Intervjuer och observationer av pedagogers sätt att arbeta med utomhusmiljö i det dagliga arbetet med barnen är grunden för den här studien. Blir utomhusaktiviterer en del av undervisningen eller är de "bara ute"? Observationer gjordes genom att följa avdelningar under en dag, detta gjordes på två förskolor. Intervjufrågorna rörde sig kring deras arbete med utomhuspedagogik. Intervjuerna ägde rum på fyra förskolor, två naturinriktade och två utan specifik inriktning. Skillnaderna var att de naturinriktade hade en medvetenhet kring utomhuspedagogik, medan de andra förskolorna inte var medvetna om det, men arbetade med det ändå. När begreppet utomhuspedagogik förklarades och diskuterades var det ändå mycket av detta de kände igen från sitt arbetssätt. Under intervjuerna på de naturinriktade förskolorna kunde endast en av deras pedagoger vara med under intervjun på grund av personalresurser. Pedagogerna på de andra förskolorna intervjuades antingen två och två eller en i taget efter varandra men vid samma tillfälle. Resultatet av studien är pedagogers berättelser och beskrivningar av arbetet med utomhuspedagogik, och utomhuspedagogik som metod i verksamheten. Vi har genom observationer och intervjuer fått fram resultat som visar hur pedagogerna arbetar tillsammans med barnen i utemiljön. Genom observationerna har vi kunnat se att pedagogerna var omedvetna om att de flitigt använde sig av utomhuspedagogik ute i praktiken tillsammans med barnen. Pedagogerna berättade att de använder utomhuspedagogiken som ett redskap och ser den som en stor tillgång till de olika aktiviteter och teman som de utför tillsammans med barnen. Pedagogerna upplevde begreppet utomhuspedagogik nästan som främmande och som något svårt. De ansåg att utomhuspedagogiken ska vara en stor del i barns undervisning och genomsyra verksamheterna. Vi använde oss av orden utomhusmiljö och utevistelse i vår text då det är de begreppen som pedagogerna använder sig av under våra intervjuer om utomhuspedagogik. Resultatet av denna studie kan vara till hjälp för pedagoger som arbetar med utomhuspedagogik men kanske inte riktigt känner att de är på rätt spår. Genom resultaten kan de få mer klarhet och bekräftelse på att arbetet de utför uppfyller läroplanens mål och riktlinjer för utomhuspedagogik. Samtidigt kan de få inspiration och bli medvetna om, att det varken är svårt eller krångligt och att det arbete de utför är utomhuspedagogik.

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Syftet med studien är att ur pedagogers syn få en uppfattning om hur de arbetar med teknik i förskolan och om tekniska system synliggörs för barnen i förskolans verksamhet, samt hur pedagogerna ser på sin egen roll i barns inlärning. Som metod har semistrukturerade intervjuer används. Sju pedagoger från sju olika avdelningar fördelat på två förskolor har intervjuats. Studien har gjorts ur ett sociokulturellt perspektiv där samspel och kommunikation har en central roll i lärandet. Resultatet av studien visar att i förskolorna arbetar med ämnet teknik genom att i huvudsak använda NTA-lådor som innehåller olika material och experiment. Studien visar att tekniska system inte är något som förskolorna arbetar med medvetet i verksamheten. Pedagogerna anser att deras roll i lärandet är att ge utmaningar och visa barnen vad som finns inom teknik. Av studiens resultat synliggörs det sociokulturella perspektivet då bland annat samspel och utmaningar är något pedagogerna ofta uttrycker i intervjun. Pedagogerna själva anser att deras roll är att ställa frågor och ge barnen utmaningar. Av resultatet synliggjordes även det kognitiva perspektivet då pedagogerna vid några tillfällen ansåg att barnen var för små för att förstå vissa aktiviteter och större projekt. / The purpose of this study is to have attention how educators work with technology in preeschool. The purpose is also to se if the children are offered to se different technological systems and how teachers perceive their role in learning. This is a quality study where interwievs were used as a method. Seven educators from two different preeschools was interviewed. The study is based on a socio- cultural perspective where social interaction and communication is the central concepts. The resoluts show that the preeschools work with technology by so- called NTA-boxes were there is different experiments with water and air. The study show that technical system is not a part of the technology work in this two preeschools. It also suggests that the sociocultural perspective is partly visibility in the preeschools, wich emerge when the educators said that interaction and challanges is a way of teaching and stimulate the childrens interest and curiosity. It was also found that the children often where divided by age in different activities becouse the educators felt the youngest were to small to understand the activity which indicates of a cognitive perspective ehere the children considered mature by age and therefore can not meet the knowledge that the child not yet considered ripe for. The results showed that the teachers felt their role is to show the children what is in technology and provide challenges.

Syftet med studien är att belysa hur regnbågsföräldrar upplever att de blir bemötta i förskolan, samt deras upplevelser av att vara homosexuella i en heteronormativ förskole- och samhällsmiljö. Trots att det idag finns lagar som reglerar alla människors rätt att leva med och älska vem man vill finns det i samhället fortfarande många hinder att ta sig igenom för dessa familjer. Vi har i vår studie utgått från queerteorin som ifrågasätter det normala och vänder upp och ner på antagandet att det finns ett normalt kontra onormalt sätt att vara sexuell man eller kvinna. Queer intar ett prövande förhållningssätt till det normala, och innefattar inte en begränsande identitet. Undersökningen är gjord med hjälp av kvalitativa intervjuer av tre regnbågsfamiljer.  Samtliga uttryckte att de blivit positivt bemötta i kontakten med förskolan. Dock framkom det en hel del andra aspekter som tyder på att det finns en underliggande oro för situationen i stort. Resultatet redovisas utifrån tre olika sfärer, den sociala, den politiska och den kulturella som alla på sitt sätt påverkar familjerna i deras vardag på såväl förskolan som i samhället. Resultatet visar också att det finns en viss oro över att personal på förskolor inte har tillräcklig kunskap och utbildning kring de nya familjekonstellationer som är på frammarsch, vilket innefattar alla de familjer som på något sätt avviker från det normala.

Syftet med vår studie var att få syn på hur tidsbegreppet används och synliggörs av pedagogerna i förskolan. Studien genomfördes på två kommunala förskolor i Mellansverige. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och observationer. Resultatet visar att tidsbegreppet till viss del anses komplicerat för både pedagoger och barn. Pedagogerna använder många olika tidsbegrepp i sin vardag, både verbalt och med stöd av olika verktyg och är duktiga på att anpassa sig till barnens mognad. Allt eftersom barnens erfarenhet ökar får de en större uppfattning om tidsbegreppen. Dialogen, samspelet och kommunikationen är viktig för barnens utveckling och lärande.

En dockvrå är ett rum i förskolan som ofta är inrett med saker som finns i våra hem, till exempel spis, bord och stolar, husgeråd, dockor och vagnar. Vi har under vår utbildning förstått att utformningen i förskolan är av stor betydelse för barns utveckling och lärande och då blivit nyfikna på hur dockvrån passar in i detta. Dockvrån är ett rum som har funnits sedan vi själva var små och vi har lagt märke till att innehållet inte har förändrats nämnvärt. Syftet som vi har med denna studie är att genom intervjuer undersöka vad personal på förskolan har för attityder till dockvrån utifrån ett genusperspektiv. För att få en djupare förståelse har vi även utgått från fyra frågeställningar. För att ta reda på vilka attityder som pedagogerna har om dockvrån i olika förskolor har vi använt oss av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer har vi gjort på fyra verksamma pedagoger i två olika förskolor i Mellansverige. Resultatet visar på en saknad av genusmedvetenhet i de undersökta förskolorna. Med detta arbete har vi inte letat efter en sanning om hur den perfekta dockvrån ser ut. Vi har försökt få en djupare förståelse för vad pedagoger och deras arbetslag har för attityder om dockvrån samt hur barns lek och användande av dockvrån ser ut. Tack till vår handledare Cecilia som har ställt upp för oss och tack till våra informanter som gjort detta arbete möjligt.

No description available.

No description available.

Studiens syfte var att synliggöra vilka faktorer som enligt pedagogerna bidrog till att barn generellt sett, ju äldre de blir, leker alltmer könssegregerat, vilket också var den första forskningsfrågan. Den andra forskningsfrågan var vid vilken ålder pedagogerna menade att könssegregeringen började synas. Syftet fortsatte med att genom att synliggöra faktorerna, skulle studien undersöka vad pedagoger kan göra för att motverka den socialt konstruerade segregeringen och främja lek mellan flickor och pojkar, vilket också var den tredje forskningsfrågan. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fem förskollärare på två olika förskolor. Resultatet visade att pedagogerna hade olika syn på vad som påverkade barnens lek utifrån kön och genus. Den ena var en syn på genus som socialt konstruerat och förändringsbart genom påverkan från miljö och material samt pedagogers språk och bemötande av barnen. Den andra var en essentiell syn på att biologin styr att flickor och pojkar leker på olika sätt vilket inte är förändringsbart. Pedagogerna ansåg att könssegregeringen började synas vid 4-6 års ålder. För att främja lek mellan flickor och pojkar behöver pedagoger mer kunskap inom genuspedagogik för att sedan kunna problematisera verksamheten och sina förhållningssätt i förhållande till kön och genus samt diskutera vilken gemensam grund de har att stå på. Genom kunskap om hur genus konstrueras kan pedagogerna minska segregeringen genom att få barnen att känna sig som en gemensam grupp barn istället för en grupp flickor och en grupp pojkar.

Föreliggande undersökning är att ge en bild av sex pedagogers upplevelser av barns andraspråksutveckling i förskolan samt att ge en bild av verktyg och metoder som pedagogerna använder för att utveckla barns andraspråk. Forskningsfrågorna för arbetet är hur pedagogerna beskriver de lärarledda aktiviteterna och leken i syfte att utveckla ett andraspråk, och även vilka verktyg och metoder pedagogerna beskriver som betydelsefulla ur ett andraspråksfrämjande syfte lyfts fram.   Undersökningen utgår från en kvalitativ undersökningsmetod och består av intervjuer med sex utbildade pedagoger på tre olika förskolor i södra Sverige.   Resultatet i undersökningen visar att utvecklingen av andraspråket främjas när barnen lekar och samspelar med andra barn och vuxna i förskolan. Svaren i resultaten beskriver även om vikten med barngruppen, där det framkommer att det är bra att blanda svensktalade barn med barn med annat modersmål tillsammans. Det framkommer även att pedagogernas roll är viktig under förskolans samtliga aktiviteter för stöd och guidning, pedagogerna säger även att de föredrar att arbeta med små barngrupper där ett förväntat lärande kan ske. De intervjuades uppfattning är att kommunikationen med barnen är den främsta metoden för andraspråksutveckling, även sången och sagan upplevs av pedagogerna vara gynnsamma verktyg för andraspråksutvecklingen. Resultatet visar att på grund av saknad av kunskap och utbildning pedagogerna arbetar pedagogerna sämre med att utveckla andra modersmål än svenska. De uppfattar att vårdnadshavarna bär huvudansvaret för den kunskapen och utvecklingen hos barnen.