In the field of political culture, studying the ideal democratic citizen is a constant matter. This essay examines and describes if and how the norms and values for the ideal democratic citizen in Sweden have changed between 1950 and 2000. Through time, Swedish civic education has advocated for an active and participating citizen. At the same time, studies show that democratic norms and values among Swedish citizens from these generations differ. Younger generations tend to have changed attitudes towards democracy and are being less actively involved in the social and political life of their communities. Something that in the long run, might be threatening the sustainability of Swedish democracy.  By analysing content in textbooks from Swedish senior high school and educational associations from 1950 and 2000, norms and values for the ideal democratic citizen have similarities as well as differences. Using the theoretical framework of social capital, the content from 1950 describes the ideal democratic Swedish citizen as an engaged and active person who contribute to society by engaging in networks and organizations. According to the theory, the 1950-citizen would be a person with potential for social capital. Furthermore, the textbooks from and educational associations are the ones that, despite year of production, are consistent in their promotion of the democratic citizen being someone with social capital. However, the textbook used in Swedish senior high school in 2012 focuses less on how the ideal democratic citizen should be and more on political competence and resources in terms of knowledge and skills.

No description available.

No description available.

Medborgarfostran är en del av skolans uppdrag, men uppfattning om vad som är efter-strävansvärt inom denna fostran är normativt präglat och kan därmed skilja sig åt mellan lärare. Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns dimensioner och kompetenser som är ton-givande i samhällskunskapslärares tal om sin egen undervisning kopplat till medborgar-bildning. Till vår hjälp har vi använt oss av kvalitativa intervjuer i försök att utröna detta. Resultatet påvisar att medborgarbildning ofta handlar om förmedling av sakkunskaper och abstrakta tankeredskap medan andra aspekter som personliggörande och deltagande i demokratiska processer inte ges tillräckligt med utrymme i undervisningen. En tänkbar konsekvens av sådana upplägg kan leda till att elever har kunskap om och kan diskutera samhällsfrågor, men saknar förmågan att åstadkomma förändring på egen hand. Vi ser ett behov av fördjupat samtal om vad medborgarbildning kan och bör vara. Diskussioner om medborgar-bildning som vilar på beprövad erfarenhet och tidigare forskning är något som vi anser behövs inom lärarkollegiet och på lärarutbildningar. Detta för att medborgarbildning inte ska reduceras till förvärv av sakkunskaper och teorier.

I ett förslag till ny ämnesplan föreslår Skolverket att det historiska perspektivet i samhällskunskapen ska tonas ner, bland annat tas bort ur betygskriterierna. Mot bakgrund av detta formuleras föreliggande studies syfte, att bidra med kunskap om hur historien används som resurs i samhällsämnet. Detta undersöks genom intervjuer med fem gymnasielärare som undervisar i samhällskunskap i gymnasiet. Frågorna studien rör sig kring är vad det historiska har för funktion i ämnet, samt vilken betydelse det historiska har för elevernas medborgarbildning. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter utgörs av Johan Sandahls förslag till första och andra ordningens kunskaper i samhällskunskap samt Gert Biestas reflektioner kring utbildningens medborgarbildande dimensioner utifrån begreppen kvalificering, socialisation och subjektifiering. För lärarna i studien har det historiska bland annat funktionen att hjälpa eleverna att förstå innehållet genom att gå tillbaka i tiden och dess ursprung eller bakgrund. Det historiska används i både normativa och objektiva syften för att möjliggöra en viss förståelse men också på ett sätt att få eleverna att förstå samhället på ett djupare plan och att använda det som hänt då i analysen av fenomen relevanta för idag. Det är framförallt genom kvalificering som medborgarbildningen sker, där eleven tillägnar sig kunskaper om samhället samt som socialisation, där värden i samhället lyfts fram genom det historiska. Frågan om subjektifiering handlar mer om hur lärarnas didaktiska val och användning av det historiska potentiellt kan bidra till att väcka elevens egna tankar i relation till samhället och en vilja att delta eller i alla fall se sin egen roll i det.