Upphovsrätten har alltid varit föremål för två motstående intressen, dels upphovsrättsinnehavarens intresse, dels det allmännas intresse. Det är upp till lagstiftaren att bibehålla denna balans och samtidigt förse båda parter med tillfredställande lösningar. De enheter som interagerar i denna balansakt för den här uppsatsen är: upphovsrätten i sig, undantag till och inskränkningar i upphovsrätten, Trestegsregeln vilken skall reglera undantagen och inskränkningarna samt skyddet av tekniska åtgärder. Den sistnämnda enheten är en indirekt reaktion på informationssamhällets ankomst där upphovsrättsskyddade verk kan kopieras digitalt samt spridas med minimal ansträngning. Det som utmärker informationssamhället är ett ökat antal av digitala intrång, särskilt över Internet, samt det faktum att kopian av verket helt motsvarar originalets kvalité. För att motarbeta piratkopiering i informationssamhället samt harmonisera medlemsstaternas olikheter gällande undantag till och begränsningar i upphovsrätten, har ett upphovsrättsdirektiv framarbetats. Sverige implementerade direktivet 1 juli, 2005 och syftet med den här uppsatsen är att undersöka huruvida implementeringen har upprätthållit eller förvrängt denna känsliga balansakt. Informationssamhällets ankomst har särskilt påverkat undantaget för privat bruk, dels p.g.a. att intrång från aktörer i denna sektor är svårkontrollerade, samt dels p.g.a. den olägenhet som ett intrång i användarnas privata sfär skulle utgöra. Utifrån det som behandlas i denna uppsats visar det sig att balansen har upprätthållits rent generellt, men att det även har uppstått särskilda effekter som kan orsaka, eller kan komma att orsaka en förvriden balans. Exempelvis har den svenska lagstiftaren intagit en mycket restriktiv ställning, inte bara gentemot digitalt privat bruk, utan även gentemot analog användning. Det framgår också att Trestegstestet och dess ställning i nationell lag kan vara beroende av lagstiftningstraditioner. Vidare riskerar verk som är föremål för förmånstagare av ett lagstiftat undantag till upphovsrätten, att låsas in p.g.a. skyddet av tekniska åtgärder. Problemet är relaterat till den svenska lagstiftarens val att inte implementera en bestämmelse för ett ikraftträdande av undantag för privat bruk. Generellt sett är detta problem mycket komplext vilket förhindrar en lösning på ett sådant här tidigt stadium. / Copyright has always been the subject of two conflicting interests, that of the copyright owner and that of the public. It is up to the legislator to maintain this balance in order to provide a solution somewhat satisfying for both parties. The constituent elements in the balancing act for this thesis are the copyright, the exceptions and limitations to the copyright, the Three-Step Test limiting the exceptions and limitations and the protection of technological measures. This last element is a reaction to the Information Society, where copyrighted work can be copied digitally and disseminated with minimal effort. An increasing amount of infringements, especially on the Internet, and the fact that the copy becomes identical in quality to the original have become typical for the Information Society. To combat piracy in the Information Society and to harmonise the discrepancies in the exceptions and limitations of the Member States’ national laws, the InfoSoc Directive has been issued. Sweden implemented the Directive on July 1, 2005 and the purpose of this thesis is to examine whether the implementation has maintained or distorted the delicate balancing act. The Information Society has affected the exception for private use in particular, partly because digital infringements in this sector are hard to control since the users are anonymous and partly because of the inconvenience of encroaching on the private sphere of the users. As concluded in this thesis, the balance has been generally maintained, however there are specific effects that may have caused or are capable of causing a distorted balance. For instance, the Swedish legislator has restricted not only digital private use, but also analogue private use. Moreover, the Three-Step Test and its impact in national law may be dependent on national legal traditions. Furthermore, works subjected to beneficiaries of the exception for private use, risk a lock-up because of the protection of technological measures. This problem is related to the Swedish legislator’s choice of not implementing an enforcement provision related to the exception for private use. As for this problem in general, its complexity prevents a solution at this stage.

No description available.

Idrottsjuridiken är ett underutvecklat rättsområde i Sverige och inom ämnesområdet finns mängder av frågor som behöver analyseras ytterligare. En sådan fråga är omfattningen av fotbollsspelarens arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter gentemot sin klubb. Fotbollsspelare utgör en speciell grupp på arbetsmarknaden som i många avseenden skiljer sig från normen av ”vanliga” anställda. Någon svensk rättspraxis för huruvida fotbollsspelare ska ses som arbetstagare finns ej. För att fastställa förhållandet måste en bedömning göras från fall till fall där flera avgörande omständigheter ska vägas in, exempelvis arbetets omfattning, ersättning och den personliga arbetsskyldigheten. Även om amatörspelare oftast inte uppfyller kriterierna torde majoriteten av de professionella fotbollsspelarna i Sverige göra det. Professionella herrfotbollsspelare i de högsta serierna i Sverige omfattas av herrfotbollens kollektivavtal med tillhörande spelaravtal. Kollektivavtalet ger spelarna rätt till kompetensutveckling och försäkringsskydd medan klubbarna erhåller fredsplikt under avtalstiden. Spelaravtalet reglerar bland annat spelarens åtaganden och ersättning. Svensk fotbolls egna avtal har bidragit till att skapa en större harmoni på arbetsmarknaden för fotbollsspelare i landet. Drygt femton år har gått sedan EG-domstolen genom Bosmandomen för första gången inkräktade på fotbollens domäner. Domstolen förkunnade att den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 i EG-fördraget kan gälla även fotbollsspelare. Sedan dess har spelarna fått allt mer att säga till om gentemot sina klubbar. Det internationella fotbollsförbundet (FIFA) stod under hård press från EU när de skapade de övergångsregler för internationella övergångar som trädde i kraft år 2001. Övergångsreglerna ger spelare rätt att ensidigt bryta sitt spelaravtal efter en skyddad period om två eller tre år (beroende på spelarens ålder) mot erläggande av skadestånd. Den nyligen förkunnade Websterdomen från idrottens högsta skiljedomstol, CAS, bekräftar och förtydligar övergångsreglerna. Enligt CAS ska skadeståndet beräknas såsom den sammanlagda återstoden av spelarens kommande löneutbetalningar enligt bilagan till spelaravtalet, om inte något annat tidigare blivit överenskommet mellan spelaren och klubben. Domen har skapat viss oro bland svenska fotbollsklubbar som nu undersöker möjligheterna att begränsa domens slagkraft. Ett sätt att lyckas med det, som även uppmärksammats av CAS, är att införa utköpsklausuler i spelaravtalen.

The purpose of this thesis is to investigate if a transfer restriction in a conveyance of real property for consideration is legally binding. In doctrine the legal situation is described as unclear. It will also be investigated if the restriction is binding in relation to the acquirer´s creditors and in relation to a new owner of the property. A transfer restriction in a conveyance of real property for consideration is legally binding between the parties and in relation to a new owner of the property. Even though the restriction is binding between the parties and in relation to a new owner, it is not binding in relation to the acquirer´s creditors. The Supreme Court has stated that it is a general legal principle that a transfer restriction in a conveyance for consideration is not binding in relation to the acquirer´s creditors. In this thesis it will also be argued that the legal situation is inconsequent. The reason for the inconsistency is that a restriction which stipulates a pre-emption right in a conveyance of real property for consideration is not legally binding. A pre-emption right and a transfer restriction mean the same thing for the acquirer. Both conditions limit the acquirer´s right to transfer the property.

In today’s society, employees are the businesses face toward the public. By establishing dress codes, companies can control the customers’ impression. The purpose of this thesis is to investigate and analyze the existing regulations regarding dress codes in companies. By doing this, this thesis will clarify the existing legal regulations regarding dress codes, employers’ possible demands towards their employees' appearance during work, possible sanctions from the employer and to investigate how far an employer can control the employees’ appearance in cases were the dress code interferes with religious views. Few regulations exist and unfortunately there is a lack of case law regarding dress codes. Protective clothing is regulated by law. Clothing required for reasons of health is governed by regulations issued by authorized authorities. Dress codes can be established by either agreements or unilateral employer regulations under the employers right to manage and distribute work in the work place. This within the limita­tion of generally accepted principles, meaning the management cannot be practiced in an arbitrary or unduly manner. Refusal to follow the dress code may be grounds for sanctions against the employee and may result in termination in case of continued negligence. The requirements for clothing during work must be proportional to the purpose. This means that when a conflict of interest arises, an assessment between the employer’s interest to keep the dress code and the employee’s reasons for refusing it shall be done. Employers need the dress code issued to account for religious views. A need to protect the people from illness, should necessitate the dress code to be orientated toward practical and hygienic reasons, rather than being orientated toward religious beliefs contrary to medical considerations. / I dagens samhälle drivs företag i vinstsyfte och arbetstagarna är deras ansikte utåt. Genom att upprätta klädkoder kan företag styra det intryck som kunderna möts av. Syftet med denna uppsats är att utreda och analysera gällande rätt rörande klädkoder på företag. Uppsatsen ska klargöra förekommande juridiska regleringar, vilka krav en arbetsgivare kan ställa på sina arbetstagare beträffande utseende, vilka möjligheter till sanktioner arbets­giva­ren har och utreda hur långt en arbetsgivare kan kontrollera de anställdas utseende i de fall då klädkoden kolliderar med religionsfriheten. Med klädkod avses i denna uppsats alla former av krav en arbetsgivare ställer på sina arbetstagare rörande klädval och utseende på arbetstid genom skriftligen fastslagna regler. Få juridiska regleringar finns och det förekommer en brist på praxis gällande kläd­koder. Skyddskläder regleras genom AML och kläder motiverade av hälsoskäl regleras genom föreskrifter från behöriga myndigheter. Klädkoder kan upprättas antingen genom avtal eller genom ensidig arbetsgivarreglering med stöd i arbetsledningsrätten. Arbets­lednings­­rätten ger arbetsgivare rätt att leda och fördela arbetet på arbetsplatsen med begränsning av god sed innebärande att arbetsledningen inte får utövas på ett godtyckligt eller otillbörligt sätt. Vägran att följa uppsatt klädkod kan utgöra grund för sanktioner mot arbets­tagaren och kan leda till uppsägning vid fortsatt misskötsamhet. Kraven på kläder ska vara proportionerliga mot syftet. Detta innebär att vid intresse­kon­flik­­ter ska en bedömning göras mellan arbetsgivarens skäl för klädkoden och arbets­ta­ga­­rens skäl till att vägra den. Arbetsgivare behöver i utfärdad klädkod ta hänsyn till reli­gions­frihet. Beho­vet att skydda människor från ohälsa kan motivera både att en klädkod måste tilläm­pas striktare och inskränkningar i bärandet av kläder av religiösa skäl.

With the advent of the EULIS project, the purpose of which was the unification of national real property registers, it is particularly interesting to study the differences between European legal systems in respect of real property registry law. This thesis compares Sweden and the Civil law system with Ireland and the Common law system. The purpose of this comparison is to illustrate the complications that might arise in transactions between different systems, and it will argue that future cooperation will benefit from being subject to one unified European Real Property Law. Sweden and Ireland differ in their definition of real property and land. Whereas the Swedish legislature defines land as a unit of earth surface that is registered in the Real Property Register, the Irish definition is broader and more abstract. This can cause confusion as to what is really purchased when a buyer from one country wishes to operate within the other. Both systems emphasise the necessity of form, not only in the actual purchase but also when registering the sale. Whereas registering the sale gives right of ownership over previous buyers, it is sufficient to present a contract of sale to establish right of ownership over any third party who might have a claim towards the seller. Registering the property also serves the purpose of having the transaction recognised by the state. The Irish system, however, has two systems of registration, where only one grants the buyer such recognition. This double registration system creates confusion for foreign actors on the Irish property market. EULIS has been developed to provide a single register to facilitate cross-border purchases. As of today it is simply a merged database consisting of information provided by each national real property register. As a consequence, units of property defined according to different legal definitions are presented as if they were similar, which might cause confusion. We propose that EULIS be accompanied by a single code of European real property law to avoid unnecessary bureaucracy and misunderstanding.

No description available.

Jag har i detta arbete undersökt hur rättsläget ser ut vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. I denna undersökning har jag primärt utgått från ett konsumentperspektiv för att se hur konsumenter är påverkade och kommer påverkas av den lagstiftning som finns på området. I dagsläget finns det två lagar som styr betalningsansvaret vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, nämligen 34 § konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Eftersom lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument inte gäller retroaktivt är fortfarande 34 § konsumentkreditlagen i kraft för avtal slutna före den 1 augusti 2010. Jag har gått igenom all relevant rättspraxis på området. När jag undersökte den äldre rättspraxis som finns upptäckte jag att bedömningen för vad som utgjorde grov oaktsamhet inte var optimal. Visst handlande som ansetts utgöra grov oaktsamhet borde enligt mitt tycke inte vara grov oaktsamhet. Stöd för en sådan uppfattning fann jag i flertalet av de utredningar som gjorts inför införandet av en ny lag.   Jag undersökte också hur den nya lagen var utformad och vilka eventuella problem som skulle kunna uppstå i och med den. Den nya lagen tillkom för att dels åtgärda de problem som fanns med den äldre 34 § konsumentkreditlagen, dels för att implementera delar av ett EU-direktiv, 2007/64/EG. Trots att jag anser att den nya lagen kommer att förbättra rättsläget för konsumenterna återfinns det också problem med densamma. De problem jag har identifierat gäller;   - avsaknaden av retroaktivitet för den nya lagen, - införandet av det för den svenska rätten helt nya begreppet särskilt klandervärt, - motiveringen till införandet av till exempel en självrisk vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrumentet och - den avsaknad av underlag för hur mycket av den nya lagen som konsumenten kommer att känna till ställd mot viljan hos lagstiftaren att införa handlingsdirigerande lagstiftning.   Jag har ansett att den nya lagen borde ha fått en retroaktiv verkan, att rekvisitet särskilt klandervärt bytts ut mot till exempel ett uppsåtsrekvisit och att det är väldigt tveksamt om de handlingsdirigerande lagreglerna kommer att få någon större genomslagskraft hos konsumenterna.

none

<p>Då en person har en nedsatt förmåga att fatta beslut om de egna ekonomiska angelägenheterna, med andra ord utföra rättshandlingar, kan det naturligt nog medföra problem både för denne själv och för det omgivande samhället. Förmyndarskapsrätten har upprättats för att ge skydd åt dessa personer som exempelvis kan vara psykiskt eller fysiskt sjuka, äldre personer eller underåriga. I enlighet med de förmyndarskapsrättsliga bestämmelserna i föräldrabalken, skall förmyndare förvalta den omyndiges tillgångar och företräda denne i angelägenheter som har samband med tillgångarna. För myndiga personer kan en god man eller förvaltare förordnas att bevaka den enskildes rätt, förvalta tillgångar och sörja för dennes person. Ställföreträdarna fyller en väldigt viktig funktion i dagens samhälle och blir allt fler till antalet. Både godmanskap, men i synnerhet förvaltarskap, har ökat markant i flertalet av landets kommuner. I början av 2000-talet fanns det ca 51 400 godmanskap och 4 800 förvaltarskap i landet, men statistik visar en betydande procentuell ökning. Många samhällsförändringar har bidragit till det ökade behovet av ställföreträdarskap. Exempelvis får inte anställda inom vård och omsorg hantera de hjälpbehövandes tillgångar som tidigare var vanligt och den hjälpbehövandes anhöriga bor allt oftare på längre geografiskt avstånd från denne. Förändringar inom psykiatrin har också skapat en ny behovsgrupp. Den tekniska utvecklingen och det ökade informationsflödet i samhället har också medfört att allt fler människor fått problem med att uppfylla de krav som dagligen ställs på oss.</p><p>Till följd av de komplicerade sammansättningar av uppgifter och ansvar som ett ställföreträdarskap i dag kan innebära, är lagstiftningens behörighets- och kvalifikationskrav, tillsammans med bestämmelserna om tillsynen över utförandet väldigt viktiga. Syftet med denna uppsats är främst att redogöra för lagstiftningen avseende förordnade förmyndare, gode män och förvaltare och de kvalifikations- och behörighetskrav som ställs på dessa. Uppsatsen redogör även för tillsynen utförd av överförmyndarna och länsstyrelsen. I uppsatsens näst sista kapitel diskuteras och analyseras huruvida lagstiftningen kan anses vara i reformbehov eller om den är tillräcklig för att uppnå ett rättssäkert ställföreträdarskap. Då uppsatsen är en juridisk framställning har rättsdogmatisk metod använts för att besvara frågeställningarna. Vidare har även en intervju genomförts, med en verksam jurist inom överförmyndarnämnden. Detta för att inhämta ytterligare underlag till analysen och för att utreda huruvida det finns interna föreskrifter för tillsynen och bedömningen av om en person är kvalificerad nog att förordnas.</p><p>Av uppsatsen framgår att uppgifterna som dagens ställföreträdarskap innebär ställer ett högre krav på kompetens. Bestämmelsen om vilka krav som fordras är dock omodern både till ordval och ur lagtekniskt hänseende. Rekvisiten är mycket generellt utformade, vilket medför en varierande bedömning beroende av beslutsfattaren, som i sin tur kan innebära en betydande risk för den hjälpbehövande. Lagstiftaren bör därför överväga en ändring av bestämmelsen. Beträffande tillsynslagstiftningen och specifikt den granskning överförmyndarna och länsstyrelsen skall utföra, får den med något undantag anses ge goda förutsättningar för en kompetent granskare att uppnå ett rättssäkert ställföreträdarskap. Bristerna i tillsynen avser i stället det tillsättningsförfarande varigenom överförmyndaren utses och den avsaknad av kompetenskrav som föreligger i lagstiftningen, vilket får som följd att övriga tillsynsbestämmelser inte fyller sin funktion. Lagstiftningen avseende kvalifikations- och behörighetsgrunderna samt tillsynen får sammantaget därför anses vara i reformbehov, då den inte uppnår ändamålet med ett rättssäkert ställföreträdarskap.</p>