Naturturismen har kommit att bli en av de viktigaste och största näringarna i den svenska fjällvärlden, och för många fast boende i fjällen och i fjällnära trakter en förutsättning för att fortsätta bo och verka i bygden. Den volymmässigt största turistformen är den alpina skidåk-ningen där det råder hård konkurrens mellan de alpina turistdestinationerna om de besökande turisterna och deras pengar, och där det finns en stor press att möta konkurrensen med ett ökat utbud och ökat mervärde på destinationerna. Detta var bakgrunden till Idre Fjälls storskaliga skidanläggningsprojekt Tre Toppar. Projektet förutsatte dock ingrepp i ett Natura 2000-klassat naturreservat för att förverkligas. Efter flera års planeringsarbete, parallellt med en intensiv lokal debatt för eller emot projektet, avslog regeringen den 8 mars 2007 Idre Fjälls ansökan om tillstånd för ingrepp i Natura 2000-området. Föreliggande uppsats visar med fallbeskrivningen Tre Toppar att problematiken att förena naturvård, turism och kravet på ekonomisk utveckling med varandra till stor del handlar om olikartade förhållningssätt till landskapet och naturen - om fjällandskapet är till för att nyttjas eller bevaras. Många anhängare till projektet som redan innan regeringens avslag känt en stark frustration över naturskyddet kring det berörda naturreservatet uppfattade avslaget som en bitter bekräftelse att utomstående, ”stockholmare”, ”08:or”, ”naturvänner” och myndig-hetspersoner, inte har någon verklig förståelse för glesbygdens problem och som förvägrar glesbygden att bestämma över sina ”egna” resurser, men som däremot kräver tillgång till fri och orörd natur att fjällvandra och skida i. Det fanns dock lokala kritiker till projektet som gladdes över beslutet, och som ihärdigt hävdat att storskaliga projekt som Tre Toppar inte är förenliga med målet om ekologisk hållbarhet, och att den globala uppvärmningen gör Tre Toppar till ett allt för stort riskprojekt. Istället har framhävts en ökad satsning på ekoturism och småskaliga turistprojekt. Med utgångspunkt att det inte finns något rätt eller fel, inte heller några enkla lösningar på ovanstående glesbygdsdilemma, är uppsatsens kanske främsta föresats att med hjälp av den eko-strategiska begreppsramen som analytiskt verktyg synliggöra olika förhållningssätt, eller eko-strategier, bland aktörer till teman som naturskydd, turism och regional utveckling. Att medvetandegöra egna och andras handlingar och förhållningar, att i relativistisk anda söka förstå andra förhållningssätt än sina egna, är enligt uppsatsens författare, en bra grund till samarbete och kompromissvillighet mellan olika aktörer och intressen.

I Sverige har andelen naturskyddade områden ökat kraftigt under andra halvan av 1900- talet och arealen motsvarar idag ungefär 10 % av landets totala (SCB, 2006). Merparten av dessa områden återfinns i våra 28 nationalparkerna och drygt 2500 naturreservat. Syftet med att bilda skyddade områden är många gånger att bevara biologisk mångfald eller att skapa nya livsmiljöer för känsliga arter, men kan även innebära att ge besökare tillfälle att uppleva mer opåverkad natur (Naturvårdsverket, 2005c). I takt med att, även avlägsna naturområden, blivit alltmer tillgängliga och intresset ökat för naturturism och friluftsliv ökar också behovet av att kontrollera och hantera den påverkan som kan uppstå. Syftet med arbetet var att ge svar på hur ansvariga myndigheter och förvaltare av skyddade områden i Sverige hanterar balansen mellan friluftsliv och naturskydd. Studien har visat att det fortfarande saknas relevant forskning inom vissa områden t.ex. vad gäller besökarstudier och hur djurlivet påverkas. Den forskning som bedrivits och den litteratur som finns tillgänglig härstammar huvudsakligen från Nordamerika och saknas i stor utsträckning från svensk sida. När det gäller den faktiska förvaltningen, av såväl naturreservat som nationalparker, så är denna likartad och bygger huvudsakligen på en kombination av en grundläggande direkt styrning genom föreskrifter och mera allmänna indirekta metoder, i form av bland annat information och anlagda leder, vilka ofta syftar till att kanalisera och koncentrera besökarna. Skötselplanerna fyller i stort sin grundläggande funktion men är idag något eftersatta och i behov av en revidering där åtgärder som rör friluftslivet och dess påverkan ges större utrymme och där man så långt som möjligt söker använda sig av nyare kunskap inom området. En något förändrad attityd till naturvård och friluftsliv kan dock skönjas och planer för framtida åtgärder håller för närvarande på att utvecklas.

Denna studie belyser maktspelet mellan konkurrerande intressen om landskapet, där olika idéer och ideologier men framförallt diskursiva maktförhållanden har en framträdande roll. Det övergripande syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för moderniseringen i det svenska landskapet, genom att beskriva och analysera förändringarna i markanvändning avseende våt- och myrmarker, med ett tidsfokus mellan ca. 1920-talet till 1960- talet. En fallstudie specifikt av Lina myr på Gotland avses genomföras, inklusive en diskursanalys av debatten mellan jordbruket och naturskyddet, med stöd i gotländska dagstidningar.[1]I studien ses det rationella jordbruket med ekonomiska drivkrafter tydligt dominera naturvårds-intressen, men visar också på en perspektivförskjutning mot naturskyddet över tid. Studien visar att och hur människors olika idéer och värderingar av landskapet haft stor betydelse för moderniseringens fortskridande samt att och hur det sociala landskapet kunnat ha en avgörande inverkan på det lokala utfallet i landskapet - med den diskursiva maktordningen ständigt närvarande. Studien har också resulterat i att en diskurs kunnat identifieras, diskursen om det moderna myrodlingslandskapet, vilken beskriver grunden till omvärderingar av våt- och myrlandskapen under senare delen av 1900-talet och möjligen kan bidra till en ökad förståelse kring varför debatten om våt- och myrmarker är sådan den är idag. [1]Gotlands Folkblad (GF), Gotlands Tidningar (GT) och Gotlands Allehanda (GA).

<p>Naturturismen har kommit att bli en av de viktigaste och största näringarna i den svenska fjällvärlden, och för många fast boende i fjällen och i fjällnära trakter en förutsättning för att fortsätta bo och verka i bygden. Den volymmässigt största turistformen är den alpina skidåk-ningen där det råder hård konkurrens mellan de alpina turistdestinationerna om de besökande turisterna och deras pengar, och där det finns en stor press att möta konkurrensen med ett ökat utbud och ökat mervärde på destinationerna. Detta var bakgrunden till Idre Fjälls storskaliga skidanläggningsprojekt Tre Toppar. Projektet förutsatte dock ingrepp i ett Natura 2000-klassat naturreservat för att förverkligas. Efter flera års planeringsarbete, parallellt med en intensiv lokal debatt för eller emot projektet, avslog regeringen den 8 mars 2007 Idre Fjälls ansökan om tillstånd för ingrepp i Natura 2000-området.</p><p>Föreliggande uppsats visar med fallbeskrivningen Tre Toppar att problematiken att förena naturvård, turism och kravet på ekonomisk utveckling med varandra till stor del handlar om olikartade förhållningssätt till landskapet och naturen - om fjällandskapet är till för att nyttjas eller bevaras. Många anhängare till projektet som redan innan regeringens avslag känt en stark frustration över naturskyddet kring det berörda naturreservatet uppfattade avslaget som en bitter bekräftelse att utomstående, ”stockholmare”, ”08:or”, ”naturvänner” och myndig-hetspersoner, inte har någon verklig förståelse för glesbygdens problem och som förvägrar glesbygden att bestämma över sina ”egna” resurser, men som däremot kräver tillgång till fri och orörd natur att fjällvandra och skida i. Det fanns dock lokala kritiker till projektet som gladdes över beslutet, och som ihärdigt hävdat att storskaliga projekt som Tre Toppar inte är förenliga med målet om ekologisk hållbarhet, och att den globala uppvärmningen gör Tre Toppar till ett allt för stort riskprojekt. Istället har framhävts en ökad satsning på ekoturism och småskaliga turistprojekt.</p><p>Med utgångspunkt att det inte finns något rätt eller fel, inte heller några enkla lösningar på ovanstående glesbygdsdilemma, är uppsatsens kanske främsta föresats att med hjälp av den eko-strategiska begreppsramen som analytiskt verktyg synliggöra olika förhållningssätt, eller eko-strategier, bland aktörer till teman som naturskydd, turism och regional utveckling. Att medvetandegöra egna och andras handlingar och förhållningar, att i relativistisk anda söka förstå andra förhållningssätt än sina egna, är enligt uppsatsens författare, en bra grund till samarbete och kompromissvillighet mellan olika aktörer och intressen.</p>

Tore Andersson Hjulman: One with Nature: An Inquiry into the Renegotiation of Nature in the Conflicts between Nature Preservation and Sámi Rights during the Interwar Period.[Ett med naturen: En studie av hur naturen omförhandlades i mellankrigstidens konflikter mellan naturskydd och samiska rättigheter.] PhD dissertation in Swedish, Luleå University of Technology, Sweden 2017. In 1909 the Swedish national parks law was adopted with the assumption that theSámi people living in the areas to be preserved were, in principle, one with nature. Therefore the perception of their land as pristine was consolidated and they could be excepted from park regulations. About thirty years later the national park administration stated that the aim to keep the national park nature untouched would fail without a restriction of Sámi rights within the parks. The aim of this thesis is to investigate how the distinction of nature from culture was renegotiated during the conflicts that preceded and followed this new stance. Tracing the impulses that fostered the reactions of the state administration back to their original contexts, complex interactions of differing interests are revealed. These contexts are examined in three case studies. The first case centers on nomad school superintendent Erik Bergström and his warning of the effects on the national parks from reindeer herders activities. The intersection of nature preservation and Sámi politics sheds light on their common outset in the use of the nature-culture dichotomy in approaching the Sámi. This contributes to explain the resistance by which the interest of change was met by those invested in the prevailing state policy towards the Sámi.The second case concerns a conflict of Sámi land use in the Abisko national park by the early 1930s. Several factors that possibly induced state officials to react on Sámi fishing and hunting in the national park are illuminated. These include different understanding of nature preservation, the moral ecology among the Sámi and antagonism between Sámi reindeer herders and inhabitants in the railway towns.The third case involves concerns raised in the process of establishing a new national park in the Muttos/Muddus area. A shift in focus from mountainous to forest landscapes among nature preservationists resulted in the inclusion of new stakeholders and fields of knowledge about land use and its effects. This seems to have spurred problematizing of both the ideal of pristine nature and of Sámi land use. A conflict was triggered by the in-migration of two reindeer herding families.In conclusion, it will be argued that it was a series of quite contextually different conflicts that interacted to undermine the institutionalized demarcation of nature. This simultaneously challenged Sámi rights in the national parks and took place in ideological opposition to the foundation of segregationist Sámi policy. / Nature Preservation and Indigenous Rights

Denna masteruppsats studerar den tidiga svenska naturskyddsrörelsens historia utifrån ett känslohistoriskt perspektiv. År 1909 startades Naturskyddsföreningen vars syfte var att väcka och underhålla kärlek till den svenska naturen, samt kämpa för dess beskydd. Undersökningen studerar hur föreningen ansåg att kärleken skulle rädda naturen. Naturskyddsföreningen stred för ökat naturskydd i Sverige och den första paragrafen i deras föreningsstadga uppgav att föreningens syfte var att “väcka kärlek till naturen”. Naturskyddsföreningen strävade efter att väcka kärlek hos det svenska folket genom att använda känslor som ett politiskt verktyg och att engagera medborgarna att kämpa för bevarandet av deras lands natur. Föreningen ansåg att kärleken var det främsta verktyget för att förändra svenskarnas relation till naturen och att få dem att respektera och ära den. Naturskyddsföreningen fokuserade främst på att sprida sitt budskap och förändra denna natursyn genom sin årstidning, Sveriges Natur. Denna uppsats fokuserar på åren 1909–1919, men tidningen ges fortfarande ut år 2021. Årstidningen publicerades en gång om året och innehöll under avgränsningsperioden ett stort antal artiklar, bilder, dikter och uppdateringar över miljöarbetet i Sverige. Det var genom denna tidning, som Naturskyddsföreningen avsåg att väcka kärlek och inspirera sina läsare att kämpa för naturens beskydd. Publiceringen av tidningen sågs även av föreningen som ett verktyg att allmänbilda samtida och framtida svenskar om dess lands unika naturområden, samt även dokumentera det som riskerade att försvinna. Uppsatsen redogör för Naturskyddsföreningen kärleksbegrepp, vad föreningen trodde att kärleken kunde åstadkomma samt hur de väckte kärlek med hjälp av sin årstidning Sveriges Natur.

Den biologiska mångfalden minskar i världen och i Sverige, en av orsakerna ärhabitatförlust. Våtmark är en naturtyp som minskade kraftigt i utbredning under 1800- och 1900-talen, vilket har resulterat i att stora insatser nu görs regionalt, nationellt och internationellt för att skydda våtmarker från exploatering. Det råder delade meningar om hur man på bästa sätt går till väga för att skydda flest antal arter på ett resurseffektivt sätt. En inflytelserik teori “Single Large or Several Small” (SLOSS) föreslår att ett eller några få stora sammanhängande reservat skyddar fler arter än många små av likvärdig sammanlagd yta. Genom att utgå från en inventering som gjorts av Länsstyrelsen i Dalarnas län testade jag hur SLOSS-teorin förhåller sig till fågelfaunan på Dalarnas myrar. I denna studie undersöktes 95 myrar av varierande storlek som ingick i inventeringen. Metodiken för inventeringen beskrivs som en förenklad revirkartering där man noterar hörda och sedda fåglar till antal och kön. Från datan togs sedan en art-ackumulationskurva (species accumulation curve) fram för att undersöka om få stora eller flera små myrar hade högre artrikedom generellt, och ett t-test gjordes för att kunna göra en mer realistisk jämförelse. Artackumuleringskurvan samt t-test visade att det fanns en större artrikedom hos flera små myrar tillsammans än hos några få stora. Det finns tidigare litteratur som stödjer detta, men det är sannolikt att det finns andra faktorer som den här studien inte har undersökt som påverkar artantalet på myrar utöver myrens storlek. Dessutom är fågelrikedom inte den enda faktorn som bör vägas in när man designar ett naturreservat, andra skyddsvärda taxa kan förhålla sig annorlunda till myrens storlek. Vidare studier krävs för att vägleda reservatsbildare i hur de ska prioritera habitat av olika storlek. / The biodiversity in the world and in Sweden is decreasing, and one of the driving forces is habitat loss. Wetlands are a habitat type that decreased substantially during the 19th and 20th centuries. This has led to large conservation efforts, both within Sweden and internationally, that aim to protect wetlands from exploitation. There is no scientific consensus regarding how to protect the most species in an effective way. One influential theory “Single Large or Several Small” (SLOSS) proposes that one or a few large habitats will hold more species than many small habitats of an equivalent total area. By using data from a census conducted by the County Administrative Board of Dalarna, Sweden, I tested how the SLOSS-theory relates to the bird diversity of wetlands in Dalarna. In this study, I assessed 95 wetlands of different sizes that were included in the census. The inventorying method was a simplified monitoring with visual and acoustic count of bird species and individuals within species. From this data I made a species accumulation curve to compare large wetlands to several small wetlands in general, and conducted a t-test which is a more direct approach to my study. Both the species accumulation curve and the t-test showed that many small wetlands had a higher bird species diversity than a single large wetland. This is somewhat supported by previous studies, however it is likely that other factors are at play that were not included in this study. Nature reserves are not only designed to preserve the highest number of bird species. One has to consider other endangered or otherwise protection worthy taxa that may behave differently to birds when it comes to large or small habitats. More research is needed to help nature reserve planners make informed decisions regarding how to prioritize habitats of different sizes.

Environmental concern in contemporary societies is a complex phenomenon which is shaped and influenced by a host of different factors. One of the most important of these is the interplay between culture and nature that has taken place during the course of a nation’s history and the various ‛views of nature’ that such interplay has generated. Such views can e.g. manifest themselves in aesthetic judgments of natural scenery or, more generally, in the values that nature is seen to contain or carry. They form the base from which contemporary ideas, conceptions, and evaluations of nature are generated and debated. The five studies that together comprise this thesis explore the socio-cultural background of Icelandic environmentalism from a number of different perspectives. The first study concerns the depiction(s) of nature that can be found in the oldest literary works that have survived in Iceland. The second study deals with the first attempts by an Icelander to visualize nature in his homeland, using photographic media. The third study seeks to compare contemporary views of nature amongst Icelanders, e.g. concerning the appreciation of natural beauty, with those of Swedes and Danes. The fourth study reports the results of an extensive survey which probed the environmental values, knowledge, attitudes and behaviors of present day Icelanders. The fifth study builds on this same survey but focuses on the public understanding and perceptions of sustainable development, and also on the connections between attitudes toward environmental and developmental issues. This overall thesis project was multi-disciplinary in nature, combining theory drawn from environmental philosophy, especially ethics and aesthetics, with the theories and methods of environmental sociology, politics and history. The empirical studies employed, furthermore sought to operationalize certain key theoretical constructs relating to views of nature, such as environmental value orientations and aesthetic appreciation of nature, and thus ‛build bridges’ between the concerns, theories and methods of the humanities, on one side, and those of the social sciences, on the other.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniversitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Seminaturliga gräsmarker är en av Europas artrikaste, men mest hotade naturmiljöer. För att rädda och bevara dess arter finns flera olika legala naturskydd med särskilda skötselkrav. Denna studie undersöker om skyddsstatusen gör någon skillnad för mångfalden bland kärlväxter på seminaturliga staggräsmarker. Undersökningen är liten, men trots få replikat pekar analysresultaten ändå på samma tendenser som andra och större studiers resultat. Analyser av insamlade data visar att de skyddade naturområdena har en rikare mångfald av kärlväxter i allmänhet och av naturvårdsarter i synnerhet. Resultaten visar att skötseln av den seminaturliga gräsmarken har betydelse då de skyddade gräsmarkerna har fler hävdgynnade arter. Någon särskild näringspåverkan kan inte påvisas i denna studie, vare sig i skyddade eller icke skyddade områden. De sammanlagda analyserna indikerar att det framför allt är naturskyddet och dess skötselkrav som påverkar mångfalden och artsammansättningen. Upphör hävd som slåtter och bete på seminaturliga gräsmarker leder det till minskad kärlväxtflora, i synnerhet av hävdgynnade arter och slutsatsen blir därmed att legalt skyddade naturmiljöer behövs för att rädda och bevara både hotade arter och hotad mångfald. / Semi-natural grasslands are one of Europe's most species-rich, but most threatened natural environments. In order to save and preserve species, there are several different legal nature reserves with special maintenance requirements. This study investigates whether conservation status makes a difference for the diversity of vascular plants in semi-natural grasslands. The study is very small, but despite few replicates, the analysis results still show the same tendencies as other and larger studies have done. Analysis of collected data shows that the protected natural areas have a richer diversity of vascular plants in general and of conservation indicator species in particular. The analysis results show that the management of the semi-natural grassland is important as the protected grasslands contain more species that are depended on mowing and grazing. The combined analyzes indicate that it is above all nature conservation and its management requirements that affect the diversity and species composition. Cessation of mowing and grazing on semi-natural grasslands leads to a reduction in vascular plant flora, especially species that are dependen on mowing and grazing, and the conclusion is thus that legally protected natural environments are needed to save and preserve both threatened species and threatened diversity.