Central to this dissertation is a discourse in contemporary Swedish planning practice referred to as the ‘new reality’. The name of this discourse reflects the notion that planning practice interprets the conditions of today as differing from those which occurred previously. The urban landscape is perceived as increasingly complex, dynamic, and competitive, where strategic alliances must be built between municipalities and private and public actors at different levels. Both the influence of private actors and such factors as climate effects contribute to that much of what may happen in the future being experienced as uncertain and unpredictable. In this context of complexity, uncertainty, and governance, municipalities must find a way to manage planning tasks connected to the social, environmental, and economic dimensions of sustainability, tasks that may be at the same time interdependent and contradictory. The social and environmental dimensions of sustainability provide the municipality with a spectrum of tasks that range from local welfare tasks to national and global environmental and climate concerns, the time span ranges between short-term and long-term, and the degree of concreteness ranges from the specific to the vague. Furthermore, tasks connected to the wellbeing and safety concern not only the own citizens but also humankind in general, and both today and in the future. Tasks of economic sustainability are, in the ‘new reality’ discourse, closely connected to growth. As growth is regarded as desirable, the assumed situation of competition between cities, municipalities, regions and nations means that it is considered important to find ways to be attractive to both the market and to new potential citizens. That notwithstanding, municipalities must also handle the effects from growth. The starting point of the dissertation is that it is easier to make good decisions (short-term, emergent) based on previous decisions (long-term, structure), in order to make gains in terms of social, environmental and economic sustainability, but also to bring efficiency gains in development decisions. Legislation assumes that the comprehensive plan serves such a function – it should both constitute political decisions for future development, and a planning data that allows holistic assessments. However, today, in many municipalities, it does not function as such. With reference to recently revised planning legislation’s intention to strengthen the strategic role of the comprehensive plan, this dissertation elaborates upon a development of the comprehensive plan based on a strategic perspective. The dissertation contributes to knowledge by outlining a way in which comprehensive planning could be developed based on a strategic perspective, that could provide municipalities with a possibility for an active role in development within the conditions of the ‘new reality’ discourse. It does so by visualising the use of strategic elements and approaches in Swedish municipalities’ work with planning and development; the application of elements such as strategic contextual awareness, strategic selectiveness, strategic responsiveness, and strategic governance. Furthermore, as the design of the comprehensive planning process is discussed from the perspective of forums-arenas-courts (Healey, 1997; Bryson 2004), the view of what in fact is planning is expanded, thereby including formal as well as informal, visible as well as invisible, processes and decisions on different levels and with difference degrees of concreteness, that influence development. Comprehensive planning concerns a variety of processes that take place not in the planning game, but in the development game. / QC 20111020

Med dagens klimatförändringar där extrem torka och extrema översvämningar kommer allt oftare, behöver vi anpassa oss till nya förutsättningar. Matproduktion är något som påverkas men som kanske kommer lite i skymundan i Sverige, då vi är vana att allt alltid finns i affären. Till Sverige importeras stora mängder livsmedel, mycket av detta är sådant vi egentligen har resurser att odla själva. När förutsättningarna förändras i de länder vi idag importerar mat från, kan vi inte längre förlita oss på att det landet längre kommer kunna producera så mycket mat så att det räcker för export. När dessutom befolkningen i världen ökar lavinartat krävs mer mat. Förutom mat krävs också bostäder. Detta är två livsviktiga förnödenheter för människor i Sverige och just därför kanske den egna produktionen av livsmedel behöver öka. Framförallt i Skåne finns många hektar jordbruksmark, dessutom av högsta klass. Men ska det byggas bostäder eller produceras mat som är hållbart på lång sikt? I studien har personer från Malmö kommun, Länsstyrelsen Skåne och byggföretagen Skanska och Peab intervjuats för att undersöka hur skyddet ser ut för den Skånska jordbruksmarken men framför allt hur de värderar den och arbetar i praktiken för att bevara den. De slutsatser som har framkommit av studien är följande: Det finns en variation av intresse och värderingar om jordbruksmarken bör bebyggas eller bevaras för framtida brukande. Det finns en viss lagstiftning men delar av den kan däremot tolkas utifrån aktörens egna intresse vilket kan bli problematiskt. Detta gör dessutom att skyddet inte är så pass starkt som det behöver vara om det ska kunna bevaras för framtida generationer. För att uppnå detta behövs en starkare samordning mellan aktörer men också någon typ av plan eller strategi som tagits fram gemensamt av Länsstyrelsen och kommunen.

<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p> / Uthållig kommun

”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna. Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad. I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan. / Uthållig kommun

Konflikten mellan allmänna och enskilda intressen är central för fysisk planering. Fysik planering får sin legitimitet genom att vara den kraft som väger dessa intressen mot varandra och slår vakt om allmänhetens intressen. Särskilt i översiktsplanering, där en mångfald av intressen på en omfattande geografisk skala ska hanteras, är denna konflikt mellan allmänna och enskilda intressen tydlig. I takt med att allmänintressets teoretiska utgångspunkter har förändrats har dock idén om ett entydigt allmänintresse blivit alltmer ifrågasatt. De rationella, nyliberala samt postmoderna planeringsteorierna ger alla olika svar på vad allmänintresset är och hur den fysiska planeringen bör hantera det. Denna studie av allmänintressets planeringsteoretiska influenser genomförs i form av en kvalitativ textanalys där ett antal översiktsplaner från olika år studeras och ställs i förhållande till ett antal planeringsteorier. I analysen undersöks vilka planeringsteoretiska ställningstaganden som influerar hur allmänintressen definieras i översiktsplanerna, samt hur dessa definitioner har förändrats över tid.  I den undersökta empirin observeras ett antal utvecklingar där allmänintresset alltmer blir influerat av postmodernism, men hanteras genom en fortsatt rationell planeringsprocess. Översiktsplanerna framställer allmänintresset som alltmer flertydigt och enskilda intressen ges mer uppmärksamhet i de senare översiktsplanerna. Det praktiska resultatet av detta verkar vara en mer försiktig översiktsplanering där allmänintressen i allt större uträckning formuleras vagt och opreciserat.

Med ett förändrat klimat förväntas nederbörd och kraftiga skyfall öka i framtiden. Detta i kombination med en ökad urbanisering och allt fler hårdgjorda ytor i städerna leder till att befintliga dagvattensystem kommer bli överbelastade. Nederbörden förväntas öka med 10-20 procent och avrinningen med 5-25 procent under det närmaste seklet. I många städer har de naturliga avrinningsområdena försvunnit i samband med urbaniseringen och bostäder byggs på olämpliga platser med stor översvämningsrisk. Behovet av en hållbar dagvattenhantering är betydande för att undvika negativa konsekvenser i städerna framöver. Den traditionella dagvattenhantering med rörsystem blir alltmer kritiserad för att vara ohållbar. I Malmö är dagvattenfrågan högst aktuell då staden nyligen blivit drabbad av översvämningar. Studiens fokus ligger på vilken syn större fastighetsägare och VA-huvudmannen har på dagvattenhantering i ett förändrat klimat. Studien är av både kvalitativ och kvantitativ karaktär och består av två intervjuer samt en kompletterande enkätundersökning. De slutsatser som framkommit av studien är följande: Det behövs ett ökat samarbete med skyfallsproblematiken i Malmö, förändring av lagstiftningen för tydligare ansvarsförhållanden, fastställa finansieringen av åtgärder, arbeta mer mot öppna lösningar och minska fokus på ledningsnätet, öka kunskapen hos stadsplanerare och fastighetsägare, lyfta dagvattenfrågan tidigt i planprocessen samt våga arbeta mot en långsiktigt hållbar stadsplanering som inte fokuserar på kortsiktiga vinstintressen. / As a result of the changing climate precipitation and intensified rainfalls is expected to increase. This combined with an increased urbanisation and more of hard surfaces in cities causes greater pressure on exsisting storm water systems. The precipitation over Sweden is expected to increase with 10-20 percent and the run-off with 5-25 percent over the next century. Due to the urbanisation the natural drainage areas have disappeared and areas with high flood risk have been exploitated. To avoid negative consequenses in the future, sustainable storm water management is needed. Conventional storm water systems is more and more criticized of being unsustainable. The storm water issue is a highly disscused topic in Malmö as the city flooded during 2014. The focus of the study is property owner and the public water suppliers view on storm water management in a changing climate. The study uses both quantitative and qualitative methods and consists of two interviews and a supplementary questionnaire. The study’s conclusions are as followed: the need for increased cooperation with torrential rain problems in Malmö, change in legislation in terms of clarify responsibilities, determine the financing of measures, work more towards open solutions and reduce the focus on pipe-based storm water system, increase knowledge among city planners and property owners, bring up the stormwater issue early in the planning process and a determenation to work towards long-term sustainable planning rather than focusing on short- term profits.