Thesis (M. Sc. (Microbiology)) --University of Limpopo, 2019 / Informal street traders and traditional health practitioners at Ga Maja (Limpopo Province) primarily offer consumers semi-processed herbal concoctions that are indicated to have blood-cleansing, immune-boosting, detoxifying, antidiarrheal, antiHIV/AIDS and pain-relieving therapeutic properties. The focus of this study was to validate the pharmacological effects and safety of these herbal concoctions as indicated by the traders. Five herbal concoctions and their medicinal plant recipies used for their preparation were purchased from five independent traders. A laboratory concoction was prepared according to the traders’ instructions. Possible microbial contaminants were identified using Matrix-assisted laser desorption/ionisation time-offlight mass spectrometry and VITEK 2. Nutritional content of the concoctions was determined by a plasma atomic emission spectrophotometer. Qualitative phytochemical analysis was determined using standard chemical tests and thin layer chromatography. Total polyphenol content was quantified calorimetrically. Antioxidant activity was quantified using 2, 2-diphenyl-1-picrylhydrazyl (DPPH) and ferric reducing power assays. Antimicrobial activities were determined using a broth micro-dilution assay and bioautography. Anti-HIV-1 reverse transcriptase activity was used to determine the antiviral potential of the concoctions. Anti-inflammatory activity was determined using the cyclooxygenase inhibition assays and possible cytotoxic effects of the concoctions were evaluated using MTT cell viability assay. Growth on potato dextrose and nutrient agar plates indicated heavy microbial contamination. Sodium, potassium and zinc were most abundant in the concoctions. The concoctions had similar phytochemical profiles, and together with plant decoctions consisted primarily of polyphenolic constituents. Generally, some plant decoctions had higher antioxidant (EC50: 15.71 – 40.87 µg/mL) and antibacterial (MIC: 0.04 – 0.63 mg/mL) activities. The antimicrobial activities of the concoctions were as a result of synergistic effects of the compounds because no single compound was observed to have antimicrobial activities on the bioautograms. Combination studies showed that the combination of crude decoctions from different plant species resulted in reduced antioxidant, antibacterial and antifungal activities. The laboratory concoction had higher anti-HIV reverse transcriptase activity (EC50: 2.90 µg/mL) than the positive controls used (EC50: 36.65 – 40.90 µg/mL). The concoctions also demonstrated considerable antiinflammatory activity. The lack of standardisation of phytomedicines reduces their xxi pharmacological potential and consistency. However, this study validated the ethnopharmacological use of the different plant species and herbal concoctions towards the treatment of human immune-deficiency virus, pain caused by inflammation, infectious diarrhoea and for immune-boosting. This study also highlighted the complexities associated with combinations of aqueous extracts and the importance of appropriate knowledge on which plant species are to be mixed to enhance their therapeutic properties. Although the concoctions did not exhibit cyctotoxic effects, toxicities may arise from endotoxins produced by the microbial contaminants. Hygienic processing and packaging are essential to ensure that consumers receive quality products that are safe to consume.

Cette recherche interroge la question du jeu dans les EHPAD accueillant des personnes âgées atteintes de la maladie d’Alzheimer ou troubles apparentés. Elle a été réalisée dans le but d’inscrire le jeu libre et son cadre au cœur des projets d’établissements.Après une présentation de la maladie d’Alzheimer et de sa prise en charge non pharmacologique, une exploration de l’utilisation du jeu dans le soin été réalisée nous conduisant à réinterroger le concept de jeu, ses modalités de mise en œuvre et l’intérêt de viser le plaisir du jeu en première intention.Trois démarches distinctes ont ensuite été menées en parallèle. La première, dialectique et relativiste, tente de mettre en lien les enseignements offerts par les sciences du jeu avec la philosophie actuelle de la prise en soin des résidents d’EHPAD atteints de la maladie d’Alzheimer. La seconde démarche, vise à présenter les conditions matérielles et humaines pour la mise en place d’un cadre ludique adapté à la population en s’inspirant du modèle des ludothèques. Enfin, la troisième démarche, biomédicale, évalue l’impact de la situation de jeu libre dans une étude randomisée en simple aveugle auprès de 54 résidents dans six établissements. Des échelles et questionnaires ont permis d’évaluer la qualité de vie des résidents, leurs troubles du comportement ainsi que appréhension de l’outil de médiation par les soignants.La discussion des résultats interroge le cadre du jeu libre comme un objet frontière à l’interface du divertissement et de la thérapie non médicamenteuse. La médiation peut être mise en perspective d’une application clinique du modèle théorique contemporain de la résilience du sujet âgé et se présenter comme une application concrète des doctrines pédagogiques en éducation nouvelle. / The purpose of this PhD research is to evaluate the usefulness of games in eldercare homes (EHPAD in French), for people who suffer from Alzheimer’s disease and diseases related to Alzheimer’s. It was carried out in order to include free play in the wider scope of the homes’ project. After a presentation on Alzheimer’s disease and a non-pharmacological approach to care, an in-depth study of the issue will be given, based on the review of medical literature that leads us to reconsider game design and implementation. This study used three different approaches that were implemented simultaneously. The first one presents the human and material working conditions that are necessary to set up a framework for the game, making certain that it is adapted to the people concerned. Game libraries and therapeutic mediations served as models. The second step, which is relativistic and dialectical, attempts to associate the benefit of game playing with the current approach to treating eldercare home residents who suffer from Alzheimer’s disease. Finally, the biomedical model evaluates the impact of the game in a randomized single-blind study of 54 residents in six eldercare homes. Different scales were used to assess the residents’ quality of life. The behavioral disorders were evaluated. The caregivers were given questionnaires to determine their understanding of the mediation tool used.The analysis of the findings supports free play as a tool which has both entertainment and therapeutic value. The role of mediation may be seen as a support mechanism to enhance resilience in elderly people. It is also a concrete implementation of progressive teaching methods.

SAMMANFATTNING Introduktion: Depression är en av de vanligaste sjukdomarna världen över och utgör en stor börda för de drabbade och även en stor kostnad för samhället. Fysisk aktivitet används som en del av behandlingen för personer med depression och har visat sig minska depressionssymtom och öka livskvalitén. Det saknas dock en fördjupad kunskap om patienters upplevelser kring fysisk aktivitet vid depression. En ökad kunskap kan ge sjuksköterskan verktyg för individanpassad stöttning och motivation till patienter med depression.   Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsform vid depression och depressionssymtom. Metod: Designen för examensarbetet var en allmän litteraturstudie där tio kvalitativa artiklar inom området systematiskt kvalitetsgranskats och sammanställts genom en resultatanalys. Resultat: Deltagarna i studierna upplevde att de genom att utföra fysisk aktivitet blev mer kapabla att klara av saker i vardagen, fick ett ökat självförtroende och hittade ett sätt att hantera depressiva symtom. Dessutom beskrevs en hälsosammare livsstil såsom förbättrad sömn och fler sociala kontakter, den fysiska aktiviteten bidrog även till en ökad kroppsmedvetenhet. Viktiga aspekter för den fysiska aktiviteten var att deltagarna upplevde ett sammanhang och fick möjlighet att dela sina upplevelser med andra i samma situation. Deltagarna upplevde både fysiska och psykiska hinder för att kunna genomföra fysisk aktivitet.  Slutsats: Genom fysisk aktivitet som behandlingsform upplevde deltagarna att de blev både psykiskt och fysiskt starkare. Sjuksköterskan har ett viktigt ansvarsområde i att agera omvårdnadsstöd till personer med depression, att initiera åtgärder för att upprätthålla individanpassad träning och att samverka med andra professioner.  Nyckelord: icke farmakologisk behandling, psykisk ohälsa, egenvård, omvårdnad, litteraturöversikt / ABSTRACT Introduction: Depression is one of the most common diseases worldwide and is a great burden for those affected and also a great cost to society. Physical activity is used as part of treatment for people with depression and has been shown to reduce depressive symptoms and increase quality of life. However, there is a lack of in-depth knowledge of patients' experiences of physical activity in depression. Increased knowledge can give the nurse tools for individualized support and motivation for patients with depression. Aim: The purpose was to describe patients' experiences of physical activity as a form of treatment for depression and depressive symptoms. Method: The study design in this thesis was a general literature review where ten qualitative articles were systematically quality reviewed and compiled through a results analysis. Results: The participants in the studies experienced that by performing physical activity they became more capable of coping with things in everyday life, gained increased self-confidence and found a way to deal with depressive symptoms. In addition, a healthier lifestyle such as improved sleep and more social contacts were described, the physical activity also contributed to an increased body awareness. Important aspects of the physical activity were that the participants experienced a context and had the opportunity to share their experiences with others in the same situation. The participants experienced both physical and mental barriers to being able to carry out physical activity.  Conclusion: Through physical activity as part of the treatment, the participants experienced that they became both mentally and physically stronger. Nurses are responsible for acting supportive for people with depression, initiating measures to maintain individualized training and collaboration with other professions. Keywords: non-pharmacological treatment, mental illness, self-care, nursing, literature review

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) ses som ett mycket vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symtomen efter en operation. Farmakologiska behandlingsmetoder är det som används i störst utsträckning för att behandla PONV, men det är fortfarande en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor är ansvariga för omvårdnad under operationen och har som uppgift att lindra bland annat PONV. En kartläggning av icke-farmakologiska behandlingar bidra till ett mera multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för att motverka PONV hos patienter som genomgått kirurgi i generell anestesi.  Metod: För att svara på syftet valdes att genomföra en systematisk litteraturstudie. Den systematiska litteraturstudien baserades på RCT-studier publicerade sedan år 2016 och var skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoderna som presenteras i arbetet kunde alla påvisa effekter i att antingen motverka utvecklandet av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Resultatet för behandlingsmetoden transkutan elektroakupunkt-stimulering (TEAS) sågs ha mest evidens för att förebygga utvecklandet av PONV. Postoperativt musiklyssnande och cupping vid P6-punkten kunde också påvisa en förebyggande effekt för PONV. Behandlingen akupressur vid P6-punkten sågs ha viss effekt på illamående i majoriteten av de inkluderade artiklarna som undersökte metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med essentiella oljor av ingefära eller lavendel sågs ha god effekt i att behandla PONV som redan uppstått.  Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot PONV kan vara effektiva metoder för att utvecklande motverkat av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Dock krävs det fler omfattande studier för att kunna dra vidare slutsatser om det går att ersätta farmakologisk behandling med någon av dessa icke-farmakologiska behandlingsmetoder. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder, baserat på den forskning som presenteras i detta arbete, bör ses som ett komplement till farmakologisk behandling snarare än som ett substitut. / Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är ett vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symptomen efter operationen. Farmakologisk behandling är den vanligaste metoden för behandling av PONV, även om det fortfarande finns en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor ansvarar för omvårdnaden under operationen och har till uppgift att underlätta PONV. Mer omfattande kunskap om icke-farmakologiska behandlingar kan bidra till ett mer multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med denna systematiska litteratur översyn var att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för PONV hos patienter som har genomgått kirurgi i allmän anestesi. Metod: För att svara på syftet valdes en systematisk litteraturgenomgång som metod. Den systematiska litteraturöversikten bygger på RCT-studier som publicerats sedan 2016 och är skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoder som presenterades visade alla effekter för att antingen minska utvecklingen av PONV eller vid behandling av redan förvärvade PONV. Resultaten för behandlingsmetoden TEAS ansågs ha mest bevis för att förhindra utvecklingen av PONV. Postoperativa lyssna på musik och cupping vid P6-punkten kunde också bevisa effektivitet i förebyggande PONV. Behandling med akupressur vid P6- punkt ansågs ha viss effekt på illamående i en majoritet av de inkluderade studierna som studerade metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med eteriska oljor av ingefära eller lavendel ansågs ha goda effekter på behandling av redan förvärvade PONV. Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingar för PONV har en betydande effekt för att antingen hindra utvecklingen av PONV eller behandla patienter som redan har utvecklat en viss grad av PONV. Det finns dock ett behov av fler studier som jämför icke-farmakologiska behandlingar med farmakologiska behandlingar, för att kunna dra några slutsatser om möjligheten att ersätta farmakologiska behandlingar med icke-farmakologiska behandlingar. Icke-farmakologiska behandlingar, baserade på de studier som presenteras i denna systematiska litteraturöversikt, bör ses som ett komplement till farmakologiska behandlingar snarare än som en ersättning.

Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till att patienter söker kontakt med hälso- och sjukvård är smärta. Smärta är en individuell och subjektiv upplevelse och definieras internationellt som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk och potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan skada. Icke-farmakologiska smärtlindring definieras genom terapi som inte involverar intag av medicin eller andra aktiva substanser. Det råder brist på information kring förekomsten av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Specialistsjuksköterskans upplevelser av användandet av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt kan bidra till att skapa nya perspektiv och kunskaper inom området.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Metod: Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Totalt intervjuades nio specialistsjuksköterskor som arbetade kliniskt inom ambulanssjukvård. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med subkategorier; professionellt bemötande, metoder och tekniker samt utmaningar med icke-farmakologisk smärtlindring.  Slutsats: Den här studien visar att specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård har olika erfarenheter och upplevelser av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Resultaten visar att ett professionellt bemötande och metoder, tekniker och åtgärder lindrar smärta men också att det finns utmaningar i att använda sig av icke-farmakologisk smärtlindring. Några slutsatser är att det krävs mer utbildning och forskning inom området icke-farmakologisk smärtlindring, samt ökad implementering i lokala behandlingsriktlinjer. En annan slutsats är att icke-farmakologisk smärtlindring redan används av många, om än omedvetet. / Background: Pain counts as one of the most common reasons as to why patients contact their healthcare providers in the first place. While pain constitutes an individual and subjective experience, it is defined internationally as an unpleasant sensory and emotional experience, in turn associated with actual and potential tissue damage, or described in terms of such damage. Non-pharmacological pain management constitutes forms of therapy that do not involve the administration of drugs or other active substances. There is a lack of information on the prevalence of prehospital non-pharmacological pain management. Specialist nurses’ experiences of the use of prehospital non-pharmacological pain management, can contribute to the creation of new perspectives and knowledge in the field. Aim: The aim of the study was to describe specialist nurses’ experiences of using prehospital non-pharmacological pain management. Method: Data was collected through semi-structured interviews. The collected data was then analysed, using a qualitative content analysis method. A total of nine specialist nurses, all of whom worked clinically in ambulance care, were interviewed. Results: The analysis resulted in three categories with subcategories; meeting professionalism, methods and techniques, and challenges with non-pharmacological pain management. Conclusion: This study shows that specialist nurses in ambulance care have different types of experiences and premediated knowledge of using non-pharmacological pain management methods prehospitally. The results show that a professional approach towards the administration of different methods, techniques and measures relieve pain, but also that there are challenges stemming from the use of non-pharmacological pain management methods. Consequently, an increase in both research and education is needed within the field of non-pharmacological pain management, as well as an increased implementation of local treatment guidelines. Furthermore, it can be concluded that non-pharmacological pain management methods are already being used by many healthcare providers, albeit subconsciously.

Bakgrund: Smärta är det vanligaste symtomet för vilket personer söker vård. Långvarig smärta behandlas ofta farmakologiskt och i Europa använder hälften av alla med långvarig smärta farmakologisk behandling. Sjuksköterskan kommer oavsett arbetsområde att möta personer med långvarig smärta. Då den farmakologiska behandling som erbjuds ofta upplevs som bristande är det viktigt att sjuksköterskan är insatt i icke farmakologiska behandlingsalternativ och hur patienter upplever dessa. Syfte: Syftet var att undersöka personer med långvarig smärtas upplevelser av icke farmakologisk behandling. Metod: En allmän litteraturstudie där 12 artiklar granskades och analyserades med en tematisk analys. Resultat: Upplevelsen var att icke farmakologisk behandling gav smärtlindring. Behandlingarna som utfördes i grupp medförde en stark känsla av gemenskap och tillhörighet där stödet från gruppen hjälpte personerna att hantera sin smärta på ett konstruktivt sätt. Behandlingarna hade även en positiv inverkan på upplevd kontroll över hälsan, detta genom att motivera till förändrade attityder och eller livsstilsförändringar. Det förekom en rad hinder vid användandet, däribland bristande kunskaper om behandlingarnas metod och syfte samt låg tillgänglighet. Konklusion: Många upplever en god smärtlindring av icke farmakologiska metoder och därmed bör dessa användas mer av sjuksköterskor i dagens hälso- och sjukvård. / Background: Pain is the most common symptom for which people seek healthcare.Long-term pain is often treated pharmacologically and in Europe, half of allindividuals with long-term pain use pharmacological treatment. Regardless of workarea, nurses will encounter people with long-term pain. Since pharmacologicaltreatment often is perceived as deficient, it is important that nurses are familiar withnon-pharmacological alternatives and how patients experience these. Aim: The aimwas to investigate the experience of non-pharmacological treatment from personswith long term pain. Method: A general literature study in which 12 articles wereexamined and analyzed with a thematic analysis. Results: The experience was thatnon-pharmacological treatment provided pain relief. The treatments performed ingroups brought a strong sense of community and belonging where the support fromthe group helped the people to manage their pain in a constructive way. Thetreatments also had a positive effect on perceived control over health, this bymotivating to change attitudes and or lifestyle changes. There were a number ofbarriers including a lack of knowledge about the method and purpose of thetreatments and low availability. Conclusion: Many people experience good pain relieffrom non-pharmacological methods and therefore should be used more by nurses intoday's health care.

Bakgrund: PONV står för postoperative nausea and vomiting och är ett vanligt problem som drabbar cirka 25–30% av patienterna som genomgår ett kirurgiskt ingrepp under generell anestesi. Vid PONV är det vanligt med både illamående och kräkningar, vilket leder till obehag hos patienten som lider av dessa symtom. Vårdtiden kan bli upp till dubbelt så lång på den postoperativa avdelningen för de patienter som lider av PONV med samtida smärta postoperativt jämfört med de som inte gör det. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska åtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att lindra PONV i samband med laparoskopisk kirurgi och i vilken utsträckning de lindrar. Metod: Forskningsdesignen som användes var en beskrivande litteraturöversikt inkluderande 11 vetenskapliga randomiserade kontrollerade studier publicerade år 2009–2019. Resultat: De icke-farmakologiska åtgärder som identifierades var akupressur, elektrisk stimulering, preoperativ dryck och musik. Akupressur, elektrisk stimulering och musik visade sig överlag ha en signifikant antiemetisk effekt främst under den tidiga postoperativa perioden hos patienter som genomgått laparoskopisk kirurgi, medan effekten av preoperativ dryck inte kunde klargöras. Slutsats: Akupressur, elektrisk stimulering och musik som icke-farmakologiska åtgärder mot PONV kan lindra och minska lidandet för patienten under det första postoperativa dygnet efter laparoskopisk kirurgi. Effekten av preoperativ dryck på PONV kan inte helt klargöras då inkluderade studier gav två varierande utfall. Sammanfattningsvis är musik och elektrisk stimulering kostnadseffektiva åtgärder som till viss del praktiskt kan tillämpas för att lindra PONV efter laparoskopisk kirurgi, där musik dessutom kan främja delaktigheten i vården för patienten och minska beroendet av sjuksköterskan. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, icke-farmakologiska åtgärder, sjuksköterska, laparoskopi. / Background: PONV stands for postoperative nausea and vomiting and is a common problem affecting about 25-30% of patients undergoing a surgical procedure under general anesthesia. At PONV, both nausea and vomiting are common, leading to discomfort in the patient suffering from these symptoms. The duration of care can be up to twice as long in the postoperative ward for patients suffering from PONV with contemporary pain post-operatively, compared to those who do not. Purpose: To describe what non-pharmacological interventions the nurse can use to relieve PONV in connection with laparoscopic surgery and to what extent they relieve. Method: The researchdesign used was a descriptive literature review including 11 scientific randomized control trials published in 2009–2019. Results: The non-pharmacological interventions identified were acupressure, electrical stimulation, preoperative drinking and music. Acupressure, electrical stimulation and music were generally found to have a significant antiemetic effect, especially during the early postoperative period, in patients who underwent laparoscopic surgery. The effect of preoperative drink could not be clarified. Conclusion: Acupressure, electrical stimulation, and music as non-pharmacological interventions against PONV can relieve and reduce the patient's suffering during the first postoperative day after laparoscopic surgery. The effect of preoperative drinking on PONV cannot be fully elucidated as included studies yielded two different outcomes. In summary, music and electrical stimulation are cost-effective interventions that can, to some extent, be practically applied to relieve PONV after laparoscopic surgery, in which music can further promote participation in patient care and reduce dependence on the nurse. Keywords: Postoperative nausea and vomiting, non-pharmacological interventions, nurse, laparoscopic

Les récepteurs métabotropiques du glutamate (mGlus) sont connus pour moduler la transmission excitatrice dans le système nerveux central. Parmi ces récepteurs, ceux localisés au niveau de la pré-synapse, exercent un rôle d’autorécepteur, entrainant une diminution de la libération de glutamate à la suite de leur activation. L’étude du rôle fonctionnel de tel ou tel sous-type de mGlus est complexe compte-tenu du manque d’outils pharmacologiques sélectifs permettant de cibler spécifiquement un sous-type mGlus donné. Dans un premier temps, nous avons, par des techniques d’électrophysiologie et de fluorométrie calcique, validé de nouveaux outils pharmacologiques spécifiques de mGlu2 (un « nanobody » modulateur allostérique positif, PAM) et mGlu4 (OptoGluNAM4.1, un modulateur allostérique négatif, NAM), respectivement sur tranches d’hippocampe et de cervelet de rongeur. Nous avons ensuite, au sein du cortex cérébelleux, utilisé l’OptoGluNAM4.1 pour démontrer pour la première fois, l’implication de mGlu4 dans un contexte physio-pathologique: l’ischémie cérébelleuse. A l’aide d’outils pharmacologiques plus classiques nous avons également pu mettre en évidence, au sein des synapses qu’établissent les fibres parallèles avec les cellules de Purkinje l’existence d’un “dialogue” entre les récepteurs mGlu4 et les récepteurs A1 (récepteurs à l’adénosine de type 1), conséquence d’intéractions fonctionnelles entres les voies de signalisation de ces récepteurs présynaptiques dimériques et/ou conséquence de l’association physique de ces récepteurs au sein d’hétérodimères, fonctionnels. / Metabotropic glutamate receptors (mGlus) are known to modulate excitatory transmission in the Central Nervous System. Among them, those situated at the pre-synaptic level behave like autoreceptors, their activation leading to a decrease in glutamate release. Functional studies of the different mGlus have been hampered by the lack of selective pharmacological tools specifically targeting a given subgroup of these receptors. As a first step, using electrophysiological and calcium fluorometry techniques, we validated new specific pharmacological tools acting on mGlu2 (a nanobody, positive allosteric modulator, PAM) and mGlu4 (OptoGluNAM4.1, a negative allosteric modulator, NAM) on rodent hippocampal and cerebellar slices, respectively. We then used the OptoGluNAM4.1 in the cerebellar cortex to demonstrate, for the first time, the involvement of mGlu4 in a physiopathological condition: cerebellar ischemia. Using more conventional pharmacological tools, we were also able to show the existence of a dialog between mGlu4 and A1 (Adenosine type 1) receptors at the level of the synapse between parallel fibers and Purkinje cells. Whether this dialog results from functional interactions between the signaling pathways of these pre-synaptic dimeric receptors and/or is a consequence of their physical association in heterodimers is presently under study.

The prognosis of attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) continues to “show heightened risk of multiple mental health and social difficulties as well as premature mortality in adult life” after nearly 50 years of primary pharmacological treatment.1 If the prognosis of ADHD is not changed by stimulants, then 2016 research that stimulants may cause cardiac arrhythmia and myocardial infarction associated with subsequent death in children younger than 17 years prescribed methylphenidate (MPH)2 raises the question of whether stimulants should be used. Furthermore, a 2015 Cochran Review found 98·6% of ADHD randomized clinical trials were considered high risk for bias and the remaining trials could also have been considered high risk by using a stricter definition.3 Has medicalization and marketing of the diagnosis and treatment of ADHD become the basis of putting children at risk by using stimulants, especially in the United States?4,5

The synthetic cathinones, 3,4- methylenedioxypyrovalerone (MDPV), 4-methylmethcathinone (mephedrone), and 3,4- methylenedioxymethcathinone (methylone), gained worldwide notoriety as the psychoactive components of ‘bath salts;’ a marketing term used to circumvent federal drug laws and permit their legal sale. Previous studies have shown that these drugs share pharmacological characteristics with cocaine and the amphetamines, however, descriptions of their neurotoxic properties are limited. Moreover, while forensic analysis has revealed that the most frequently abused bath salts ‘brands’ contain binary and ternary mixtures of MDPV, mephedrone, and methylone, the majority of preclinical research has focused on explicating the individual effects of these drugs. Therefore, the present dissertation aimed to address this limitation and characterize the acute and chronic effects of combined synthetic cathinone exposure on dopaminergic tone in mesolimbic and nigrostriatal brain regions. To accomplish this, male Swiss-Webster mice were administered MDPV, mephedrone, and methylone, individually or concomitantly, 1 time or 7 times over the course of two weeks and the corresponding effects of each treatment on mesolimbic and nigrostriatal brain tissue levels of dopamine (DA) and DA metabolites were analyzed using a high performance liquid chromatography – electrochemical detection (HPLC-ECD) assay. Additionally, motor-stimulant activity was evaluated after both dosing regimens using locomotor activity assays, while immunoblot and immunostaining techniques were used to evaluate the chronic effects of co-synthetic cathinone exposure on tissue levels of tyrosine hydroxylase (TH), dopamine transporter (DAT), monoamine oxidase B (MAO-B), catechol-O-methyltransferase (COMT), and glial fibrillary acidic protein (GFAP). Results from these studies provide evidence of a significant pharmacological interaction among major bath salt constituents, MDPV, mephedrone, and methylone. This was observed acutely as enhanced DA responses and chronically as functional toxicity at the DA synapse. Furthermore, such interactions may contribute to the deleterious effects reported by bath salt users. Together, these findings have shown that the composition of bath salts preparations can significantly influence their psychostimulant and toxic effects, substantiating the importance of modeling bath salts as drug mixtures.