagare upplever att rösten ändras vid byte av språk och att röststyrka är den röstegenskap som ändras mest. Samtalssituation och deltagarnas röstmedvetenhet var viktiga faktorer som påverkade deras upplevelser om den egna röster vid språkbyte. Perceptuell röstbedömning visade att samtliga deltagare ändrar några röstparametrar vid språkväxling, men dock inte genomgående och inte samma parametrar. Akustisk analys visade att samtliga deltagare har skillnader i medel-F0 och genomsnittlig tonhöjdsvariation på svenska och ryska och att skillnaderna är olika stora. Slutsatsen man kan dra är att i den aktuella studien finns det en del tendenser till ändring av röstbeteende vid byte av språk. Logopeder kan behöva vara mer medvetna om att tvåspråkighet kan bidra till ändring av röstbeteende och kan vara en riskfaktor för röstproblem.

Prosodi kan sammanfattas som talets rytmiska, dynamiska och melodiska aspekter. Utan prosodi skulle talet förefalla monotont och kommunikationen kunna kompliceras. Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodiska aspekter av nonordsproduktion hos barn med cochleaimplantat och barn med språkstörning. Tidigare studier av prosodi hos nämnda grupper har inte i detalj beskrivit vilka typer av fel som förekommer varför detta var intressant att undersöka. Föreliggande studie baseras på redan insamlat material av nonordsrepetition av sammanlagt 41 barn vilka deltagit i tidigare studier. Av dessa var 27 stycken barn med språkstörning i åldrarna 4:6-7:6 år och fjorton var barn med CI i åldrarna 3:0-13:4. Det inspelade materialet transkriberades och felanalyserades gruppvis och medelvärden för grupperna räknades ut. Barnen med CI uppvisade större prosodiska problem vid nonordsrepetition än barnen med språkstörning. Såväl barnen med språkstörning som barnen med CI uppvisade svårigheter med stavelseproduktion, betoningsplacering, ordaccent och vokalkvantitet. Dock gjorde barnen med CI generellt större antal fel samt fler olika typer av fel jämfört med barnen med språkstörning. Alla barnen med CI gjorde någon typ av prosodiskt fel medan 11 av 27 de barnen med språkstörning producerade korrekt prosodi på samtliga nonord. Barn som hade en högre ålder vid implantation uppvisade större prosodiska svårigheter än barn som implanterats vid en lägre ålder / Prosody can be defined as the rythmic, dynamic and melodic aspects of speech. Without prosody, speech would sound monotonous and communication could be obstructed. The aim of the present study was to examine prosodic aspects of nonword repetition by children with cochlear implants and children with language impairment. Previous studies of prosody in these groups have not in detail described what kinds of errors that occur and therefore this is interesting to investigate. The present study is based on previously collected data of nonword repetition among a total of 41 children, all participating in previous studies. Of these children, 27 were children with language impairment aged between 4:6-7:6 years. Fourteen were children with CI aged between 3:0-13:4. The recorded data was transcribed and analyzed group wise and the mean value of the groups were calculated. Children with CI showed prosodic problems in nonword repetition to a greater extent than children with language impairment did. Both children with language impairment and children with CI had difficulties with number of syllables, stress, tonal word accent and quantity of vowel. However, the children with CI generally made errors to a greater extent as well as more types of errors, compared to the children with language impairment. All children with CI made some type of prosodic error whilst 11 out of 27 of the language impaired children produced all the words prosodically correct. Children who were implanted at an older age showed greater difficulties with prosody than children who were implanted at a younger age.

While reading in deaf children has been the object of a number of studies, the reading abilitiesof children with mild and moderate hearing impairment and their relation to cognitiveprocessing have not received very much attention. Predictive factors of reading ability inhearing children are well known, with phonological and working memory abilities beingnecessary prerequisites for reading development. Existing studies suggest, however, thatcertain hearing-impaired children achieve a reading level comparable to that of hearingchildren in spite of impaired phonological abilities. In the present study, reading abilities anda range of cognitive processing abilities were measured in a group of hearing-impairedchildren and compared with hearing controls in equivalent school grades. Comparisons weremade at group and school-grade level, and the cognitive profile of hearing-impaired childrenat level with controls (those being within one standard deviation) was discussed. The resultssuggest that phonological abilities are important for the hearing-impaired children, but to alesser extent than for normally hearing children. The results also point towards workingmemoryabilities (particularly correct recall of phonemes in nonword repetition) as beingimportant for the possibility to compensate for impaired phonological abilities. / Emedan döva barns läsande har varit föremål för ett antal studier, har läsförmågan hos barnmed mild och måttlig hörselnedsättning och dennas relation till underliggande kognitiva förmågor inte fått mycket uppmärksamhet. Predicerande faktorer för läsförmågan hos hörande barn är väl kända och fonologisk förmåga och arbetsminneskapacitet utgör oumbärliga förutsättningar för läsutvecklingen. Befintliga studier antyder dock att vissa barn med mildoch måttlig hörselnedsättning uppnår en läsförmåga i nivå med hörande barns, trots nedsatt fonologisk förmåga. I föreliggande studie undersöktes läsförmågan och en rad kognitivaförmågor hos en grupp barn med mild och måttlig hörselnedsättning. Jämförelser gjordes medhörande kontroller på gruppnivå och per årskurs, och den kognitiva profilen hos de barn medhörselnedsättning som låg i nivå med kontrollerna (de som låg inom en standardavvikelse) diskuterades. Resultaten antyder att fonologiska förmågor var viktiga för läsning i sambandmed hörselnedsättning, men i mindre utsträckning än för normalhörande barn. Resultaten antyder också att arbetsminneskapacitet (framförallt korrekt fonemåtergivning vidnonordsrepetition) har betydelse för möjligheten att kompensera en nedsatt fonologiskförmåga.

I föreliggande studie undersöktes interaktionen mellan en person med afasi och hennes närstående. Syftet var att identifiera möjliga resurser som används av personen med afasi för att optimera delaktigheten i samtal, dels som aktiv lyssnare men också i situationer där missförstånd uppstår, samt se hur prosodi används som resurs i interaktionen. Datamaterialet som studerades var en två timmar lång videoinspelning i hemmet hos personen med afasi, där samtal med hennes man samt väninna förekom. Materialet analyserades enligt Conversation Analysis för att identifiera mönster i samtalen. Tre olika mönster identifierades och analyserades; återkopplingar för att visa aktivt lyssnarskap, och repetitioner som en begäran om bekräftelse av förståelse, samt begäran om förtydligande då något är otydligt eller felaktigt i föregående yttrande. Resultaten visade på kommunikativa resurser hos personen med afasi gällande att vara en aktiv lyssnare som stödjer talaren genom återkopplingssignaler, samt som en aktiv deltagare i samtalet genom att initiera reparationer för att samkonstruera förståelse.

Prosodi varierar mellan olika språk och innefattar det talade språkets rytm, melodi och dynamik. Flerspråkighet blir allt vanligare i det svenska samhället, vilket gör det viktigt att studera flerspråkighet ur ett logopediskt perspektiv. ITAP är ett icke-språkligt prosodiskt test som prövar perceptions- och produktionsförmåga av intonation och rytm. Testet har hittills testats på en grupp enspråkiga svensktalande barn med typisk språkutveckling. Syftet med föreliggande studie var att testa produktion och perception av intonation och rytm hos flerspråkiga barn, med hjälp av ITAP, samt att jämföra resultaten med en enspråkig svensktalande grupp. I studien deltog totalt tio barn. Fem barn med svenska och somaliska som språk, samt fem barn med svenska och arabiska som språk. Deltagarna var mellan 4;7 och 9;1 år gamla. Resultaten visar att det inte finns några signifikanta skillnader i den totala prestationen mellan den arabiska och den somaliska språkgruppen. Det framkom inte heller några signifikanta skillnader mellan de båda flerspråkiga grupperna jämfört med den svenska kontrollgruppen. Signifikanta skillnader framkom vid jämförelse av perception och produktion inom de båda flerspråkiga grupperna. Studien ger ökad kunskap om prosodisk förmåga hos flerspråkiga barn i Sverige, samt om ITAP:s kliniska användbarhet.

Bland den äldre befolkningen är det relativt vanligt med någon form av sväljsvårigheter, dysfagi. Tidigare studier har visat att mellan 30 och 70 procent av boende inom äldreomsorgen har sväljbesvär. I dagsläget har de flesta äldreboenden i Östergötland inte tillgång till logoped. I föreliggande studie användes metoden Single Subject Experimental Design med upplägget ABB. Flera måltidsobservationer utfördes på de två deltagarna. I dessa observationer studerades tecken på s såsom hostningar, rosslingar, upprepade sväljningar och trögutlöst sväljreflex. Pulsoximeter användes för att öka säkerheten i mätningarna. I interventionsfaserna hölls två föreläsningar om dysfagi för personalen på det berörda äldreboendet. Syftet var att undersöka huruvida dessa föreläsningar förbättrade deltagarnas sväljförmåga. Dysfagi fanns hos båda deltagarna, dock med olika slags symtom. Personalen på boendet konsistensanpassade viss mat som primärt sväljfrämjande åtgärd redan innan studiens början. När detta utfördes hade det en positiv effekt hos båda deltagarna i form av färre tecken på dysfagi vid måltidsobservationerna. Vid föreläsningarna var deltagarantalet lågt, vilket kan ha bidragit till att ingen markant förändring hos deltagarna kunde observeras. Det kan konstateras att ett interventionsupplägg i form av två föreläsningar inte är tillräckligt för att göra skillnad när det gäller dysfagi. Tydligt är dock att behovet av kunskap om dysfagi på äldreboenden är stort.