Det är inte ovanligt förekommande att ambulanspersonal råkar ut för hot och våldshändelser och enligt statistiken är detta ett problem som ökar hela tiden. Enligt Arbetsmiljöverket står vård och omsorgssektorn för 60 % av samtliga anmälningar inom hot och våldskategorin. Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser och hantering kring hot och våld i det dagliga arbetet. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där fem intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes. Ur resultatet framkom ett generellt tema; utsatt för hot och våld, med fem tillhörande kategorier; otrygg miljö, säkerhetstänkande, förebyggande strategier, avledande strategier och känslomässig hantering. Vidare påvisade resultatet att hot och våldssituationer inte enbart handlar om verbala hot eller våldshandlingar. Även situationer som upplevdes obehagliga, medförde en känsla av oro eller otrygghet. Det framkom ett antal olika situationer som kunde resultera i hot eller våld och som upplevdes som påfrestande för ambulanspersonalen. Vidare visade det sig att hanteringen för dessa situationer var många och personalen var nöjda med de handlingsplaner som fanns att tillgå, det var också vanligt att ambulanspersonalen själva utarbetade en beredskapsplan utifrån det givna tillfället där hot och våld kunde tänkas förekomma för att kunna hantera en eventuell våldsam situation. Vikten av att ha förebyggande strategier lyftes upp och betonades som särskilt viktig. Känslorna efter att ha blivit utsatt för hot eller våld kom ofta i efterhand och därav ansågs det viktigt med tid för eftertanke och reflektion. / It is not an uncommon occurrence that paramedics encounter threats and incidents of violence. According to statistics, this is a problem that is increasing over time. According to Arbetsmiljöverket the healthcare sector stands for 60 % of all notifications in the threats and violence category. The purpose of this study was to describe the ambulance nurse´s experiences of threats and violence in their daily work and how these situations are handled. Method: The study was performed as a qualitative interview study in which five interviews with ambulance nurses was conducted. The outcome of the result revealed a general theme; subjected to threats and violence, with five related categories: unsafe environment, safety awareness, prevention strategies, diversionary strategies, and emotional management. Additionally the results demonstrate that threats and violent situations are not only about verbal threats or acts of violence. Even situations that were experienced unpleasant, resulting in a feeling of anxiety or insecurity. It revealed a number of different situations that could result in threats or violence and this were perceived as stressful for the ambulance crew. Furthermore, strategies to manage these situations were many and the staff were satisfied with the contingency plan that was available, it was also common for paramedics themselves drew up a contingency plan based on the given time where threats and violence could be anticipated for such terms to face a possible violent situation. The importance of preventative work was lifted up and was emphasized as particularly important. Feelings after having been exposed to threats or violence often came afterwards and therefore it was considered important time for thought and reflection.

Hjärtstopp hos barn i åldrarna 0-16 år är ett ovanligt tillstånd och drabbar cirka 100 barn årligen i Sverige. Den främsta orsaken till hjärtstopp hos barn är drunkning, trauma, luftvägsstopp, lungsjukdom och plötsligt spädbarnsdöd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn 0-16 år med hjärtstopp prehospitalt. Genom ostrukturerade öppna intervjuer med en kvalitativ forskningsmetod där en induktiv ansats valts var avsikten att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenhet av vårdandet av barn med hjärtstopp. Åtta sjuksköterskor deltog. De arbetar eller har arbetat inom ambulanssjukvården och vårdat minst ett barn med hjärtstopp i åldrarna 0-16 år. Antal år i tjänst, utbildning, kön och ålder skiljde deltagarna åt. Genom kvalitativ innehållsanalys analyserades insamlad data till kategorier och resulterade i När det blir övermäktigt och overkligt, Samtal som riskerar att utebli och En händelse som aldrig glöms. Studiens resultat visar att sjuksköterskor som arbetar i ambulansverksamhet kan få uppdrag som upplevs som övermäktiga. Ett sådant uppdrag innebär att ta beslut som är livsgörande för kritiskt sjuka barn samtidigt som de egna känslorna måste sättas åt sidan. Att arbeta med kompetent personal speciellt om kollegan var högre utbildad, skapade trygghet och en känsla av att kunna dela på ansvaret. För att lättare kunna hantera strömmen av känslor framkom det ett behov av att erbjudas samtal efter avslutat uppdrag samtidig med ett behov av att bli tagen ur tjänst under pågående pass. Önskvärt var också utvidgade utbildningsmöjligheter för att utvecklas inom vårdandet av kritiskt sjuka barn. Vidare påvisar resultatet att det finns ett behov av bekräftelse för att känna sig nöjd med sin egen insats. Därför upplevdes det viktigt att veta att omhändertagandet av barnet varit bra. Detta skapar även trygghet och självsäkerhet inför kommande och liknande situationer.

Bakgrund: Bröstsmärta är en av de vanligaste orsakerna till kontakt med ambulanssjukvården och hjärt-kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Orsaken till bröstsmärta kan bero på både kardiella och icke kardiella tillstånd, varvid hjärtinfarkt är en av de vanligaste orsakerna. Det är mot denna bakgrund viktigt att tidigt försöka att identifiera allvarliga orsaker bakom symtomen och att påbörja korrekt behandling. Tidigare studier visar på meningsskiljaktigheter om att kvinnor och män beskriver sin bröstsmärta olika vid hjärtinfarkt. Därav finns det intresse av vidare forskning kring ämnet. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter beskriver sina symtom vid bröstsmärta prehospitalt och om det finns någon skillnad i beskrivningen mellan kvinnor respektive män. Metod: Studien är en kvantitativ prospektiv kohortstudie med ett konsekutivt urval, där datainsamlingen är en del av en större prospektiv studie, BRöstsmärta I AmbulaNs (BRIAN) av Kristoffer Wibring. Resultat: Trehundranittionio patienter bedömda med ESS 5 bröstsmärta/bröstkorgssmärta som fått besvara frågor enligt BRIAN-studiens checklista ingick i studien. Fördelningen mellan kvinnor och män var jämn, medelåldern för hela gruppen var 68 år. Vid förekomst av bröstsmärta var det vanligast att den beskrevs som central och tryckande, samt att nästan hälften av patienterna upplevde andningspåverkan. Det påvisades ingen signifikant skillnad mellan hur kvinnor och män beskrev sina symtom. Diskussion: Studien har inte kunnat påvisa några skillnader mellan kvinnor och män, trots att tidigare forskning påvisat detta. Det går emellertid inte att fullt ut jämföra denna studie med tidigare forskningsresultat som varit inriktade på att jämföra kvinnor och män vid hjärtinfarkt. Dock påvisas i vår studie att bland de patienter som söker kontakt med ambulanssjukvården för bröstsmärta, så skiljer sig inte symtombeskrivningen mellan kvinnor och män.

No description available.

Studier har visat att verbala hot upplevs som vanligare än fysiskt våld men att både hotoch våld påverkar den prehospitala omvårdnaden och är känsloladdat. Detta kan i sin turpåverka sjuksköterskornas säkerhetsmedvetande och deras bemötande av patienten.Majoriteten av personalen inom ambulanssjukvården har under sitt yrkesutövande på etteller annat sätt blivit utsatta för hot och eller våld. Denna studies syfte var att beskrivasjuksköterskans upplevelse av att vårda i en prehospital hotfull och våldsam miljö. Åttakvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor verksamma påambulansen i södra Sverige. Semistrukturerade intervjuer har skett med induktiv ansatsoch en manifest analys har utförts. Detta resulterade i fem kategorier relevanta för syftet;omvårdnaden blir ofullständig i en hotfull och våldsam situation, erfarenhet leder till ettökat säkerhetsmedvetande, hot och våld i en prehospital vårdsituation är känsloladdat,orsaker till hot och våld från patient och personer i omgivningen samt bemötandetpåverkar omvårdnaden. Konsekvenserna av hot och våld prehospitalt upplevdes vara attpatienten drabbades av en fördröjd eller ofullständig omvårdnad. Vi föreslårutbildningsinsatser riktade mot allmänheten för att få ge en ökad förståelse kring vadprehospital vård och triagering innebär. Vidare föreslår vi en bättre och likformigutbildning kring hot och våld nationellt inom den svenska ambulanssjukvården,flaggning av områden för ambulanspersonalens säkerhet samt mer resurser. Omallmänheten får en större förståelse för ambulanspersonalens arbete ochambulanspersonalen genom utbildning blir bättre på att hantera hotfulla och våldsammasituationer är förhoppningen att färre patienter drabbas av en fördröjd eller ofullständigomvårdnad.

Ambulanssjukvården har de senaste decennierna utvecklats från transportverksamhet till avancerad vård. Som sjuksköterska inom ambulanssjukvård kan du möta patienter i alla åldrar och med alla tänkbara akuta och mindre akuta tillstånd. Barn är en patientgrupp som står för nästan 10% av dessa uppdrag och innehar samma rätt till individualiserad vård som vuxna. Barn skiljer sig dock från vuxna, både fysiologisk och mentalt. Att med dessa patienter kunna skapa en god vårdande relationen med korrekt omhändertagande, bedömning och behandling kan därför ställa höga krav på sjuksköterskan inom ambulanssjukvården. Forskning visar att oro är en vanligt förekommande känsla hos sjuksköterskan inom ambulanssjukvård när det är barn som är patienter. Hur denna oro upplevs är dock lite utforskat. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskans upplevelsen av oro vid vård av barn prehospitalt. I studien, som är av kvalitativ ansats, användes semistrukturerade intervjuer för inhämtning av data. Åtta sjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvård med varierande erfarenhet, både specialiserade och grundutbildande, intervjuades. Den insamlade data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra huvudkategorier; vård av barn kräver kunskap, bra bemötande är en utmaning, akuta bedömningar och behandlingar väcker starka känslor och tid och erfarenhet är påverkande faktorer. Oron som beskrivs av sjuksköterskorna är utbredd och mångfacetterad. Svårt sjuka barn väcker nästan alltid starka känslor, både hos den erfarne men även den mindre erfarna sjuksköterskan inom ambulanssjukvården. Den kunskapsrelaterade oron skulle kunna mildras med trygghet i kollegans kunskap eller med mer teoretisk och praktisk kunskap genom utbildning och hospitering.

Bakgrund: Patienter med bröstsmärta tillhör en av de vanligaste patienterna ambulanssjuksköterskan möter i sin profession. Smärta i bröstet skapar ofta stor oro och lidande för patienten. Att ge patienten erforderlig smärtlindring är något som alltid bör eftersträvas. En del patienter kan inte kommunicera verbalt av olika orsaker. Vid dessa tillfällen kan ej bedömning utföras med numeriska, verbala och visuella smärtskattningsinstrument. Forskningsresultaten är delade gällande smärta i förhållande till vitala kliniska fynd så som andningsfrekvens, pulsfrekvens, systoliskt blodtryck och symtombild.  Syfte: Att undersöka om det föreligger något samband mellan vitala parametrar eller symtom i förhållande till hög självskattad smärta hos prehospitala patienter med bröstsmärta. Metod: Studien är en retrospektiv kohortstudie med konsekutivt urval där ambulansuppdrag rörande patienter med bröstsmärta inkluderades. Samband mellan hög självskattad smärta och vitala parametrar/symtom undersöktes med logistisk regressionsanalys. Resultat: Studien inkluderar 2502 ambulansuppdrag kodade som bröstsmärta. Fördelning var jämn mellan kvinnor och män. Patienterna delades in i ålder under 65 år samt 65 år och över, fördelat som 860 yngre patienter och 1642 äldre patienter. Hög puls, andningsfrekvens, systoliskt blodtryck samt illamående och kallsvettighet var alla associerade med högt självskattad smärtintensitet. Dessa samband var till viss del kön- och åldersberoende. Diskussion: Studien ser samband mellan hög skattad smärta och andra kliniska fynd främst andningsfrekvens, kallsvettighet och illamående. Även om signifikanta samband kan ses för vissa parametrar, försvåras den kliniska tillämpningen då de varierar med ålder samt kön.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans specialistkompetens används inte bara inne på operation utan även utanför sjukhuset i den prehospitala ambulansverksamheten då det finns en hotad luftväg. Anestesisjuksköterskan hamnar i en komplex situation som kräver snabba beslut vilket innebär en utsatthet för denne då högre kompetens inte finns tillgängligt på plats. En del av dessa prehospitala uttryckningar handlar om barn, vilket gör situationen mer specifik då detta är en patientgrupp som skiljer sig från vuxna samt då anestesisjuksköterskan inte besitter samma erfarenhet av att vårda dem. Dessa situationer kan många gånger leda till oro, stress och prestationsångest hos anestesisjuksköterskan. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskans perspektiv på det prehospitala vårdförloppet vid vård av barn med luftvägsproblematik. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ metod där datainsamlingen utgjordes av tio semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen utfördes utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet kom att bestå av fyra huvudkategorier med tillhörande subkategorier. De kom att bestå av: Stress påverkar omhändertagandet, Förutsättning för ett gott omhändertagande kräver förberedelser, Omhändertagandet påverkas av en rad olika faktorer och Vårdförloppet påverkar anestesisjuksköterskan emotionellt. Dessa fyra kategorier representerar det som anestesisjuksköterskorna i studien lyfte som mest relevant utifrån vad studien avser att få fördjupad förståelse i. Slutsats: Mer forskning gällande anestesisjuksköterskans perspektiv av att vårda barn med luftvägproblematik prehospitalt krävs för att underlätta anestesisjuksköterskans osäkerhet och bearbetning i samband med dessa händelser. / Background: Nurse anesthetist specialist expertise is not only used in the operation room, it is also used outside the hospital in the prehospital ambulance services if there is a threatened airway. The nurse anesthetist finds themselves in a complex situation which means fast acting, quick decisions and a vulnerability beacuse higher skills is not available in place. A part of these prehospital alarms is about children and which does make the situation more specific because it is a category that distinguish from adults and to many nurse anesthetists is not a part of everyday life. These situations can many times lead to anxiety, stress and performance anxiety among the nurse anesthetist Purpose: To investigate the nurse anesthetist perspective of the prehospital course of care of children with respiratory problems. Method: The study has been conducted with a qualitative method where the data collection consisted of ten semi structured interviews. The data analysis was performed on the basis of qualitative content analysis. Result: The result consists of four main categories with subcategories. The four main categories are: Stress affects the care, The prerequisites for proper care require preparation, The care is affected by a variety of factors and the course of care affects the nurse anesthetist emotionally. These four main categories represent what the nurse anesthetist highlighted as most relevant around that phenomenon which the study intends to gain deeper understanding of. Conclusion: More research about nurse anesthetist experiences of caring for children with respiratory problems prehospital is needed to facilitate the nurse anesthetist uncertainty and processing in connection with these events.

Introduktion: Ambulanssjuksköterskors möte med akut sjuka barn är få och larmen med sjuka spädbarn är ännu färre. Med en ökad centralisering ökar även fenomenet av prehospitala förlossningar och i förlängningen exponeringen av det nyfödda barnet och deras eventuella komplikationer. Syftet: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor där datan analyserades med innehållsanalys. Resultat: Två kategorier: Att vara i behov av ökad kompetens och Att ge och få stöd är viktigt var resultatet av analysen. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade lite erfarenhet av luftvägshantering prehospitalt på spädbarn. De upplevde att deras utbildning var bristfällig i området. Allt detta beskrevs vara faktorer som skapade en negativ stress runt hela processen av omhändertagandet. De fann trots detta möjligheten att ge föräldrarna stöd och fann själva stöd hos sina kollegor både kompetensmässigt under tiden av omhändertagande och känslomässigt efteråt. Slutsats: Spädbarn med ofri luftväg är en patientgrupp med komplexa vårdbehov, där ambulanssjuksköterskan utmanas kompetensmässigt och känslomässigt. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad kunskap inom området. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation som ett spädbarn med ofri luftväg innebär. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området.

ABSTRACT Background: As it is unusual for prehospital deliverys, there is difficulty in creating a practical routine about the operation of prehospital deliverys. It places demands on prehospital deliverys, which may increase with a longer distance to obstetricsdepartments due to the changing and ongoing centralized obstetrics. This places a higher requirement on ambulance nurses and the risk of complications is associated with prehospital deliverys. Aim: The purpose was to describe the ambulance nurse`s experiences of prehospital deliverys. Methods: Semi-structured interviews were used as data collection methods, which were then analyzed by qualitative content analysis. Eleven ambulance nurses participated and one pilot study was performed. Five categories were developed during the analysisphase, under which there are additional fifteen sub-categories describing ambulance nurse's experience of prehospital deliverys. Result: The five categories that came out were: Ambulance nurses´ experience of meeting the mission, the family, insufficiency, support and safety and the desire and importance of knowledge. The mission gave stress which meant both positive and negative emotions such as adrenaline boost and focus, while feeling a lot of responsibility and being unsure of possible complications. Important towards patient and relatives to keep calm and safe treatment to creating trust when it is for the woman that giving birth is a life-changing experience. Everyone experienced it limited with resources and equipment for the child and if you had two bad patients at the same time. Drugs as pain relief to the woman who was giving birth there were almost nonexistent and other drugs were missing. Preparing and having an action plan and cooperation with obstetrics departments experienced everyone gave greater security to everyone. The knowledge of a complication-free childbirth felt the ambulance nurses that they had however insufficient experience-based knowledge of childbirths, especially if complications arose. The ambulance nurses felt very insecure, lonely and powerless in difficult complications. All ambulance nurses expressed a desire for increased knowledge, regular practical training on the management of prehospital deliverys and hospitalization. Conclusion: Complications proved to be a major lack of knowledge, and all informants demanded more knowledge in the form of education, practical delivery in childbirth and that it is provided continuously because it is such a unique event. Patient safety can be improved if the ambulance nurse is given increased security through increased knowledge. It is therefore important that ambulance personnel have the right equipment, medicine, education and knowledge about childbirth care/prehospital deliverys. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Då det är ovanligt med förlossningar prehospitalt föreligger svårigheter att skapa en praktisk rutin kring handhavandet av att förlösa prehospitalt. Det ställer krav på den prehospitala förlossningsvården, vilket kan komma att öka med ett längre avstånd till förlossningsavdelningar på grund av den förändrade och pågående centraliserade förlossningsvården. Detta ställer ett högre krav på ambulanssjuksköterskor och då risken för komplikationer finns i samband med att förlösa prehospitalt. Syfte: Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av att förlösa prehospitalt. Metod: Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod, vilka sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Elva ambulanssjuksköterskor deltog och en pilotstudie utfördes. Fem kategorier togs fram i analysfasen och under dessa finns ytterligare femton sub-kategorier som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser av uppdrag med att förlösa prehospitalt. Resultat: De fem kategorierna som kom fram var: Ambulanssjuksköterskans upplevelser av att möta uppdraget, familjen, otillräcklighet, stöd och trygghet samt önskan och betydelsen av kunskap. Uppdraget gav stress som innebar både positiva och negativa känslor såsom att det gav ett adrenalinpåslag och informanterna blev fokuserade samtidigt som de kände ett stort ansvar och de blev otrygga inför eventuella komplikationer. Viktigt att inför patient och anhöriga att de behöll ett lugnt och tryggt bemötande utåt för att skapa tillit då det för den födande patienten, är en livsomvälvande upplevelse. Alla upplevde det begränsat med resurser och utrustning för barnet och om de fick två dåliga patienter samtidigt. Läkemedel som smärtlindring till den födande kvinnan var nästintill obefintlig och även andra läkemedel saknades. Att förbereda sig och ha en handlingsplan samt samarbete med förlossningen upplevde alla gav en större trygghet. Kunskapen av en komplikationsfri förlossning ansåg ambulanssjuksköterskorna sig ha dock uttryckte de att de saknade tillräckligt med erfarenhetsbaserad kunskap av förlossningar, särskilt om komplikationer uppstod. Ambulanssjuksköterskorna kände sig väldigt otrygga, ensamma och maktlösa vid svårare komplikationer. Ambulanssjuksköterskorna uttryckte en önskan om ökad kunskap, regelbunden praktisk träning kring handhavandet av en prehospital förlossning samt hospitering. Slutsats: Komplikationer visade sig vara en stor kunskapsbrist och här efterfrågade alla informanter mer kunskap i form av utbildning, praktiskt handhavande i förlossning och att det tillhandahålls kontinuerligt eftersom det är en sådan unik händelse. Patientsäkerheten kan förbättras om ambulanssjuksköterskan får en ökad trygghet genom ökad kunskap. Det är därför viktigt att ambulanssjuksköterskorna har rätt utrustning, läkemedel, utbildning och kunskap om förlossningsvården.