With a rapid technology development it becomes easier for individuals to share their personal data. However, this also increases the processing of personal data and the risks of infringements of data protection. With an increasing globalisation the infringements of data protection frequently takes on cross border dimensions making it harder to determine where actions can be brought to enforce the data subject’s data protection rights. This thesis examines the possible ways of interpreting the rule of jurisdiction found in the General Data Protection Regulation (GDPR). Furthermore this thesis investigates the relationship between the GDPR and the Brussels Recast Regulation regarding international jurisdiction over infringements of data protection. After analysing judgements of the court of justice of the European Union and the scope and aims of the Regulations, the general conclusion in the thesis is that both the GDPR and the Brussels Recast Regulation can be applicable on infringements of data protection, provided that the data subject always has the opportunity to bring an action according to the jurisdictional rule of the GDPR. However, there are a lot of uncertainties that demand for an answer. These uncertainties for instance includes the question if, and in that case how, jurisdictional agreements for data privacy is allowed.

Ett joint venture är ett avtal om samverkan mellan två eller flera parter och kan förekomma i tre olika former, nämligen contractual joint venture, partnership joint venture samt corporate joint venture. Gemensamt för de tre formerna av joint ventures är att de alla bygger på ett joint venture-avtal, i vilket samarbetets ramar och regler utformas. Ett contractual joint venture är ett rent avtalsbaserat samarbete (grundat på ett joint venture-avtal), medan de andra två formerna utöver joint venture-avtalet även bildar en form av bolag. I samtliga rättsordningar som studerats inom ramen för denna uppsats, konstituerar ett contractual joint venture, joint venture-avtalet, någon form av bolag. Av detta följer att ett corporate joint venture i samtliga rättsordningar bildar ett bolag med dubbel bolagsstruktur. Har ett samarbete i form av ett joint venture ingåtts över landsgränser och en tvist uppstår, gäller det att veta vilket lands lag som skall tillämpas på tvisten. För att kunna bestämma vilket lands lag som är tillämplig måste det först avgöras vilken domstol som är behörig att avgöra tvisten. Vilken domstol som är behörig regleras olika beroende på om tvisten är av associationsrättslig eller kontraktsrättslig karaktär. Själva joint venture-bolaget regleras enligt associationsrättsliga regler, medan joint venture-avtalet kan komma att regleras av kontraktsrättsliga regler. Dock konstituerar joint venture-avtalet i alla de undersökta länderna en form av bolag och bör därmed regleras enligt associationsrättsliga regler. Enligt studier skall alla sorters bolag omfattas av reglerna om exklusiv behörighet, oavsett rättskapacitet. När frågan om behörig domstol har utretts, kan fråga om tillämplig lag behandlas. Även här är det av betydelse att veta om tvisten rör associationsrättsliga eller kontraktsrättsliga frågor. Enligt vissa skall ett joint venture-avtal, trots att det konstituerar ett bolag, regleras enligt kontraktsrättsliga regler, och således falla under Romkonventionens tillämpningsområde. Andra anser dock att undantaget i Romkonventionen angående associationsrättsliga spörsmål skall tolkas strikt, vilket får till följd att alla bolag oavsett struktur faller utanför Romkonventionens tillämpningsområde. Enligt min mening bör det enkla bolaget tolkas på samma sätt vad gäller domsrätt respektive lagval, eftersom reglerna om lagval togs fram som ett komplement till domsrättsreglerna. Vidare bör det vara upp till den nationella rättsordningen att utreda huruvida fråga är om ett bolag eller inte. Undantaget i Romkonventionen uttryckligen gjorts flexibelt av den anledning att olika rättsordningar har olika tolkningar av vad som konstituerar ett bolag. Detta får inom svensk rätt till följd att det enkla bolaget skall omfattas av associationsrättsliga regler och således inte av Romkonventionen. Vad gäller de schweiziska IP-reglerna i förhållande till de svenska reglerna skiljer sig dessa till viss del åt. Beträffande de associationsrättsliga reglerna tillämpas i båda länderna inkorporationsprincipen och regleringen är således densamma. När det gäller fråga om tillämplig lag för joint venture-avtal skiljer sig regleringen däremot åt. Inom svensk rätt konstituerar ett joint venture-avtal ett enkelt bolag och omfattas således av associationsrättsliga IP-regler. Även inom schweizisk rätt konstituerar ett joint venture-avtal en form av bolag. Här bestäms dock förhållandet mellan associationsrättsliga och kontraktsrättsliga regler av det konstituerade bolagets inre struktur. Finns en inre struktur, omfattas bolaget av de associationsrättsliga reglerna. Saknas en sådan inre struktur, tillämpas istället de kontraktsrättsliga principerna.

<p>Abstract</p><p>Sweden applies two different private international statutes to establish which country´s domestic law that is applicable in a certain situation regarding succession and will with connection to two or more states. The first private international law is the one used in relations between Sweden and the other Nordic states. The other private international law is the one used between Sweden and all other states than the Nordic ones. A proposal for a Regulation that regulate jurisdiction, applicable law, recognition and enforcement of decisions and authentic instruments in matters of succession and the creation of a European Certificate of Succession has been prepared by the Commission and was published in October 2009. This regulation will, if it enters into force, modify the situation in Sweden for applicable law on a situation regarding succession and will. A comparison between Swedish private international law regarding applicable law and the rules regarding applicable law according to the Regulation is performed in this thesis.</p>

<p>Ett joint venture är ett avtal om samverkan mellan två eller flera parter och kan förekomma i tre olika former, nämligen contractual joint venture, partnership joint venture samt corporate joint venture. Gemensamt för de tre formerna av joint ventures är att de alla bygger på ett joint venture-avtal, i vilket samarbetets ramar och regler utformas. Ett contractual joint venture är ett rent avtalsbaserat samarbete (grundat på ett joint venture-avtal), medan de andra två formerna utöver joint venture-avtalet även bildar en form av bolag. I samtliga rättsordningar som studerats inom ramen för denna uppsats, konstituerar ett contractual joint venture, joint venture-avtalet, någon form av bolag. Av detta följer att ett corporate joint venture i samtliga rättsordningar bildar ett bolag med dubbel bolagsstruktur.</p><p>Har ett samarbete i form av ett joint venture ingåtts över landsgränser och en tvist uppstår, gäller det att veta vilket lands lag som skall tillämpas på tvisten. För att kunna bestämma vilket lands lag som är tillämplig måste det först avgöras vilken domstol som är behörig att avgöra tvisten. Vilken domstol som är behörig regleras olika beroende på om tvisten är av associationsrättslig eller kontraktsrättslig karaktär. Själva joint venture-bolaget regleras enligt associationsrättsliga regler, medan joint venture-avtalet kan komma att regleras av kontraktsrättsliga regler. Dock konstituerar joint venture-avtalet i alla de undersökta länderna en form av bolag och bör därmed regleras enligt associationsrättsliga regler. Enligt studier skall alla sorters bolag omfattas av reglerna om exklusiv behörighet, oavsett rättskapacitet.</p><p>När frågan om behörig domstol har utretts, kan fråga om tillämplig lag behandlas. Även här är det av betydelse att veta om tvisten rör associationsrättsliga eller kontraktsrättsliga frågor. Enligt vissa skall ett joint venture-avtal, trots att det konstituerar ett bolag, regleras enligt kontraktsrättsliga regler, och således falla under Romkonventionens tillämpningsområde. Andra anser dock att undantaget i Romkonventionen angående associationsrättsliga spörsmål skall tolkas strikt, vilket får till följd att alla bolag oavsett struktur faller utanför Romkonventionens tillämpningsområde. Enligt min mening bör det enkla bolaget tolkas på samma sätt vad gäller domsrätt respektive lagval, eftersom reglerna om lagval togs fram som ett komplement till domsrättsreglerna. Vidare bör det vara upp till den nationella rättsordningen att utreda huruvida fråga är om ett bolag eller inte. Undantaget i Romkonventionen uttryckligen gjorts flexibelt av den anledning att olika rättsordningar har olika tolkningar av vad som konstituerar ett bolag. Detta får inom svensk rätt till följd att det enkla bolaget skall omfattas av associationsrättsliga regler och således inte av Romkonventionen.</p><p>Vad gäller de schweiziska IP-reglerna i förhållande till de svenska reglerna skiljer sig dessa till viss del åt. Beträffande de associationsrättsliga reglerna tillämpas i båda länderna inkorporationsprincipen och regleringen är således densamma. När det gäller fråga om tillämplig lag för joint venture-avtal skiljer sig regleringen däremot åt. Inom svensk rätt konstituerar ett joint venture-avtal ett enkelt bolag och omfattas således av associationsrättsliga IP-regler. Även inom schweizisk rätt konstituerar ett joint venture-avtal en form av bolag. Här bestäms dock förhållandet mellan associationsrättsliga och kontraktsrättsliga regler av det konstituerade bolagets inre struktur. Finns en inre struktur, omfattas bolaget av de associationsrättsliga reglerna. Saknas en sådan inre struktur, tillämpas istället de kontraktsrättsliga principerna.</p>

Abstract Sweden applies two different private international statutes to establish which country´s domestic law that is applicable in a certain situation regarding succession and will with connection to two or more states. The first private international law is the one used in relations between Sweden and the other Nordic states. The other private international law is the one used between Sweden and all other states than the Nordic ones. A proposal for a Regulation that regulate jurisdiction, applicable law, recognition and enforcement of decisions and authentic instruments in matters of succession and the creation of a European Certificate of Succession has been prepared by the Commission and was published in October 2009. This regulation will, if it enters into force, modify the situation in Sweden for applicable law on a situation regarding succession and will. A comparison between Swedish private international law regarding applicable law and the rules regarding applicable law according to the Regulation is performed in this thesis.

This thesis aims to examine the Swedish regulation regarding recognition of child marriages concluded abroad, and its coherence with the European Convention on Human Rights and the EU.  Since an amendment to the Swedish law, which became effective on January 1st 2019, marriages concluded abroad by people, who at the time of their marriage were below the age of 18, will not be recognised in Sweden unless there are exceptional circumstances. If the person is still under the age of 18 when the question of recognition arises there are no exceptions to the non-recognition.  This can be seen as a continuation of a development restricting the rules of recognition of child marriages that has been shaping the legislation for the last 20 years. According to the legislative history, the new amendment to the law aims to protect the child from marriage, treat all children equally, independent of their origin, as well as make Sweden a role model in the international community regarding child marriages. These objectives can all be questioned. The two first-mentioned objectives will most likely not be fulfilled by this legislation.  The European Convention on Human Rights protects, among other rights, the right to marry, the right to not be discriminated against and the right to family life. The Swedish law leaves small room for exceptions. This makes it questionable whether Swedish regulation fulfils the demands of the proportionality principle, which is a fundamental principle of the European Convention of Human Rights.  In the EU, the rules of marriageable age differ between different countries. Most countries allow people below the age of 18 to get married with the consent of either the authorities or their parents. In the Swedish regulation there are no exceptions for EU citizens. This means that the Swedish regulation might be in conflict with the rules on free movement as well as the principle of mutual recognition.   The conclusions drawn are that on the basis of the purpose of the law as well as its coherence with Sweden’s international commitments the law regarding recognition of child marriages is questionable.

In order to harmonize the international private law and simplify situations of cross-border inheritance, EU has imposed a new inheritance regulation, Regulation (EU) No 650/2012 on jurisdiction, applicable law, recognition and enforcement of decisions and acceptance and enforcement of authentic instruments in matters of succession and on the creation of a European Certificate of Succession. This regulation governs, among other things, jurisdiction and applicable law in situations of inheritance. The important connecting factor in determining jurisdiction and applicable law is habitual residence. That is why it is important to determine where the deceased person has their habitual residence since the member states’ national regulations look different and thereby have different definitions and interpretations of the term habitual residence. The clarification of the term in the inheritance regulation is therefore important. The question is how the term should be interpreted and which criteria are necessary to acquire habitual residence. The habitual residence term is interpreted as autonomous in the inheritance regulation. This means that the term is interpreted uniformly within all EU member states regardless of the states’ national interpretation of the term. Many circumstances should be taken into consideration when making a determination of habitual residence, such as regularity and duration of the deceased’s presence in the state concerned, the conditions and reasons for that presence, family relationships and social life. These circumstances show where the deceased has their centre of interests and, consequently, also their habitual residence. Furthermore, an analysis is made of which effects the application of the domicile principle will have, instead of the principle of nationality regarding jurisdiction and applicable law, in the Swedish law system. Since the Swedish courts already apply Swedish international private law where the domicile term is used as well as EU-regulations where the domicile principle is applied, it can be assumed that the courts in Sweden will not face particular difficulties in applying the residence principle. / För att harmonisera den internationella privaträtten och förenkla situationer gällande gränsöverskridande arvsrättsliga frågor har EU infört en ny arvsförordning, Förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 ”om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg”. Denna förordning reglerar bland annat behörig domstol och tillämplig lag vid arvsrättsliga situationer. För att kunna avgöra vilken domstol som är behörig samt vilken lag som kan bli tillämplig är anknytningskriteriet ”hemvist” avgörande enligt arvsförordningen. Därför är det viktigt att kunna fastställa var den avlidne personen har sin hemvist då medlemstaternas nationella regleringar ser olika ut och därmed har olika definitioner och tolkningar av hemvistbegreppet. Att begreppet förtydligas och klargörs i arvsförordningen är därför viktigt. Frågan är hur begreppet ska tolkas och vilka kriterier som krävs för att förvärva hemvist. Hemvistbegreppet tolkas som autonomt i arvsförordningen. Detta innebär att begreppet tolkas enhetligt inom alla EU:s medlemsstater oberoende av hur staternas nationella tolkning av begreppet lyder. För att kunna göra en hemvistbedömning ska flera omständigheter beaktas såsom regelbundenhet och varaktighet vid vistelsen, vistelsens situation och syfte samt familjeförhållanden och sociala relationer. Dessa faktorer visar var den avlidne har sitt intressecentrum och således även sin hemvist. Vidare utreds vilka effekter hemvistprincipens tillämpande, istället för nationalitetsprincipen vid behörig domstol och lagval, får i svensk rätt. Eftersom svenska domstolar redan tillämpar svensk internationell privaträtt där hemvistbegreppet används samt EU-förordningar där hemvistprincipen tillämpas, kan det antas att domstolarna i Sverige inte kommer möta särskilda svårigheter vid hemvistprincipens tillämpande.

No description available.

No description available.

<p>Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden.</p><p>I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.</p>