Tidigare studier inom området tvåspråkighet har visat på olika resultat beträffande om och i vilken grad tvåspråkigheten påverkar språkutvecklingen. Vissa studier tyder på att det inte föreligger någon skillnad i den fonologiska utvecklingen mellan enspråkiga och tvåspråkiga barn, medan andra pekar på motsatsen och menar att skillnader faktiskt finns. I föreliggande studie ingick två grupper om sex barn i 2 ½- årsåldern. Den ena gruppen bestod av enspråkiga barn med svenska som modersmål och den andra av tvåspråkiga barn vars föräldrar hade arabiska som modersmål. Barnens språk skattades av föräldrarna enligt bedömningsformuläret REEL-2 och logopedstudenter bedömde barnens språk med hjälp av ett fonologiskt screeningsmaterial. Studiens resultat visade tendenser på att vissa skillnader fanns mellan de två grupperna. De tvåspråkiga barnen använde generellt fler olika slags förenklingsprocesser samt hade högre förekomst av förenklingsprocesser än de enspråkiga barnen. Det genomsnittliga andelen korrekt producerade konsonanter (Percentage of Consonants Correct, PCC) var högre hos de enspråkiga barnen än hos de tvåspråkiga barnen. Föräldrarna till barnen i båda grupperna tenderade att skatta barnens förmåga högre än vad logopedstudenternas bedömning visade

Cochleaimplantat (CI) är ett hörseltekniskt hjälpmedel som under de senaste 20 åren givit personer med grav hörselnedsättning/dövhet möjligheten att uppfatta ljud och utveckla talkommunikation. De språk- och talfärdigheter som personer med CI tillägnar sig uppvisar dock stora individuella variationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor efter ett års tid hos barn med CI. De förmågor som undersöktes var fonologiska färdigheter, kapaciteten i tre arbetsminneskomponenter, den mekaniska delen av läsning, läsförståelse samt receptivt lexikon. Åtta barn med CI i åldrarna 7;8-13;4 år deltog i studien. För att undersöka huruvida skillnaderna i resultaten mellan år 2007 och år 2008 var signifikanta hos barnen med CI användes beroende t-test. Resultaten visade att utvecklingstrenden för barnen med CI var tydligast inom sensorisk-perceptuell förmåga samt tillfällig fonologisk lagring, visuo-spatialt arbetsminne, komplext arbetsminne, tillfällig fonologisk lagring beträffande antal konsonanter korrekt samt den mekaniska delen av läsning. Slutsatserna i föreliggande studie är att en genomgående utvecklingstrend finns hos alla barn med CI och att barnen är en heterogen grupp beträffande utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. En nyanserad bild av varje individs förmågor krävs för att till exempel kunna planera undervisning och stödjande insatser. En rättvis bild av ett barns språkliga och kognitiva förmågor är endast möjlig om flera delförmågor inom varje språklig och kognitiv aspekt testas.

Voice onset time (VOT) är en akustisk tidsparameter som speglar den talmotoriska kontrollen. VOT anses vara det mest tillförlitliga akustiska tecknet på om en klusil är tonande eller tonlös. Syfte: att undersöka och jämföra VOT hos barn i åldrarna 3, 4 och 5 år samt jämföra med tidigare publicerade svenska vuxenvärden. Metod: 83 barn (51 flickor; 32 pojkar) ljudinspelades vid produktion av minimala par för de svenska klusilerna. Resultat: medelvärden för VOT minskade genomgående med åldern. Signifikanta skillnader erhölls mellan 3- och 5-åringarna för ljuden /t k b g/ samt gällande användandet av förton för tonande klusiler. Jämförelser med vuxenvärden visade att vuxna i högre utsträckning hade förton för de tonande ljuden och kortare VOT för de tonlösa ljuden än de, i föreliggande studie, deltagande barnen. Inga signifikanta könsskillnader påträffades. Resultaten av föreliggande studie kan användas som referensmaterial vid bedömning av barn med talmotoriska störningar.

Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment. A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care. Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970. The conclusions of this study are: ● age when operating has become more stable. ● time in hospital for surgery has decreased. ● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased. / Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling. En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG. I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970. Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att: ● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila. ● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare. ● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.

Orofaciala funktioner såsom mimik, tal, tuggning och sväljning är viktiga för livskvaliteten. Det råder generell brist på normerade test som bedömer dessa funktioner och därför har Nordiskt Orofacialt Test – Screening (NOT-S) utvecklats. Syftet med föreliggande studie var att normera NOT-S för barn med typisk utveckling i åldrarna 3:0-6:0 år. Testet består av en strukturerad intervjudel och en undersökningsdel med sex avsnitt vardera. Kalibrering utfördes innan testningen inleddes och visade på hög inter- och intrabedömaröverensstämmelse (94% respektive 96-99%). Det var 132 barn, 62 pojkar och 70 flickor, som deltog i testningen vilken utfördes på barnens förskolor. Resultatet visade att barn med typisk utveckling i åldersgruppen 3:0-3:11 år kan förväntas få en totalpoäng på 1,41 ± 0,96, barn i åldersgruppen 4:0-4:11 år en totalpoäng på 1,31 ± 1,04 samt barn i åldersgruppen 5:0-6:0 år en totalpoäng på 1,41 ± 0,94. Det fanns inga generella signifikanta ålders- eller könsskillnader. Signifikanta skillnader återfanns på enstaka frågor och uppgifter inom avsnitten Dregling (V), Näsandning (2) och Oral motorik (5). Sammanfattningsvis kan konstateras att NOT-S är ett lättadministrerat orofacialt test som med tillägg av denna normering har potential att bli ett välanvänt screeningmaterial för yrkesgrupper involverade vid bedömning av barns orofaciala funktion. / Orofacial functions, such as nutrition, speech and facial expression, are essential for the quality of life. Due to the lack of standardized tests regarding these functions the Nordic Orofacial Test – Screening (NOT-S) was developed. The aim of this study was to collect norm data for NOT-S for children with typical development aged 3:0-6:0 years. The test consists of a structured interview and a clinical examination with six domains each. Calibration performed before testing, showed high inter- and intraexaminer agreement (94% and 96-99% respectively). Totally 132 children, 62 boys and 70 girls, were tested at their preschools. Findings showed that children aged 3:0-3:11 years can be expected a mean score of 1,41 ± 0,96; children aged 4:0-4:11 years a mean score of 1,31 ± 1,04 and children aged 5:0-6:0 a mean score of 1,41 ± 0,94. There were no general statistically significant differences regarding age or gender. Statistically significant differences were found regarding a few questions and tasks within the domains Drooling (V), Nose breathing (2) and Oral motor function (5). In conclusion, NOT-S is an easy administered orofacial test that has, with the addition of this norm data for children, the potential of becoming a widely used test.

Att arbeta med kommunikativ förmåga är en av grundstenarna i logopedens yrkesutövning. Syftet med denna studie var att utveckla ett självskattningsinstrument som kan mäta kommunikativ förmåga, med möjlighet att fånga upp både positiva och negativa aspekter av förmågan. Instrumentet utvecklades i enlighet med klassisk mätteori. En första utvärdering av instrumentet gjordes i ett pilottest med 13 respondenter. Resultatet ledde till att antal items, det vill säga frågor, minskades från 133 till 78 och individuella items förändrades vid behov. 254 respondenter fyllde sedan i det reviderade formuläret på internet. Fyra faktorer kunde uttydas ur materialet. Dessa var: beteende i sociala situationer, funktionell kommunikation, lingvistisk kunskap och receptiv förmåga samt röst. De fyra faktorerna förklarade 30,4% av variansen i materialet. Cronbachs alfa för alla 78 item var α = 0,76. Resultatet av denna studie är ett instrument i behov av ytterligare revidering och utveckling, främst med avseende på validering. / Working with communication is a key element in professional speech and language therapy. The aim of this study was to develop a self-report instrument that measures communicative ability, with a possibility to capture both positive and negative aspects of communication. The instrument was developed in accordance with classical measurement theory. A first evaluation of the instrument with 13 respondents was conducted. As a result the number of items, ie questions, was reduced from 133 to 78 and individual items were altered when needed. 254 respondents then answered the revised form on the internet. Four factors could be extracted from the material. These were: behavior in social situations, functional communication, linguistic skills and receptive skills plus voice. The four factors explained 30,4% of the variance within the material. Cronbach's alpha for all 78 items was α = 0,76. The result of this study is an instrument in need of further revision and development, primarily with respect to validation.

I denna studie har vardaglig interaktion studerats utifrån ett dialogiskt perspektiv där en av samtalsdeltagarna är en ung man (M) med autism som använder alternativ ochkompletterande kommunikation (AKK). Studiens syfte var att undersöka hur kommunikativa projekt (t.ex. begäran av föremål eller aktiviteter) sekventiellt är konstruerade samt att synliggöra de sociala mönstren som bygger upp kommunikativa projekt vilka möjliggör för en person med autism att delta i en kommunikativ kontext genom bildanvändning och andra kommunikativa resurser. Analysen grundar sig på videoinspelat material av två kvällar då M filmades i sin hemmiljö. Conversation Analysis används som samtalsanalytiskt verktyg, vilket lämpar sig väl för att synliggöra kvalitativa samtalsfenomen. Den generella strukturen i de kommunikativa projekten har setts vara organiserade i tre faser. En prefas vilken består av handlingar där samtalspartnern guidar M till att uttrycka (oftast) en begäran explicit. Denna fas möjliggör för M att öppna upp ett kommunikativt projekt. I huvudfasen samkonstrueras en explicit begäran av deltagarna genom att den talande parten sätter ord på M´s icke verbala uttryck. Avslutningsvis består postfasen av bekräftande och avslutande handlingar. Denna studie visar att deltagarna bygger upp de kommunikativa projekten genom ömsesidiga och samarbetande handlingar som, förutom det kommunikativa projektets funktion, i sig är värdefulla för deltagarna.

Enligt den deklarativa/procedurella modellen av språket (DP-modellen), utvecklad av M. T. Ullman, antas de neurala system som underligger det deklarativa minnet också understödja det mentala lexikonet, medan de neurala system som underligger det procedurella minnet antas understödja den mentala grammatiken. Det huvudsakliga syftet med denna studie var att skapa referensdata för två datorbaserade test som avsåg att pröva icke-språklig deklarativ och procedurell inlärnings- och minnesförmåga. Ytterligare ett syfte var att undersöka huruvida könsskillnader i testresultat kunde påvisas, eftersom tidigare forskning har funnit att kvinnor tenderar att ha en fördel när det gäller deklarativt minne. Studien ämnade även utforska om stöd för DP-modellen kunde erhållas, genom att undersöka om resultaten på två språkliga test som prövade passivt ordförråd och grammatisk förståelse korrelerade med resultaten på det icke-språkliga deklarativa respektive procedurella testet. I studien deltog 31 barn som var mellan tio och tolv år gamla. Resultaten från båda de datorbaserade testen indikerade att inlärning skett. Däremot kunde inga signifikanta skillnader i resultat mellan flickor och pojkar påvisas. Inte heller erhölls några signifikanta resultat som kunde ge stöd för DP-modellen. Flera av resultaten gick dock i förväntad riktning, och i framtida studier med fler deltagare och ett reviderat upplägg, är det möjligt att signifikanta resultat skulle kunna påvisas.

Ett flertal studier har visat att personer med tal- och språkstörning tenderar att tillskrivas mindre fördelaktiga egenskaper än jämnåriga utan dessa svårigheter. Det finns ett behov av att undersöka skolpersonals attityder gentemot barn med avvikande tal. Än så länge har ingen sådan studie genomförts på barn i Sverige och då förskolepersonal utgör en del av små barns sociala omgivning förefaller deras attityder intressanta att undersöka. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida förskolepersonals attityder gentemot barn med avvikande tal skiljer sig från attityder hos personer som inte arbetar inom förskoleverksamhet. Ett egenskapsformulär med tolv Visuella Analogskalor (VAS) utformades där 24 egenskaper placerades vid ändpunkterna på skalorna. Spontantal spelades in från en pojke på 4;3 år med avvikande tal. Totalt fick 33 förskolepersonal och 31 personer i kontrollgruppen lyssna på inspelningen och skatta pojkens egenskaper. Svaren från formulären samlades in och analyserades. Resultatet visar att förskolepersonalen skattade pojken något högre än kontrollgruppen på elva av tolv VA-skalor men endast beträffande en skala var skillnaden statistiskt signifikant. På grund av brist på statistisk signifikans går det inte att dra några slutsatser huruvida förskolepersonals attityder gentemot barn med avvikande tal skiljer sig från attityderna hos personer som inte arbetar inom förskoleverksamhet.

Dysfagi, sväljningssvårigheter, kan följa som sekundärt symptom till en annan sjukdom, exempelvis stroke. För att patienter med dysfagi ska få bästa möjliga vård är ett väl fungerande teamarbete av yttersta vikt. Det är logopeden som utför bedömning vid sväljningssvårigheter samt ger råd och rekommendationer. De teammedlemmar som har störst daglig kontakt med berörda patienter och som är närvarande i matningssituation är omvårdnadspersonal såsom sjuksköterskor och undersköterskor. Det åligger i många fall dem att mata patienter på ett säkert och tryggt sätt samt att även i övrigt följa de råd och rekommendationer som givits. Av tidigare utländska studier framgår att råd och rekommendationer av olika anledningar inte alltid efterföljs. Syftet med denna studie var att undersöka hur omvårdnadspersonalen på svenska vårdavdelningar ser på logopediska råd och rekommendationer gällande sväljningssvårigheter samt hur samarbetet med logoped upplevs fungera. Datainsamlingsmetod var fokusgruppsdiskussioner där sjuksköterskor (n=6) och undersköterskor (n=5) deltog. Dessa utfördes på två olika strokeavdelningar på sjukhus i södra Sverige. I studien framkom att deltagarna uppfattade samarbetet med logoped som givande. Råd och rekommendationer upplevdes generellt vara genomförbara men tidsbrist uppgavs vara den största orsaken till att de inte kunde efterföljas. I jämförelse de två avdelningarna emellan framkom att det på den avdelning där logopedresurs dagligen fanns att tillgå gick lättare att efterfölja råd och rekommendationer. På avdelningen där logoped endast fanns att tillgå två till tre dagar i veckan utgjorde tidsbrist ett stort problem, vilket resulterade i att råd och rekommendationer inte kunde efterföljas i samma utsträckning. Denna studie är enbart baserad på omvårdnadspersonalens upplevelser. I kommande studier skulle det därför vara intressant att även göra faktiska observationer ute på avdelningar samt undersöka hur logopeder uppfattar situationen.