Certification of buildings is now a big part of the construction industry. The role and importance of certifications is now undeniable. It has a positive impact on the environment, and in the meantime companies can label themselves as eco-friendly. Skanska is one of the biggest construction companies in Sweden. Lately LEED has become the most common certification system they use on larger commercial buildings. A new version has just been released, but how well has the system adapted to a Swedish market and environment, or vice versa? This can be difficult given that the certification system has been developed for an American market. In combination with the eventual problems given the system’s origin, working with LEED on the construction site is also a lot of work. Our Research indicates that approximately 20% of a project engineer’s time is taken up by work with the system. This thesis examines the possibilities of reducing the amount of time LEED takes up. U.S Green Building Council has released a fourth version of LEED. In order to streamline the work with certification, an updated tool has been made that explains the credit Sourcing of Raw Materials and focuses on the essential parts for people who work in construction. In order to do this the previous tool made by Skanska has been studied, along with interviews with employees of the company. USGBC’s LEED Reference Guide is the core of the information regarding the new version. The conclusion is that given the right tools, the work with LEED can be more efficient.

Bygg- och anläggningsbranschen står idag för 19 % av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Åtgärder behöver vidtas - klimatkalkylering och kartläggning av utsläpp från bygg- och anläggningsprojekt har visat sig vara ett eftersträvansvärt angreppssätt. Dock finns brister i de verktyg som finns tillgängliga idag eftersom de inte innehåller alla material, vegetationsvariationer och anpassningar som landskapsbranschen projekterar. Det pekar på ett behov av klimatkalkyleringsverktyg för landskapsarkitektur som saknas i tidigare forskning. Det finns inte heller någon utbredd dokumenterad kunskap rörande utsläpp från vegetation och utrustning som är vanliga inom landskapsprojekt. Klimatdata för systemlösningar för landskap saknas vilket gör det svårt att förutspå hur klimatpåverkan från landskapsprojekt kan uppnås utan att total klimatkalkylering görs. Syftet med studien var att bidra med ökad kunskap om hur material- och vegetationsval vid projektering av landskap kan påverka växthusgasutsläpp orsakat av landskapsarkitektur i ett livscykelperspektiv. Mål med arbetet var att undersöka hur utsläpp/upptag i landskapsprojekt vid material- och vegetationsval skiljer sig, vilka val som kan göras för ett så lågt totalt koldioxidavtryck som möjligt för ett projekt samt fördelar med att se utsläpp/upptag i systemlösning/m², utan att tumma på estetiken. Arbetet har omfattat en litteraturstudie som utförts parallellt med klimatkalkylering av tre referensprojekt; en förskolegård, ett gaturum och en stadsdelspark, i verktyget CO2 Kalkyl av AFRY. Därefter gjordes typologikalkyleringen med systemlösningar, CO2e-kalkylering för landskapsmaterial och -vegetation inkluderat överbyggnader per kvadratmeter, som applicerades på en exempelplan med sju områdesspecifika val. Två av områdena illustrerades för att demonstrera gestaltningsvariationer. Slutligen framtogs 22 riktlinjer för koldioxidsnåla material- och vegetationsval. Litteraturgenomgången visade att utsläppsminskningar och negativa utsläpp är nödvändiga för att nå klimatmålen. Negativa uppsläpp kan uppnås genom en förstärkning av naturligt kollagrande processer samt lagring av biogen koldioxid. Då kolsänkor i landskapsprojekt kan planeras med vegetation och biokol är landskapsarkitekter i direkt relation till att motverka global temperaturhöjning. Utöver kvaliteter från vegetation bör material med lång hållbarhet och lägre utsläpp väljas framför låga kostnader. Växthusgasutsläpp kan minskas genom val av skötselmetoder samt planering för flexibilitet och minskad materialanvändning. Dagens styrmedel för att nå klimatmål och avtal kan anses bristfälliga. Tekniska möjligheter som en omställning kräver är kända men hinder finns för val av innovativa material i projektstruktur, låga ekonomiska incitament, okunskap och bristande erfarenhetsåterföring. Resultat i studien visade vid test av CO2 Kalkyl, AFRY, att totalt växthusgasutsläpp/upptag från enstadsdelspark var (-)62,3 kg CO2e/m², en förskolegård (-)11,4 kg CO2e/m² samt ett gaturum 22,5 kg CO2e/m². Därmed kan anläggningsprojekt som planeras med en stor andel vegetationsyta totalt generera ett nettonollutsläpp eller ett upptag. Antal träd och landskapsplantor står även i direkt relation till totalt kalkyleringsresultat med högt upptag, räknat i koldioxidekvivalenter. Typologikalkyleringen visade att de mest koldioxidsnåla materialvalen för typologierna gång- och sittyta var träflis, stenmjöl, asfalt och svensk råkilad gatsten inkluderat överbyggnader/m². För vegetationsytor var träd (fullvuxet 10–15m) i busk- eller gräsyta mest upptagande och råkilad svensk gatsten mest koldioxidsnålt för körytor. Genom att se systemlösningar per kvadratmeter kan material och vegetation appliceras på en planritning och visa utsläppsmängd för planen utan utförlig klimatkalkylering. Typologierna och riktlinjerna presenterar utsläpp/upptag inkluderat överbyggnader och argument för koldioxidsnåla material- och vegetationsval som kan värderas utan stor förkunskap. Studien visade även att det är av vikt om material och vegetation värderas var för sig eller i systemlösning för en rättvis bedömning av utsläppsdata. Slutligen, hållbar utformning bör planeras med hänsyn till behov och minskad klimatpåverkan utan att tumma på estetik, hälsa, rekreation, biologisk mångfald, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö. Examensarbetet visade att koldioxidsnåla materialval i hög grad kan göras vid landskapsprojektering. Med hjälp av vegetationens koldioxidlagrande effekter och ytmaterial i systemlösning med lågt utsläpp kan sektorn bidra med projekt som upptar mer växthusgaser än vad som släpps ut.

Byggbranschen har som alla branscher en önskan att minska sin klimatpåverkan. Genom att ersätta betongbjälklag med samverkansbjälklag kan cementanvändningen minskas. För att kunna ha stora spännvidder är det nödvändigt att de ingående materialen samverkar i så stor grad som möjligt. Här är förbindaren en viktig komponent då styvheten i förbindaren är en viktig faktor för att öka graden av samverkan. Syftet med denna rapport är att undersöka deformationsegenskaperna hos förbindare i trä och betong. Ökad kunskap inom detta område kan leda till bättre förutsättningar att dimensionera samverkansbjälklag samt andra trä- och betongkonstruktioner. Beräkningsmodeller för flytledens läge baserades på Johansens teorier samt teorierna för balk på elastiskt underlag. Tryckprover utfördes med flera olika förbindare i både trä och betong för att ta reda på bäddmodul och bäddhållfasthet. Dragprover utfördes på samtliga av dessa förbindare för att fastställa sträckgränsen av varje enskild förbindare. För att styrka omberäkningsmodellerna uppvisade korrekta resultat böjdeformerades förbindare förankrade i provkroppar av betong och trä. Provkropparna delades och en flytled mättes ut på två olika sätt för varje provkropp. De nödvändiga materialparametrarna tillämpades sedan i beräkningsmodellerna och kontrollerades med de utmätta flytlederna. Resultaten från provningar och beräkningar tyder på att Johansens teorier fungerar bra i brottgränstillstånd samt att spänningsfördelningen då ter sig som en jämnt utbredd fördelning. Då materialen fortfarande är elastiska fungerar teorin om elastiskt underlag bra och spänningsfördelningen ter sig då triangulärt. Proverna tyder även på att träets bäddhållfasthet och bäddmodul påverkas beroende på om förbindaren är spetsig eller trubbig. / Just as other industries, the construction industry wishes to reduce its climate impact. By replacing traditional concrete flooring with composite action flooring, the used amount of cement can be reduced. To be able to reach longer spans it is necessary that the composite action between the components is as high as possible. The stiffness of the fastener is one crucial factor that has a large impact on the composite action. The purpose of this report is to examine the deformation properties of the connectors when fastened in wood and concrete, respectively. Increased knowledge in this area may lead to more efficient ways of designing composite action constructions. In this report, the location of the yield hinge was determined with models based on Johansens theories for nails in wooden structures as well as the theory of beams on elastic foundations. Compression tests were performed on several different connectors in concrete and wood to determine the foundation modulus and embedment strength. Tensile tests were performed on the same type of fasteners to determine the yield strength of each connector. Bending-tests on specimens made of wood and concrete with connectors anchored to them was used to verify if the calculation-models displayed a correct result. The specimens were then split in half and the location of the yield hinge was measured in two different ways. The necessary characteristics acquired from the tests were afterwards used in the calculations and compared to the obtained yield hinge. The results from the performed tests and calculations show that Johansens theories are applicable in ultimate limit state. They also show that when within ultimate limit state, the stress distribution in the material tends to be evenly distributed. The theory of beam on elastic foundation tends to work well when all materials are still acting linear-elastic. When this is the case, the stress distribution seems to be triangular. The results also show that whether the fastener is sharpened or not has an influence on the embedment strength as well as the foundation modulus of the wood.

I dagsläget transporteras stora mängder schaktmassor till deponier istället för att återanvändas för ändamål i projekt. Detta är på grund av att det är svårt att avgöra vilka massor som är godtagbara för återanvändning enligt lagsstiftningen. Lagstiftningen och kraven är juridiskt komplexa och leder i många fall till missförstånd. Syftet med denna rapport är att få en inblick i hur det arbetas med återanvändningen av schaktmassor ur ett hållbarhetsperspektiv i olika kommuner samt hur lagstiftningen påverkar återanvändningen av schaktmassor. För att undersöka detta har intervjuer med tre mindre kommuner samt en litteraturstudie genomförts och bidragit till att få en djupare inblick i problematiken. Byggledningssidan upplever att lagstiftningen är komplex vilket leder till att många projektledare/ byggledare väljer att inte återanvända schaktmassor. Byggledningssidan får oftast stöd och hjälp av miljöenheterna på kommunerna när det gäller frågor som berör återanvändning av schaktmassor men även när det gäller de olika kraven som finns i miljöbalken. Miljöenheten i samtliga kommuner är mer insatta i lagstiftningen men flera av dem upplever problem med tillgång till information och kommunikation mellan olika avdelningar och projekt inom kommunerna. Samtliga respondenter anser att en tydligare lagstiftning hade möjliggjort en ökning av återanvändningen av schaktmassor. De huvudsakliga slutsatserna som rapporten presenterar är att bristen på kommunikation är en bidragande faktor till att schaktmassor inte återanvänds samt att lagstiftningen försvårar arbetet med återanvändningen av schaktmassor. En begräsning i arbetet är att enbart tre mindre kommuner har undersökts. / At present, large quantities of excavated masses are transported to landfills instead of being reused for purposes in projects. This is because it is difficult to determine which masses are acceptable for reuse under the legislation. The legislation and requirements are legally complex and, in many cases, lead to misunderstandings. The purpose of this report is to gain an insight into how the reuse of excavated masses is worked on from a sustainability perspective in different municipalities and how the legislation affects the reuse of excavated masses. To investigate this, interviews with three smaller municipalities and a literature review were conducted and contributed to gaining a deeper insight into the problem. The construction management side feels that the legislation is complex, which leads to many project managers and construction managers choosing not to reuse excavated masses. The construction management department usually receives support and help from the environmental units with regards to issues concerning the reuse of excavated masses. Additionally, they acquire assistance with regard to the various requirements contained in the Environmental Code. The environmental unit in all communities is more familiar with the legislation, but several of them have experienced problems.These include access to information, communication between different departments as well as differences within projects of the community. All respondents believe that clearer legislation would have made it possible to increase the reuse of excavated masses.The main conclusions presented by the report are, that the lack of communication is a contributing factor to the fact that, excavated masses are not reused and that the legislation complicates the work with the reuse of excavated masses. A limitation in the work is that only three smaller municipalities have been examined.

Syftet med studien är att öka förståelsen kring vädringsrelaterade beteenden i Sverige samt illustrera vad det har för betydelse för energianvändningen. Ge-nom att samla in enkätsvar från hushåll över hela Sverige samt beräkna ener-giförluster från dessa svar tas förslag fram på vädringstillägg för olika bo-stadstyper.Resultatet visar att småhus berörs betydligt mindre av vädring jämfört med lägenhetshus. Slutsatsen från studien är att alla bostadsbyggnader inte bör ha samma vädringstillägg.

Traditionell betong används i majoriteten av broar som byggmaterial. Om byggnadsmaterialet skulle kunna ersättas av en betong med mindre miljöpåverkan, kan stora delar av miljöpåverkan minskas. I denna avhandling, ska NCC:s samverkansbro utredas, där tre olika betongtyper ska testas i dess olika konstruktionsdelar. Samverkansbron kommer att jämföras i tre olika scenarier av byggmaterial: traditionell betong, traditionell betong innehållande 5 % slagg och injekteringsbetong. Jämförelsen kommer att utföras genom en livscykelanalys (LCA) med hjälp av programvaran GaBi 6.5. Resultatet av modelleringen i GaBi presenteras på samma sätt som i en miljövarudeklaration (EPD). I presentationen av resultatet kommer diagram och tabeller visualisera de resultat som erhållits i livscykelanalysen. Det erhållna resultatet visar att vid jämförelse av de tre scenarierna ger injekteringsbetong en mindre klimatpåverkan i majoritet av resultaten. / Traditional concrete is used in the majority of bridges as a building material. If the building material could be replaced by a concrete with less environmental impact, large parts of the environmental impact could be reduced. In this dissertation, NCC Composite Bridge is to be investigated, where three different concrete types are to be tested in its various design elements. The composite bridge will be compared in three scenarios: traditional concrete, traditional concrete with slag as part of binder and prepact concrete. The comparison will be carried out by a Life Cycle Assessment (LCA) using the software GaBi. The outcome will be in form of an Environmental Product Declaration (EPD) table. (NCC has implemented the EPD system into the company with the ambition to easier and more thorough provide a legit evaluation of the environmental impact.) In the presentation of the result, diagrams and tables visualizes the results obtained in the EPD. The result obtained has shown that comparing the three scenarios; prepact concrete provides a less environmental impact and if replacing traditional concrete with prepact, savings of the environment can be made.

Today, the concrete industry stands for a very large amount of the world’s total carbondioxide emissions. In order to accomplish the goal in the Paris agreement, to limit the global temperature increase to 2°C, the search for environment friendly concrete mixes has begun. One of the solutions, that has proven to reduce the carbon dioxide emissions of concrete, is the replacement of parts of the cement with limestone powder. The purpose of the thesis is to contribute to the research regarding how the substitution of cement with limestone powder affects its properties. In this thesis, a total of 8 different concrete types have been mixed, 4 containing superplasticizer and 4 without. Furthermore, in each mix, a gradual 5 % substitution of concrete with the limestone powder Limus 40 has been made. The different mixes’ slump losses, strength, air content and evaporation have been tested. The results showed that the use of limestone powder lowered the concrete’s strength and air content. However, the limestone powder did not show any significant effect on the slump loss, the pH value nor the evaporation. The extent of the results however seemed to depend on other factors as well, such as whether the mixes contained superplasticizer or not. The conclusion of the thesis was that the limestone powder affected some of the concretes’ properties, but that the extent of the effects could be mitigated by other properties such as the w/c ratio, as well as the use of superplasticizer.

Bygg och anläggningssektorn står för en stor del av Sveriges totala miljöpåverkan. År 2021 stod sektorn för 21 % av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, vilket efter inrikes transporter är störst i Sverige. Efter att IVA och Sveriges Byggindustrier släppte en rapport år 2014, infördes en lag 2022 där krav ställdes på klimatdeklaration för nya byggnader. Även om samma krav inte än gäller för anläggningssektorn, har Upphandlingsmyndigheten publicerat klimatkrav 2021 som kan användas vid upphandlingar av anläggningsprojekt. Företag inom branschen räknar också med att hållbarhetskrav kommer ställas för de flesta anläggningsprojekt inom en snar framtid.  För att få en bild av ett projekts totala miljöpåverkan, används ofta metodiken hos en livscykelanalys. Livscykelanalys, även kallat LCA, är ett verktyg som beräknar miljöpåverkan under en produkts, ett systems eller ett materials hela livscykel, från vagga till grav. Det kan användas för att se i vilket skede av ett projekts livscykel miljöpåverkan är som störst och vilka ingående material/massor/produkter som är värst sett ur en miljösynpunkt. Miljöpåverkan innefattar en rad olika faktorer såsom försurning och eutrofiering, dock läggs fokus på global uppvärmningspotential (GWP) i den här rapporten. Resultatet kan sedan användas för att projektera och bygga med mindre miljöpåverkan. Det här projektet syftar till att göra en livscykelanalys på ett genomfört vägbygge i ett tätbebyggt område. Vägbygget består av vägkroppen med tillhörande gång- och cykelbana samt VA-ledningar. En genomsnittlig vägsektion på 100 m valdes ut från projektet, som skalades upp 10 gånger till 1 km för att kunna jämföras med andra studier där den funktionella enheten var densamma. Livslängden på vägen sattes till 100 år, där de olika ingående delarnas livslängd i vägen varierade. Beräkningarna utgick från en mängdförteckning över projektet med ingående mängder, och beräkningsprogrammet som användes var One Click LCA.  Resultatet av projektet visade på att markförstärkning med kalk-cementpelare (KC) var värst sett ur en miljösynpunkt. När KC-pelare inklusive användningen av KC-pelarmaskin under byggfasen inkluderades ökade projektets totala miljöpåverkan med ca 200 %, och orsakade 1437 ton CO2 -Ekvivalenter av 2167. Utan markförstärkning var projektet ansvarigt för 729 ton CO2-Ekvivalenter i utsläpp. När KC-pelare exkluderades utgjorde asfaltmaterialet 41 % av projektets totala miljöpåverkan. Om resultaten från studien ska kopplas till Upphandlingsmyndigheten krav från 2021 syns det tydligt att störst miljövinster kan göras tidigt i projektering genom uppförande av livscykelanalys, samt att välja rätt val sett ur en miljösynpunkt. Bara genom att använda en grön asfalt till slitlagret kan projektets miljöpåverkan minska från 729 ton till 660 utan markförstärkning, en minskning med 9 %. Resultaten visar på att konstruktionsfasen A1-A3 orsakade störst miljöpåverkan, där stora möjligheter till förbättring finns.  Fortsatt undersökning skulle behöva inkludera kostnadsaspekten, då även om ett material är bättre ur en miljösynpunkt kan det vara ekonomiskt oförsvarbart att välja det. Inom projektets systemgränser exkluderades bland annat trädplantering och vegetationsförberedning. Dessa kan ha en positiv inverkan på projektets totala miljöpåverkan då träd kan lagra koldioxid under sin livslängd, och marken kan användas som biobädd alternativt inkludera biokol. / The building- and construction sector accounts for a large amount of Sweden’s total environmental impact. The year 2021 it was responsible for 21 % of Sweden’s total emission of GHG:s, which is the second largest sector after domestic transport. After a report made by IVA and Sveriges Byggindustrier was released 2014, a new law was enacted where the construction of new buildings had to be climate declared, with small exceptions. Even if the same demands don’t apply for the building- and construction sector, the Procurement Authority published climate requirements to be used in procurement’s and design. Companies within the business is counting on that climate requirements will be mandatory within construction projects in a near future.  To get a picture of a projects total environmental impact, a life cycle analysis is often used. Life cycle analysis, in short LCA, is a tool to calculate the environmental impact of a project/material/product from cradle to grave. It can be used to see hot-spots where a projects life cycle has the largest environmental impact. Environmental impact includes a number of factors like acidification and ozone depletion potential, although focus will be on global warming potential (GWP) in this study. The results can be used to plan and build with a reduced environmental impact.  The aim with this study was to make a life cycle analysis on a implemented road construction in a densely populated area. The analysis includes a walk- and cycle-path and water and sewage pipes beneath the road. An average road-section of 100 m was chosen from the project, where it was scaled up 10 times to easier be compared with previously conducted studies. The service life was set to 100 years, where the service life for the components in the road varied. The calculations originated from a quantity list from the project, and the calculation program used was One Click LCA.  The results from the project showed that ground reinforcement with lime cement pillars was worst from an environmental standpoint. The inclusion of ground reinforcement increased the projects total environmental impact with approximately 200 %, and was responsible for 1437 ton CO2-Equivalents of a total of 2167. Without ground reinforcement the projects total environmental impact was 729 ton CO2-Equivalents. Asphalt showed to be the most contributing part in the project, with 41 % of the projects total environmental impact.  If the results of the study is to be linked to the demands of the Procurement Authority from 2021, it is clear that environmental profits can be made early in the design phase. By making a LCA, the right choice can be made from an environmental standpoint. Just by choosing Green asphalt on the wear layer of the road, the environmental impact can be lowered 9 % while ground reinforcement is excluded. The results shows clearly that the construction phase A1-A3 caused the greatest environmental impact, and had great possibilities for improvement within the chain.  Regarding future investigations, the cost aspect need to be included. Even if a material is better seen from an environmental standpoint, it can be economically indefensible to choose it. Within the projects system boundaries planting of trees and vegetation was excluded, which could have a positive effect on the projects total environmental impact.

The GRP 5000 is a track measuring trolley capable of collecting track geometry data and performing clearance analyses based on laser scanning technology. The obtained laser data can also be used for as-built documentation, and the track recording functionality makes applications such as surveying, tamping assistance and slab track construction possible. The accuracy, huge data amount and time efficiency by which the system operates sets a new standard in railway surveying, and outdates traditional methods of manual and visual inspection. This thesis is a case study of the GRP 5000 with several objectives: a functional and technical description of the system is given; the accuracy of the system is evaluated, showing overall good values except for one of the sensors used; comparisons are made to other railway surveying techniques, such as track recording vehicles, manual devices and other track recording trolleys; possible improvements are pointed out, both based on comparison results as well as testing results. Finally, new and innovative ways of using the trolley, such as offtrack usage, as well as for the obtained laser data, such as GIS, maintenance aspects and CFD aspects, are examined.

This is a futures study based on the citizen initiative HS2020 in Hammarby Sjöstad, Stockholm. The initiative has the vision to “Renew a new city”, and further develop Hammarby Sjöstad’s environmental profile towards a sustainable development until 2020. The aim of this study is to explore the possibilities for HS2020 to also work with Collaborative Consumption, which involves the sharing of goods, services, and space, as a contributing factor to the sustainable development of Hammarby Sjöstad. This study uses an explorative scenario approach together with backcasting, a normative scenario approach to create future images of Hammarby Sjöstad in 2020. These images explore the possibilities for HS2020 to also work with Collaborative Consumption in six of their sub-projects. The futures images were generated based on three workshops with participants connected to HS2020’s work, and also on the literature study and the collected background information. The future images of Hammarby Sjöstad mediate how HS2020 could further develop the existing sub-projects, by focusing more on Collaborative Consumption. The solutions presented in the theory could be implemented in Hammarby Sjöstad. They could be for anyone, restricted to members, within an apartment building or a small group of people that could also own and maintain the sharing solution. Other important actors are private companies, the municipality and non-profit organization that could initiate, own and maintain these sharing solutions. The future images show that they could contribute to increased sustainability in different ways.