Hjälpverb tillhör de vanligaste orden i språket och syftet med denna undersökning är att beskriva andraspråksinlärarens användning av modala och futurumbildande hjälpverb. Användningen undersöks på två olika språkliga nivåer, senare delen av nybörjarnivå och avancerad nivå. Materialet för undersökningen är resonerande text, som använts vid examination. Hjälpverben excerperades och en kvantitativ jämförande studie gjordes mellan de två nivåerna. Därefter gjordes en djupgående analys av användningen av några hjälpverb. Resultatet visar att andelen hjälpverb är ungefär lika stor på de båda nivåerna. Kan är det vanligaste hjälpverbet. Vissa hjälpverb används bara på den avancerade nivån, t.ex. kommer att och får. Trots att hjälpverb verkar vara lättanvända för andraspråksinläraren innehåller texterna vissa semantiska avvikelser från målspråksnormen, framför allt vid ska, som på den lägre nivån ofta används icke-idiomatiskt, men på den avancerade nivån används i stort sett korrekt. Hur användningen ser ut kan bero på transfer, som ofta är en god hjälp vid användningen av hjälpverb i andraspråket, även om översättningar ibland leder till fel. Hjälpverbens frekvens i språkbruket och hur exponeringen ser ut i undervisning kan också tänkas påverka användningen.

Detta arbete behandlar kreativitetsbegreppet i styrdokumenten med fokus på matematik och slöjd. Syftet är att undersöka om samma definition och tillämpning av kreativitet finns i de båda ämnena. Det görs med hjälp utav begreppsanalys och diskursanalytiska verktyg, så som jämförelse av modalitetsmarkörer och analys av kunskapsformer. De texter som använts till analysen är förutom läroplan och respektive kursplan för grundskolan även de kommentarmaterial som följer med kursplanerna samt de nationella utvärderingarna som gjordes för matematik och slöjd 2003. Ur diskursanalysen framgick att matematik och slöjd i avseende av begreppet kreativitet tillhör två olika diskurser både när det gäller kreativitetsbegreppet och kunskapssyn och att det råder en hegemoni inom matematik som inte går att finna inom slöjd. Det framkom också att kreativitet med stor sannolikhet är en flytande signifikant som också bekräftar de separata diskurserna för matematik och slöjd. En viktig slutsats är att styrdokumenten bör ha en uttalad definition för begreppet kreativitet redan i läroplanen för att få en likvärdig elevbedömning inte bara mellan olika skolor utan också mellan ämnen. Samt att samhällets och synnerligen skolvärldens kunskapssyn bör vidgas från vetenskap-teoretisk kunskap till andra kunskapsformer så som praktisk-produktiv kunskap och vad Aristoteles kallar praktisk klokhet.

Journalism as we know it today is facing massive change. Technological advances have enabled new ways of delivering news which differ from traditional means in both practical and content-related matters. This bachelors thesis intended to obtain greater understanding of how journalistic content manifested itself on the new media platform Snapchat. We chose to conduct a socialsemiotic analysis of six of CNNs “stories” on the platform and their corresponding content on CNNs website. By doing this we could distinguish a signifigant change in both magnitude and form. Compared to the corresponding content the stories contained less information and indicated a higher level of sensation and dramatics. In addition we found that information not conveyed in the stories text could appear in other modalities such as image or music. This suggests a different way of storytelling in news media when distributed on this new platform.

Syftet med denna uppsats är att undersöka representationen av HBTQ-personer i kristna nyhetstidningar i Sverige. Frågeställningen innefattar hur dessa representeras, vilka som representerar dem och hur representationen förhåller sig till Rainer Forsts toleranskriterier. Materialet består av opinionsmaterial från Kyrkans Tidning, Dagen och Världen Idag, och i analysen behandlas artiklar från år 2009 och 2014. För att undersöka representationen har jag har gjort en kritisk diskursanalys utifrån Fairclough. Jag har även lyft in teorier om stereotypisering av Stuart Hall och Richard Dyer, representation av HBTQ-personer av Shiri Eisner och könsnormer av Judith Butler. Artiklarna har delats in i pro- och kontraartiklar. Analysen visar att pro-artiklarna saknar sanningsanspråk, vilket visar en inkluderande attityd. Kontraartiklarna fokuserar på den egna tolkningen som den enda rätta, vilket genererar en auktoritär attityd som betraktar den homosexuelle som syndare så länge personen lever ut sin homosexualitet. De tenderar även att se det sekulära samhället som hotfullt och skapar en stereotyp av HBTQ-gruppen som högljudd och krävande. Denna stereotyp är som tydligast år 2014. Pro-artiklarna välkomnar människor av olika sexuella läggningar medan kontraartiklarna ser den heterosexuella läggningen som den enda av Gud givna, naturliga och önskvärda läggningen. Ledarartiklarna avgjör tidningens officiella ställningstagande och analysen visar att Kyrkans Tidning är mest tillåtande. HBTQ-gruppen representeras dock endast av homosexuella i samtliga tidningar. Världen Idag är den enda tidningen som saknar pro-artiklar och lever därav inte upp till Forsts toleranskriterier. Kyrkans Tidning kan placeras i värdesättningsuppfattningen och Dagen i tillåtelseuppfattningen.

I denna uppsats har jag, både kvalitativt och kvantitativt, undersökt 10 läroböcker i religionskunskap i grundskolans senare del. Mitt undersökningsområde har varit katoliker och katolicismen. Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på vilka diskurser av katoliker och katolicismen som framträder i läroböckerna i religionskunskap för våra elever på grundskolan. För att kunna göra en sådan analys har jag använt mig av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys och Masoud Kemalis teori om ”den andre”.Faircloughs språkliga verktyg som transitivitet och modalitet har använts för att kunna syna om det förekommer några värderingar om katoliker och katolicism. Men även om vi kan utröna vem det är som står för denna värdering, dvs. är det läroboken som står för denna värdering eller försöker läroboken att dölja värderingen så att läsaren inte får reda på vem det är som står värdering/åsikten.I och med denna undersökning har jag kommit fram till att läroböckerna beskriver katolicismen på olika sätt – alltså att diskurserna ser olika ut beroende på vilken lärobok vi läser. I resultatdelen kom jag bland annat fram till att katoliker i Latinamerika kunde beskrivas på följande sätt: ”Kristendomen håller på att få ett nytt mer solbränt ansikte och är inte längre främst den vite mannens religion som någon har sagt”. Ett annat exempel på hur katolicismen beskrivs är följande: ”I vissa frågor har katolska kyrkan än idag en ´gammaldags´ och sträng uppfattning”. Då läroboken beskriver den katolska läran som gammaldags och sträng så följer en personlig åsikt/värdering av katolicismen vilket kan tendera att påverka läsaren. Detta kunde jag koppla till både Fairclough och Kemalis teorier,Rent kvantitativt har jag även kommit fram till att läroböckerna ger varierande utrymme till katolicismen. Vissa läroböcker ägnade inga sidor åt katolicismen medan andra ägnade en halvsida, andra hela 19 sidor. Detta kan bli problematiskt då en lära som funnits i ca 2000 år ska förklaras på en halvsida. Alla läroböcker hjälpte mig inte att besvara min frågeställning.

Syftet med denna diskursanalys är att bidra med kunskap om hur audiovisualitet har setts på och förändrats från 1936 fram till 2008. Detta undersöks utifrån sex stycken texter som är uppsatsens empiri. Huvudfrågan i denna uppsats begrundar huruvida dessa skillnader finns och hur de kan relateras till varandra. Analysprocessen utgår från socialkonstruktivism som teori för att kunna förstå de skillnader som undersöks. Resultatet av denna undersökning visar att det finns små skillnader i hur vissa relaterade begrepp används, detta tas vidare upp i diskussionsdelen där det även diskuteras hur förutsättningar för tidigare och framtida diskurser om audiovisualitet ser ut. Förslag till fortsatt forskning är en liknande studie med fokus på moderna texter för att se om det finns samtida skillnader och även om resultatet utifrån det skiljer sig från det i denna undersökning.

In a time where 'fake news' and 'alternative facts' are easily spread in an ever-expanding media landscape, confidence in science and the image of the independent researcher is decreasing. Printed newspapers, as a traditionally slow and accurate medium, can counteract this development and maintain confidence in evidence-based science. To illustrate how journalism uses science, one week's articles containing a reference to science are examined in Aftonbladet and Dagens Nyheter. The chosen methodological tools include a content analysis for mapping trends in the material as well as a two-part text analysis in which selected parts of the material are examined more closely. The first step of the text analysis is an analysis of legitimations that illustrates which credentials are used to assure the reader of the credibility and relevance of the scientific expertise. The second step is a modality analysis focusing mainly on modality metaphors to determine if the assessments made are subjective or objective. The content analysis shows that scientific expertise is used in three functions: 1) to communicate research; 2) to comment on a non-research-related event; 3) to justify an opinion. The analysis of legitimations indicates that the selection and number of credentials vary within the three functions. The largest number of credentials is mentioned in the commentary function, including most often the name and research area of the scientific expert. For the communication function, the institute is the only legitimizing credential next to the description ‘forskare’. The catchwords 'forskare' or 'forskning' are even considered sufficient for using research as an argument in the justification function. The modality analysis shows that researchers who act as commentators use most modality, usually in the form of subjective modality metaphors. When scientific experts act as science communicators, they appear to be most objective. The steady use of scientific expertise in all three functions indicates strong confidence in science, both in the newspaper editors and in the individual writers. However, the lack of relevant, clear credentials is striking for the communication function, though especially for the justification function. Writers with different backgrounds using 'forskning visar' as an empty argument exploit the existing trust in science, possibly damaging it in doing so. / I en tid där ’fejkade nyheter’ och ’alternativa fakta’ sprids allt snabbare i ett stadigt växande medielandskap minskar tilltron till vetenskap och bilden av den oberoende forskaren. Papperstidningar kan, som ett traditionellt långsamt och noggrant medium, motverka denna utveckling och upprätthålla tilltron till evidensbaserad vetenskap. För att belysa hur journalistiken använder sig av vetenskap undersöks en veckas alla artiklar med någon anknytning till vetenskap i Aftonbladet och Dagens Nyheter. De valda metodologiska redskapen omfattar en innehållsanalys för att kartlägga tendenser i materialet samt en tvådelad textanalys där utvalda delar av materialet undersöks närmare. Textanalysens första steg är en analys av legitimeringar som belyser vilka uppgifter som används för att försäkra läsaren om den vetenskapliga expertisens trovärdighet och relevans. Andra steget utgörs av en modalitetsanalys som fokuserar framför allt modalitetsmetaforer för att reda ut om de bedömningar som görs är subjektiva eller objektiva. Innehållsanalysen visar att vetenskaplig expertis används i tre funktioner: 1) att förmedla forskning, 2) att kommentera en icke-forskningsrelaterad händelse, 3) att motivera en åsikt. Analysen av legitimeringar pekar på att urval och antal uppgifter varierar inom de tre funktionerna. Största antalet uppgifter nämns vid kommentarsfunktionen, däribland oftast namn och forskningsområde. För förmedlingsfunktionen används mest institutet som enda legitimerande uppgift bredvid beteckningen som forskare. Just slagorden ’forskare’ eller ’forskning’ anses vara tillräckliga för att använda forskning som argument i motiveringsfunktionen. Modalitetsanalysen visar att forskare som uppträder som kommentatorer använder mest modalitet, oftast som subjektiva modalitetsmetaforer. När vetenskapliga experter fungerar som forskningsförmedlare framstår de som mest objektiva. Den stadiga användningen av vetenskaplig expertis i alla tre funktioner tyder på en stark tilltro till vetenskap, både hos tidningsredaktionerna och de enskilda skribenterna. Avsaknaden av relevanta, tydliga uppgifter är dock slående för förmedlingsfunktionen, men särskilt för motiveringsfunktionen. Att skribenter med olika bakgrunder likaväl använder ’forskning visar’ som ett tomt argument utnyttjar den befintliga tilltron till vetenskap samtidigt som det kan skada den.

Föreliggande litteraturstudie är baserad på tolv vetenskapliga artiklar med syfte att undersöka hur tidigare forskning beskriver användandet av kombinerade modaliteter inom svenskämnet. Studien beskriver hur modaliteter kan verka språkutvecklande i förskoleklass och årskurs 1–3 samt hur styrdokumenten behandlar modaliteter och multimodala arbetssätt. Historiskt har multimodala arbetssätt varit en del av elevers läs- och skrivutveckling i skolan och tidigare forskning visar att elevers meningsskapande inkluderar flera modaliteter långt innan de behärskar en skriftlig kommunikation. Såväl estetiska uttrycksformer som digitala verktyg betraktas i denna studie som modaliteter eller medier för modaliteter. Denna studie visar att ett förändrat meningsskapande har skett i skolan och att kombinationer av modaliteter betraktas som gynnsamma för elevers tidiga läs- och skrivutveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett företag som genomgår en företagsrekonstruktion hanterar kommunikation inom sina affärsrelationer. För ett företag med bristande lönsamhet kan en företagsrekonstruktion ses som ett alternativ till konkurs, om det finns en tro på att företaget kan bli lönsamt igen. Under en rekonstruktion är företagets affärsrelationer betydelsefulla; de får en direkt påverkan på rekonstruktionens utfall. En viktig del för att förstå affärsrelationer är kommunikationen som sker inom den. Denna studie har genomförts som en kvalitativ fallstudie, med Löplabbetgruppen AB:s företagsrekonstruktion som fallstudieobjekt. Företaget genomförde år 2020 en lyckad rekonstruktion, och denna studie undersöker hur kommunikationen gentemot företagets leverantörer hanterades under rekonstruktionen. Tre aspekter av kommunikation har undersökts, modalitet, innehåll och frekvens. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med personer från företaget, ansvarig rekonstruktör samt kommunikationsexpert. Undersökningen visar att kommunikationen spelar en viktig roll under en företagsrekonstruktion. Att välja rätt kommunikationsmedel för att förmedla rätt känslor har visat sig relevant, till exempel genom personliga telefonsamtal som förmedlar en känsla av empati. Vidare har innehållet behövt anpassas till mottagaren, mycket på grund av den okunskap som finns gällande företagsrekonstruktioner. Kommunikationens frekvens har under rekonstruktionen ökat, vilket bidrog till en ökad tillgänglighet.

Syftet med studien är att se om de som besvarar ungdomars frågor om genitalier, sexpraktik och sexualitet på nätet kan vara delaktiga i att re_producera normer kring dessa ämnen i och med sina språkliga val. Studien ämnar också se om dessa re_produktioner, i sådana fall, skiljer sig åt beroende på vilket kön frågeställaren uppfattas ha. Studien är en diskursanalys med utgångspunkt i vissa feministiska teorier om genusperformativitet och könsmaktsordning och utgår från den konstruktivistiska språksynen. Vidare metoder som använts är systemisk-funktionell grammatik med fokus på den interpersonella metafunktionen samt tematisk analys av de språkhandlingar som förmedlar en verklighet gentemot frågeställaren att hen ska göra något eller vilja något. Resultatet påvisar att Fråga UMO till viss del kan vara delaktiga i att re_producera normer kring kön och sex. Sett till materialet storlek är det dock inte särskilt vanligt förekommande. Fråga UMO använder inte så vitt skild grammatik beroende på om personen uppfattas som tjej eller kille utan snarare skiljer sig grammatiken åt beroende på om frågan ställs om genitalier eller sexpraktik/sexualitet. Dock kan vissa delar av resultatet härledas till tjejers och killars förväntade sexlust, till det faktum att killar mer sällan besöker ungdomsmottagningen samt att att vissa tabubelagda ämnen kan kopplas till ett specifikt kön. Slutsatsen som dras är att Fråga UMO skulle kunna låta bli att köna personer i sina svar för att vara mer inkluderande. De skulle också kunna byta namn på sina kategorier Tjejers underliv och Killars underliv till exempelvis ”Snippor och snoppar”. Dock finns det antagligen förklaringar till varför svaren formulerats som de gjort. Dels är målgruppen ungdomar mellan 13-25 år och ska således vända sig till både barn och vuxna. Sedan gör även den flyktiga och distanserade kommunikationssituationen det svårt för svararen att utmana normer som ligger i disposivet, det vill säga de normer som är ju djupt rotade i våra kulturer och samhällen att de ses om sanna och naturliga. Överlag verkar Fråga UMO försöka att ha ett så inkluderande och jämställt bemötande som möjligt.