Diss. Linköping : Univ., 2002.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur massmedia framställt socialtjänsten i en svensk kontext. Vi har valt att utgå från tre specifika fall – ”Fallet i Oskarshamn”, ”Fallet Louise” och ”Flickan bakom pansarglas” – för att ta reda på hur socialtjänsten framställts i massmedia under tidsperioden 2002–2017. Vi har inhämtat nyhetsartiklar som berör de tre fallen och analyserat dessa med stöd av Faircloughs kritiska diskursanalys och med socialkonstruktionismen som vägledande teoretisk utgångspunkt. Vad studien har visat är att merparten av rapporteringen kring socialtjänsten är negativ. I datamaterialet har vi kunnat identifiera totalt sex diskurser, varav fem av dessa var av negativ karaktär. De diskurser vi fann var: diskursen om socialtjänsten som förövare, diskursen om brister, kompetent och resonlig diskurs, diskursen om nonchalans, diskursen om den hotfulla socialtjänsten samt diskursen om misslyckande. Vi har funnit hur socialtjänsten har framställts negativt och diskursen om brister har varit återkommande i samtliga av de tre fallen.

Syftet med denna studie har varit att granska fiktiva karaktärers roll som förebilder för barn i förskoleåldern. Studien har utförts genom att intervjua aktiva förskollärare ute på ett antal olika förskolor. Studiens viktigaste resultat är att det finns ett behöva att granska och reflektera över hur man som pedagog ser på fiktiva karaktärer som förebilder i förskolan. En av anledningarna till detta som vi fann var för att studiens informanter hade mycket att säga om fiktiva förebilder, men när det gällde att definiera själva begreppet förebild så var det nästintill ingen som nämnde fiktiva karaktärer överhuvudtaget. Detta tyder på att många tänker på fiktiva karaktärer som potentiella förebilder, men de är inte alltid själva medvetna om dessa tankar. Den andra anledning till varför man bör granska sitt förhållningssätt till fiktiva förebilder är på grund av statusskillnaden. Informanterna lyfte många fördelar med fiktiva förebilder och hur de kunde användas i verksamheten, men i allmänhet så fanns det en överskridande åsikt om att verkliga förebilder var viktigare för barnen än fiktiva. Den tredje anledningen till behovet av granskning och reflektion är att media och populärkultur. Informanterna i denna studie ställde sig ytterst kritiska till fiktiva karaktärer från dessa källor, då de menade att dessa karaktärer sällan hade en pedagogisk baktanke och ofta uppmuntrade negativa beteenden hos barnen, så som exempelvis att vilja slåss. Studien fann dock att det viktigaste med sådana karaktärer är inte var de kommer från eller hur dåliga de egentligen är, utan hur man själv som pedagog använder dem. Därför är det återigen viktigt att granska sitt eget förhållningssätt och fundera över varför man är inställd som man är till fiktiva förebilder.

Denna studie är baserad på 40 artiklar från nyhetskällorna Aftonbladets och Dagens Nyheter, där vi undersöker vilka språkliga mönster som framträder. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken diskurs som blir mest framträdande om invandrare i svenska massmedier och vilka egenskaper tillskrivs invandrare i svenska massmedier. I studien har artiklarnas innehåll analyserats för att få en djupare förståelse för i vilka sammanhang som invandrare framställs i svenska nyhetstexter. Teorier om socialkonstruktionismen, gestaltningsteori, stereotyper och rasism fick verka som analytiskt perspektiv och teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar att invandrare mer ofta porträtteras negativt än positivt i svenska massmedier. Det sker också en kontinuerlig tillskrivning av egenskaper i form av stereotypa föreställningar. Dessa skildrar en bild av invandrare som utstötta, avvikande och kriminella. I   urvalsartiklarna kan vi se att det sker en tydlig differentiering mellan invandrare och svenskar, där de ställs i kontrast till en s.k. “svenskhet”. Resultatet visar också på en genomgående underliggande form av rasism som genomsyrar diskursen.

Föreliggande uppsats handlar om den svenska postmodernismen under 1980-talets senare hälft. I undersökningen analyseras debattinlägg och kritik i svensk dagspress där postmodernismen diskuteras. Syftet med uppsatsen är att belysa hur termen postmodernism konstruerades och brukades i svensk dagspress i den allmänna kulturella diskussionen.                       I undersökningens första del visar jag på hur den mediala diskussionen rörande postmodernism fungerar som en slags konstruerande process där den massmediala bilden av postmodernismen skapas. Kulturella aspekter av begreppet synliggörs där moderniseringsprocesser och teknologiska framsteg blir viktiga för att förstå vilken roll postmodernismen fick i sin samtid. Jag visar hur postmodernismen diskuterades utifrån två skikt, det rörde sig inte enbart som en estetisk kategori utan även om en kulturell förändringsprocess. I den andra delen konkretiseras och kontextualiseras den första delen genom en analys rörande den postmoderna konstdebatten där de kulturella aspekterna av begreppet blir tydligare. Jag argumenterar för att de två skikten av postmodernismen är sammankopplade på en implicit grund, där de kulturella aspekterna av begreppet konstrueras i relation till de estetiska diskussionerna. Jag lanserar därför två begrepp för att åskådliggöra begreppets två skikt, den estetiska postmodernismen och den kulturella postmodernismen. Skikten fungerar som ett åskådliggörande verktyg för att visa på hur begreppets användning bör tolkas som något större än enbart en benämning för ett estetiskt uttryck.

Syftet med detta arbete är att genomföra en kritisk diskursanalys av 25 stycken tidningsartiklar för att studera hur skjutningarna i Malmö under år 2018 porträtterats i massmedia. Av centralt intresse är den mediala retoriken i diskurserna mot bakgrund av risker med medieeffekter kopplade till stämpling och moralpanik. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurs som teori, teorin om moralpanik och stämplingsteorin. Den metod vilken legat till grund för studiens genomförande utgörs av Norman Fairclough´s kritiska diskursanalys med hjälp av hans tredimensionella modell. Huvudsakligt fokus har legat vid analys av diskurs som text och i analysen har arbetets teori och tidigare forskning vävts in för att underbygga resultatet. Arbetets centrala slutsatser utgörs av att diskursordningen vilken förekommer i svensk massmedia både implicit och explicit bidrar till att reproducera stereotypa föreställningar om såväl utsatta områden som individer vilka härrör därur samt att den uppskruvade retoriken underbygger rädsla i samhället. / The aim of this study is to implement the method of critical discourse analysis when examining how the shootings in Malmö within the year of 2018 were portrayed by the mass media. Of central interest for the study is the rhetoric in the media discourse because of potential risks with media effects linked to labelling and moral panic. The theoretical framework of the study consists of discourse theory, the theory of moral panics and labelling theory. The method used as mentioned before consists of Norman Faircloughs critical discourse analysis. The main focus has been text analysis and while analyzing the articles relevant previous studies as well as relevant theoretical literature has been used to support the result. The main conclusions of the study consists of the realization that the discourse order within swedish mass media both implicitly and explicitly contributes to reproducing stereotypical images of both areas with low socioeconomic status as well as individuals residing there. Another conclusion is that the dramatic rhetoric substantiates fear of victimization within the society.

Denna undersökning genomfördes genom en diskursanalytisk ansats för att ta reda på hur andra generationens invandrare framställs i svensk massmedia. Vi utgick från ordet subjektposition, då vi var intresserade av vilken roll/identitet andra generationens invandrare tilldelas där. Ur resultatet kom även en maktaspekt av vem som får uttala sig kring andra generationens invandrare. Studien använde sig av 50 tidningsartiklar från både stora och små tidningar i Sverige. Artiklarna kom även från olika politiskt inriktade tidningar. Artiklarna tog alla upp något som kändes relevant i förhållande till andra generationens invandrare. Resultatet vi fick fram påvisar hur andra generationens invandrare tilldelas subjektpositioner som ”invandrare och icke svenskar”, ”den kriminella”, ”bidragstagare”, ”icke-kristna”, ”den missunnsamma” och ” den som får ta arbeten som andra inte vill ha”. De subjektpositioner som tilldelas andra generationens invandrare anammas många gånger av dem och blir till en självuppfyllande profetia. Då subjektpositionerna har en negativ klang, skapar detta uppfyllande ytterligare negativa kommentarer kring dem och riskerar att skapa en ond cirkel som blir svår att stoppa.

Mäns fåtalighet i förskolevärlden formuleras som ett problem utifrån olika diskurser. Manliga förskolepedagoger framställs på olika sätt att inneha särskilda betydelser, betydelser som skapar vissa förhållningssätt. I detta arbete betraktas massmedia som en viktig aktör i att sprida generella framställningar och förhållningssätt. Syftet med studien är att med en diskursanalytisk metod, förstå hur media förmedlar betydelser av manliga förskolepedagoger. Det finns forskning om män i förskolan och diskursanalytisk forskning på media ur genusperspektiv, men det saknas forskning på medias framställningar av manliga förskollärare i Sverige. Däremot har det gjorts diskursanalytisk forskning på den offentliga debatten om män i barnomsorgen i Danmark. Undersökningens källmaterialet består av ett antal tidningsartiklar ur de fyra största rikstäckande svenska dagspresstidningarna, mellan år 2005 och år 2010. Analysen visar att det cirkulerar sex olika diskurser i pressen. Fyra diskurser har ett gemensamt mål att skapa en bild av män i förskolan som oumbärliga och behövda, en diskurs påpekar att närvaron utgör en risk för könsrollscementering och en annan uppvisar manliga förskolepedagoger som potentiella pedofiler. I denna diskursiva kamp framträder främst två motstridiga betydelsebildningar, ”problemlösaren” och ”förövaren”. Diskursernas gemensamma drag är dock att en manlig förskole¬pedagog förstås som en representant för sitt kön och subjektpositioneras därmed på annat sätt än kvinnliga förskole¬pedagoger. Utifrån teorier om utsagors retorik kan undersökningen konstatera att fenomenet ”manlig förskole¬pedagog” inte har uppnått kulturell legitimitet. / The lack of men in child nursery is a phenomenon which is an explicit problem from several perspectives. Using discourse analysis, the purpose of this study is to understand how media mediate the significance of male preschool teachers. In this research, media is consider as an essential operator distributing public attitudes. Previous research, concerning men’s positions in child nursery has been made, and representation of gender in media has been focus for some discourse analysis, as well. But there is no previous study of the representations of male preschool teachers in the daily press in Sweden. In Denmark, though, the public debate about men in child nursery has been in focus for this kind of research. The source material of this study consists of a number of newspaper articles, published between the years of 2005 and 2010, from the four largest Swedish daily presses, which have nationwide coverage. This analysis shows six different discourses circulating within the daily press. Four discourses are united about creating an image of the male preschool teacher as needed and indispensable. One discourse indicates that the presence of men in preschool involves a considerable risk of maintaining traditional sex roles. Another discourse points out male preschool teachers as potential child molesters. The two conflicting forefront images of men in child nursery are: the troubleshooting man and the perpetrator. The implicit comprehension of male preschool teachers being representatives of their male sex is common to all six discourses. Men’s subjects positions therefore differ from female preschool teachers. With rhetorical theories, this study can confirm that the phenomenon of male preschool teachers has not achieved cultural legitimacy.