Syftet har varit att undersöka några klasslärares och några fritidspedagogers uppfattning av kreativitet och med läroplanen som grund undersöka hur de uppfattar att de möjliggör utveckling av elevernas kreativitet. I syftet har också ingått att kontextualisera deras utsagor utifrån forskning inom fältet kreativitet och skola. Jag hade en hermeneutisk ingång och använde mig av kvalitativa intervjuer. Jag intervjuade sammanlagt tre klasslärare och tre fritidspedagoger i norra Sverige. Kreativitet är ett begrepp som verkar kunna tolkas på fler än ett sätt då forskningsresultat på kreativitetsområdet menar att kreativitet kan vara att skapa någonting nytt, originellt samt ha ett värde. Samtidigt tyder mitt resultat på att de intervjuade pedagogerna uppfattar att kreativitet har att göra med frihet, skapa någonting nytt samt att hitta lösningar på problem. Pedagogerna uppfattar att när eleven får möjlighet att själv lösa problem så ges möjlighet för eleven att vara kreativ. De uppger även att det ges möjlighet för kreativitet i matematikämnet, där eleverna får dansa och bygga matematik. Min slutsats är att detta stimulerar elevernas olika sinnen och låter eleverna lära på en främst laborativ nivå. Var och när eleverna är som mest kreativa uppfattar pedagogerna som något individuellt hos varje elev och min slutsats är att rum och material har betydelse för var och när eleven är kreativ. Nämnbart är också att pedagogerna uppfattar kunskapsformer som uttrycksformer i Skolverkets (2011) läroplan.

I denna studie har vi valt att behandla två frågeställningar som genomsyrar hela vår studie. Syftet med denna studie är att se hur pedagogerna ute i förskola och skola reder ut konflikter mellan barn och om de går efter någon specifik konflikthanteringsmodell. Vi har valt att använda oss av intervjuer med hjälp av bandinspelning. Vi har tagit fram de viktigaste punkterna i de konflikthanteringsmodeller som vi beskriver i vår studie samt pedagogernas viktigaste roll i en konflikt. Resultatet bevisar att många pedagoger inte följer en specifik konflikthanteringsmodell utan handlar efter sunt förnuft. Samtidigt som pedagogerna utgår ifrån många punkter i konflikthanteringsmodellerna så är de inte medvetna om att de följer en specifik modell.

Föreliggande examensarbete behandlar kommunikation mellan föräldrar och pedagoger och föräldrars inflytande. Syftet med examensarbetet är att få en fördjupad förståelse kring föräldrars inflytande i verksamheten och kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger utifrån bådas perspektiv. Arbetet utgår från följande frågeställningar: Hur upplever pedagoger och föräldrar att kommunikationen fungerar dem emellan? och Hur ser pedagoger och föräldrar på föräldrars delaktighet och inflytande i verksamheten? samt Hur kan och vill föräldrar vara delaktiga? Metoden som har använts är kvalitativ och bygger på intervjuer med pedagoger och enkätundersökning till föräldrarna. Genom metoden har pedagogernas och föräldrarnas åsikter och tankar framkommit angående kommunikationen dem emellan och hur de upplever föräldrarnas inflytande. Utifrån intervjuerna och enkäterna framkommer det att de har en gemensam syn på att kommunikationen fungerar bra. Det beror på att pedagogerna och föräldrarna har en öppen och ärlig dialog. Resultatet synliggör att föräldrarna har litet inflytande i verksamheten, för att de känner tillit till pedagogerna och hur de utformar verksamheten. I resultatet framgår även att föräldrarna önskar mer information om läroplanen och verksamheten för att de ska bli mer delaktiga och kunna påverka. Föräldraråd, föräldramöte och utvecklingssamtal skapar möjlighet till föräldrainflytande.

Vårt syfte med denna kvalitativa studie var att granska hur pedagoger bemöter pojkar och flickor, hur medvetna de var i sitt bemötande och se om det fanns någon skillnad i deras medvetenhet och hur de agerade i praktiken. Metoderna som användes för att få fram empiri var observationer och intervjuer som sedan har jämförts med varandra. Undersökningarna har skett på två olika förskolor, där vi har besökt en avdelning på varje förskola. På dessa två avdelningar var barnen i åldrarna 3-5 år. Det var sex pedagoger som medverkade i studien. På den första förskolan fanns det lite större skillnader i bemötandet. På den avdelningen fick pojkarna fler förklaringar och även fler tillsägelser än vad flickorna fick. I den barngruppen var det även pojkarna som var mr framåt och som tog mer plats. På den andra förskolan var skillnaden i bemötandet mot barnen inte lika stor. I den barngruppen fanns det både pojkar och flickor som tog plats och pedagogerna förhåll sig på samma sätt till de båda könen. Resultatet visar att det fanns en medvetenhet hos pedagogerna hur de bemöter pojkar och flickor. Det har även framkommit att det inte är så stor skillnad vid bemötandet mot pojkar respektive flickor. Pojkarna fick vid några enstaka tillfällen tillsägelser av pedagogerna då pedagogerna använde sig av ett irriterat röstläge. En annan skillnad var att vid vissa situationer fick pojkarna fler förklaringar än vad flickorna fick.

Huvudsyftet med studien är att undersöka pedagogers kunskaper om ADHD och huruvida kunskapen om ADHD har betydelse för pedagogers bemötande med elever med ADHD. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har vi gjort semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger, alla verksamma inom skola och fritidshem. Resultaten visade att kunskapen fanns om elever med ADHD, även om informanterna menade att de saknade kunskap så berättade de något annat, vilket visade på en omedvetenhet om sin kunskap om elever med ADHD. Informanterna hade valt strategier som i litteraturen beskrevs som framgångsrika. En god relation, tydlig struktur, individanpassning, föräldrasamverkan och anpassade arbetsmetoder. Slutsatsen av undersökningen var att kunskapen hos pedagoger om ADHD hade stor betydelse för bemötandet av elever med ADHD. Stora elevgrupper, dåligt anpassad miljö, och brist på smårum var faktorer som pedagogerna inte kunde påverka men som hade stor påverkan på elever med ADHD. Frågan är om det är pedagogernas brist på kunskap eller miljön som gör att många av eleverna med ADHD lämnar skolan utan att ha nått målen i LGR 11?

Syftet med denna studie är att försöka få en större förståelse för vad utevistelse betyder. Men även hur de intervjuade pedagogerna resonerar och uppfattar utevistelsens betydelse i förskolan. Metoden som har använts är semistrukturerad intervju med frågor som är öppna, för att därmed kunna komma med följdfrågor, där de intervjuade kan utveckla sina svar. Fyra pedagoger från två olika förskolor har intervjuats, deras erfarenheter som förskollärare varierar mellan 1,5 – 35 år i yrket. Resultatet visar att pedagogerna anser att utevistelsen är en viktig aktivitet i förskolan, som dock inte utnyttjas i den utsträckning som den borde. På de förskolor som undersöktes, bestod barnens utevistelse av mycket fri lek där de i hög grad själv kunde välja vad de ville göra när de var ute. Det gjordes också promenader och kortare utflykter som var mer strukturerade.

Jag har valt att göra ett arbete om hur barn upplever några specifika situationer i förskolans vardag. Mina erfarenheter som pedagog visar att under vissa situationer under dagen kan stressen vara mer påtaglig. Ambitionen var att försöka ta reda på hur barnen känner sig i de utvalda situationerna samt att genom studien undersöka om barnen har någon uppfattning om vad stress innebär och om det finns någon skillnad mellan pojkar och flickor.  De situationer jag gått in djupare på var matsituationen samt av - och på klädningen inför utevistelsen på förskolan. En tydlig tendens är att personalen upplever större krav, ökat ansvar och att allt fler arbetsuppgifter läggs på dem. Förutom det pedagogiska arbetet med barnen ska pedagogerna även göra en hel del dokumentationer och planeringar. Det jag har noterat under mina år i arbetslivet är att pedagogerna under de valda situationerna stressar sig igenom momenten för att hinna med allt och alla. Ett ytterligare fokus i examensarbetet var därför att undersöka hur pedagogerna upplever stressituationerna för barnen och vad pedagogerna har för tankar om vad som behövs för att minska stressen på förskolorna.

Den här studien handlar om utevistelsen i förskolan. Studien har utgått från tre metoder, observation, intervju och enkät för att ta reda på vad barn gör och befinner sig på förskolans gård, pedagogens roll och syn på utevistelse och vad föräldrarna vet om förskolans utevistelse. Resultatet av studien visar att barnen helst befinner sig i den oplanerade miljön och den planerade miljön används mest som starthjälp, för att leken ska komma igång, men överges snabbt. Resultatet av pedagogens roll utomhus är att övervaka barnens lek samt ingripa vid konflikter eller andra problem som kan uppstå. Samtliga pedagoger i studien ansåg att utevistelsen är oerhört viktig men att den sällan planeras utan utgår mest från frilek. Föräldrarnas vetskap om utevistelsen i förskolan varierar men de flesta vet hur strukturen är, att de är ute minst en gång om dagen, på förmiddagen och ibland även på eftermiddagen under det varmare halvåret.

Syftet med vårt arbete är attstudera hur pedagoger inom förskolan ser på leken. Leken är en viktig del avbarnens liv. Den framhålls i både läroplan och inom forskning som viktig förbarn och deras utveckling, då man menar att det är i leken som barn utvecklasbåde fysiskt och psykiskt. I vår forskningsbakgrund redogör vi för forskningkring lekens betydelse och leken i förskolan. Vi redogör även för historiskaforskningsteorier om lek, som har haft inverkan på hur förskolan och dessläroplan utformats. Vårt metodval för att undersöka detta är kvalitativa intervjuer.Vi har hämtat inspiration ur det sociokulturella perspektivet när vi analyseraderesultaten av vår undersökning.   Resultatet som framkommit påvisarpedagogernas medvetenhet om lekens betydelse i relation till lärande. Lek sessom något nödvändigt för lärandet, det går hand i hand.  Resultatet av vår studie visar också att pedagogensroll och förhållningssätt är mycket avgörande i förhållandet till lek ochlärande, enligt våra informanters uppfattning.

Vi är båda musikintresserade och vårt syfte med studien är att undersöka pedagogers förhållningssätt och syfte till musikaktiviteter samt hur de utövar musik i verksamheten. En kvalitativ enkätundersökning genomfördes med pedagoger i förskolan för att få svar på våra frågor. Resultatet visade att fjorton av tjugo pedagoger ansåg att deras eget förhållningssätt påverkade hur mycket musik som används i förskolan. De menar att det är lättare att ge barnen en positiv inställning till musik om man själv tycker det är roligt. Musik utövas nästan varje dag enligt pedagogerna. Oftast sjungs det i sångsamlingar, men även vid spontana tillfällen under dagen. Pedagogens syfte med musik är att underlätta barns utveckling och lärande inom flera områden. Överraskande var att hälften av pedagogerna inte utgår från läroplanen vid musikaktiviteter. Musik är ett viktigt redskap för utveckling och lärande och pedagogens förhållningssätt påverkar mer än man tror. Att vara engagerad är viktigt.