Att arbeta med flyktingar är en del av det sociala arbetet som idag blivit väldigt utbrett. Under sommaren och hösten 2015 ökade antalet flyktingar som anlände till Sverige och arbetet blev mer krävande än någonsin. Personer som arbetade med dessa flyktingar fick dra ett stort lass för att täcka upp för de växande behoven. Mycket ny personal rekryterades och antalet asylboenden, däribland boenden för ensamkommande barn, ökade markant i Umeå kommun. I samband med detta ändrades också förutsättningarna för den personal som arbetade med ensamkommande barn. Syftet med den föreliggande studien var att undersöka vilken upplevelse personal på boenden för ensamkommande barn hade av detta och om de upplevde någon väsentlig skillnad i sin arbetssituation. Intervjuer genomfördes med utgångspunkt i en intervjuguide som konstruerades utifrån områdena egna uppfattningar, tidigare forskning samt Theorell & Karaseks krav-, kontroll- och stödmodell. Resultatet visar att personalen upplevde en stor förändring i arbetet och dess omfattning. Den övergripande känslan bland deltagarna var negativ och det visade sig att strukturen ändrats såväl i arbetsuppgifterna som i flyktingverksamheternas organisation. Den mest framträdande skillnaden i arbetet nu jämfört med innan flyktingkrisen, gällde relationen till ungdomarna. Relationerna ansågs bli lidande till följd av den ökade arbetsbelastningen, då det inte längre fanns tid till varken etablerandet eller bibehållandet av dem.

No description available.

Eftersom det inte finns några nationella riktlinjer för en specialpedagog i förskolan att utgå ifrån i sitt yrkesutövande så är det intressant att undersöka hur denna otydlighet utifrån befintliga lagar och styrdokument skulle kunna påverka uppfattningar om specialpedagogens yrkesroll i förskolan samt uppfattningar om specialpedagogens förutsättningar för adekvata arbetsområden i förskolan. I denna kvalitativa studie svarade rektorer, specialpedagoger och förskollärare på en E-postenkät, vilken ämnade att ge svar på vilka uppfattningar informanterna hade avseende specialpedagogens yrkesroll och arbetsområden i förskolan. Svar analyserades utifrån professionsteorin (Abbot, 1988) vilket innebar en analys om vilka arbetsområden inom en viss kontext, i detta fall förskolan, de olika yrkesgrupperna förfogar över, tilldelas eller förhandlar sig till. Begreppet professionell jurisdiktion användes i analysen. Det som framkom i studiens resultat var att det råder en splittrad bild mellan yrkesrollerna om vad specialpedagogen ska arbeta med i förskolan samt att specialpedagogens yrkesroll är otydlig och begränsas av olika kontextuella förutsättningar.  Studien avslutas med specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Personalarbetet har på senare år genomgått förändringar som innebär att personalansvaret inte längre enbart anses tillhöra en organisations HR-avdelning, utan även mellanchefer eftersom deras centrala position anses vara av stor betydelse för HR-arbetets effektivitet. Syftet med studien var således att undersöka hur svenska mellanchefer upplever sin utökade yrkesroll och om upplevelserna av att också behöva ta sig an vissa delegerade HR-uppgifter stämmer överens med vad tidigare internationella studier har visat. Studien var av kvalitativ design och baserades på semistrukturerade intervjuer. Ett målinriktat urval tillämpades, vilket resulterade i att 14 mellanchefer intervjuades. Intervjuerna tolkades genom tematisk analys och det framkom fyra huvudteman som speglade mellanchefernas upplevelse av sin utökade yrkesroll: upplevelse av arbetsbeskrivning, involvering i HR-arbetet, stöd och problematik. I enlighet med internationell litteratur upplevde respondenterna att faktorer som tidsbrist, bristande verktyg och otydlig ansvarsfördelning i HR-processer kunde försvåra möjligheten att på ett adekvat sätt utföra vissa delegerade HR-uppgifter, men trots det såg respondenterna ändå sin involvering i HR-arbetet som en naturlig del av yrkesrollen som mellanchef och upplevde den utökade yrkesrollen positivt. Denna svenska studie stämmer således överens internationell forskning.

Tidigare forskning kring otydlighet och stress som enskilda begrepp är omfattande. Då studier visar att otydlighet i flera aspekter, exempelvis otydlig arbetsmiljö, påverkar människors upplevda stress är det således intressant att titta på begreppen tillsammans. Denna studie ämnar utveckla ett mätinstrument för att kunna mäta upplevd otydlighetsstress inom organisationer eftersom det idag saknas. Metoden tog avstamp i utvecklingen av ett frågeformulär, därefter genomfördes en pilotstudie med efterföljande enkätundersökning där 230 svar registrerades. Explorativ faktoranalys genomfördes på de data vi samlat in för att försäkra att otydlighetsstress verkligen mäts. Vidare beräknades Cronbachs alfa i syfte att ta reda på den interna reliabiliteten. Studien resulterade i att fyra faktorer skapades utifrån kriteriet >0,6 för faktorladdningar och namngavs till: depression (α=0,94), krav (α=0,82), arbetsrelaterad otydlighet (α=-0,75) och otydlighet i kommunikation (α=0,82). Den interna reliabiliteten beräknades till 0,88 för hela mätinstrumentet. Mätinstrumentet fick namnet Ambiguity Stress Scale.