Samuelsson, Camilla & Solca, Marlene (2010). Den normkritiska dramapedagogen? –En undersökning om dramapedagogers uppfattningar av att arbeta normkritiskt. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle. Syftet med undersökningen är att belysa och problematisera vad det kan innebära för dramapedagoger att arbeta utifrån ett normkritiskt förhållningssätt. Det undersöks med frågeställningarna: - Hur går det att förstå och tolka dramapedagogers erfarenhet av att arbeta normkritiskt? - Vilka strategier går det att finna i dramapedagogers normkritiska arbete? - Vilka styrkor för att arbeta normkritiskt går det att finna inom dramapedagogiken? - Finns det några svårigheter i mötet mellan dramapedagogik och normkritisk pedagogik? Undersökningen är kvalitativ med en hermeneutisk ansats som utgår från queer- och intersektionalitetsteorier och anti-opressive education. Forskningsmetoden är fokussamtal med dramapedagoger som arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt. Empirin resulterade i en analys med två tydliga huvudgrenar: styrkor som dramapedagog i ett normkritiskt arbete och strategier för att arbeta normkritiskt. Analysen är kopplad till litteratur om icke förtryckande, normkritisk och dramapedagogisk verksamhet.

Bakgrunden till denna uppsats är ett eget intresse för vilka normer och outtalade regler som styr och ligger till grund för vår identitetsutveckling och våra relationer. I mitt blivande yrke som förskollärare kommer jag att möta och bemöta ett stort antal barn och min förhoppning är att jag kommer göra det utan att reproducera normerande och stereotypiserande kategorier på barnen. Syftet med arbetet är att, genom en bildsemiotisk analys, belysa kulturella normer och värderingar som bilder i barnböcker frammanar. Samt undersöka om det går att utläsa någon skillnad mellan litteratur vald av en förskola som uttalat arbetar utifrån en normkritisk pedagogik och mellan barnlitteratur som används av förskolor utan uttalad normkritisk ambition. För att genomföra detta har jag valt ut fyra stycken böcker, två som representerar den normkritiska litteraturen och två som representerar litteratur vald av förskolor utan normkritisk ambition. Resultatet pekar mot att det finns normerande bilder och stereotypa skildringar baserade framförallt på kön men att det även finns karaktärer som bryter mot normer baserade på både kön och ålder. Slutsatsen blir att ett medvetet förhållningssätt hos pedagoger gällande normer och reproducerande bilder bidrar till att öka handlingsutrymmet och identifikationsmöjligheterna för barn i förskolan.

Detta är en rapport om framtagningen av ett informationshäfte om normkritisk pedagogik som riktar sig till pedagoger, framför allt för pedagoger i grundskolans yngre åldrar. Informationshäftet är av introducerande karaktär och riktar sig till pedagoger som har lite eller inga förkunskaper i ämnet. Informationshäftet är tänkt fungera som ett medvetandehöjande material som förhoppningsvis kan väcka en nyfikenhet kring normkritisk pedagogik och ett vidare intresse. Normer kring kön och sexualitet är i särskilt fokus. Det färdiga häftet har utvärderats av tre verksamma lärare som har fått besvara en anonym enkät för att undersöka huruvida syftet med häftet uppfylls.

Denna studie syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till begreppet mångfald så som det skrivs fram i ämnesplanen för religionskunskap i LGY11. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med lärare i religionskunskap på gymnasiet. Dessa intervjuer har tolkats med hjälp av en narrativ analysmetod och relaterats dels till olika filosofiska perspektiv, normkritisk pedagogik samt fältet för kontroversiella frågor i undervisning. Resultatet påvisar att det finns såväl likheter som skillnader mellan lärarnas förhållningssätt. En likhet var att många av dem intog ett elevperspektiv i sin undervisning och berättade om hur de anpassar sin undervisning till olika elevgrupper. En skillnad berör hur man uppfattar själva religionsämnet som sådant; vissa av lärarna talade i termer av att motverka fördomar, andra om att ämnet kan bidra till en ökad förståelse hos eleverna själva.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur högstadielärares förhållningssätt till sex och samlevnad i skolan formar deras undervisning samt hur normer för kön och sexualitet reproduceras eller utmanas i, eller i talet om, undervisningen. De teoretiska perspektiv från vilken denna undersökning utgår från är dels ett socialkonstruktivistiskt, queerteoretiskt, genusteoretiskt och ett normkritiskt perspektiv. Metod för studien är  kvalitativa intervjuer och tematisk analys. Resultaten visar på att det bedrivs förändringsstrategier i form av en toleranspedagogik och en normkritisk pedagogik för att främja acceptans och jämlikhet samt motverka diskriminering och kränkningar i undervisningen. Här såg lärarna också mer eller mindre på sina elever som passiva lärande objekt eller aktiva lärande subjekt. Många av lärarna är till stor del normmedvetna, problematiserar normer och kopplar sex och samlevnad till värdegrundsarbetet. Några av lärarna tillämpar även ett genusperspektiv på sin undervisning. Normer i undervisningen utmanas genom lärarens språkanvändning, val av material och framförandet av alternativa narrativ. Existerande normer för kön och sexualitet förstärktes och reproduceras dock också i och med lärares språkanvändning där tal om det naturliga och normala är svårt att komma ifrån och där kategoriseringar och skillnadsskapande praktiker såsom att dela upp klassen efter kön förekommer. Resultatet tyder således på att lärares egna målsättning med undervisningen, syn på vad som är viktigt att ta upp och förståelsen av vad sex och samlevnad innefattar påverkar undervisningens utformning. Lärarnas strategier och tillämpning av pedagogiska praktiker samt synen på sina elever inverkar i stor grad på hur ett värdegrundsarbete och arbete med att utmana normer för kön och sexualitet fördes i undervisningen. Även lärarnas egna perspektiv på genus och sexualitet samt lärares normmedvetenhet hade betydelse för huruvida köns-och sexualitetsnormer förstärktes och reproduceras i undervisningen, eller i talet om denna. Den undervisning och kunskap eleverna i slutändan får ta del av är i huvudsak beroende av lärarnas kunskap, pedagogiska strategier samt synen på eleverna och sex och samlevnad som kunskapsområde.

Syftet med föreliggande studie var att ge en fördjupad förståelse för förskollärarnas kunskaper kring normer och normkritisk pedagogik. Vi har genom semistrukturerade intervjuer gjort vår datainsamling med nio förskollärare på nio olika förskolor i tre olika kommuner. För en fördjupad kunskap i ämnet har vi även sökt efter tidigare forskning i litteratur, avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att definitionen av normkritik skiljer sig åt mellan respondenterna men att alla tycker att det är ett viktigt ämne och har ambitionen att arbeta utifrån normkritisk pedagogik. Dock verkar det finnas en viss osäkerhet kring hur arbetet ska ske i praktiken och mer utbildning önskas av samtliga. Genus tenderar hamna i fokus och det visade sig att det är en balansgång mellan normkritisk pedagogik och toleranspedagogik. Slutsatsen vi kommit fram till är att respondenternas syn på normkritisk pedagogik är avgörande för barns fria identitetsutveckling.

Syftet med den här studien är att undersöka hur några högstadiepedagoger som undervisar i ämnet musik ser på normer och om man tillämpar ett arbetssätt där man diskuterar och synliggör normer. I studien intervjuas tre högstadiepedagoger som ger sin syn på normer och dess inverkan på undervisningen. Den forskning som ligger till grund för teorikapitlet visar på att begreppet norm kan beskrivas som idéer om vad som anses vara normalt respektive onormalt. Det är ett synsätt som delas av lärarna i undersökningen. Studien visar att lärarna ser och diskuterar normernas konsekvenser såsom diskriminering och mansdominansen i musikbranschen men saknar en metodik för att belysa normerna i sin undervisning.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar om barns integritet och hur förskollärare ser på den undervisning som fokuserar på barns integritet, och rätt att bestämma över sin egen kropp. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Normkritiskt perspektiv används som teori för analys och tolkning. Resultatet visar att förskollärarna vi intervjuade menar att förhållningssätt ses som grunden till arbetet kring att stärka barns integritet. Att visa respekt, bemöta och vara lyhörd för barns uttryck är en viktig del i detta arbete. Språket blir en viktig del för att undervisa i ämnet integritet samt att sätta ord på saker och samtala med barnen. En viss osäkerhet framgår kring förskollärarnas närhet och distans till barns integritet. Slutsatsen är att arbetet med barns integritet är komplext, där förskollärares förhållningssätt ses som grunden till arbetet med att värna om barns integritet. En osäkerhet om hur förskollärare ska bemöta olika situationer kan begränsa detta arbete.

Sammanfattning Barn vistas stora delar av sin vardag i förskolan, vilket gör att de pedagoger som arbetar i förskolan har stora möjligheter till att påverka barns framtida syn på samhällets normer. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan samt om det finns skillnader i yrkeskategoriernas beskrivningar i deras arbetssätt utifrån ämnet. Vi anser att studien är av relevans, då vi ser en brist på kunskap om hur normkritisk pedagogik kan inkorporeras i förskolans utbildning. Studiens data samlades in genom kvalitativa intervjuer, där förskollärare och barnskötare som är verksamma i förskolan intervjuades. Empirin analyserades med hjälp av hermeneutisk metod med inslag av tematisk analys och bearbetades sedan med utgångspunkt från queerteorin samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att både förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan, men att förskollärarna har en större medvetenhet om hur normkritik kan integreras i utbildningens undervisning, och visar därför på skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas kunskaper om ämnet. Resultatet visar på att samtliga förskollärare och barnskötare menar att barn gör motstånd mot utbildningens och pedagogernas normer i förskolan. Dock finns, enligt vår tolkning, en skillnad i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar om när det ses som acceptabelt att barn gör motstånd i förskolan. Vi tycker oss ändå, trots skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar, se en viss kontinuitet i respondenternas förhållningssätt i deras bemötande gentemot barn och hur arbetet med normkritisk pedagogik kan utföras.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om och ökad förståelse för på vilket sätt ett jämställdhetsarbete i praktiken kan se ut i bildundervisningen. Frågeställningarna är således: Vilka strategier har bildlärarna i undervisningen för att utmana genusnormer? Hur reflekterar bildlärarna kring sin medvetenhet och kunskap gällande genusnormer och jämställdhet? Vilka utmaningar kopplade till genusmedvetenhet och normkritik kan bildlärarna och skolledning möta? Studien bygger på kvalitativa intervjuer med tre bildlärare och en rektor. Intervjusvaren har analyserats utifrån ett genus-, queerteoretiskt och normkritiskt perspektiv. Resultatet visade på hur bildlärarna hade flera goda strategier i sin undervisning men också hur normer och föreställningar om kön och kropp är närvarande och skapar utmaningar både för lärare och elever. Därtill påvisades behovet av en tydlig ledning och hur ett jämställdhetsarbete behöver bygga på kunskaper för att lärarna ska ha goda förutsättningar och normkritiska verktyg att använda i sin undervisning. Uppsatsens diskussion fokuserar på hur elevgruppens sammansättning gynnar men också försvårar ett jämställdhetsarbete i bildundervisningen.