<p>Human rights and solidarity, as well as moral and legal responsibilities to protect people in need of refuge, seem to be principles of secondary importance within international migratory policies today. Instead, the predominant view seems to focus more and more on the protection of territorial borders, the welfare state and national identity. This international change in discourse can also be seen in the political trends of individual states. There are reasons to believe that this is a development that is also perceptible in the political rhetoric that is used in parliamentary debates, which constitute the main focus of this thesis. The aim of this study has therefore been to increase the understanding of this change in migratory policies by analyzing Swedish parliamentary debates between 1975 and 2002, using a theoretical framework focused on two different perspectives on security: First, the Copenhagen School and securitization of migration, and second, human security and human rights. The method consists of an interpretative and reflective method, together with a critical discourse analysis approach. The main results of the thesis show a possibility to distinguish four sets of discourses with close ties to the contemporary societal context during this period of almost three decades. However, the main arguments for such a change in discourse are first, that although the migration policies have developed in a more restrictive way since the 1980’s, the arguments and rhetoric in parliamentary debates have not changed much even though the tendencies are harder tones simultaneously with such restrictions. Second, in spite of this similarity, there have been people in parliament who have raised their voices and protested during this period when, in their view, the politics has moved outside of the ordinary framework. Finally, this thesis argues that it is possible to place the two debating sides in what could be named the security/rights- nexus, depending on each side’s point of departure according to the security framework of this thesis.</p>

It is a human right to be treated equally and fairly no matter whom you are, what you like or where you are from. The United Nations addressed the important aspects of equally treatment in their declaration of the human rights. It is each conventions state’s responsibility to fulfil all the rights in the declaration. This study focuses on three Swedish county administrative organizational works with the human rights from their annual reports from 2014. The purpose of this study was to clarify each county administrative work with the human rights from an implementation perspective, and educe improvement potentials. The method which is used in this essay is a comparative study of the three organizations with a text analysis of their annual reports and a national report. This means that they initially were analysed separately and then compared in the end of the analysis. Factors such as the integration of the human rights and methods are of great importance in the presentation of each county administrative work. It is the government who is ultimately responsible for the human rights and that they are observed and worked with. To facilitate the work on a regional basis, the government have delegated the responsibility to the county administrative. Their main task is to ensure that the human rights-perspective is anchored in the organisation and that they work with the rights externally as well. The analysis compared the county administrative for what they have accomplished during the year, regardless of their geographical size and population. The results show that there are several steps left for the county administrative to use in their future work with the implementation of the human rights.

Denna studie bygger på en kritisk hermeneutisk kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats. Genom att applicera Nancy Frasers rättviseteori som behandlar frågan om hur rättvisa ska kunna uppnås i en globaliserad värld har EU:s rörlighetsdirektiv, likabehandlingsprincip, svensk lag samt rapporter om EU-medborgares situation i Sverige analyserats för att undersöka EU-medborgares möjlighet till jämlikt deltagande i en svensk kontext. Resultatet visar att det görs en distinktion mellan aktiva och icke-aktiva EU-medborgare och för att räknas som rättvisesubjekt för att omfattas av de rättigheter som manifesteras i rörlighetsdirektivet och svensk lag krävs en ekonomiskt resursstark EU- medborgare. Vidare visar resultatet hur icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar utanför det svenska samhället och deras vistelse här är villkorad på det sätt att de exempelvis krävs inneha tillräckliga egna ekonomiska resurser eller rimlig chans till arbete för att omfattas av det svenska välfärdssystemet. Detta gör att icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar i en situation där de utestängs från viktiga sociala arenor i samhället till följd av att de saknar arbete, bostad och ekonomiska resurser samt möjligheten att hävda sina rättigheter och få dessa tillgodosedda. Konsekvensen av detta blir att de hindras från möjligheten till jämlikt deltagande i det samhälle de befinner sig i. Resultatet visar också att avsaknaden av både kunskap och tillgång till resurser försvårar det sociala arbetets genomförande när det kommer till gruppen utsatta EU-medborgare.

After decades of repression and segregation South Africa managed to break free from the Apartheid era. The year was 1994 when democracy started to prevail in South Africa. That year a truth commission was created in the country to deal with the human rights violations of apartheid. This thesis will analyze the truth commission’s management through three perspectives. These perspectives are the Truth Commission’s, a report by Amnesty International and Human Rights Watch and lastly a theory by Samuel Huntington. The analysis is designed as a case study of the truth commission’s work. This thesis describes the commissions work and the challenges that followed. The purpose of the thesis is to describe and analyze some of the different approaches on South Africa’s process of reconciliation. This has been done to see if there is parallels or possible contradictions between the perspectives and to highlight challenges. The result shows that the perspectives do have split opinions about the commissions work. The Truth Commission aims to bring the country forward in a fast pace, while Amnesty International and Human Rights Watch stands more critical on how the commission chooses to go about. Clear parallels are also shown between Huntingtons theory and the reality of South Africa’s Truth and Reconciliation Commission.

No description available.

Under 1990-talet började en påtaglig decentralisering i den offentliga sektorn i Sverige. Detta har i sin tur lett till en fragmenterad statsmodell inspirerad av olika typer av New Public Managementmodeller. En av dessa modeller, under namnet Lean, har varit en vägledande inspirationsmodell för olika kommuner runt om i landet. Metoden är ursprungligen från Japan och är även känt som The Toyota Production System. Lean metoden har visat sig vara effektiv inom bilindustrin då den går ut på att driva ett resurssnålt företagande. Tankesättet har spridit sig över hela världen och en av de grundläggande principerna inom metoden går ut på nöjda kunder och kundtillfredsställelse. Sedan år 2009 har Södertälje kommun infört Lean metoden som verksamhetsstrategi för att utveckla organisationer och enheter i kommunen. Landstingen har också kommit att inspireras av Lean metoden. År 2010 började Södertälje sjukhus ett omfattande förändringsarbete och valet blev att implementera "Lean for Life" för att öka effektiviteten och patienttillfredsställelse. Syftet med föreliggande utvärdering är att belysa Lean metoden ur ett mänskliga rättigheter- perspektiv och se på hur äldre patienter med invandrarbakgrund, vilka kommit i kontakt med Södertälje sjukhus och vården, upplever välfärdstjänsterna fungera. Vidare analyseras ifall de uppmärksammat några skillnader beträffande effektivitet och kvalitét. Perspektiv på Leanarbetet presenteras utifrån olika medarbetare som arbetar med Lean. Utgångspunkten har därmed varit att utifrån aktörsmodellen utföra djupintervjuer av kvalitativ karaktär med sju informanter. Med detta har det tydliggjorts hur de olika aktörerna upplever sitt arbete med Lean metoden och hur patienterna upplever sjukvården fungera i Södertälje kommun.

The proponents for conscience wants to get a clause that will allow the health professionals to due. scruples waive certain duties. Swedens decision makers has despite pressure from the Christian De-mocrats and the Sweden Democrats decided not to implement freedom of conscience in health care. The purpose of this paper is to investigate whether Sweden has the obligation to provide for freedom of conscience in health care. Furthermore, it must be examined, whose rights according to the law will go first, health professionals right to freedom of conscience or the patient right to equal treat-ment. What reasons did Sweden assigned to why the conscience of health and medical care not are introduced? If conscience would be introduced in health care, witch impact would it bring for the patient safety and the employer's supervision right? To answer these questions, I have used the right-dogmatic, rightsociological method and document analysis. Sweden has no obligations to the Council of Europe or the UN to impose conscience in health care. That because the statutes says that the right to freedom of conscience may be restricted in the benefit of health and other persons rights and freedoms. Sweden should comply with Resolution 1763 if they chooses to introduce a conscience clause. The reasons that go beyond why Sweden not have any ob-ligations to introduce freedom of conscience in health care is, that all patients should have the right to equal treatment and that the health professionals would lose their status if they would waive the educational elements. That could lead to patients that no longer can be sure to be processed by staff who hold full knowledge. The last reason cited is that the employer's labor management rights would suffer. Health Services Act (1982: 763) regulates that all patients should be eligible equivalent care, where patients should be involved in the decisions about their own care. Everyone should have the right to health care regardless, of who you are, where you live, what religion or sexual orientation you have. Since 1995, freedom of conscience is regulated in the Act (1994: 1219) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, of Article 9. This means that the Swedish population has the freedom to follow their religious or moral conviction and with that due object to things that not are consistent with one's conscience. Finally, we can see that health professionals have the right to freedom of conscience but not in therir professionally. / Samvetsförespråkarna vill få till en klausul som möjliggör för vårdpersonal att pga. samvetsbetänk-ligheter avstå vissa arbetsmoment. Sveriges beslutsfattare har trots påtryckningar från Kristdemokra-terna och Sverigedemokraterna valt att inte införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida Sverige har som skyldighet att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Vems rättigheter ska enligt lagen väga tyngst, vårdpersonalens rätt till sam-vetsfrihet eller patienternas rätt till likvärdig vård. Vidare ska det utredas vilka skäl Sverige anför till varför samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården inte införs? Om samvetsfrihet skulle införas inom vården, hur skulle det påverkan patientsäkerheten och arbetsgivarens arbetsledningsrätt? För att kunna svara på dessa frågor har jag använt mig av rättsdogmatisk och rättsociologisk metod samt dokument analys. Sverige har inga skyldigheter gentemot Europarådet eller FN att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården eftersom det i stadgarna står att rätten till samvetsfrihet får underkastas om den in-skränker på hälsa och andra personers fri- och rättigheter. Däremot bör Sverige följa resolution 1763 om Sverige väljer att införa en samvetsklausul. De skäl som anförs utöver att Sverige inte har några skyldigheter att införa samvetsfrihet inom vården är, att alla patienter ska ha rätt till likvärdig vård, att vårdpersonalens yrkesroll skulle förlora sin status om de skulle frångå utbildningsmoment. Detta skulle kunna leda till att patienterna inte längre kan vara säkra på att bli behandlade av personal som innehar fullständiga kunskaper. Det sista skälet som anförs är att arbetsgivarens arbetsledningsrätt skulle bli lidande. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) reglerar att alla patienten ska vara berätti-gade likvärdig vård, där patienten ska få medverka i besluten kring den egna vården. Alla ska ha rätt till vård oberoende av vem du är, vart du bor, vilken religion eller sexuell läggning du har. Sedan 1995 regleras samvetsfrihet i lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheternas artikel 9. Det innebär att svenska be-folkningen har friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse och med den som grund invända mot sådant som inte stämmer överens med ens samvete. Avslutningsvis går det att konsta-tera att vårdpersonal har rätt till samvetsfrihet men inte i sin yrkesroll.

I Sverige har personer som saknar tillstånd att vistas i landet, så kallade papperslösa, sedan den 1 juli 2013 laglig rätt till både skolgång och viss sjukvård. Men att som papperslös få tillgång till skydd undan våld förefaller däremot svårt. Detta slår särskilt hårt mot papperslösa kvinnor, som till följd av sitt kön, juridiska status och som invandrare löper särskilt hög risk att utsättas för olika former av våldsbrott.  Syftet med den här studien är därför att undersöka huruvida Svenska staten både utifrån internationella åtaganden och nationell lagstiftning kan anses ålagd att även tillhandahålla skydd för våldsutsatta papperslösa kvinnor. Parallellt ämnar studien undersöka lagens tillämpning och hur kvinnornas möjlighet till skydd ser ut i praktiken. En geografisk avgränsning har gjorts till Stockholm, Göteborg och Malmö samt till att främst studera möjlighet att tillgå skyddat boende. Studien antar ett genusrättsvetenskapligt perspektiv och undersökningens genomförande omfattar en rättsutredning, litteraturöversikt samt åtskilliga intervjuer med bland annat anställda på kvinnojourer och socialkontor. Vad som framkommit är att det rimligen kan hävdas att det föreligger ett ansvar för Svenska staten och landets kommuner att även skydda våldsutsatta papperslösa kvinnor. Detta genom att stödja sig på landets internationella åtaganden men också nationella jämställdspolitiska mål samt socialtjänstlagen med socialstyrelsens tillhörande riktlinjer. Samtidigt visar studien hur hanteringen av fall med våldsutsatta papperslösa kvinnor både skiljer sig mellan och inom kommuner och att ideella kvinnojourer till följd av saknad statlig finansiering har svårt att placera papperslösa på sina skyddade boenden. Kvinnojourernas osäkra finansiering leder också till att fler jourer endast tar emot ”säkra” placeringar, förmedlade och finansierade av kommunens socialtjänst. Detta innebär att våldsutsatta papperslösa kvinnor får det än svårare att tillgå skydd då de av rädsla för utvisning undviker kontakt med myndigheter.

This essay aims to illustrate how a country like Sweden, that seems to be driven by humanism, can potentially act in a way that is completely different to their humanitarian image. This is illustrated by exploring the problematic features of the migration process Eritreans face in Sweden today, that requires them to seek out Eritrean embassies in order to obtain identity documents. This has been accomplished through a text analysis of the international regulations that are being violated in the Eritrean case. The result has then been analyzed and explained with the help of a framework based on Gidden’s structuration theory. The research shows that there has been a violation of human rights, the Refugee Convention as well as a UN resolution. The structuration theory explains this as a result of binding laws that constitute the structure of society, but the Swedish Migration Agency’s conduct in the Eritrean case also works as a form of reinforcement of the structure today. In other words, the structure is a prerequisite and a result of the agency’s action.

Gender related violence is a recognized problem in today’s society in the world and in Sweden. It is present in all cultures and in all types of societies. The issue has gained more attention in Sweden and in the world in the last decades, and through The Istanbul convention serious action has been taken to try to prevent and eliminate the problem. The purpose with this essay is to examine how Sweden, as a country that has signed and ratified the convention, is working preventive and legislative towards ensuring the human rights for women and towards eliminating gender related violence. The result shows that this is an important political question in Sweden, even before the ratification of The Istanbul convention actions had been taken trying to prevent the violence. After the convention Sweden has coordinated the measures taken against the problem. New government agencies have been established, only working with questions relating to the violence, and existing agencies have been given more responsibility to ensure that information and research will reach as many citizens as possible. The result also shows that Sweden’s government consider that the reason that the problem exists is the norms and the social structures in society. If these norms and structures are changed and equality between genders is obtained the problem with gender related violence will disappear and through that the human rights will not be violated.