Men's violence against women has been a social problem which, through generations, has received various representations in politics. The problems have been defined on the basis of a male norm, which only provides measures for women to increase their gender equality, security and protection. How has this influenced the problematization of violence in society, but above all, how can the formulation of the representation of the problem affect the visibility of underlying causes of violence's reproduction? What perspectives are invisible in the context of other perspectives that may dominate the discourse of violence against women? Maria Wendt Höjer (2002) has studied in her thesis "Rädslans politik" how the violence has been problematized in politics from the 1900s and beyond, and this paper will do an analysis of political document that was produced 2014-2017. With a qualitative content analysis examined committee directives based on what is visualized in the documents and then analyzed with Carol Bacchis (2009) "What is the problem represented to be?"-approach to see what is invisible when it comes to the ruling politicians performance about the cause of men's violence against women. The directives differ because one directive is asking for a national strategy and the other is for a more focused action-policy assignment but can be compared when dealing with the same subject. The comparison, however, shows some dissimilar results in terms of assumptions and what is visible and invisible in the problematization of men's violence against women. The results shows that the ideological starting points for achieving gender equality goals need to be synchronized to get a good problematization about the underlying causes of violence.

Studiens syfte är att undersöka vilka stödinsatser socialtjänstens verksamheter har att erbjuda våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Undersökningen av stödinsatser har genomförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fyra socialarbetare bidrog med information om socialtjänstens organisering i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Resultatet visar att våldsutsatta kvinnors behov varierar från ärende till ärende. Stödinsatser som kan erbjudas är uppdelade i tre kategorier, boende, ekonomiskt/praktiskt stöd och samtalsstöd. Socialarbetare beskriver begränsningar i att kunna möta essentiella behov till följd av bostadsbristen, samt att brist på insatser kan leda till att de utför uppgifter som inte ingår i deras formella arbetsuppgifter. Slutsatsen är att socialtjänsten stödjer och främjar våldsutsatta kvinnor med de insatser som finns, men att insatserna kan utökas och eventuellt förbättras. / <p>2018-06-05</p>

I Sverige utförs en stor del av arbetet med våldsutsatta kvinnor av personer som arbetar på olika kvinnojourer. Detta arbete innefattar främst att tillhandahålla stödjande samtal till de våldsutsatta kvinnorna, som ofta kan lida av posttraumatiskt stressyndrom till följd av våldet. Dessa stödsamtal beskrivs i tidigare forskning som påfrestande för de personer som arbetar inom kvinnojouren. Stödsamtal med våldsutsatta kvinnor som lider av posttraumatiskt stressyndrom kan leda till upplevelser av sekundär traumatisering hos den som tar del av kvinnans traumatiska berättelser. Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som arbetar inom kvinnojourer upplever de mentala påfrestningar som arbetet med våldsutsatta kvinnor kan medföra samt hur dessa påfrestningar kan förstås och hanteras. Materialet till denna studie har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som arbetar inom olika kvinnojourer. Materialet har därefter analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. De flesta av intervjupersonerna berättade att de upplevt mentala påfrestningar som till exempel ilska, trötthet, frustration, vanmakt och nedstämdhet till följd av arbetet. Begreppet sekundär traumatisering var relativt okänt för de flesta av respondenterna. Många av dem kunde inte heller säga sig upplevt symtom av sekundär traumatisering till följd av arbetet. Handledning samt stöd från kollegor var viktiga komponenter gällande hanteringen av dessa påfrestningar. Ytterligare ett resultat som framkom var intervjupersonernas inställning till arbetsrollen där respondenterna delade med sig av olika föreställningar om vad arbetsrollen innebär. Av resultatet framgår således att det finns tendenser av mentala påfrestningar som i vissa fall kan förklaras med hjälp av sekundär traumatisering. Olika copingstrategier används för att hantera de påfrestningar som arbetet medför. Arbetsrollen är komplex då den bygger på en historia av en stark ideologisk övertygelse som har sin inverkan på förhållningssättet mellan empati och distans i mötet med den våldsutsatta kvinnan.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt hälsoproblem och bryter mot kvinnors mänskliga rättigheter. Syftet med denna studie är att undersöka jourkvinnors erfarenheter kring förhindrande respektive underlättande faktorer som våldsutsatta kvinnor upplever i uppbrottsprocessen samt hur samhället kan motverka våldets uppkomst. Uppsatsen är en kvalitativ studie och utgår från semistrukturerade intervjuer med tre jourkvinnor från olika kvinnojourer. Undersökningens resultat visar på att jourkvinnorna lättare identifierar förhindrande faktorer än underlättande samt att vissa faktorer kan både agera förhindrande eller underlättande, beroende på kontext. Utsatta kvinnor normaliserar våldet via en normaliseringsprocess, vilket innebär en anpassning till mannens våldsutövande. Informanter betonar att våldsutsatta kvinnor är rädda för ett ökat våldsutövande vid uppbrottet. Vidare är husdjur, känslan av hopplöshet, skam inför omgivningen och tidigare erfarenheter av våld förhindrande faktorer i uppbrottsprocessen. Individuella variabler hos de utsatta kvinnorna som ömma affekter till mannen, språksvårigheter och hedersförtryck är viktiga att beakta, då de enskilt kan agera som förhindrande faktorer. Underlättande faktorer erfars komma från jourkvinnors praktiska och psykiska stöd. Ekonomi, bostad, barn och kvinnans sociala nätverk är faktorer som kan verka positivt eller negativt i kvinnors uppbrottsprocess beroende på kontext. Samtliga informanter resonerar att mäns våld mot kvinnor i nära relationer grundar sig i de patriarkala strukturer som råder. Problematiken bör uppmärksammas på individuell, grupp och strukturell nivå i samhället, vilket innefattar skola, media och olika samhällsinstanser. / <p>2018-01-19</p>

Att förebygga mäns våld mot äldre kvinnor har under senare år blivit mer aktuellt. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma inom äldreomsorg upplever sitt handlingsutrymme samt vilken kunskap som finns inom äldreomsorg kring mäns våld mot äldre kvinnor och andra jämställdhetsfrågor. Då studien har en kvalitativ ansats har det empiriska materialet samlats in under fem semistrukturerade intervjuer. Insamlade data har transkriberats för att sedan analyseras genom tematisk analys. Resultatet visar på att yrkesverksamma inom äldreomsorgen inte gör någon djupare reflektion över jämställdhet i äldres relationer utan hänvisar till traditionella könsroller. Resultatet visar även att kunskap om mäns våld mot kvinnor och handlingsförfarande kring detta är bristfällig, då det av respondenterna upplevs finnas en avsaknad av handlingsplaner och information. Slutsatsen är att mer kunskap och utbildning behövs inom ämnet, samt att chefer har ett ansvar för att personalen har rätt verktyg för att hantera våldsförekomster. / <p>2018-01-19</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma inom kvinnojour och socialtjänst för våldsutsatta kvinnor arbetar med mäns våld mot kvinnor i nära relationer och hur de förstår och förklarar våldet. För att kunna belysa problematiken undersökte vi även verksammas arbetsformer med fokus på mäns våld mot kvinnor i nära relationer samt vilka insatser och åtgärder de har att erbjuda till våldsutsatta kvinnor. Vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer i studien med verksamma inom kvinnojourer och socialtjänst.I studien användes följande förklaringsmodeller: könsmaktsperspektiv, individinriktat perspektiv, vanmaktsperspektiv, socialpsykologiskt perspektiv och feministiskt perspektiv. Resultatet visar att verksamma inom kvinnojour och socialtjänst hade ungefär liknande syn kring förståelsen och förklaringar till mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Resultatet visar att verksamma angav olika förklaringar till våldet. Utifrån informanternas resonemang kunde vi inte se att förklaringsmodellerna gav konsekvenser till vilka stöd och insatser som erbjuds utan att detta berodde på andra faktorer. Det framkom i resultatet att verksamma inom socialtjänst och en verksam inom kvinnojouren använde sig av ett bedömningsinstrument som kallas för Freda, för att kunna identifiera våldet och hotbilden hos den våldsutsatta kvinnan. Detta för att sedan försöka hitta passande åtgärder och insatser till kvinnan. I vårt resultat fann vi att Fredabedömningsmodellen inte var tillräcklig för en bedömning. Vidare bör verksammaundvika att göra en bedömning utifrån tidigare erfarenheter samt uppfattningar om vad som kan vara bäst för den våldsutsatta kvinnan, eftersom det kan påverka vilka insatser kvinnan är i behov av. / The purpose of this study has been to evaluate how women’s shelter and social work services in men's violence against women in intimate relationship work for the woman and how they understand and explain violence. In order to highlight the problem, we also investigated the working methods of the workplace focusing on men's violence against women in intimate relationship, and efforts and support they have to offer to women who had been victims of violence. This study is based on semi-structured interviews in order to achieve the purpose of the study. The study used the following explanatory models: gender perspective, individual perspective, impotence perspective, social psychological perspective and feminist perspective. The results show that women’s shelter and social services had a similar view of the understanding and explanation of men's violence against women in intimate relationship. The result shows that the operative indicated different explanations of the violence. Based on the reasoning of the informants, we could not see that the explanatory models gave consequences to the support and efforts offered because this was causes by other factors. It was found in the result that social services and a women's shelter were using a Freda-assessment tool in order to identify what the victim of violence has been exposed to, and then try to find suitable measures and efforts to the woman. Based on our results, it was fundamental not to use Freda-assessment and the operatives experience and perceptions of what might be best for the woman who is victim of violence, as it may affect what efforts the woman needs.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett utbrett problem i världen och även iSverige. Trots detta är det i Sverige idag till största del Kriminalvården somerbjuder behandling till dessa män på ett kunskapsbaserat och tydligt teoretisktunderbyggt sätt. Dock upplever männen en hög återfallsrisk efter avslutat programoch behöver därav vidare hjälp efter frigivning. Syftet med denna studie är därföratt undersöka forskningsläget gällande behandlingsmetoder för män som utövarvåld mot kvinnor i nära relation. Resultaten av studien ska även bidra med förslagoch riktlinjer gällande behandlingsmetoder som skulle kunna implementeras i ensvensk kontext för att reducera återfallsrisken för män som utövar våld motkvinnor i nära relation. Metoden som används för att besvara syftet är ensystematisk litteraturstudie. Resultaten visar att forskningsläget inom ämnet ärväldigt begränsat i form av få utvärderade behandlingsmetoder framförallt iSverige men även internationellt. De flesta behandlingsprogram som undersöktsvisar på reducerade återfall kort tid efter avslutat program men att återfallen ökarmed tiden. Slutsatserna som dras av detta är att fler studier behöver genomförasför att undersöka behandlingsprogrammens effektivitet i form av återfall, särskilten längre tid efter avslutad behandling. Angående förslag och riktlinjer förbehandlingsmetoder i Sverige kan det vara positivt att implementerabehandlingsmetoder i form av psykologiska behandlingsprogram eller parterapi igrupp. Behandlingsmetoder i Sverige skulle även kunna hämta inspiration från ettIsraeliskt behandlingsprogram, House of Hope. / Mens’ violence against women in intimate partner relationships is a widespreadproblem in the world as well as in Sweden. Despite this, it is today in Swedenmostly Kriminalvården that offers treatment based on theories and research forthese men. However, these men still experience high levels of recidivism afterrelease. The purpose of this study is therefore to examine previous research ontreatment methods for men who have been violent towards a female intimatepartner. The study will also contribute with suggestions and guidelines ontreatment methods which can be applied to a Swedish context. The method usedin this study is a systematic literature review. The results show that the researchon the topic is very limited in terms of evaluated treatment methods especially inSweden but also internationally. Most of the investigated rehabilitation methodsshow a low risk for relapse shortly after completed treatment but that therecidivism rates increase over time. The conclusions drawn from this is that morestudies need to investigate the effectiveness of different treatment methods interms of relapse, especially a longer time after completed treatment. Concerningguidelines for rehabilitation methods in Sweden, it may be positive to implementtreatment methods such as psychological treatment programs and multi-coupletherapy. Rehabilitation methods in Sweden could also get inspiration from anIsraeli prison rehabilitation program, House of Hope.

Forskning har visat att det tycks finnas en diskrepans i samhället mellan hjälp som våldsutsatta kvinnor behöver och vad som erbjuds. Genom att utföra en diskursanalys på hemsidan till Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, bidrar jag förhoppningsvis med ett par nya perspektiv till vad denna diskrepans skulle kunna bero på. Roks är en av de viktiga arenorna som kan antas bidra till hur diskursen om mäns våld mot kvinnor i nära relationer förs och hur det sociala arbetets stöd och hjälp bedrivs. Resultaten analyseras utifrån socialkonstruktivism, diskursteori och normaliseringsprocessen. Metoden som används för att studera diskursen är Faircloughs kritiska diskursanalys enligt den tredimensionella modellen, med hjälp av hans analysverktyg transitivitet och modalitet. Diskursen kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer som framträder i min analys kan till viss del ifrågasättas utifrån forskning och teori, alternativt förstås utifrån forskning och teorin beroende på vilket Roks tilltänkta syfte med diskursen är. Analysen visar hur Roks beskriver mäns våld mot kvinnor i nära relationer. De mest framträdande dragen är att mannen beskrivs som förövaren, att kvinnan beskrivs som offret och gällande själva relationen läggs fokus på det fysiska våldet. Roks mål beskrivs vara att få våldsutsatta kvinnor att lämna männen, att få männen i fråga att sona sina straff samt att driva politisk opinion. De två grammatiska elementen transitivitet och modalitet kan tolkas påvisa att Roks ställer sig bakom den strukturella förklaringen till mäns våld mot kvinnor i nära relationer; könsmaktsordningen, och att Roks önskar främja sin auktoritet och professionella identitet. Resultatet visar att det inte är säkert att den diskursen som råder idag kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer, via Roks, enbart är till gagn för de våldsutsatta kvinnorna.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en kränkning mot mänskliga rättigheter och är ett allvarligt och stigande samhällsproblem. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid kommer så många som var femte kvinna någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en parrelation. Trots ökade anmälningar är mörkertalet stort. Våldsövergreppen orsakar allvarliga konsekvenser för kvinnorna och deras vardag präglas av kränkningar och förtryck. Kvinnorna löper en högre risk att utveckla både fysiska och psykiska sjukdomar till följd av det våld de utsätts för. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats, baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som levt i en våldsutsatt parrelation. Analysen genomfördes enligt Danielsons manifesta innehållsanalys. Resultat: I resultatet presenteras fyra kategorier: Förnekelse, rädsla, skuld och hopp. Kategorierna delades sedan i sin tur in i nio underkategorier. Slutsats: Studiens resultat visar att kvinnor som lever i en våldsutsatt parrelation upplever ett omfattande lidande och våldet orsakar flertalet konsekvenser för kvinnornas hälsa och liv. Kvinnorna blir nedbrutna, lever ett isolerat och ensamt liv. De upplever skam som hindrar dem från att berätta om sin situation. När kvinnorna söker vård, söker de ofta för differentialdiagnoser och inte för våldet i sig. Sjuksköterskor har idag en bristfällig kunskap om kvinnorna och behöver därför utveckla kunskapen kring kvinnorna, hur de upptäcks och vilken individualiserad vård och omsorg de behöver.