Syfte med denna uppsats är att få en ökad kunskap vad det är för processer som gör att en kvinna lämnar en våldsam relation. Uppsatsen har skrivits utifrån narrativ metod och tyngdpunkten ligger på livsberättelser, vilket används för att ta fasta på historieberättandet. Två kvinnor blev intervjuade. En av kvinnorna hade levt som särbo med sin kille och den andra hade varit gift. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av fyra teorier. Teorierna normaliseringsprocessen och de emotionella banden användes för att förklara varför kvinnan hamnar i ett destruktivt förhållande. Det är inte huvudsyftet med uppsatsen men det är viktigt att belysa hur kvinnan hamnade där, för att förstå processen när kvinnan bryter upp från relationen. Exitprocessen som är beskrivet av Fuch Ebaugh och uppbrottsprocesserna enligt Holmberg & Enander beskriver processen när kvinnan ska lämna en våldsam relation. Resultatet av studien visade att normaliseringsprocessen inte fungerade fullt ut därför en av kvinnorna levde som särbo. Av den anledningen hade killen inte samma möjlighet till kontroll som om de hade varit gifta. De emotionella banden utgjorde en bättre förklaring till varför kvinnorna stannade. När det gäller själva uppbrottet blev båda teorierna användbara. Det blev en lång process för bägge kvinnorna innan de bröt upp då de till slut kom till en vändpunkt som gjorde att de lämnade relationen.

Studiens syfte är att undersöka vilken kunskap och erfarenhet socialsekreterare i Uppsala län har gällande sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot husdjur, samt deras erfarenhet av att bevilja ekonomiskt bistånd för kostnader kopplade till våldsutsatta kvinnors husdjur. För att bäst belysa vår studies syfte och besvara våra frågeställningar valdes en kvantitativ ansats och en enkätundersökning genomfördes. Materialet omfattar svar från 142 respondenter från sju kommuner i Uppsala län. Enkäten innefattade även en öppen fråga vilken utmynnade i ett kvalitativt underlag.   Tidigare forskning visar att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem samt att det förekommer ett samband mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot husdjur. Resultaten i föreliggande undersökning visar att majoriteten av socialsekreterare har vetskap om sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot husdjur, samt ser ett behov av jourhem för våldsutsatta kvinnors husdjur. Vidare framkommer att var femte socialsekreterare erfarit att en våldsutsatt kvinna berättat om våld eller vanvård mot husdjur. Samtidigt som dessa resultat styrker ett samband mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot husdjur framkommer andra resultat som visar på en okunskap gällande sambandet. Få socialsekreterare vet vart de kan hänvisa våldsutsatta kvinnor med behov av att placera sitt husdjur och endast var femte socialsekreterare har någon gång frågat en våldsutsatt kvinna om det finns husdjur med i bilden. Resultaten visar också att det saknas tydliga riktlinjer och direktiv i hur våldsutsatta kvinnor med husdjur ska hanteras. Vilket stöd och hjälp en våldsutsatt kvinna med husdjur kan få beror således på vilken socialsekreterare hon möter, och dennes kunskap om problematiken.

Våld i nära relationer är allvarligt folkhälsoproblem både globalt och nationellt. En fjärde del av kvinnor mellan 15–45 år utsätts för någon form av våld under sitt liv. Våld mot kvinnor är brott mot kvinnans mänskliga rättigheter och kan leda till bestående psykiska eller fysiska besvär, och dessutom medför det enorma kostnader för samhället. Våld i nära relationer kan drabba alla oavsett kön, ålder eller bakgrund och trots olika förebyggande insatser och lagar, allt våld upptäcks inte. Enligt lag ansvarar vårdgivarna för att säkerställa rutiner för screening för våldsutsatthet. Sjuksköterskan och övrig hälso-och sjukvårdspersonalen ansvarar att identifiera våldsutsatta kvinnor, att ge bra bemötande samt hjälp och stöd till offer. Syftet med studien var att ur kvinnornas perspektiv belysa hindrande och underlättande omständigheter för att avslöja våldsutsatthet till sjuksköterskan och övrig hälso-och sjukvårdspersonal. Denna litteraturstudie är en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Totalt åtta vetenskapliga artiklar ligger i grund för resultatet. Resultatet visar att våldsutsatta kvinnor upplever flera hindrande eller underlättande omständigheter för att avslöja våldsutsatthet, så som kvinnans emotionella hindrande och underlättande omständigheter, brist på säkerhet och hinder kopplade till sjuksköterskans och övrigt vårdpersonalens bemötande. Sjuksköterskans och vårdpersonalen ansvarar för att ställa frågor om våldsutsatthet, att prata med kvinnan i enrum och på det sättet möjliggör för kvinnan att avslöja våldet. Dessutom ska möte med våldsutsatta kvinnor vara präglad av empatisk bemötande och lyssnande färdigheter.   dfd

Denna uppsats har som syfte att undersöka framställningen och ansvarsfördelningen av kvinnor och män i mediers rapportering av mäns våld mot kvinnor. Med grund av Metoo-rörelsen anser jag att det idag finns en samhällelig gemensam medvetenhet och förståelse av mäns våld mot kvinnor, som bör framgå i rapporteringen om våldet. Artiklar publicerade av Sveriges största mediekanaler, SVT och Expressen, analyseras utifrån en kritisk diskursanalys för att belysa potentiella tendenser som tyder på en ojämnställd rapportering av mäns våld mot kvinnor. Utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv undersöker jag framställningen av mäns våld mot kvinnor och utifrån gestaltningsteorin belyser jag hur kraftfull en text kan vara. De teoretiska perspektiven, tillsammans med min utvalda tidigare forskning, visar på tendenser som tyder på en ojämställd framställning av mäns våld mot kvinnor i media.

Denna dokumentstudie fokuserar på mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Dokumentstudien har genomförts genom att analysera hur betänkandens syn på mäns våld mot kvinnor har påverkat förslagen i betänkandena, som har skrivits på uppdrag av regeringen under olika tidsperioder. Vidare analyseras vilka förändringar som har uppmärksammats mellan betänkandena. Studien har avgränsats till att utgå från betänkandens förslag gällande socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor. Betänkandena som har valts ut att analyseras är SOU 1995:60, SOU 2006:65 och SOU 2015:55. Studien har en kvalitativ ansats, och utgår från Bacchis teori om ‘what’s the problem represented to be”. Analysmetoden som används i studien är tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att betänkandena från år 1995 och år 2006 ser könsmaktsordningen som en central förklaringsmodell för mäns våld mot kvinnor, medan betänkandet från år 2015 ser den socio-ekologiska modellen som central förklaringsmodell för att förklara våldet. Det påvisas att förslagen som gavs i betänkandena från år 1995 och år 2006 inte i stor uträckning utgick från könsmaktsordningen, då de syftar till att endast förbättra skyddsnätet för kvinnor, och berörde därav inte jämställdhetsfrågan i någon större omfattning. Betänkandet från år 2015 gav dock förslag utifrån den socio-ekologiska modellen, där fokus låg framför allt på våldsförebyggande arbete och våldsutövande män. Denna dokumentstudie kan bidra med vidare forskning kring hur problemet om mäns våld mot kvinnor behandlas på statlig nivå.

Forskningen gällande mäns våld mot kvinnor har inte jämfört hur olika professionella utifrån sina olika yrkespositioner anser om gemensam vårdnad, där kvinnorna har blivit utsatta för sina mäns våld. Denna studie kommer att undersöka vad olika professionella, utifrån sina olika yrkespositioner, anser om fenomenet och därmed bidra med något nytt till forskningen. Begreppet mäns våld mot kvinnor innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, känslomässiga och verbala kränkningar samt alla handlingar vars syfte är att skada eller kontrollera kvinnan (Jalmert, 2003, s. 256).   Mäns våld mot kvinnor beror på många faktorer, men tillvägagångssättet som männen använder sig av för att bryta ner och ta kontrollen över kvinnorna följer ett systematiskt schema. Kvinnornas normaliseringsprocess till våldet som de utsätts för, resulterar i att de får det svårt att separera från de våldsamma männen (Beausang, 2003, s. 238). När de misshandlade kvinnorna slutligen lämnar relationen utsätter de sig ofta för stora risker i samband med uppbrottsprocessen och även under en lång tid efter separationen. Genom att kvinnorna ofta stannar kvar i de våldsamma relationerna eller går tillbaka till sina våldsamma män, medför det att de våldsutsatta kvinnorna inte uppnår brottsofferstatus i allmänhetens ögon (Lundgren et al., 2001, s. 17). Graden av brottsofferstatus kan ge stora konsekvenser i kommande vårdnadstvister och vårdnadsutredningar. Syftet med denna studie är att undersöka vad fem professionella anser på de misshandlade mödrarnas situation och hur den påverkas av gemensam vårdnad, där mödrarna har brutit upp från en destruktiv relation med barnets/barnens fäder. Nyckelinformanterna har noga valts ut efter sina mångåriga erfarenheter av arbete med misshandlade mödrar och problematiken med gemensam vårdnad. Resultatet av intervjustudien med de professionella tyder på att de flesta av de misshandlade mödrarna får en mycket allvarlig, psykiskt tung, ekonomiskt svår och oviss levnadssituation efter att de har lämnat de våldsamma fäderna till deras gemensamma barn. Ovissheten består dels av att mödrarna inte längre råder över sina liv, utan är utelämnade till myndighetspersoner i olika enheter och hur dessa ser på frågor som rör våld. Synen på och hanteringen av de misshandlade mödrarnas situation i de olika enheterna, kan verka avgörande i domsluten vid vårdnadstvister. Domstolarnas beslut i vårdnadstvisterna kan få långtgående konsekvenser för de misshandlade mödrarnas liv, med tanke på deras personliga säkerhet vid t.ex. hämtning och lämning av barnet/barnen. Men även rätten att fatta viktiga beslut utan att behöva samarbeta med barnens fäder påverkas beroende om domslutet blir gemensam vårdnad eller ej. Likaså påverkas mödrarnas ekonomi av hur domstolarna dömer i vårdnadstvister.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera vilka föreställningar om förövare som förekommer i medias artiklar om mäns våld mot kvinnor. Ett antal artiklar från Sveriges tre största kvälls- och dagstidningar har studerats och fokus har legat på hur män framställs som förövare, på vilket sätt kvinnor framställs som offer, men också på vilka eventuella förklaringar eller orsaker till våldet som finns i artiklarna. Som metod har diskursanalys använts och då främst Norman Faircloughs Kritiska diskursanalys. I analysarbetet har dock analysverktyg även från Diskursteori och Diskurspsykologi använts. Genusteorier utifrån bland annat R.W Connell har använts för att visa på den genusstruktur som finns i samhället. Även teorier kring media som normskapande har legat till grund för studien. I analysen av artiklarna framkommer bilden av den typiske våldtäktsmannen, föreställningen om det idealiska offret men också den stereotypa bilden av våldtäkt. Dessa stereotypa bilder eller myter får konsekvenser för både män och kvinnor i samhället. Det rör sig om hur kvinnor utifrån en förlegad syn på kvinnor och män, antas bära egen skuld för våldtäkter, hur kvinnor inte vågar anmäla våldtäkter som inte begåtts av den ”typiske våldtäktsmannen” och hur mäns våld mot kvinnor framförallt anses vara en kvinnofråga. Genom medias fokus på överfallsvåldtäkter hamnar också andra ”icke-typiska våldtäkter” i skymundan. I detta har media ett stort ansvar då de i sina framställningar av mäns våld mot kvinnor har ett val i vilka brott de rapporterar om och hur de beskriver de inblandade. I stort har detta betydelse för samhällets kamp mot mäns våld mot kvinnor och för jämställdheten mellan kvinnor och män.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera vilka föreställningar om förövare som förekommer i medias artiklar om mäns våld mot kvinnor. Ett antal artiklar från Sveriges tre största kvälls- och dagstidningar har studerats och fokus har legat på hur män framställs som förövare, på vilket sätt kvinnor framställs som offer, men också på vilka eventuella förklaringar eller orsaker till våldet som finns i artiklarna. Som metod har diskursanalys använts och då främst Norman Faircloughs Kritiska diskursanalys. I analysarbetet har dock analysverktyg även från Diskursteori och Diskurspsykologi använts. Genusteorier utifrån bland annat R.W Connell har använts för att visa på den genusstruktur som finns i samhället. Även teorier kring media som normskapande har legat till grund för studien. I analysen av artiklarna framkommer bilden av den typiske våldtäktsmannen, föreställningen om det idealiska offret men också den stereotypa bilden av våldtäkt. Dessa stereotypa bilder eller myter får konsekvenser för både män och kvinnor i samhället. Det rör sig om hur kvinnor utifrån en förlegad syn på kvinnor och män, antas bära egen skuld för våldtäkter, hur kvinnor inte vågar anmäla våldtäkter som inte begåtts av den ”typiske våldtäktsmannen” och hur mäns våld mot kvinnor framförallt anses vara en kvinnofråga. Genom medias fokus på överfallsvåldtäkter hamnar också andra ”icke-typiska våldtäkter” i skymundan. I detta har media ett stort ansvar då de i sina framställningar av mäns våld mot kvinnor har ett val i vilka brott de rapporterar om och hur de beskriver de inblandade. I stort har detta betydelse för samhällets kamp mot mäns våld mot kvinnor och för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Syftet med uppsatsen är att genom textanalys av självbiografier skrivna av kvinnor som utsatts för våld i en nära relation, undersöka vilka orsakerna är till att de stannar kvar i förhållandet. För ökad förståelse används följande teorier: Normaliseringsprocessen utifrån det strukturella/könskulturella perspektivet, våldets neutralisering utifrån det socialpsykologiska perspektivet, teori om totala institutioner samt identitet. Valet av metod föll på det kvalitativa eftersom det är genom förståelse av kvinnornas subjektiva upplevelser vi kan få förståelse för deras upplevelser. Analysprocessen genomfördes enligt den narrativa struktureringen. I den tidigare forskningen presenteras våldet ur olika perspektiv för en bättre bild av hur forskningsläget ser ut idag. Analysen är uppdelad på två teman. Den första visar hur kvinnorna använder sig av olika anpassningsstrategier för att hantera våldet. Det andra temat ger förståelse för kvinnornas känslor och upplevelser. Resultatet visar att kvinnor i början bryts ned av psykiskt våld och efter kommer det en tid, då det förvandlas till fysiskt våld. För att ta itu med våldet anpassar sig till kvinnorna genom olika strategier som kännetecknasav känslor som skuld, skam och maktlöshet.

The aim of this study was to examine and compare two municipalities’ approaches to deal with men’s violence as a social problem. Further the aim was to analyze social workers’ opinions about interventions for men who practice violence in heterosexual relationships. The study has got a qualitative approach and we did a subjective selection where we chose to apply semi-structured interviews with social workers who work with domestic violence. These interviews were exercised in two different sized municipalities, because we aimed to get information if the work with violent perpetrators differs in the larger and the smaller municipality. We chose to perform three interviews in the larger municipality and two in the smaller. More specifically the aim of the study was to examine what kind of interventions and work methods that were characterized for the organizations and how the preventive work with men’s violence against women were performed in the municipalities. Further we wanted to compare the social workers’ opinions about the interventions for men who practice violence against women. We have adopted a new institutional perspective as a theoretical basis for our analysis. We found in the study that the big difference between the municipalities and their work with violent perpetrators was that the larger municipality had an underlying organization apart from the social service that performed the work. In the smaller municipality the work was integrated with other work tasks on the social service office. Similarities in the municipalities were that the social service offered individual treatment to the perpetrators and they were inspired by ATV: s way of manage violence. Both municipalities aimed to work preventively spreading knowledge in order to make men’s violence visible.