Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen, not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for person-centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care. / Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Bakgrund: 15–50% av kvinnorna över hela världen har upplevt någon typ av våld. Våld förekommer i olika former och påverkar kvinnan fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskans skyldighet är att identifiera våld samt bidra med stöd men det förekommer fortfarande svagheter när det gäller att identifiera våld. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda våldsutsatta kvinnor. Metod: En allmän litteraturöversikt grundad på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats utifrån en tematisk analys genomfördes. Resultat: Resultatet presenterar hur sjuksköterskor upplever vårdandet av våldsutsatta kvinnor. Resultatet har sammanställts i tre teman: hög arbetsbelastning, behov av utbildning, negativa och positiva upplevelser av mötet med våldsutsatta kvinnor; och i fyra kategorier. Att vårda våldsutsatta kvinnor väcker olika känslor. Olika faktorer som försvårar identifiering av våld är tidsbrist samt okunskap. Slutsatser: Sjuksköterskor har en viktig roll för att kunna uppmärksamma att kvinnor utsätts för våld och erbjuda stöd. För att sjuksköterskor ska kunna identifiera våld samt bidra till adekvat stöd krävs det att arbetsbelastning avlastas samt att kunskap och emotionellt stöd ökar. Implikationer: Författarna föreslår vidare forskning kring vilken utbildning som är lämplig vid omhändertagande av våldsutsatta kvinnor samt hanteringsstrategier för sjuksköterskans negativa känslor. / Background: Around the world, 15–50% of women have experienced some type of violence. Violence occurs in various forms and affects women physically and mentally. The duty of the nurse is to identify violence and offer adequate measures, but there are still weaknesses when it comes to identifying violence. Aim: to describe nurses' experiences of caring for abused women. Method: A literature review based on a thematic analysis of 10 scientific articles with a qualitative approach was conducted. Results: The results present how nurses experience the care of abused women and have been compiled in three themes: high workload, need for education, negative and positive experiences of meeting abused women; and into four categories. Caring for abused women arouses different emotions. Various factors that make it difficult to identify violence are lack of time and knowledge. Conclusions: Nurses have an important role to play in being able to draw attention to the fact that women are exposed to violence and offer support. In order for nurses to be able to identify violence and contribute to adequate support, it is necessary that the workload is relieved and that knowledge and emotional support increase. Implications: The authors further suggest research on what education is appropriate in the care of abused women and management strategies for nurse's negative feelings.

Bakgrund  Begreppet placebo har tidigare associerats som en overksam behandling utan terapeutisk effekt som i stor utsträckning omtalats som ett oetiskt tillvägagångssätt. Begreppet har dock i samtida forskning erkänts som en kraftfull mekanism: Placebo handlar inte om vad som tillförs patienten, utan om hur det tillförs. Denna insikt ger plats åt länken mellan omvårdnad och placeboeffekt samt idén om hur omvårdnad kan anpassas för att till fullo dra nytta av den fysiologiska mekanismen. Vid sidan om detta framhåller forskning att denna länk ännu inte gjort inträde i klinisk praxis.  Syfte  Syftet var att belysa hur åtgärder inom omvårdnad kan anpassas för att påverka placeboeffekt.  Metod  För att möta syftet utformades en icke-systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats och integrerad analys.  Resultat  Resultatet presenteras i fem kategorier vilka i olika grad besvarar hur omvårdnad kan anpassas för att både optimera och modulera placeboeffekt i kliniska miljöer: icke-verbal kommunikation, verbal kommunikation, framhållning av patientens autonomi, anpassning av omvårdnadens estetik samt uppmuntran till somatiskt fokus.  Slutsats  Litteraturöversiktens resultat pekar på sjuksköterskans möjligheter att förstärka placeboeffekt och minska noceboeffekt, samt genom dessa förbättra individanpassad omvårdnad, öka patientens välbefinnande och optimera behandlingsresultat. Med detta ges ökad förståelse för omvårdnadens centrala roll kring placeboeffekt, placeboeffektens värde i omvårdnadskontext samt det för vårdkedjan viktiga sammanlänkandet. / Background  The term placebo has earlier been regarded as an ineffective treatment without therapeutic effect and widely referred to as an unethical method. However, the concept has through today’s research been recognized as a powerful mechanism: Placebo is not about what is administrated to the patient, but rather how it is added. This insight provides space for the link between nursing care and placebo effect, as well as the idea of how nursing care can be adapted to take full advantage of the physiological mechanism. In addition to this, research emphasizes that this link has not yet been accessed in clinical practice. Aim  The aim was to illustrate how placebo effect can be achieved by adaptations of interventions in nursing care.  Method  To meet the purpose a non-systematic literature review was designed with an inductive approach and an integrated analysis.  Results  The results are presented in five categories of which to varying degrees answer how nursing care can be adapted to optimize as well as modulate the placebo effect in clinical environments: non-verbal communication, verbal communication, emphasis on the patient's autonomy, adaptation of the aesthetics of nursing and encouragement of somatic focus.  Conclusions  The results of the literature review point to the nurse’s opportunities to strengthen the placebo effect, reduce the nocebo effect and through these improve individualized nursing care, increase the patient’s well-being and optimize treatment outcome. This provides an increased understanding of nursing care as a central part in placebo effect, the placebo effect’s value within the context of nursing care, and their significant interconnection within caregiving.

Introduction: Within all societies there are women being exposed to intimate partner violence. These experiences can have an impact on these women’s health and cause them to seeking help in connection with the ill health or injuries that stem from this violence. The interpersonal meeting experienced in the encounter with the health care system, and in many cases, with a nurse, can therefore be of importance for how the women experience the care given and lead to physical and psychological relief.  Aim: To explore how women exposed to intimate partner violence experience encounters within health care.  Method: A literature review based on ten qualitative articles. Thematic data analysis was used to analyze the findings.  Result: The result of the study showed that there is room for improvement of knowledge for health care professionals. The interpersonal relationship between the help seeking woman and health care professional is of importance for the experience of health care. The encounter with the health care professionals could create fear and for some women reinforce traumatic memories. The result made it evident that validation, understanding, time for conversation and offering counseling was of importance for the women.  Conclusion: There is room for improvement of knowledge for health care professionals.  The interpersonal relationship between the help seeking woman and health care professional, in many cases a nurse, is of importance for the experience of the health care. Healing could be achieved through aspects of the interpersonal relationship between health care professionals and the women, if the conditions are favorable. / Introduktion: Kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation förekommer överallt i samhället. Erfarenheter av våld i nära relation kan påverka dessa kvinnors hälsa och leda till att de söker vård relaterat till ohälsa eller skador som våldet orsakat. Upplevelsen av mötet med hälso- och sjukvård, och i många fall mötet med sjuksköterskan, kan bli avgörande för hur dessa kvinnor kommer vidare i sin livssituation och ges möjlighet till fysiskt och psykiskt läkande. Syfte: Undersöka hur kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation upplever mötet med hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturstudie där tio kvalitativa originalartiklar har sammanställts med tematisk dataanalys.  Resultat: Resultatet visade på att kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation upplevde kunskapsluckor hos vårdpersonalen och att det påverkade hur kvinnorna upplevde mötet och hjälpen de fick. Mötet med vårdpersonal kunde utlösa rädsla och präglas av att minnen av traumatiska erfarenheter gjorde sig påminda. Det visade sig betydelsefullt att vårdpersonalen kunde erbjuda extra tid, ha förståelse och ge validering av kvinnornas berättelser samt hjälp att, genom bearbetning av sina erfarenheter av våld i nära relation komma vidare. Slutsats: Studien visade ett behov av att hos vårdpersonal öka kompetensen inom ämnet våld i nära relation. Studien visade också att det interpersonella mötet mellan kvinnor som söker vård och vårdpersonalen, ofta sjuksköterskor, har en betydelse för upplevelsen och att mötet, under rätt förutsättningar, kan bidra till läkande.

Bakgrund Studier visar på att placebointerventioner kan frambringa samma eftersträvansvärda effekter som verksamma behandlingar. Utöver detta har tillämpning av placeboeffektens bakomliggande mekanismer även visat sig förstärka effekten av redan erkända behandlingsmetoder. Kärnan i både placebo- och noceboeffekter är att svaret på behandlingen inte enbart kan tillskrivas behandlingens kända farmakodynamik. Fenomenen uppkommer som ett resultat av ett komplext samspel mellan kontextuella faktorer, samt neurobiologiska och psykologiska mekanismer. Placebo- och noceboeffekter genomsyrar alla aspekter av sjuksköterskans omvårdnad, vilket placerar sjuksköterskan i en ideal position för att dra nytta av dess positiva effekter i sin omvårdnadspraktik. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur sjuksköterskans omvårdnad kan anpassas för att optimera placeboeffekten hos patienter vid smärtlindring. Metod För att svara på syftet användes en icke-systematisk litteraturöversikt, med en integrerad analys av 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering har använts som underlag vid kvalitetsgranskningen. Resultat Resultatet med denna litteraturstudie mynnade ut i två huvudkategorier av åtgärder som befinner sig inom ramen för den legitimerade sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Genom att anpassa sin kommunikation och främja patientens autonomi kan sjuksköterskan höja patientens förväntningar och åstadkomma en placeboeffekt vid behandling av smärta. Slutsats Denna litteraturöversikt redovisar hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att förstärka placeboeffekten vid behandling av smärta. Genom anpassningar av omvårdnaden kan man öka patientens upplevelse av smärtlindring och optimera behandlingsresultat, liksom minska effekten av negativa erfarenheter och känslor. / Background Studies show that placebo interventions can produce the same desirable results as active treatments. In addition to this, the application of the underlying mechanisms of the placebo effect has also been shown to strengthen the efficacy of regular treatments. The essence of the placebo effect, as well as the nocebo effect, is that the response to treatment cannot be solely attributed to the known pharmacodynamics of the treatment. The phenomena arises as a result of a complex interplay between contextual factors, as well as neurobiological and psychological mechanisms. Placebo and nocebo effects permeate all aspects of nursing care. This places the registered nurse in an ideal position to promote the potential impact on their nursing care. Aim The aim of this study was to describe how nursing care can be adapted to optimize the placebo effect for patients receiving pain relief. Method To answer the aim, a non-systematic literature review was used. An integrated analysis was made of 15 quantitative scientific articles. The quality review was done with Sophiahemmet University’s assessment basis. Results The results of this literature review were concluded in two main categories of nursing interventions within the scope of the registered nurses responsibilities. By adapting their communication and promoting the patient's autonomy, the nurse can raise the patient's expectations and achieve a placebo effect in the treatment of pain. Conclusions This literature review reports how nurses can adapt their care in order to enhance the placebo effect in the treatment of pain. Through caring adjustments, the nurse can reduce the effect of negative experiences and emotions, increase the patient’s experience of pain relief and optimize treatment results.

Bakgrund: Språkbarriärer ökar globalt i takt med ökande global migration. I hälso- och sjukvården befinner sig sjuksköterskan ofta i möten där språkbarriärer uppstår. Det framkommer att bristande kommunikation har direkt negativa konsekvenser på såväl patient som vårdpersonal. Patientsäkerhet och personcentrerad vård är två områden som påverkas avsevärt av språkbarriärer. För att minska riskerna för bristande patientsäkerhet samt för att stärka den personcentrerade vården behöver hjälpmedel identifieras i syfte att överbrygga språkbarriärer. Syfte: Syftet var att undersöka hur sjuksköterskan upplevde användningen av kommunikationsstöd vid språkbarriär. Metod: En kvalitativ litteraturstudie genomfördes, genom att artiklar hittades i databaserna PubMed och CINAHL. Elva empiriska studier med kvalitativ studiedesign analyserades. Resultat: Resultatet belyser vanligt förekommande hjälpmedel och strategier som sjuksköterskor använder sig av samt deras upplevelser av dessa. Tre huvudkategorier identifierades: Mellanmänsklig kommunikation, Kommunikationshjälpmedel och Upplevda utmaningar med kommunikationsstöd. Till respektive huvudkategori presenteras tre subkategorier vardera. Slutsats: Det framkom att ett flertal hjälpmedel och strategier finns att tillgå. Dock är dess tillförlitlighet, tillgänglighet och användbarhet varierande i kvalitet. Detta resulterar ofta i att kvaliteten på omvårdnaden blir lidande. De kommunikationsstöd som undersökts i denna studie är otillräckliga och behöver kompletteras med andra hjälpmedel eller strategier. Dessa hjälpmedel och strategier behöver således vidareutvecklas. Trots varierande kvalitet anses hjälpmedel underlätta kommunikationen. En slutsats studien kommit fram till är att sjuksköterskor bör använda hjälpmedel i större utsträckning för att överbrygga språkbarriärer. / Background: Language barriers are increasing worldwide as the global migration is increasing. In the healthcare setting the nurse frequently encounters situations in which language barriers occur. It appears that inadequate communication has immediate negative consequences for patients as well as healthcare professionals. Patient safety and person-centered care are two areas significantly impacted by language barriers. To mitigate the risks of compromised patient safety and to enhance person-centered care, assistive devices need to be identified to overcome the language barriers. Aim: To conduct a research of how the nurse perceives communication supports used to overcome language barriers. Method: A qualitative literature review was conducted using two databases, PubMed and CINAHL. Eleven scientific studies with a qualitative design were analyzed. Findings: The findings address tools and strategies the nurses used and their experiences of them. Three main themes were identified, Interpersonal communication, Communication aids and Perceived challenges with the communication supports. With each main theme three subthemes is presented.  Conclusion: A variety of assistive devices and strategies are available. However, their reliability, accessibility, and usability vary in quality. Thus resulting in a frequent compromise in the quality of care. The communication supports examined in this study are insufficient and require supplementation with additional tools or strategies. These communication supports need further development. Despite varying quality, these tools are considered to facilitate communication. A conclusion this study reached is that nurses should incorporate tools more extensively to bridge the language barrier.

Bakgrund: Anorexia nervosa (AN) räknas idag till en av de allvarligaste psykiska störningar eftersom sjukdomen är förenad med allvarliga komplikationer. Vanligaste åldern för insjuknande är 14–19 år. Tonårsflickor med AN upplever nedsatt hälsa och välbefinnande samt ökat lidande. Sjuksköterskans roll vid AN syftar till att normalisera vikten samtidigt som tonårsflickorna påtalar en önskan om att sjuksköterskan ska inge stöd och motivation. Syfte: Att beskriva tonårsflickors upplevelser av att leva med Anorexia nervosa. Metod: Självbiografiska blogginlägg har analyserats utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier som beskriver tonårsflickors upplevelser av att leva med AN. Dessa innefattar Att leva i ständig konflikt med sig själv, Att leva med en förändrad kropp, Känslan av psykisk påfrestning och dess konsekvenser samt Att vilja bli frisk och fri. Konklusion: Att möta tonårsflickor som lever med AN kan upplevas svårt och kan innebära en utmaning för sjuksköterskan. Vidare påvisas att tonårsflickors behov och önskemål inte överensstämmer med sjuksköterskans roll vid AN. Som sjuksköterska är det angeläget att se till tonårsflickors behov och önskemål för att kunna öka upplevelsen av hälsa och välbefinnande, lindra lidande samt främja tillfrisknande. / Background: Anorexia nervosa (AN) is considered one of the most serious mental disorders since the disease is associated with serious complications. The most common age for AN is 14–19 years. Teenage girls with AN experience impaired health and well-being and increased suffering. The nurse's role aims to normalize the bodyweight. Teenage girls needs support and motivation from the nurse. Aim: To describe teenage girls' experiences of living with Anorexia nervosa. Method: Autobiographical blog entries have been analyzed based on a manifest qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The result revealed four main categories that include Living in constant conflict with oneself, Living with a changed body, The feeling of mental stress and its consequences and Wanting to be healthy and free. Conclusion: Meeting teenage girls who live with AN can be a difficult experience for the nurse. Furthermore, it is shown that the needs of teenage girls do not correspond to the nurse's role in AN. As a nurse, it is important to look at the needs of teenage girls in order to increase the experience of health and well-being, alleviate suffering and promote recovery.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt hälsoproblem, 35% av samtliga kvinnor i världen har någon gång blivit utsatta för våld. Sjuksköterskans ansvar syftar till att identifiera behov och erbjuda god omvårdnad till kvinnan utsatt för våld utifrån rådande situation. En bristande sjukvård leder till sjuksköterskor som tvivlar på sin förmåga och patienter som känner sig otrygga till att avslöja våldet. Identifieras inte kvinnans utsatthet föreligger det en risk att hon kvarblir i en osund relation och i värsta fall dör till följd av våldet. Syfte: Att beskriva hindrande och möjliggörande faktorer för att identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En allmän litteraturstudie utifrån tio artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Huvudresultat: Identifierade utmaningar var vårdpersonalens bristande kunskap, känslor och attityder samt organisatoriska brister. Vikten av identifiering och den betydelsefulla vårdrelationen identifierades som möjligheter till upptäckten av kvinnor utsatta för våld. Både utmaningar och möjligheter hade anknytningar till sjuksköterskans kunskap, attityd, identifiering, bemötande och ansvar. Slutsats: Slutsatsen tyder på att bristfällig kunskap, organisatoriska brister såväl som känslor och attityder hos vårdpersonal står till grund för en del svårigheter såsom att inte veta hur de ska förhålla sig, inte veta var de ska vända sig och obehagskänslor. Bättre identifieringsstrategier och en betydelsefull vårdrelation visade påverka sjuksköterskans förhållningssätt till det bättre vilket kunde leda till fler avslöjanden från kvinnor. / Background: Violence against women is a global health problem, of which 35% of all women in the world sometime during their lifetime has experienced. The nurse has a significant part in the encounter with women exposed to violence due to the nurses responsability of identification and providing of a tailor-made nursing. An inadequate healthcare leads to nurses who discredit themselves and patients who feel unsafe to disclose the violence. If the nurse doesn’t identify battered women there is a risk that she stays in the abusing relationship and in worst case, dies. Aim: Was to describe obstructive and enabling factors for identifying women who were exposed to domestic violence. Method: A litterature study was applied based on ten articles that were of both quantitative and qualitative approach. Results: Identified challenges were the lack of knowledge, feelings and attitudes of healthcare professionals and organizational deficiencies. The importance of identification and the important care relationship were identified as opportunities for the discovery of women subjected to violence. Both challenges and opportunities had links to the nurse's knowledge, attitude, identification, treatment and responsibility. Conclusion: The conclusion suggests that insufficient knowledge is the basis for both organizational deficiencies but also feelings and attitudes among healthcare personnel, this was also the area that was most in need of development. Better identification strategies and a meaningful relationship to the patients turned out having positive effects on nurses approach, which could lead to more disclosures from women.

<p>Palliativ vård innebär ett förhållningssätt där patientens livskvalitet står i centrum. Vården kännetecknas av en holistisk människosyn där patientens fysiska, psykiska, sociala samt existentiella behov ska tillgodoses. Från sjuksköterskans perspektiv kan palliativ vård bedrivas inom såväl primärvård som slutenvård och omfattningen av det palliativa vårdandet varierar beroende på inom vilket område sjuksköterskan är verksam. Oavsett kontext har sjuksköterskan en relations­skapande funktion och relationen har stor betydelse för patientens välbefinnande. Professionell hållning inom palliativ vård innebär att sjuksköterskan medvetet tillämpar ett empatiskt förhållningssätt. Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att förhålla sig professionellt i relationen till patienten inom palliativ vård. Studien genomfördes i form av en vetenskaplig litteraturöversikt med systematisk insamling och granskning av data. Totalt inkluderades elva kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Databearbetning resulterade i tre kategorier: ”Den unika relationen”, ”Sjuksköterskans utmaning” samt ”Professionell distansering”. Sjuksköterskor upplevde att relationen inom palliativ vård präglades av närhet och känslomässigt engagemang. Den nära relationen ansågs positiv samtidigt som den innebar en risk för emotionell överbelastning. Nödvändigt var att upprätta en professionell distans för att kunna särskilja yrkesliv och privatliv. Sjuksköterskor identifierade i det en utmaning att balansera mellan närhet och distans och att kunna vara personlig utan att bli privat.</p> / <p>Palliative care is an approach which has the main emphasis on the patient’s quality of life. It is characterized by a holistic view towards the patient’s physical, psychological, social and existential need. The nurse can work with palliative care in many different contexts, and to various degrees. Nonetheless, the nurse who conducts palliative care will always have a relation building function, and the relation between the nurse and the patient will have large impact of the patient’s perceived well-being. A nurse’s professional approach to palliative care is generally thought of as her taking on a compassionate role against her patients. The purpose of this paper was to describe the nurse’s experience of establishing and keeping a professional approach to her patients in palliative care. The study was conducted as a scientific literature review with a systematic gathering and scrutinizing of data. In total, eleven qualitative scientific articles were included in the review. Three main conclusions could be drawn. First, the nurses experienced that the relations within palliative care were characterized by closeness and emotional engagement. The close relationship between the nurse and her patients was regarded as being positive, although it constituted a risk of emotional overload. Second, it was found to be necessary for the nurse to maintain a professional distance to the patient to be able to separate work from private life. Third, many nurses identified a challenge of striking an appropriate balance between closeness and distance in order to be able to be personal without being private.</p>

<p>Postoperativ sårinfektion är en komplikation som var tionde patient drabbas av efter ett kirurgiskt ingrepp. Det medför inte bara lidande och förlängd vårdtid för patienten utan kan även vara direkt livshotande. Den förlängda vårdtiden medför dessutom kostnader för samhället, och resurser skulle kunna användas till annan vård. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sådana omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan vidta för att förebygga postoperativa sårinfektioner. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som, var för sig minskar risken för att patienten ska drabbas av en postoperativ sårinfektion, och tillsammans utgör grunden för en säker vård. Databassökning av vetenskapligt material inom området ligger till grund för resultatet. Genom aktuell forskning presenteras och lyfts olika omvårdnadsåtgärder som reducerar risken för patienten att drabbas av en postoperativ sårinfektion. Viktiga omvårdnadsåtgärder är: korrekt hårborttagning, bibehållen normotermi, dusch med desinfektion, glukoskontroll, administrering av antibiotikaprofylax och postoperativ sårvård. Ny forskning inom området efterfrågas för att kunna följa utvecklingen, eftersom den befintliga är publicerad för många år sedan. För att patienten ska kunna erbjudas en säker vård behövs kontinuerlig utbildning under sjuksköterskeutbildningen men även i den kliniska verksamheten. Regelbunden uppföljning och utvärdering bör också ske i den kliniska verksamheten för att omvårdnadsåtgärderna ska vara effektiva.</p> / <p>Postoperative surgical wound infection is a complication that every tenth patient suffering after a surgical procedure. The consequences are the suffering and prolonged length of stay for the patient and can also be directly fatal. The prolonged duration of treatment is a high cost in society and resources could be used for other care. The purpose of literature review was to describe nurse’s interventions, which can be taken to prevent postoperative surgical wound infections. Evidence-based care interventions which reduce the risk of the patients suffering a postoperative surgical wound infection and together they represent a safe care. The result is based on search in databases for scientific materials in the subject area. Through current research highlights interventions which reduce the risk of the patient suffering a postoperative wound infection. Essential nursing interventions which are identified as: Hair removal, warming, shower with disinfectant, glucose monitoring, administration of antibiotic prophylaxis and wound care. New research in this area is requested to follow the developments since the current research is getting old. If the care should be safe for patient there must be education in nursing training as well as in the clinical work. Continuous follow-up should also occur in the clinical work in order to get feedback if the nursing interventions are effective.</p>