No description available.

Denna uppsats handlar om relationen mellan startposition och topplaceringar. Syftet handlar om att analysera jurygruppernas poängfördelning, för att se om de har följt ett visst beteendemönster för att bestämma bidragens poäng i Melodifestivalen. Jag använder både kvantitativ studie och musikanalys i detta arbete. I den kvantitativa studien fokuserar jag främst på tabeller där tävlingarna hade 8, 10 och 12 bidrag i startfältet. Jag har gjort en uppdelning av Melodifestivalen, som består av den ”gamla” och den ”nya” Melodifestivalen. Den här uppdelningen går främst ut på hur röstningen har sett ut under Melodifestivalens alla år. Tävlingarna från 1959 till 1998, med undantag för 1962 och 1993, avgjordes med hjälp av juryrösterna. Och tävlingarna 1999 till idag avgjordes/avgörs med både jury- och telefonröster. Eftersom det är endast juryarbetet som ligger i fokus, exkluderades alla tävlingar som inte valde ut sina vinnare enbart med hjälp utav jurygrupper. Därmed utgår den kvantitativa studien från resultaten hos den ”gamla” Melodifestivalen. I den musikanalytiska delen av uppsatsen används Björn Skifs ”Det Blir Alltid Värre Framåt Natten” som forskningsobjekt, och sedan jämförs resultatet från analysen med de resterande bidragen i startfältet. Resultatet av denna uppsats visar att det finns bevis för att juryn har följt ett beteendemönster, men den visar också belägg för det motsatta. Sammanfattningsvis argumenterar jag i uppsatsen att det finns en möjlighet att jurygrupper har följt ett beteendemönster vid deras bedömande av bidrag.

Uppsatsen undersöker hur män och kvinnor blir medialt representerade olika i relation till framgångoch förlust. Detta görs genom att undersöka den mediala rapporteringen av duon Johnson& Häggkvist under deras deltagande i Melodifestivalen 2008. Den övergripande teorin som ligger tillgrund för uppsatsen är relationen mellan media och kön. Vidare används Simone de Beauvoirsteorier om transcendens och immanens, vilket stödjer sig på Yvonne Hirdmans genussystem omisärhållande och hierarkisering. Uppsatsen genomför en kritisk diskursanalys och undersöker hurduon könas i utvalt material, åtta krönikor i Aftonbladet under Melodifestivalperioden. Vidareundersöks hur representationen skiljs mellan könen och hur Simone de Beauvoirs begrepp transcendensoch immanens reproduceras. Uppsatsens resultat visar på hur den mediala rapporteringenkring Johnson & Häggkvist konstruerar och reproducerar normer och diskurser. Uppsatsensslutsats och funna diskurs är hur kvinnan, Carola Häggkvist, är fast i immanensen trots atthon påstås försöka transcendera. Medan mannen, Andreas Johnson, genomgående transcenderargenom att skriva sig själv. Under transcendens och immanens-diskursen finns även andra diskursivateman: natur och kultur samt aktivitet och passivitet är centrala i uppsatsens slutsatser.

Melodifestivalen är ett underhållningsprogram som ofta associeras med kvinnor trots att kvinnor inte numerärt är mer framgångsrika än män i tävlingen. Kvinnor tillåts inte heller ta lika mycket plats som män i Melodifestivalen. Masteruppsatsarbetets huvudsakliga syfte är att undersöka vilka former av femininitet som ges utrymme i Melodifestivalen mellan åren 2002 till 2016. Detta har gjorts genom en studie av sekvenser från de TV-sända finalerna av Melodifestivalen. Masteruppsatsarbetet beskriver olika femininiteter utifrån teorier om performativitet, femininitet och kulturella representationer. Detta leder fram till en slutsats som visar att kvinnor representeras i relation till sin kropp genom förväntade vackra utseenden medan män representeras i relation till sin hjärna med expertuttalanden. Fokuseringen på kvinnans utseende representeras dock på olika sätt och de olika formerna av femininitet kan kategoriseras in i kategorierna ”modern/frun”, ”väninnan”, ”divan” och det ”kvinnliga subjektet”. De olika kategorierna förhandlar med femininitetsnormer och respektabilitet på olika sätt där både reproducerande och subversiva handlingar ingår.

Medier är i dag en stor informationskälla. Därmed är medierna också medskapare av verkligheten, inklusive genus - även kallat socialt kön. I denna uppsats analyserar jag 19 artiklar med bilder från Aftonbladet och TT Spektra. Ämnet är den svenska musiktävlingen Melodifestivalen och artiklarna handlar om både kvinnor och män i liknande situationer. Texterna kan tänkas ha lockat många läsare, eftersom tv-programmet Melodifestivalen har höga tittarsiffror. Uppsatsens primära syfte är att undersöka hur TT Spektra och Aftonbladet konstruerar genus, i sin bevakning av Melodifestivalen 2011. Jag vill också ta reda på om nyhetsbyråns respektive kvällstidningens representationer av genus skiljer sig sinsemellan, och i så fall hur. Undersökningens metod är diskursanalys. Den har utförts enligt Peter Berglez tillämpning av Teun A. Van Dijks analysschema. Jag redogör även för tillhörande huvudbilder, med utgångspunkt i fem manifesta egenskaper som tas upp i den teoretiska ramen. Den teoretiska ramen behandlar genus, diskurs, socialkonstruktionism, makt och stereotypa representationer. Den formas av Madeleine Kleberg, Anja Hirdman, R.W. Connell, Teun A.Van Dijk och Hillevi Ganetz med flera. Slutsatsen är att både Aftonbladet och TT Spektra visar upp genusstereotypa framställningar av kvinnor och män, i dessa artiklar. De manliga artisterna framställs ofta som starka, drivna experter och de kvinnliga artisterna framstår oftare som passiva, "vanliga" personer, som ler på bild och nämns vid bara förnamn. Hos TT Spektra fanns några artiklar som inte lär reproducera användningen av dominerande genusdiskurser i samhället. Några avviker så mycket från stereotypen att de kan tänkas omforma genusdiskurserna. Samtliga Aftonbladetartiklar i analysen visade dock upp mer eller mindre starka genusstereotypa framställningar av kvinnor och män. ___________________________________________________________________ Nyckelord: Genus i medier, stereotyp, diskurs, Melodifestivalen 2011

In a fragmented media landscape, the Melody Festival (Melodifestivalen) is one of the few Swedish media productions that still gathers audiences for ritual media consumption. Despite its position as one of the largest media institutions in Swedish society, research regarding the event is limited and this bachelor study aims to counteract this. The aim of the study is to investigate what values and ideological assumptions about interpersonal relationships that are discursively constructed in the song lyrics performed at the Melody Festival. The study is based on critical discourse analysis, and Eva Illouz's sociological theories concerning relationships, as a theoretical framework. Every winning entry from every even year between 2002-2023 (a sample of 11 song lyrics) has been analyzed using critical discourse analysis. In line with previous research on pop music, the results of the study show how the most common type of relationship in the material is of a romantic nature. Love is frequently depicted metaphorically as an all-consuming force in accordance with Illouz. However, love as work (à la Illouz) is not represented in the material. The results also show how the private is prioritized over the societal where the relationship between “I” and “you” is the most prominent.

I denna uppsats tittar jag närmare på webb-tv och hur användningen av detta medium har utvecklats under de senaste åren. Jag har valt att studera SVT Play eftersom de är störst och att SVT var först av de stora tv-kanalerna i Sverige med en play-tjänst. Med hjälp av Jay David Bolters och Richard Grusins teser kring remediering, Marshall McLuhans filosofiska grunder kring medier, kopplar jag ihop dagens användning av webben som ett tv-medium tillsammans med Pelle Snickars teorier som ger en nutida svensk kontext. Huvuddelen av uppsatsen består av en analys av webb-tv-statistik från 2011 fram till och med första kvartalet 2016. Majoriteten av statistiken kommer från MMS som ansvarar för tv- och webb-tv-mätningar i Sverige. Uppsatsens statistikgenomgång görs utifrån ett helårsperspektiv, månadsperspektiv och ett programspecifikt perspektiv. Programmet jag valt är På spåret och hur webb-tv- publiken till detta program förändrats sedan 2011. Här gör jag även en jämförelse med linjär-tv-tittandet för att se om respektive medium påverkar det andra. På spåret har under de senaste fem säsongerna haft en stabil tv-publik via linjär-tv, med ett tittarsnitt på omkring 2,5 miljoner per avsnitt. Webb-tv-tittandet har däremot ökat kraftigt från och med 2013, vilket samtidigt visar att det är ett medium som kommer att fortsätta växa under de närmsta åren.