No description available.

Sedan 2009 rekommenderar Skolverket att lärare ska ha ett normkritiskt arbetssätt i skolan. Detta har sedan 2010 stöd i diskrimineringslagen, skollagen och Gy11 och utifrån det har vi undersökt hur implementeringen av dokumenten på kommunala gym-nasieskolor i Malmö Stad uppfattas. I vår studie har vi intervjuat fyra personer varav två utbildar personal i gymnasieskolan i bland annat normkritisk pedagogik och två arbetar på gymnasiet och har deltagit i kommunens normkritiska fortbildning. Vi har tittat på hur Malmö stads enhet för fortbildning och kompetensutveckling bedriver två av sina projekt. Vi har även undersökt hur det normkritiska arbetet ser ut på två gymnasieskolor i Malmö och vilket stöd och mottagande lärarna får efter genomgången fortbildning. Vår analys utgår från tre implementeringsfaktorer, förståelse, förmåga och vilja och vårt resultat visar på att det finns implementeringsproblem inom samtliga kategorier. I vår studie kommer vi bland annat fram till slutsatsen att Malmö Stad och skolorna i större utsträckning behöver prioritera normkritisk pedagogik och organisationen bör omstruk-tureras. Dessutom behöver styrdokumenten precisera normkritisk pedagogik som ar-betssätt och fler lärare behöver utbildning och fortbildning för att implementeringen ska kunna genomföras fullt ut.

Genom en interpretativ fenomenologisk analys av dramapedagogers syn på dramapedagogik som demokratiarbete, syftar studien till att öka kunskapen om hur dramapedagoger upplever demo­kratins väsen och hur detta konkretiseras och utspelas i deras praktik. Uppsatsen syftar bidra till förståelsen av dramapedagogikens potential och didaktik att i praktiken verka i glappet mellan ett svävande och generellt - i styrdokument formulerat - samhälleligt demo­krati­uppdrag och fördjupade, mer komplexa insikter om demokratis väsen.  I bakgrunden lyfts demokratins nedgång globalt sett samt kritik mot att demokrati­perspektiv­en i svenska läroplaner och läromedel rört sig mot ekonom­isk liberalism och ensidigt fokuserar på en formande aspekt. Vidare lyfts beskrivningar av dramapedagogik som ett demokratiskt arbetssätt. Som teoretiska perspektiv på demokrati, dialog, lärande och för­ändrings­processer tas begrepp som dialogism, det flerstämmiga klassrummet, transgressive learning, norm­kritisk pedagogik, trans­kontextualitet, vita activa, etisk stress och paktivitet upp i uppsatsens teoridel via tänkare som Arendt, Bateson, Bornemark, Dewey, Dysthe, Freire och hooks. Det empiriska materialet som består av tre djupintervjuer och ett fokussamtal med dramapedagoger, redovisas och analyseras genom en klustermodell samt en fiktiv tolkande dialog mellan nämnda tänkare. Resultatet stärker tidigare forskning och bidrar med fördjupning om hur dramapedagogik kan ses som ett politiskt, demokratiskt förändringsarbete och möjliggör komplexitet och trans­kontext­ualitet samtidigt som den uppmuntrar ställnings­taganden och demokratiskt hand­lande. I motsats till en nyliberal logik av individualism och konkurrens, kan dramapedagogik sägas förena människor genom samspel mellan individers unika särarter och leda till mångfald och växande. Resultatet lyfter en syn på demokrati och drama­pedagogisk praktik som krävande, gränsöverskridande och normkritiskt förändrande.

Detta arbete är en kvalitativ studie av den normkritiska pedagogikens förankring i lärarens sätt att arbeta och planera sin undervisning. Syftet med studien är att belysa hur undervisningen i ämnet samhällskunskap bedrivs ur ett normkritiskt perspektiv samt skapa en bild av i vilken utsträckning normkritisk pedagogik bedrivs i just ämnet samhällskunskap på några skolor i sydöstra Skåne. Studien baseras på en enkätundersökning där de svarande är samhällslärare i årskurs 7-9 på några av skolor i sydöstra Skåne. I studien ligger fokus på hur den enskilda läraren förhåller sig till heteronormativitet i sitt val av undervisningsmaterial och i sitt förhållningssätt gentemot eleverna samt om hen medvetet använder sig av normkritisk pedagogik som ett verktyg i sin undervisning. Resultatet visar att det i de utvalda skolorna inte bedrivs normkritisk pedagogik i någon stor utsträckning med undantaget av en. Detta beror dels på okunskap hos lärare om vad heteronormativitet är, dels en ovilja om att att se möjligheter istället för hinder med att arbeta normkritiskt.

Syftet med studien är att utifrån normkritisk pedagogik analysera bildmaterialet i religionsläromedel för gymnasieskolan i kapitel för judendom respektive kristendom. Fyra läromedel granskas utifrån deras framställning av heteronormativitet, vithetsnormativitet och funktionsfullkomlighetsnormativitet. De granskas med hjälp av semiotikens begrepp denotation och konnotation. Ett vidare syfte är att jämföra skillnaderna mellan religionernas bildmaterial. Resultatet visar att samtliga läromedel förmedlar heteronormativitet, vithetsnormativitet och funktionsfullkomlighetsnormativitet. I jämförelsen framgår det att kristendomens bildmaterial förmedlar en större variation inom samtliga normer. Slutsatsen är att vissa grupper näst intill osynliggörs i bildmaterialet på grund av avsaknaden av representationer, som de utanför funktionsfullkomlighetsnormen och delar av HBTQI+.

Utifrån ett normkritiskt ramverk med fokus på rådande könsnormer bidrar föreliggande studie med kunskap om förskollärares erfarenheter av att upptäcka och motverka missgynnande könsnormer i förskolan. Arbetet synliggör även utmaningar som förskollärare upplever i arbetet med normkritisk pedagogik. Studiens syfte och två forskningsfrågor har formulerats utifrån bakgrund och tidigare forskning, vilken visar på både positiv och negativ kritik riktad mot normkritisk pedagogik som metod för att motverka diskriminering och kränkande behandling i utbildningsväsendet. Studien ämnar fylla den kunskapslucka som har identifierats kring förskollärares upplevelser och erfarenheter av att tolka samt praktisera uppdraget kring jämställdhetsarbetet utifrån normkritisk pedagogik. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metodval. Respondenterna har varit sex förskollärare från fyra olika förskolor belägna i två olika kommuner. Resultatet visar hur förskollärare har relativt liten erfarenhet av normkritisk pedagogik som begrepp och att det finns en utbredd osäkerhet kring begreppets innebörd. Resultatet visar även att förskollärare upplever och har erfarenhet av många utmaningar i arbetet med att synliggöra och motverka könsnormer i förskolans praktik. Däribland återfinns komplexiteten i att på ett privat plan själv vara en del av rådande normer i förhållande till att som yrkesverksam i sin professionella roll motverka desamma. Föreliggande studies resultat synliggör även vikten i förskollärares personliga engagemang inom ämnet för att inom yrket kunna bedriva en likvärdig förskola.

Syftet med detta självständiga arbete är att undersöka förskolans måltidssituation ur ettnormkritiskt perspektiv. Studien har genomförts med hjälp av observationer för att få syn påpedagogers faktiska agerande. För att kunna besvara studiens syfte har det identifierats treolika makthandlingar som pedagoger använder sig av, samt fyra övergripande teman av deexisterande måltidsnormerna. Resultatet av studien visar hur pedagoger använder sig av subtilfysisk- , kraftfull fysisk,- och verbal makthandling i tillrättavisande av barn för att upprätthållamåltidens normer vilka i denna studie skrivs fram som normer kring att äta med bestick, sittaordentligt vid matbordet, normer kring gott uppförande vid måltiden och normer kring att ätaupp maten på tallriken. Makt existerar i olika omfattning beroende på vem som utför det ochnär det kommer till uttryck.I en framtida profession anses det relevant att det finns kunskap om maktrelationer för attmöjliggöra att barn får möjlighet till delaktighet och inflytande i sin egen utbildning. Dessakunskaper kan verka för goda relationer och en lustfylld utbildning i förskolan. Om vuxnautövar sin makt i en negativ bemärkelse är det värt att fundera på hur barns människosynkommer att utvecklas. För visst vill vi att barnen i förskolan ska utvecklas till demokratiskamedborgare i samhället? Med det sagt, hoppas vi med hjälp av denna studie kunna bidra medkunskap om hur det kan möjliggöras samt hur mer symmetriska relationer kan upprätthållasinom förskolans måltid i relation till dess dominerande normer.

Studiens syftet är att undersöka, analysera och diskutera hur två bildlärare på gymnasiet uppfattar den visuella representationen av olika etniciteter i sitt bildval i undervisningen. Insamlingen av data skedde genom två semistrukturerade intervjuer med två gymnasielärare i bild. Datan analyserades utifrån en tematiskt analysmetod. Resultatet visade att båda lärarna uppfattade sig ha en låg visuell representation av olika etniciteter i sin undervisning. Valet av bilder till undervisningen skedde utifrån den vita blicken och ett västerländskt perspektiv där vitheten är dominerande, vilket främjar rådande normer och maktstrukturer. En tvetydighet framkom om var ansvaret för ett breddat etniskt perspektiv i undervisningen ligger.

No description available.

The study aims to examine how three books written for teenagers and young adults address topics that are generally considered as deviant to social norms in order to conclude if they can contribute to a norm critical pedagogy in school. Norm critical pedagogy is foremost based on gender- and queer theory and tends to discuss how social norms and power structures are constructed and reproduced in different social contexts. To work in a norm critical fashion the teacher must be aware of the present norms and work to make the pupils conscious of them. Thereby the focus is on existing norms, rather on the deviances. To use norm critical pedagogy correct it must be incorporated in all subjects in school. The books that have been analysed in this essay are Syskonkärlek by Katarina von Bredow, Henrietta är min hemlighet by Maja Hjertzell and Tusen gånger starkare by Christina Herrström. This study shows that all books include and discuss subjects that are deviant to social norms, such as: non-conformal gender roles, homosexuality and incest. Tusen gånger starkare and Henrietta är min hemlighet are suitable to teach in upper school and upper secondary school, because they discuss subjects and themes that pupils and students in that age can relate to and they are written in ways that open up to discussions.  However, all books are not suitable to use in a norm critical pedagogy. Syskonkärlek’s theme is the incestuous relationship between a brother and a sister. Incestuous love is not only deviant to social norms, it is also against the law. To teach that book in the purpose to make the pupils aware of norms and start thinking critical about them, can have the opposite effect, though incest is seen as wrong in so many ways.