<p>Natten mellan den 5 och 6 oktober 2007 misshandlas Riccardo Campogiani så allvarligt i Stockholm att han senare avlider. Detta fall kom att få en enormt stor massmedial uppmärksamhet. Uppsatsens fokus ligger på hur denna rapportering om händelsen kom att gestaltas i Aftonbladet och i Expressen. Uppsatsen belyser hur tidningarna gestaltade och benämnde de inblandade aktörerna samt hur allmänhetens reaktioner på det inträffade kom att framställas. Fokus ligger även på vilka individer som fick komma till tals i den massmediala debatten. Den metodologiska utgångspunkten är diskursanalys där diskursteori använts som metod.</p>

<p>1992 höll FN ett toppmöte om miljö- och utvecklingsfrågor i Rio de Janeiro med representanter från länder världen över. Resultatet av mötet blev bland annat en internationell överenskommelse, Agenda 21, som behandlar barn och ungdomars roll i arbetet med miljö-och rättvisefrågor. Massmedier av olika slag är den huvudsakliga kanal genom vilken bilder av miljöproblemens art och förslag till lösningar förmedlas varför de massmedier som riktar sig till barn är viktiga för deras engagemang och förståelse då det gäller miljöfrågor. </p><p>Syftet med den här studien är att beskriva och analysera den bild av miljö och miljöfrågor som kommuniceras till barn och ungdomar genom att analysera miljödiskursen i tidskriften Kamratposten. Målet har varit att få en uppfattning om vilken samlad bild av miljö och miljöfrågor som denna miljödiskurs skapar och förmedlar till tidskriftens läsare. </p><p>Efter en analys av sammanlagt 77 artiklar under perioden 1993-2003 är mitt övergripande intryck att tidskriftens ambition är att förmedla en så hoppfull bild som möjligt av miljösituationen i Sverige och i världen, dock med fokus på Sverige. Kamratpostens miljödiskurs förmedlar oftast de miljöfrågor som tas upp i olika artiklar på ett reflekterande och nyanserat sätt. Fokus ligger på de individnära miljöfrågorna som kan ses som lättast att ta till sig och relatera till sitt vardagsliv och en tendens att undvika de mer svårdefinierade miljöfrågorna som exempelvis den om energianvändning och växthuseffekten är tydlig. </p><p>Detta kan å ena sidan ses som positivt för den hållbara utveckling som är målet med Agenda 21 att den bild som framställt är att det finns lösningar på miljöproblem och att det därför kan vara värt att engagera sig i att hitta dessa lösningar. Å andra sidan kan risken med att det är en allt för lättsam bild som förmedlas vara att det kan ge en känsla av att miljöproblemen inte behöver tas på allvar. Att förmedla frågorna på ett sätt som uppmuntrar till engagemang torde hur som helst vara ett sätt att få barn och ungdomar att vilja vara med i arbetet med att nå en hållbar utveckling.</p>

<p>Sedan andra världskriget har en rad tekniker utvecklats som drastiskt förändrat såväl människors omvärld och livsvillkor som det offentliga samtalet. Gentekniken utgör ett belysande exempel, inte minst genom tillämpningen inom livsmedelsproduktionen. Utvecklingen av den genförändrade maten har dock inte gått obemärkt förbi utan har kommit att bli ett kontroversiellt ämne, kanske ett av de mest framskjutande i den offentliga diskussionen på senare tid. I mitten av det offentliga samtalet kring ett ämne som på samma gång som det är tekniskt komplicerat och forskningsberoende berör oss alla i vår vardag befinner sig medierna. Då deras roll är så central är det av intresse att analysera och kritiskt granska just medias framställning av frågan och se denna som ett utsnitt av en större diskurs på området. </p><p>Det övergripande syftet med studien har därför varit att analysera och kritiskt granska hur frågan om den genförändrade maten framställs och kommuniceras i Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter (DN) i vår närtid, närmare bestämt från och med januari 2000 till och med april 2004. Intentionen har varit att på så vis synliggöra och problematisera den diskurs på området som DN medverkar till att producera och reproducera. Med utgångspunkt i diskursanalys som teori och metod har 57 artiklar publicerade i DN analyserats. </p><p>Genom analysen har det framkommit att frågan om den genförändrade maten i många avseenden kan ses som ett uttryck för det risksamhälle vi i dag lever i. Detta karaktäriseras bl a av att vi nu till skillnad från tidigare står inför risker, eller snarare faror, som är resultatet av mänskliga beslut och därmed kan ses som självförvållade. Produktionen av varor och värden går hand i hand med produktionen av risker. Eftersom vi uppenbarligen kan välja om vi vill producera denna nytta och dessa risker är det kanske inte så konstigt att det uppstår meningsskiljaktigheter kring hur vi skall handla. Detta är också vad som sker inom det studerade utsnittet av diskursen för genförändrad mat. Den bild som framträder i Dagens Nyheter är nämligen polariserad. Dessutom är förhållandet mellan olika aktörer och synsätt ojämlikt. Det är i huvudsak två perspektiv på genförändrad mat som diskursen formuleras kring och som ställs mot varandra: förhoppningar och hotbilder. Förhoppningarna, mestadels representerade av forskarna, ledarskribenterna och företagens språkrör, får i Dagens Nyheters framställning större plats än hotbilderna vilka i sin tur representeras av allmänheten, miljöorganisationerna och konsumentföreningarna. Medan de förra ofta får personifiera vetenskapen och förnuftet får de senare stå för de etiska ställningstagandena vilka stundtals mer eller mindre likställs med desinformation. Etik ställs med andra ord mot vetenskap och allmänhet mot forskare vilket aktualiserar för samhället grundläggande frågor om demokrati och teknokrati. Analysen har också visat att missuppfattningar lätt uppstår mellan aktörer på de olika sidorna om konfliktlinjen då dessa stundtals grundar sin argumentation på skilda värden utan att själva inse detta. Medan de som intar en mer restriktiv inställning till den genförändrade maten grundar sin pessimism på såväl osäkerhet och risk som på etiska värden tycks aktörerna som ser positivt på gentekniken endast uppfatta att motståndet beror på de eventuella riskerna gentekniken kan föra med sig och missar därmed helt den del av de negativt inställda aktörerna som grundar argumenten på etik. Missförstånd som detta bådar för att beslut kommer att bygga på felaktiga förutsättningar och att det därför också kan bli svårt att komma fram till en gemensam handlingsväg när det gäller frågan om den genförändrade maten. Det finns dock vissa starka gemensamma värden som står stadigt trots att det annars råder turbulens inom diskursens ramar. Det handlar om människans rätt till valfrihet, att det som är naturligt är gott samt vikten av tillit och genomskinlighet i en tillvaro som genom sin komplexitet blir alltmer oöverskådlig. </p>

<p>Sedan Sverige blev medlem i EU har det anordnats val till Europaparlamentet vid tre tillfällen. Valdeltagandet som redan 1995 var lågt har sedan minskat ännu mera. Ett lågt valdeltagande riskerar att undergräva Europaparlamentets legitimitet men också att underminera den representativa demokratin. Fyra orsaker till det låga valdeltagandet har lyfts fram som förklaringsvariabler i svensk forskning. Denna uppsats fokuserar på den fjärde, massmedias roll. </p><p>Syftet med studien är att undersöka i vilken mån dagspressen tar sitt demokratiska ansvar och studien försöker besvara två frågeställningar: I vilken utsträckning uppfyller dagspressen de krav som demokratiteorin ställer med avseende på dagspressens roll som informationsförmedlare, arena för politisk debatt och som självständig opinionsbildare vid valen till Europaparlamentet? Samt i vilken utsträckning har detta förändrats mellan de tre olika valperioderna och vad kan dessa förändringar bero på? Studien analyserar artiklar som nämner Europaparlamentet i text från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Norrländska socialdemokraten under 22 dagar innan valdagen samt valdagen vid samtliga tre valtillfällen. </p><p>Resultaten från studien visar att dagspressen tar sitt demokratiska ansvar. Mångfald i bevakningens karaktär och ämnen samt ett stort antal aktörer och en självständig dagspress uppfyller demokratiteorins krav. Det finns dock brister, framför allt på granskande och pedagogiska artiklar. Dagspressen uppvisar en oavbruten minskande trend i bevakningen från 1995 och framåt. Främst är det mindre artiklar som är skrivna av journalister och nyhetsbyråer som minskar. De är även informativa och refererande. Slutsatsen blir därmed att bevakning procentuellt har blivit mindre menmer kvalitativ, men om denna minskning beror på en mindre intensiv valrörelse eller minskat intresse från dagspressen kan tyvärr ej härledas från resultaten. </p><p>Ledarartiklar och debattartiklar uppvisar även de en minskande trend vilket torde betyda att dagspressen har blivit mindre intresserade av att väcka opinion i frågor gällande Europaparlamentsvalen, det finns dock undantag. </p><p>I övrigt har jag funnit trender som till exempel minskat användande av opinionsundersökningar, en alltmer positiv bild av Europaparlamentet och personvalets genomslag i dagspressen. Studien visar även hur komplex bilden av påverkan mellan dagspressens, politikernas och medborgarnas agenda egentligen är. Till sist visar studien att dagspressen systematiskt fokuserar på politiska partier och aktörer vars ideologiska inriktning är den samma som mediet ifråga, gällande både publicerandet av debattartiklar och i den vanliga rapporteringen. Trenden kvarstår om endast den objektiva delen av tidningen analyseras, vilket visar vikten av ett massmedialt landskap där olika ideologiska inriktningar existerar.</p>

<p>I början av december 2004 benämnde den då tämligen nya socialdemokratiska finansministern Pär Nuder 40-talisterna som ett köttberg. Uttalandet gjordes av Nuder på ett frukostmöte för några av marknadens aktörer. Om det inte var för att en tv-kamera förevigade klavertrampet är det möjligt att uttalandet aldrig hade blivit offentligt. Finansministern själv hävdar nämligen att han har sagt"köttberg"vid ett flertal tidigare tillfällen i olika tal runt om i landet, utan att det har lett till debatt i media. Han har efter att uttalandet uppmärksammades i media fått motta både vrede och visst medhåll. Den förste att läxa upp Nuder (född 1963) var statsminister Göran Persson, själv 40-talist. Persson urskuldade dock sin finansminister och påpekade att det Nuder syftade på var att vi i Sverige har ett demografiskt problem. Hur det än är med den saken så väckte inlägget många reaktioner, både bland journalister och så kallat"vanligt folk". Det är Pär Nuders uttalande om, 40-talisterna som ett köttberg som 60-talisterna ska föda, som ligger till grund för min uppsats.</p>

<p>Denna studie har som syfte att analysera och kritiskt granska hur den globala uppvärmningen framställs och kommuniceras i Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter. Jag har genomfört en diskursanalys av tidningsartiklar publicerade under en period av två år (2001-2003) som be-handlar och beskriver den globala uppvärmningen. Tre tydliga mönster utefter vilken den globala uppvärmningen framställts har identifierats i denna undersökning. För det första beskrivs pro- blematiken utifrån ett nationellt perspektiv, där både ett förändrat och ett ökat politiskt ledarskap krävs. För det andra behandlar man frågan utifrån ett internationellt politiskt perspektiv som ka-rakteriseras av en internationell konflikt mellan framförallt Europa och USA. Och för det tredje framställs problematiken utifrån ett forskningsperspektiv och i detta sammanhang beskrivs ris-kerna som mycket stora och alarmerande. Generellt sett kan man säga att dagstidningens framställning har visat sig vara mycket fragmentarisk och splittrad och ingen helhetsbild framträder kring frågan. Man kan också dra slutsatsen att frågan i stor utsträckning uppmärksammas då specifika händelser, som kan kopplas till den globala uppvärmningen, inträffar. De delar utav pro- blematiken som inte ryms inom ramen för de specifika händelserna tenderar att uteslutas i framställningen.</p>

<p>Sveriges välfärd byggdes en gång av frivilliga organisationer som startade institutioner och verksamheter för att hjälpa de socialt utsatta i samhället. Missbruksvård, skolor, äldreboenden och sjukvård är några av de institutioner som fortfarande lever kvar idag i statlig drift. Det är även ofta inom dessa områden som neddragningarna i den offentliga sektorn återigen kompenseras med hjälp av frivilliga insatser. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur det frivilliga sociala arbetet framställs i media åren 1994-2003. Huvudfrågeställningen är; På vilket sätt framställs det frivilliga sociala arbetet i media?</p><p>Ett genomgående tema i analysen visar hur samtliga artiklar, oavsett om det är frivilligorganisationerna eller andra som är författare, använder sig av både retoriska och genrebetonade knep för att framställa utsagor som sanningar. Som visas i analysen finns det en risk med detta och det är att det är svårt att ifrågasätta sanningshalten i utsagorna.</p><p>Analysen visar en kluvenhet i framställningen av det frivilliga sociala arbetet. Både frivilligorganisationer och de övriga framhåller arbetets värde och vikt, men skillnaden ligger i hur stort värdet är. Ytterligare en väsentlig skillnad i framställningen av frivilligarbetet ligger i ansvarsfördelningen mellan samhället och frivilligorganisationerna. Det berör vad som ska omfattas av välfärdsstaten (samhället) och vad frivilligorganisationerna bör ägna sig åt. Det frivilliga sociala arbetet framställs som välbehövligt och i vissa fall det enda alternativet för de som inte längre kan få hjälp av samhället. Frivilligorganisationerna lyfts fram som någon som bryr sig när samhällets resurser inte längre räcker.</p>

<p>This licentiate’s thesis is concerned with how genetics is depicted and used in fictional stories. From a perspective that combines science and technology studies with cultural studies, it analyses narratives that deal with, or contain images of, genetics and gene technology. The empirical material consists of four narratives, two movies and two novels: Andrew Niccol’s film Gattaca (1997), Ang Lee’s film Hulk (2003), Margaret Atwood’s novel Oryx and Crake (2003), and P.C. Jersild’s Swedish novel Geniernas återkomst ("Return of the Geniuses", 1987). The thesis has two main parts, where the first part introduces theories and perspectives on biology and narrative, whereas the second part presents the four analyses of fictional narratives.</p><p>The first part is divided into two sections. Section one is concerned with biology (primarily molecular biology), ideals of objectivity, and the relation¬ship between science and technology. I argue for a perspective where science and technology are intimately interwoven, especially in the case of the “new biology”. This section defines the concepts of genetics and gene technology, a definition that relies more on how the concept of gene is used in the analysed narratives than the scientific discipline of genetics. Then follows in the second section a discussion of narration and fiction, two cen¬tral concepts in this thesis. With the aid of structuralist literary studies, the process of narrative production and meaning making is described, and an argument is made for viewing fiction as a quality of narratives rather than a genre of its own.</p><p>Part two is also made up of two main sections. In the first of these, the four narratives are analysed separately. The narratives are viewed as examples of different perspectives on fictitious genetics: Gattaca is analysed as an exam¬ple of a genetically governed society, Hulk as a genetically manipulated individual, Oryx and Crake exemplifies the genetic apocalypse, and Genier¬nas återkomst depicts a future society where genetics has been out¬dated, banned and expelled. The second part analyses genetics and gene technology as narrative devices. Here, the four narratives are no longer separated. In¬stead, they are compared and used to exemplify a number of sometimes contradictory narrative uses of genetics and gene technology. The narratives make use of both public understandings of science and technology and the complexity of modern biology and biotechnology to balance credibility and the fantastic. Six main functions of genetics are identified in the narratives, some of wich are functions of negotiation – like the negotiations between the credible and the incredible, between threat and opportunity, between control and the loss of control, between micro and macro, and between nature and technology. Other functions are based upon genetics and gene technology being described – and understood – as both new and having potentially pro¬found consequences for society and human¬kind. In the end, genetics in fic¬tion turns out to have very little to do with genetics and gene technology as scientific discourses. Instead these sciences seem to be used because of their complexity and aura of both “cutting-edge” sciences and “code of life”, in order to negotiate a number of narrative problems and oppositions.</p>

No description available.

This licentiate’s thesis is concerned with how genetics is depicted and used in fictional stories. From a perspective that combines science and technology studies with cultural studies, it analyses narratives that deal with, or contain images of, genetics and gene technology. The empirical material consists of four narratives, two movies and two novels: Andrew Niccol’s film Gattaca (1997), Ang Lee’s film Hulk (2003), Margaret Atwood’s novel Oryx and Crake (2003), and P.C. Jersild’s Swedish novel Geniernas återkomst ("Return of the Geniuses", 1987). The thesis has two main parts, where the first part introduces theories and perspectives on biology and narrative, whereas the second part presents the four analyses of fictional narratives. The first part is divided into two sections. Section one is concerned with biology (primarily molecular biology), ideals of objectivity, and the relation¬ship between science and technology. I argue for a perspective where science and technology are intimately interwoven, especially in the case of the “new biology”. This section defines the concepts of genetics and gene technology, a definition that relies more on how the concept of gene is used in the analysed narratives than the scientific discipline of genetics. Then follows in the second section a discussion of narration and fiction, two cen¬tral concepts in this thesis. With the aid of structuralist literary studies, the process of narrative production and meaning making is described, and an argument is made for viewing fiction as a quality of narratives rather than a genre of its own. Part two is also made up of two main sections. In the first of these, the four narratives are analysed separately. The narratives are viewed as examples of different perspectives on fictitious genetics: Gattaca is analysed as an exam¬ple of a genetically governed society, Hulk as a genetically manipulated individual, Oryx and Crake exemplifies the genetic apocalypse, and Genier¬nas återkomst depicts a future society where genetics has been out¬dated, banned and expelled. The second part analyses genetics and gene technology as narrative devices. Here, the four narratives are no longer separated. In¬stead, they are compared and used to exemplify a number of sometimes contradictory narrative uses of genetics and gene technology. The narratives make use of both public understandings of science and technology and the complexity of modern biology and biotechnology to balance credibility and the fantastic. Six main functions of genetics are identified in the narratives, some of wich are functions of negotiation – like the negotiations between the credible and the incredible, between threat and opportunity, between control and the loss of control, between micro and macro, and between nature and technology. Other functions are based upon genetics and gene technology being described – and understood – as both new and having potentially pro¬found consequences for society and human¬kind. In the end, genetics in fic¬tion turns out to have very little to do with genetics and gene technology as scientific discourses. Instead these sciences seem to be used because of their complexity and aura of both “cutting-edge” sciences and “code of life”, in order to negotiate a number of narrative problems and oppositions.