Phonological awareness is the ability to recognize, reflect on and manipulate sound structures of a language. This ability has been shown to be crucial when acquiring literacy. The PhonicStick is a speech-generation communication device, which was initially developed for individuals with complex communication needs (CCN) though more recent research has focused on the effects of the device on factors important for literacy acquisition. In the present study the effects on phonological awareness were evaluated after seven group training sessions with the PhonicStick. The participants of the study were 20 typically developing South African 5-6 year old children. All participants where pre and post tested with The Phonological Awareness Test part c) isolation and a PhonicStick test which tested the ability to produce isolated phonemes and combinations of three phonemes with the device. The results of the study showed that training with the PhonicStick did not appear to improve results on The Phonological Awareness Test part c) isolation. However, it was found that the participants of the training group had improved their ability to manoeuvre the PhonicStick and to produce isolated phonemes and combinations of three phonemes. / Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, reflektera över och manipulera ett språks ljudstrukturer. Denna förmåga har visat sig vara betydelsefull vid tillägnandet av läs- och skrivförmåga. The PhonicStick är ett talgenererande kommunikationshjälpmedel som ursprungligen utformades för individer med komplexa kommunikationsbehov. Senare forskning har även fokuserat på hjälpmedlets effekter på faktorer som är viktiga vid tillägnandet av läs- och skrivförmåga. I föreliggande studie utvärderades effekterna på fonologisk medvetenhet hos 20 normalutvecklade sydafrikanska barn i åldrarna 5-6 år efter sju gruppträningstillfällen med the PhonicStick. Alla deltagare i studien pre- och posttestades med två test. Deltest c) från The Phonological Awareness Test rörande förmågan att isolera ljud, samt ett PhonicStick test. Detta testade förmågan att producera isolerade fonem och kombinationer bestående av tre fonem med the PhonicStick. Studiens resultat visade att träning med the PhonicStick inte resulterade i förbättrat resultat på The Phonological Awareness Test del c) isolerade fonem. Däremot tydde resultatet på att deltagarna i testgruppen förbättrade sin förmåga att styra the PhonicStick samt producera isolerade fonem och fonemkombinationer bestående av tre fonem.

Syftet med denna studie var att undersöka hur en för situationen anpassad kommunikationskarta, en pratkarta, kan möjliggöra samtal mellan en 11-årig pojke med autism och utvecklingsstörning och hans mamma när de samtalar om en händelse som inte händer nu. Erik har inget fungerande tal och är beroende av Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK). Han har sedan förskoletiden en pärm med löstagbara bilder (PECS), som han använder för att uttrycka sina behov och intentioner. I studien undersöktes hur interaktionen mellan Erik och hans mamma Maria organiserades sekventiellt. Analysen visade att en kommunikationskarta, en pratkarta med bilder anpassade för samtalet, var en viktig gemensam resurs för både Maria och Erik för att initiera, utveckla och avsluta pratstunden. Analysen baserades på videoinspelat material i hemmet, inspelat av Maria, där deltagarna pratade om den förestående julhelgen. Samtalsanalys (Conversation Analysis) användes som analysmetod. Det visade sig att deltagarna orienterar mot tre huvudsakliga faser i det kommunikativa projektet att etablera samtal om julen:prefas, huvudfas och postfas. Pratkartan var en viktig kommunikativ resurs för både Maria och Erik, vilken de orienterade mot i alla delar av samtalet. Prefasen bestod av de handlingar som leder fram till att Erik använder PECS-bilder för att involvera sig i samtalet. I prefasen var pratkartan helt avgörande för att Erik skulle komma igång och pecsa. I huvudfasen, den fas där Erik använder PECS-bilder för att samtala om julen, utvecklade Maria och Erik gemensamt olika ämnesaspekter av samtalet. Maria upprepade och utvidgade utifrån Eriks pecsyttranden. Hon gav också värderande bidrag och föreslog nya perspektiv på det pågående ämnet. Erik upprepade, byggde ut och överlappade Marias bidrag, men han kunde också aktivt bibehålla koherens i episoden och följde inte alltid Marias utvidgning eller förslag på nya ämnesaspekter. I postfasen avslutade deltagarna pratstunden och talet om julen. Erik bidrog aktivt till avslutandet genom att plocka ihop pratkartorna. Maria bekräftade både verbalt och genom att använda SLUTA-PRATA-bilden att pratstunden är avslutad. Förslag ges på framtida praktikbaserade studier som kan bidra till evidensbaserad praktik.

Andning, sväljning, tuggning, mimik och artikulation är delar av orofacial funktion (Bakke, Bergendal, McAllister, Sjogreen, & Asten, 2007). Oralmotoriken är viktig för talproduktion och födointag (Lundeborg Hammarström, 2010). Nordiskt Orofacialt Test- Screening (NOT-S) är ett screeningtest som används för att bedöma avvikande orofacial funktion (Bakke et al., 2007). Syftet med studien är att undersöka hur barn med typisk utveckling mellan 6:0- 8:0 år presterar på NOT-S, samt om det föreligger någon ålder- eller könsskillnad i utförandet av uppgifterna. I studien deltog 80 barn och deras föräldrar. Barnen var uppdelade i två åldersgrupper, varav 30 stycken sexåringar och 50 stycken sjuåringar. Testningen genomfördes i skolmiljö och föräldraintervjuer gjordes via telefon. Resultatet visade att barn i åldrarna 6:0- 8:0 år fick en totalpoäng på 1,44 ± 1,16 på NOT-S. Sexåringarna i studien fick en totalpoäng på 1,63 ± 1,16 och sjuåringarna fick en totalpoäng på 1,32 ± 1,15. Det fanns inga signifikanta ålders- eller könskillnader förutom på intervjudelen där en könskillnad mellan sjuåringar uppmättes. De sjuåriga pojkarna hade mer orofaciala problem än flickorna på intervjudelen. Resultaten kan användas som normvärden vid klinisk användning av NOT-S på studerade åldersgrupper. / Breathing, swallowing, chewing, facial expressions and articulation are aspects of orofacial function (Bakke, Bergendal, McAllister, Sjogreen, & Asten, 2007). Oral motor function is important for speech production as well as eating (Lundeborg Hammarström, 2010). The Nordic Orofacial Test –Screening (NOT-S) is a screening instrument for orofacial dysfunction (Bakke et al., 2007). The purpose of this study was to collect data about how typically developed children aged 6:0-8:0 years perform on NOT-S, and also to examine if there were any age or gender differences in the results. A total of 80 children and their caretakers participated in the study. There were 30 children aged six and 50 aged seven. The children were tested in their schools and their parents were interviewed by telephone. The results showed that children aged 6:0- 8:0 years had a mean score of 1,44 ± 1,16 on NOT-S. For children at age six the mean score was 1,63 ± 1,16 and for the children at age seven, the mean score was 1,32 ± 1,15. No significant age or gender differences were found in the results except in the interview section, where a significant gender difference between children at age seven was measured. Boys had more orofacial problems than girls. Results may be used as norm data when using the NOT-S in clinical practice.

Studies indicate that between 6-9% of all children has some type of voice problems. Voice problems in children may have different etiology and can affect all ages. In Sweden, there is a lack of a standardized questionnaire addressed to children with voice problems and their legal guardians. The purpose of this study was to translate and validate the Pediatric Voice Handicap Index (pVHI) in Swedish children aged 6 to 10 years. The study was carried out through an internet-based assessment form for children referred to speech and language pathologist/ phoniatrican due to voice disorders in Sweden and a matched control group of children without voice problems. The experimental group consisted of 13 children with voice problems and the control group of 29 children. The questionnaire was filled out by the guardian in cooperation with the child. It contained 23 claims separated into three domains: functional, physical and emotional. The results of each child’s assessment were the total pVHI, with a maximum of 92 points. A comparison between results presented in the original pVHI showed great similarities regarding mean values within the three domains the total pVHI and the experimental group’s estimation of over- all voice problems on a VAS- scale. The internal validity of the translation was high with a Cronbach´s alpha at .95- .96 within the different domains. Significant differences were found between the experimental group and the control group in each domain. There was also a significant difference between the experimental group and the control group regarding total pVHI. The results indicate that the translation of pVHI is easy to fill out and close to the original. Also, it discriminates between children with and without voice disorders indicating good sensitivity and specificity, which is central in a broader use. / Studier visar att mellan 6- 9 % av alla barn har någon form av röstproblem. Röstproblem hos barn kan ha olika etiologi och kan drabba alla åldrar. I Sverige har ett standardiserat skattningsformulär riktat till barn med röstproblem och dess målsmän saknats. Syftet med föreliggande studie var att översätta och validera pediatric Voice Handicap Index (pVHI) för svenska barn mellan 6 till 10 år. Studien utfördes genom ett internetbaserat skattningsformulär till barn med målsmän som sökt hjälp för röstbesvär hos logoped/foniater i Sverige samt en matchad kontrollgrupp utan uttalade röstproblem. Experimentgruppen bestod av 13 barn med röstproblem och kontrollgruppen av 29 barn. Skattningsformuläret fylldes i av målsmän i samråd med barnet. Det innehöll 23 påståenden fördelade inom tre domäner; funktionell, kroppslig och emotionell. Sammantagna resultatet av varje barns skattning utgjorde ett total pVHI där 92 var maxpoäng. Vid jämförelser mellan resultaten i den ursprungliga pVHI och föreliggande studie återfanns stora likheter på medelvärden inom de tre domänerna, för total pVHI och för experimentgruppens skattning av omfattning av deras röstproblem på en VAS-skala. Den interna validiteten av den översatta svenska versionen var hög med ett Cronbach's alfa på .95 till .96 inom de olika domänerna. Signifikant skillnad återfanns mellan experimentgrupp och kontrollgrupp inom varje domän. Det var även signifikant skillnad mellan experimentgruppen och kontrollgruppens total- pVHI. Resultaten i föreliggande studie tyder på att översättningen av pVHI var nära den ursprungliga versionen. Dessutom diskriminerar översättningen mellan barn med och utan röstproblem vilket indikerar på god sensitivitet och specificitet, något som är centralt för en bredare användning.

Voice onset time (VOT) är en akustisk tidsparameter som reflekterar den tidsmässiga samordningen av talmotoriken. VOT betraktas som det mest pålitliga akustiska kännetecknet på huruvida en klusil är tonlös eller tonande. Föreliggande studies syfte var att studera och jämföra VOT hos svenska barn (8, 9, 10, 11 år) och vuxna för att se hur utvecklingen sker samt för att ta fram svenska normvärden. Ljudinspelningar genomfördes på 150 barn och 36 vuxna vid uttal av de svenska klusilerna i minimala par. Akustiska analyser av materialet utfördes sedan. Resultatet visade att de tonlösa klusilerna föreföll produceras med vuxenlika VOT-värden från och med cirka nio års ålder. De tonande motsvarigheterna producerades med vuxenlik VOT omkring tio års ålder. I tioårsåldern förekom dessutom förton i helt vuxenlik utsträckning. Resultaten tyder dock på att svenska vuxna ej nödvändigtvis behöver producera tonande klusiler med förton. Inga tydliga könsskillnader erhölls. De normvärden för VOT som har tagits fram i föreliggande studie kan nyttjas som referensmaterial vid utredning av barn med talstörningar. / Voice onset time (VOT) is a temporal acoustic parameter, which reflects the timing of speech motor control. VOT is said to be the most reliable acoustic cue of whether a plosive is voiceless or voiced. The aim of the present study was to investigate and compare VOT among Swedish children (8, 9, 10, 11 years) and adults to examine the development of VOT and to obtain Swedish normative data. Audio recordings were performed on 150 children and 36 adults when pronouncing the Swedish plosives in minimal pairs. Acoustic analyses were then carried out. The results indicated that the voiceless plosives seemed to be produced with adult like VOT-values around the age of nine. The voiced plosives in turn, appeared to be produced with adult like values at approximately ten years of age. By the age of ten, also prevoicing was found in a fully adult like extent. Though, the results indicate that not all Swedish adults produce voiced plosives with prevoicing. No evident gender differences were found. The normative data for VOT that have been obtained in the present study can be used as normative data when assessing children with speech disorders.

Rett syndrome is a congenital neurological syndrome, which in the classic phenotype only affects girls. The symptoms include lack of speech, stereotypic movements of hands, dyspraxia and mental retardation, and these symptoms lead to communicative impairments. The purpose of this study was to examine whether the intervention method Intensive Imitation affected interaction/communication and initiative in a girl with Rett syndrome. The design of the study was a Single Subject Experimental Design with a three-week long intervention period where the girl participated daily in 30- minute sessions of Intensive Imitation together with the test conductor. Interaction, communication and initiatives were observed and analyzed before (Baseline A), during and after (Baseline B) the intervention period. The results showed that the girl’s total amount of communicative contributions increased between Baseline A and Baseline B, especially regarding the amount of produced vocalizations. However, there were some variations in the amount of contributions during the entire period. The girl increased her eye gazing towards her communicative partner, especially during the intervention sessions. There were no increase in the amount of communicative initiatives between Baseline A and Baseline B. However, the amount of initiatives increased between the first and the last observation. Intensive Imitation had a positive effect on eye gazing, vocalizations and communicative contributions, but this study cannot show any stable improvement regarding the girl’s communication and interaction. / Rett syndrom är ett medfött neurologiskt syndrom som i den klassiska varianten enbart drabbar flickor. Till symtombilden hör avsaknad av tal, handstereotypier, dyspraxi och utvecklingsstörning som tillsammans innebär kommunikativa begränsningar för individen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om behandlingsmetoden Intensiv Imitation påverkade samspel/kommunikation och initiativförmåga hos en flicka med Rett syndrom. Studien utformades som en Single Subject Design och innehöll en tre veckor lång interventionsperiod där den deltagande flickan dagligen deltog i 30-minuterssessioner med Intensiv Imitation tillsammans med en testledare. Mätningar av samspel, kommunikation och initiativförmåga utfördes före (Baseline A), under och efter (Baseline B) interventionsperioden. Resultaten visade att flickans totala antal kommunikativa bidrag ökade mellan Baseline A och Baseline B, i synnerhet vad gällde antalet producerade ljud. Andelen ögonkontakt flickan sökte med sin samtalspartner var högre vid behandlingssessionerna än vid de vardagliga pedagogiska situationerna. Antalen initiativ ökade inte mellan Baseline A och Baseline B, men däremot uppvisades relativt stora variationer mellan den första och den sista observationen. Den Intensiva Imitationen har således haft en positiv påverkan på vissa kommunikativa beteenden hos den deltagande flickan, men studien har inte kunnat påvisa någon stabil förändring vad gäller hennes samspel/kommunikation och initiativförmåga.

Äldreriktat tal avser kommunikationsanpassningar gentemot äldre liknande de som görs till små barn. Anpassningarna sker inom flera språkliga domäner och är en del av äldres kommunikativa miljö. Ämnet är relativt outforskat och få eller inga studier har gjorts i Sverige. Föreliggande studies syfte var att undersöka eventuell förekomst av äldreriktat tal, samt beskriva dess karakteristika då personal på olika typer av boenden för äldre samtalar med en äldre. Deltagare är fem personer som arbetar på olika former av boenden för äldre. Samtal mellan personal och äldre samt samtal mellan personal och en kollega spelades in och grovtranskriberades. Inspelningarna klipptes till filer utifrån varje analys syfte. Arbetet antog en datadriven ansats och data studerades utifrån tidigare forskning kring äldreriktat och barnriktat tal. I föreliggande studie påvisades att deltagande personal på boende för äldre, i varierande grad, anpassade sin kommunikation inom flera språkliga domäner. Anpassningarna förekom huvudsakligen inom den prosodiska domänen men förekom i viss utsträckning även inom den grammatiska. Anpassningar inom den pragmatiska domänen påvisades till viss del medan anpassningar inom den semantiska domänen ej förekom. Tendenser till talanpassningar förekom hos majoriteten av deltagarna. Följande tillägg av delaspekter till äldreriktat tal föreslås; upprepat användande av namn, mindre samtidigt tal och färre tvekfenomen. / The term elderspeak refers to the adjustments of communication towards elderly people which are similar to those made towards young children. The adjustments are made within several language domains, and are a part of the communicative environment of the elders. The subject is relatively uninvestigated, and few, if any, studies have been conducted on the subject in Sweden. Thus the aim of the present study was to investigate the possible occurrence of elderspeak, and to describe its characteristics. The present study is based upon five participants working at different forms of geriatric institutions. Conversations between a caregiver and a resident and conversations between a caregiver and a colleague were recorded and broadly transcribed. The recordings were cut into separate files according to the purpose of respective analysis. The study was carried out with a data-driven perspective and previously established aspects of elderspeak and child directed speech was searched for. The present study established that caregivers to a varying extent adjusted their communication within several language domains. The adjustments mainly took place within the prosodic domain but they also took place within the grammatical domain. Adjustments within the pragmatic domain were found to some extent, but no adjustments within the semantic domain were found. Tendencies to adjustments of the speech were present in the majority of the participants. The present study suggests the following additions to the aspects of the elderspeak phenomenon; frequent use of name, less hesitation phenomena and less frequent simultaneous speech.

The present project is a first step towards a new Swedish assessment tool to examine phonological ability in preschool-aged children. The work consisted of developing a word list with words that was considered to reveal a child’s phonological ability and to try out the word list on pre-school children. The reason was to make sure that the words existed in the vocabulary of the children in the chosen ages. A word list consisting of 109 words, which convey relevant phonological information, was created. Every phoneme in the Swedish language is represented at least twice in initial, medial and final word position. The majority of the consonant clusters, which are allowed in the Swedish language, are included. Also words consisting of three or more syllables, words consisting of an initial unstressed syllable and both of the tonal word accents used in the Swedish language, are included in the wordlist. The 85 children who participated in the present study was 3;0-5;11 years old and their task was to name the pictures of the material. The children were divided into six half-yearly intervals. The result showed that the children’s ability to name the pictures was improved with increased age. The children in the youngest interval (3;0-3;5) named a mean of 92 pictures correctly, while children in the oldest interval (5;6-5;11) named a mean of 107 picture. The authors decided that words which were produced by at least 80% of the children in an interval were judged to be appropriate for the current age. Consequently, 79 of the 109 words were judged to be appropriate for children in interval 1. Among these 79 words, there are words which represent the majority of the phonological aspects that a phonological assessment tool should comprise. / Föreliggande uppsatsarbete utgör ett första steg i utformandet av ett nytt svenskt bedömningsmaterial för fonologisk förmåga hos barn i förskoleåldern. Arbetet bestod av att välja ut ord som kan anses ringa in ett barns fonologiska förmåga samt att testa dessa på barn i förskoleåldern, för att säkerställa att orden finns i det aktiva ordförrådet hos barn i aktuella åldrar. En ordlista bestående av 109 ord, som bär på relevant fonologisk information, skapades. Samtliga svenska fonem finns representerade minst två gånger i initial, medial och final ordposition. Dessutom ingår majoriteten av konsonantförbindelser, som är tillåtna enligt svensk fonotax, i de utvalda orden. Även ord med tre eller fler stavelser, ord innehållande pretonisk stavelse samt svenska språkets båda tonaccenter är representerade. Orden illustrerades med bilder från Boardmaker. De 85 barnen som deltog i studien var 3;0-5;11år och fick benämna samtliga bilder i materialet. Barnen delades in i sex halvårsintervall. Resultaten visade att barnens förmåga att benämna bilderna förbättrades med stigande ålder. Medelvärdet för antalet korrekt benämnda bilder för barnen i det yngsta åldersintervallet (3;0-3;5 år) var 92, medan motsvarade siffra för de äldsta barnen (5;6-5;11år) var 107. Författarna beslutade att ord som minst 80% av barnen i ett åldersintervall producerade, kunde anses som användbara i ett test för barn i den aktuella åldern. Därmed ansågs 79 av de 109 orden som användbara från och med åldersintervall 1. Bland de 79 orden finns ord som representerar majoriteten av de fonologiska aspekter som ett fonologiskt bedömningsmaterial bör förmedla.

Previous research has shown that children with multiple disabilities have been able to learn to make choices. Practising choice making is a good way to introduce an intervention using Alternative and Augmentative Communication (AAC). Choice making with objects should then be trainded before choice making with pictures. The present study is a single subject experimental design and was accomplished at a center for children with disabilities in Tanzania during 12 weeks. The primary purpose was to examine if the number of choices made by two boys with cerebral palsy increased after communicationintervention with objects and pictures. The participants were trained to make choices over two intervention phases and the staff were given lectures on two occasions and through tuitions. The number of choices made by the participants as well as the choices offered by the staff, were measured continuously at predetermined activities. The results show that the number of choices with objects and pictures increased in both participants. It was also observed that the interaction between the children and the staff increased. Aspects that are discussed are whether the staff’s ability to offer choices affects the result and that the factors which separate what a “none-choice” is could be defined more clearly.

Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) är en gruppbehandling för personer med afasi. Tidigare forskning kring CIAT har ansetts otillräcklig gällande dess långsiktiga effekt, dess effekt vid lindrig afasi och dess effekt på kommunikativ delaktighet. Föreliggande studie är en multipel fallstudie som syftar till att undersöka CIAT:s kort- och långsiktiga effekt på språk och kommunikation vid lindrig afasi. Fyra personer med kronisk afasi deltog i CIAT under två veckor. Språkfunktioner och funktionell kommunikation bedömdes före behandling (T1), efter behandling (T2) och vid uppföljning efter 3 månader (T3). Bedömningarna kompletterades av intervjuer med deltagarna och deras närstående. Vid T2 visade samtliga behandlingsdeltagare övervägande förbättrade språkliga funktioner. Vidare skattade 4/4 deltagare och samtliga närstående en förbättring av funktionell kommunikation. Vid T3 var förbättringen övervägande stabil. Skillnader i poängförbättring mellan bedömningarna antydde en behandlingseffekt, vilket stöddes av analys med teckentest. Resultat från intervjuer gav stöd för de förbättrade resultaten och kan anses öka den ekologiska validiteten. Resultaten tyder på att CIAT kan ha en kort- och långsiktig effekt på språk och kommunikation vid lindrig grad av afasi. Föreliggande studie indikerar därmed att CIAT kan vara gynnsamt för denna patientgrupp. Vidare analys krävs dock för att utesluta en effekt av upprepad testning. Med hänsyn till antalet personer som drabbas av afasi varje år och de betydande psykosociala konsekvenser afasi kan innebära bör framtida forskning utreda ytterligare hur behandling kan förbättra såväl språkliga funktioner som kommunikativ delaktighet i vardagen. / Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a group therapy for people with aphasia. The therapy’s effectiveness, its effect in milder aphasia and its long-term effect has not been thoroughly investigated in previous studies. This multiple case study aims to assess short- and long-term effect of CIAT on language functions and functional communication in mild aphasia. Four people with chronic aphasia received CIAT over two weeks. Language functions and functional communication was assessed prior therapy (T1), after therapy (T2) and at a 3 month follow-up (T3). In addition to assessments, interviews with participants and their family members were conducted. At T2 all participants showed mainly improved language functions. In addition, 4/4 participants and all family members rated an improvement of functional communication. Results were mainly stable at T3. Differences in improvement when comparing assessments indicated a treatment effect, which was supported by analysis with a sign test. Results from interviews supported the improved results on language tests and could be regarded as increasing the ecological validity. Results indicate a positive and lasting effect on language and communication in milder aphasia. The present study thus suggests that CIAT could be beneficial to this patient group. However, further analyses are required to rule out the possibility of a practice effect. Considering the number of people with aphasia and the psychosocial impact of aphasia, future research should further investigate how therapy could improve linguistic ability as well as communicative participation.