Den 22 juli 2011 bombade Anders Behring Breivik regeringskvarteren i Oslo. 8 personer dog och flera skadades. Bomben orsakade också stor materiell skada. Några timmar senare sköt gärningsmannen ihjäl 69 personer på ön Utøya. Denna studie undersöker hur Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen rapporterade kring händelserna de fem första dagarna efter dåden. Med utgångspunkt i ett diskursperspektiv har studien genom kvalitativ analys av texterna svarat på hur gärningsmannen till de båda dåden har förklarats i de fyra tidningarna. Det har visat sig att han beskrivits på många olika sätt. Han har framställts som exempelvis terrorist och högerextrem, personlighetsstörd och som psykiskt sjuk. Dessa skapar tillsammans med andra beskrivningar, som exempelvis singel, frimurare eller ond, en bild av gärningsmannen som inte är enhetlig. Beskrivningarna fungerar som förklaringar till dåden. Det kan med stöd i tidigare forskning vara så att rädslan över att kategorisera rasistiska ytt-ringar eller som i detta fall, terroristiska och högerextrema sådana, vilket gör att gärnings-mannen inte kategoriseras som det ena eller det andra utan får flera benämningar. Studien har som en andra slutsats kommit fram till att de olika rubriceringarna fungerar som en förklar-ingsmodell eller orsak till brottet eftersom det inte förklaras djupare utan får stå för sig själva. En tredje slutsats är att terrorism och terrorist är beteckningar på brottet och gärningsmannen, snarare än en förklaring till varför det inträffat. Detta eftersom dessa beteckningar återkom-mer oavsett vilken förklaring som anges.

This thesis analyzes the issue of terrorism regarding the Palestinian-Israeli Peace Process. The role of two sides on the ongoing violence and terrorism will be discussed comparatively. Focusing on the Peace Process, the thesis will trace whether terrorist activities had an impact on the collapse of the Peace Process and also will demonstrate how a peace process produced an Israeli state more militarized and a Palestinian society more radicalized and religious than ever before.

Masteropgave. / Format: PDF. Bibl.

Masteropgave. / Format: PDF. Bibl.

This thesis aims at discovering how the city of Oslo can use an opportunity in rebuilding its city centre and begin to include the voices and opinions of marginalised communities that were otherwise previously ignored in planning processes. The theory and approach utilised throughout this thesis is feminist urban planning and gender mainstreaming because the two call for the equality and intersectionality so to appropriately rebuild cities with the needs of many in mind. As such, my hypotheses are that the car free centre will not improve the quality of life for marginalised user groups and the lack of gender mainstreaming policy has negatively impacted the five pilot project areas. Three methodologies have been employed: observations of the five pilot projects, interviews or questionnaires to stakeholders, and secondary analysis of literature. The results from the observations were varied, with some examples of gender mainstreaming practices implemented while others fell short and safety of users was questioned. Some practitioners had knowledge on feminist urban planning theory, whilst others had vague ideas of what it meant and how it was implementable in practice. To conclude, implementing gender mainstreaming policies would have gravely assisted the five pilot projects.

Resandet ökar i Sverige och därmed ställs nya krav på transportsystemet. Under de senaste åren har såväl standard och storlek av landets infrastruktur diskuterats av både politiker och allmänheten. Flera miljömål som regeringen har satt berör transporter och infrastruktur, vilka antagligen kräver både en ny och grönare teknik samt att personer blir mer medvetna om när och hur de ska resa. Samtidigt präglas den svenska politiken av en stark tro om att tillväxt löser många av de problem som finns idag. Investeringar i infrastrukturen är en offentlig angelägenhet som planeras och koordineras av Trafikverket. Innan det kan förverkligas måste emellertid finansiering i regeringens nationella transportplan säkerställas. Initiativtagarna för storskaliga investeringsprojekt är i regel en eller flera kommuner och regioner som vill åstadkomma en rumslig förändring hos dem. Vanligtvis är denna beslutsprocess väldigt lång och aktualiserar flera frågor som handlar om makt och rum. Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse om hur idéer och påverkansarbete används för att driva fram beslutsprocesser för investering i infrastruktur. Detta kommer att göras med hjälp av fallstudier om två stora järnvägsprojekt, vilka är Ostlänken och Oslo-Stockholm 2.55. Ostlänken är en ny och dubbelspårig höghastighetsbana som planeras att byggas mellan Järna och Linköping, med stationer för på- och avstigning vid Vagnhärad, Nyköping, Norrköping och Linköping. Under 1990-talet pågick ett omfattande påverkansarbete för att samla olika aktörer vid den här idén och lansera den på nationell nivå för att bli beviljade pengar. Förbättringar längs med järnvägsstråket mellan Stockholm och Oslo har också diskuterats sedan länge. År 2015 tog regionerna i Värmland och Örebro tillsammans med Karlstad och Örebro kommun ett gemensamt krafttag och bildade bolaget Oslo-Stockholm 2.55 AB. Idag bedriver bolaget ett omfattande påverkansarbete för att bli beviljade finansiella medel i den nationella transportplanen för att leda om tågtrafiken på ett delvis nytt stråk mellan de två huvudstäderna. För studien har politiker och tjänstepersoner intervjuats och dokument granskats närmare för att generera empiriskt material. I beskrivningarna av händelseförloppen för de båda fallen går det sedan att märka hur komplex en sådan process kan se ut. Många olika aktörer är inblandade och påverkansarbetet bedrivs på flera olika sätt samtidigt för att driva fram ett beslut om investering. En maktdiskurs som omfattar beslutsprocessen och dess mekanismer har även identifierats, samt hur olika former av maktutövande tar plats inom den. Det handlar framför allt om att placera sitt projekt på den nationella dagordningen, samt övertyga andra aktörer att projektets rumsliga föreställning är den rimliga att utgå ifrån när investeringar i infrastrukturen ska ske. Resultatet ska inte betraktas som en allmän modell om hur andra projekt ska planeras och drivas fram till egna beslut om investering. Varje projekt har sina egna motiv och förutsättningar för att lyckas. Genom att använda dem som en referens mot varandra, samt dra lärdomar av erfarenheter, kan det emellertid bidra till en större förståelse om processen som senare kan appliceras på liknade fall.

Defending against an amphibious operation is one of the most complex operations in warfare, especially for a small coastal state. Despite this, there is only a limited amount written about how a small coastal state should defend itself against an amphibious operation. This study explains how a smaller coastal state manages to delay an amphibious landing despite being disadvantaged. The purpose of this paper is to explain how the Norwegian coastal defense managed to delay the German invasion of Oslo on April 9, 1940. The research was conducted using the qualitative text analysis method, to obtain a good overall picture of the invasion with several independent sources. Jacob Børresen's theoretical framework, which deals with how smaller coastal states should defend themselves against overwhelming resistance, was used to analyze the empirical material. His theory is broken down into four analytical dimensions: Coast artillery, Robust command structure, Combined defense and Intelligence. The results show that the main success factor for the Norwegian coastal defense was their coastal artillery, that sank the German cruiser Blücher. The conclusions drawn from the study are that good leadership and timely intelligence are vital for the coastal artillery to be effective.

This study deals with the issue of dissemination of information during wars and conflicts, more precisely the occupation of Norway with a key focus on the chain of information to Sweden. During the Second World War and the occupation of Norway, all foreign representation became banished and all diplomatic relations were referred to Berlin. Thus, all embassies and consular activities seized to exist. All but the Swedish consulate. A unique information passage, therefore, remained between Sweden and the occupied Norway. While this was happening, the struggle for interpretive precedence roared between Swedish newspapers. The one with the newest and most concrete information could gain more readers and thus pursue their political agenda. Three major Swedish newspapers have been used in this study: Dagens Nyheter, Aftonbladet, and Svenska Dagbladet. Two theoretical frameworks have been used to understand, interpret, and analyze the source material. The first deals with diplomatic functions and was developed by Stuart Murray. The second deals with strategic narratives and was developed by Laura Roselle, Alister Miskimmon and Ben O’Loughlin. The result of this study can be summarized as follows, the diplomatic function of the reports from the Swedish consulate in Oslo is in majority of traditional character, in the essence that it was for high-ranking officials by high-ranking officials. Although most reports were traditional, some messages addressed actors such as the Swedish church but also the Swedish press directly. The consulate verified and denied information that had been published in the Swedish newspapers. The strategic narratives that emerged from the newspapers witnessed a mild attitude at the beginning of the war and a more critical at the end. Only Aftonbladet pursued an anti-Bolshevik stance initially while the other two papers had a more concerning coverage about the Norwegian situation. The relationship between the consulate and the press can therefore be explicitly established with this study, while more work needs to be done before a conclusion can be drawn.

Studien utreder norsk marknadsreaktion på vinstvarningar. För att åstadkomma dettagenomförs en eventstudie, med avvikelseavkastning som mätmetod under tidsperioden2014–2022. Totalt inkluderas 72 vinstvarningar utfärdade av bolag noterade på Oslo Børs istudien. Marknadens reaktion analyseras i två eventfönster av olika längd. En multipelregressionsanalys genomförs för att undersöka om bolagsstorlek, multipla vinstvarningar,bolagets betavärde eller typen av information i vinstvarningen påverkaravvikelseavkastningen. Resultaten från eventstudien visar att vinstvarningar har ensignifikant negativ effekt på avvikelseavkastningen. Vidare indikerar resultaten från denmultipla regressionsanalysen att bolag med högt betavärde upplever en störreavvikelseavkastning vid utfärdandet av en vinstvarning.

No description available.