Hjälpverb tillhör de vanligaste orden i språket och syftet med denna undersökning är att beskriva andraspråksinlärarens användning av modala och futurumbildande hjälpverb. Användningen undersöks på två olika språkliga nivåer, senare delen av nybörjarnivå och avancerad nivå. Materialet för undersökningen är resonerande text, som använts vid examination. Hjälpverben excerperades och en kvantitativ jämförande studie gjordes mellan de två nivåerna. Därefter gjordes en djupgående analys av användningen av några hjälpverb. Resultatet visar att andelen hjälpverb är ungefär lika stor på de båda nivåerna. Kan är det vanligaste hjälpverbet. Vissa hjälpverb används bara på den avancerade nivån, t.ex. kommer att och får. Trots att hjälpverb verkar vara lättanvända för andraspråksinläraren innehåller texterna vissa semantiska avvikelser från målspråksnormen, framför allt vid ska, som på den lägre nivån ofta används icke-idiomatiskt, men på den avancerade nivån används i stort sett korrekt. Hur användningen ser ut kan bero på transfer, som ofta är en god hjälp vid användningen av hjälpverb i andraspråket, även om översättningar ibland leder till fel. Hjälpverbens frekvens i språkbruket och hur exponeringen ser ut i undervisning kan också tänkas påverka användningen.

Studien syftar till att undersöka hur Folkhälsomyndigheten använder språkhandlingar och modalitet för att påverka befolkningens agerande under coronapandemin. Undersökningen utgår från fem informationssidor, riktade till allmänheten, på myndighetens webbplats. Studien är en kritisk diskursanalys som görs utifrån den systemisk-funktionella grammatiken och dess språkhandlingar och modalitet. Undersökningen visar att den dominerande språkhandlingen i texterna är uppmaningar. Dessa realiseras främst genom påståendesatser med modala hjälpverb samt genom uppmaningssatser. Precis som i tidigare forskning finns i det undersökta materialet en rik variation i hur uppmaningar konstrueras. Undersökningen visar också att det finns ett samband mellan hur uppmaningarna konstrueras, vem de riktar sig till och vikten av att de följs. Uppmaningar som riktar sig till sjuka personer, alternativt personer som har träffat någon som är sjuk, har en större andel meningar med hög grad av förpliktelse, det vill säga en skarp form av uppmaning. Sett till alla påståendesatser med modala hjälpverb är medelhög förpliktelsenivå vanligast, oftast i form av verbet bör. Trots sin tydliga maktposition väljer Folkhälsomyndigheten ofta vagare formuleringar än de som utgörs av uppmaningssatsen. Det kan bero på att de vill upprätthålla en god relation till befolkningen, med målet att styra deras agerande.

This thesis tells the tales of auxiliation in Swedish. It describes how the auxiliary features of the aspectual auxiliaries bruka ‘use to’, tendera ‘tend to’, börja ‘begin, start’, fortsätta ‘continue’, sluta ‘stop, cease’ och hota ‘threaten’ evolve, as seen in a text corpora covering the 11th to the 21st century. A grammaticalization perspective is employed, which not unexpectedly has implications for the way data is interpreted and presented, but also less expectedly for how the method is understood and applied. The method consists of Swedish auxiliary tests, designed to reveal auxiliary features. The discussion of their validity involves auxiliation theory as well as a more general theoretical discussion of how the category and the function of auxiliaries have been conceived. The main point made is that a valid test should have an explicit link to auxiliary function. Establishing the nature of such a link, however, is no trivial matter and so the plausibility of the link turns out to be the main factor in judging the validity of auxiliary tests. In the early stages of the auxiliation processes, action nominals were often used as complements of the verbs under study. Later on these verbs started taking infinitive complements, lost their semantic restrictions on their subjects and started occurring in a type of passive construction where the nonfinite verb carries the semantic relationship to the arguments of the clause. The occurrence in this type of passive construction is perceived as the most plausible indication of auxiliary function available for subject raising auxiliaries, since the auxiliary and the nonfinite verb in these clauses do function together as one single predicate. The evolution of these aspectual auxiliaries essentially follows the predictions made by auxiliation theory. That said, they all show individual deviations from those predictions, depending on such factors as their semantics, their source construction and during which period in the history of Swedish their auxiliation took place.

Syftet med studien är att undersöka retorik i synnerhet språkets kommunikativa egenskaper och textförfattarnas intentioner genom att fokusera på tilltal och modalhjälpverb i sverigefinska jobbannonser. Materialet består av finsk- och svenskspråkiga jobbannonser, där arbetsgivaren vill anställa en finsktalande person. Materialet har publicerats på den svenska arbetsförmedlingens hemsida och på två svenska rekryteringsbyråers hemsidor. På både svenska och finska har det offentliga språket blivit informellt. Resultatet visar att det är vanligt även i de sverigefinska jobbannonserna och att de finska jobbannonserna delvis är översättningar. Olika sätt att tilltala en annan person användes frekvent på båda språk, men eftersom konstruktionerna i den ursprungliga texten alltid delvis översätts till måltexten och svenska texter innehåller sådana former, kan översättningen leda till en generös användning av tilltalets olika former i översatta finska texter. Jobbannonser har också blivit mer krävande, vilket kan bevisas genom att användningen av modala hjälpverb ökat, men även andra sätt användes. / The purpose of the study is to explore the rhetorics of Sweden-Finnish job advertisements, the communicative features of the language and the intentions of the text producer, by concentrating on addressing and modal auxiliaries. The data consists of job advertisements written in Finnish and Swedish, where the employer was looking for a Finnish-speaking employee. These were published on the Swedish employment agency’s homepage and on two Swedish recruitment agencies’ homepages. Both Swedish and Finnish public language has become informal. It is common to address another person using the 2nd person singular pronouns. The study shows that this is usual also in Sweden Finnish job advertisements and that the Finnish job advertisements partly are translations. Different addressing forms were used frequently in both languages but because the constructions of the original text often are translated and Swedish texts include more informal addressing forms, the translation may cause a generous use of different addressing forms in the Finnish language. Job announcements have become more demanding, which can be seen in the increasing use of modal auxiliaries, even though other ways were also used.

Modalitetsmarkörer används för att uttrycka bland annat värderingar och åsikter för påståenden i satser. I föreliggande studie är huvudsyftet att undersöka om det finns en relation mellan andraspråkselevers användning av modalitetsmarkörer och deras betyg. Materialet för studien hämtades från de nationella proven 2015 i kursen SVA 3 på gymnasiet. För att uppfylla syftet användes en kvantitativ metod som innefattade en granskning av 20 elevlösningar jämnt fördelade mellan en lägre respektive högre betygsgrupp. Efter granskningen applicerades en analys samt sammanställning av modalitetmarkörernas frekvens och funktion där betygsgruppernas resultat jämfördes med varandra. Studiens resultat visade att det fanns marginella skillnader mellan betygsgrupperna i både frekvens och funktion. Att det skulle finnas en relation mellan andraspråkselevers användning av modalitetmarkörer och betyg går således inte att fastställa utifrån resultatet som presenteras i denna studie.

Att undersöka elevlösningar och att ta del av verksamma gymnasielärares erfarenheter rörande elevers användning av modalitetsmarkörer i skrift ger en bild av kvinnliga och manliga gymnasieelevers hållningar gentemot satsers innehåll och eventuella likheter och skillnader skribenterna emellan. Föreliggande studies huvudsyfte är att undersöka frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer i elevlösningar hämtade från 2015 års nationella prov i kursen svenska 3 i gymnasiet. Till syftet hör även att granska eventuella likheter och skillnader i frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer mellan de kvinnliga och de manliga skribenterna. Studiens bisyfte är att undersöka tillfrågade gymnasielärares erfarenheter rörande kvinnliga respektive manliga elevers användning av modalitetsmarkörer i skrift. För att uppnå syftet formulerat för denna studie kombineras och kompletteras en kvantitativ metod med en kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden utgörs av en sammanställning och granskning av frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer i 60 elevlösningar jämnt fördelade mellan könen. Studiens kvalitativa metod omfattas av kvalitativa intervjuer med en hög grad av strukturering i kombination med öppna frågor med tre legitimerade svensklärare. Resultaten visar på en låg frekvens av modalitetsmarkörer i både de kvinnliga och de manliga elevlösningarna. Majoriteten av samtliga modalitetsmarkörer signalerar en låg grad av sannolikhet och har således en trolighetsfunktion i satsen. Frekvensen och funktionen hos modalitetsmarkörerna skiljer sig på så vis marginellt mellan de kvinnliga och de manliga skribenternas texter. Den låga frekvensen och trolighetsfunktionen som den mest framträdande i elevers texter bekräftas ytterligare av studiens informanter, vilka vidare delar erfarenheten att modalitetsmarkörer är en viktig komponent i ett nyanserat förhållningssätt. Fynden från den kvantitativa materialbearbetningen och den kvalitativa materialbearbetningen överensstämmer således. Någon större språklig variation utifrån faktorn socialt konstruerat kön kan inte fastställas utifrån de kvantitativa och kvalitativa resultat som presenteras i denna studie.