I PISA- undersökningen som gjordes 2012 visades det att svenska elever låg under medelvärdet när det gäller problemlösning i matematik. Vi har även uppmärksammat ute i verksamheten att elever kan ha svårt för problemlösning.  Denna studies syfte är att studera elevers uppfattningar av problemlösning inom matematik. Fokus ligger på textbaserade problemlösningsuppgifter. Vi har samlat in empiri genom videoinspelningar och studien består av 19 inspelningar. Vi har gjort en tematisk analys där vi har transkriberat, kodat och delat upp empirin i olika kategorier. Det centrala resultatet som kom fram genom denna studie var att uppgifter med mycket text och obekanta begrepp kan bli problematiskt för eleverna. Detta eftersom eleverna har svårt att ta till sig all information. Uppgiftens innehåll har även betydelse för hur eleverna vill arbeta. I vissa fall vill eleverna arbeta enskilt och i andra fall tillsammans med någon annan. Att rita till en uppgift samt användning av laborativt material kan vara bra hjälpmedel vid problemlösning. Även här har uppgiftens innehåll betydelse. Genom detta resultat kan vi se att det behövs mer forskning angående vilka förkunskaper elever behöver vid arbete med problemlösning. Även hur en uppgift skall konstrueras för att undvika att hinder uppkommer för eleverna. Den slutsats som kan dras genom denna studie är att elevernas uppfattningar av problemlösning beror på hur de har arbetat med det. En uppgift kan kännas svår ifall det finns något ord eller begrepp i texten som de inte förstår. Det kan även bero på arbetsformen till exempel enskilt arbete eller samarbete som gör att elever ser en uppgift som svår.

Syftet med arbetet är att undersöka vilka matematiska möjligheter legoaktiviteter ger och vilka matematiska kunskaper elever kan utveckla genom att bygga med lego.Vilket legomaterial finns och hur använder pedagoger lego som pedagogiskt verktyg i förskoleklass? Elever och pedagoger har intervjuats och observationer har gjorts i tre förskoleklasser. Resultatet av arbetet visar att elever får möta matematik på många olika sätt genom att bygga med lego. De får möjlighet att lära sig lägesord, mängd, geometri, addition, multiplikation och att konkret se att multiplikation är kommutativ. Elever får även möjlighet att samarbeta, lösa problem, vara kreativa, skapa bilder av tal, träna minnet och att koncentrera sig.

Uppsatsens syfte är att studera förändringar i matematikundervisningen med avseende på problemlösning i samband med införandet av Lgr 80. För att undersöka detta studeras den professionella debatten i lärartidskriften Nämnaren. Det utvalda materialet för studien utgörs av artiklar från denna tidskrift för tidsperioden 1974-1985. För att lyfta fram det mest centrala i dessa texter används temaanalys. Politisk styrning och förändring i texter för matematikundervisningen studeras med utgångspunkt i läroplansteori utgående från Lundgren och tidskriften Nämnaren analyseras med utgångspunkt i Prytz definition av Lindensjö & Lundgrens arenamodell. I denna modell ses lärartidskrifter utgöra en arena av personer inblandade i beslutprocesser. Huvudfrågeställningarna utgörs dels av att undersöka vilka likheter och skillnader det finns i läroplanerna Lgr 69 och Lgr 80 med avseende på problemlösning och dels hur tidskriften Nämnaren behandlar detta område. Andra frågor handlar om Lgr 80:s roll och den professionella debattens funktion, då med hänseende på om debatten är preciserande eller vill förändra Lgr 80:s intentioner. Två arenor i den professionella debatten analyseras fram som nytt forskningsresultat. Dels forskararenan som utgörs av forskare, lärarutbildare och läroboksförfattare och dels stödarenan som utgörs av lärare.  Forskararenans preciserande funktion är att presentera nya forskningsrön och utgör därmed en direkt påverkan av styrdokumentens intentioner. Stödarenan däremot verkar stödjande för lärare. Övriga resultat är att i och med införandet av Lgr 80 blir problemlösning ett helt nytt begrepp och därmed kan Lgr 80 sägas vara med hänseende på problemlösning en nydanande reform. Den professionella debatten är preciserande i alla hänseenden utom vad det gäller problemlösning. Det som debatten följaktligen inte preciserar i Lgr 80 är momentet där elever ska analysera, värdera och dra slutsatser av problemlösningens resultat.

Detta konsumtionsarbete kartlägger delar av den forskning som gjorts om elevers lärande i matematikundervisning via problemlösning. Både svensk och internationell forskning har studerats, med tyngdpunkt på internationella studier genomförda efter 2005 och svenska studier genomförda efter 2000. Detta för att få fram ett så aktuellt resultat som möjligt. Konsumtionsarbetets syfte är att utreda hur elevers lärande påverkas av matematikundervisning via problemlösning och om elever med olika förutsättningar påverkas olika av ett sådant arbetssätt. Resultatet redogör dels för forskning som påvisar hur matematikundervisning via problemlösning kan påverka lärandefaktorer positivt. Exempel på sådana faktorer är lust och intresse till matematik, kunskaper om matematiskt innehåll och utveckling av matematiska förmågor. Resultatet lyfter även fram svårigheter och utmaningar som matematikundervisning via problemlösning medför, som exempelvis stort anspråk på förberedelsetid och anpassning till elever med olika förutsättningar. Slutsatsen som nås är att många lärandefaktorer påverkas positivt av matematikundervisning via problemlösning, men att arbetssättet ställer stora krav på lärarens kompetens och tidstillgång.

Studiens syfte var att undersöka hur utvalda grundskollärare i de tidigare åren arbetar med andraspråkselever i matematikundervisningen med fokus på problemlösning. Detta då vi visste att språket har en betydande roll i matematiken och är en kritisk aspekt för andraspråkselever. Data samlades in genom fem intervjuer med verksamma lärare och en observation av en matematiklektion som hade fokus på problemlösning. Detta resulterade i att vi upptäckte att lärare inte anpassar sin matematikundervisning specifikt för andraspråkselever. De tog dock upp exempel på svårigheter som kan uppstå för andraspråkselever i problemlösningsuppgifter. Språket som ett hinder utgjorde en röd tråd i lärarnas svar.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka elevers uppfattningar om algebra och problemlösning samt granska hur dessa uppfattningar påverkas beroende på elevernas val av gymnasieprogram, kön och slutbetyg i grundskolan. Syftet är vidare att ta reda på vilka eventuella hinder och svårigheter eleverna själva uppfattar då de använder algebra för att lösa matematiska problem. Som metod för att söka svar på syfte och frågeställningar har valts att genomföra en enkätundersökning med elever som går första året på gymnasiet och som läser antingen naturvetenskapsprogrammet eller bygg- och anläggningsprogrammet. Enkätundersökningen består av två delar, en del som undersöker elevers uppfattningar om matematik i allmänhet och algebra och problemlösning i synnerhet, samt en del som försöker reda ut vilka svårigheter eleverna uppfattar då de ska lösa matematiska problem med algebra. Svaren sammanställs genom en analys av vilka eventuella skillnader och likheter som finns beroende på elevernas val av gymnasieprogram, kön och betyg i grundskolan. Resultatet visar på att elever på naturvetenskapsprogrammet som hade MVG i betyg i grundskolan har en mer positiv inställning till algebra och problemlösning i jämförelse med elever från bygg- och anläggningsprogrammet som fått G i betyg. Vad gäller elevernas kön finns det inte några indikationer på att denna faktor har någon större påverkan på deras uppfattningar. Resultatet kan vara en indikation på att elevernas uppfattningar främst påverkas av deras förståelse för det algebraiska tankesättet. Det eleverna upplever som svårast när de ska lösa problem med hjälp av algebra är att översätta den skrivna texten till en algebraisk framställning. När eleverna löser matematiska problem indikerar även resultatet att de till stor del styrs av sina förväntningar och förutfattade föreställningar om uppgiften. Resultatet ger en indikation om att eleverna behöver arbeta mer med problemlösning i olika former för att genom det kunna träna upp sin resonemangsförmåga och sin förmåga att behärska alla de tre faserna, översättning, omskrivning och tolkning, i den algebraiska cykeln.

Detta examensarbete behandlar hur man genom att använda en resonerande problemlösningsmetodik kan påverka elevers lärande och intresse. Den innefattar också en studie om hur elever resonerar då man arbetar med uppgifter som behandlar taluppfattning om bråktal. Detta undersöks genom att jag har sammanställt en lektionsserie där elever resonerar kring uppgifter gruppvis och i helklass. För att mäta huruvida frågeställningen kan besvaras har jag använt mig av ett flertal metoder innefattande observationer, enkäter och intervjuer med både elever och lärare. En tendens jag sett i materialet är att klassrumsatmosfären påverkar elevers inställning till den resonerande metodiken både utifrån ett lärande- och intresseperspektiv. Dessa tendenser har jag knutit till Cobbs teorier om hur de sociomatematiska normerna har en viktig inverkan på elevers lärande.

I denna studie undersöks det hur lärare använder kommunikation för att utveckla elevers matematiska förmågor i problemlösning samt om det finns något samband mellan kommunikation och problemlösning. Detta undersöktes genom observationer och intervjuer av fem grundskollärare i årskurserna 1-4. Resultatet visar att lärare anser att kommunikationen är nödvändig för att elever ska ges möjligheten att utveckla förståelse för matematisk problemlösning. Specifikt genom att alla elever behöver ges tid för sig själv, att reflektera kring problemets innehåll för att sedan kunna föra ett matematiskt resonemang tillsammans med andra. Detta sätt är något som alla lärare använder i arbetet med problemlösning. Att reflektera själv innan argumentation i grupp tas vid är viktigt för att ge eleverna möjlighet att förstå problemet och för att själva komma fram till en rimlig lösning med hjälp av en eller flera lämpliga strategier. Men även för att utveckla sina matematiska förmågor i problemlösning. Resultatet visar också att kommunikation kan ske på olika sätt med hjälp av abstrakta och konkreta verktyg vilket även forskning hävdar. Studiens slutsats visar att lärare och forskning anser att kommunikation är nödvändig för elevers utveckling i matematisk problemlösning och att elever bör ges möjligheten att argumentera, reflektera, resonera och analysera kring valda strategier på olika sätt för att utvecklas till effektiva problemlösare. / <p>Matematik</p>

Syftet med den här litteraturstudien är att ta reda på vad forskningen säger om huruvida en varierad undervisning kan leda till ett större lärande för elever. Utifrån frågeställningen har såväl för- och nackdelar med läroboksbunden undervisning som laborativt arbetssätt belysts. Jag tittar på vad forskningen säger om hur en varierad undervisning skulle kunna gynna eleverna. Många har uppfattningen att läroboksbunden undervisning ses som något negativt samtidigt som laborativt arbetssätt ses som positivt. Det är därför som jag har valt att undersöka detta, genom att undersöka vad forskningen säger, för att ta reda på om det bara är negativt med läroboken och endast positivt med aborativt arbetssätt. Av den genomgångna forskningen framgår att en varierad undervisning är den bästa undervisningsformen, alltså att man arbetar med lärobok, konkret material och aktiviteter.

Matematik är ett av grundskolans med läromedelsbundna ämnen och då bör det ställas höga krav på att böckerna representerar samma innehåll som kursplanen för ämnet uttrycker. I problemlösnings-avsnittet av kursplanen för matematik finns det två punkter som beskriver det centrala innehållet i problemlösning för årskurs 4-6. Båda dessa punkter beskriver att problemlösningen ska relatera till vardagliga situationer.  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om problemlösningsinnehållet i matematikläromedel relaterar till vardagliga situationer och uppsatsen utgår från följande frågeställningar:  Hur vardagsnära är problemlösningsinnehållet i matematikläromedel? Hur förhåller sig problemlösningsinnehållet i Matematikboken Gamma och böckerna Pixel 6A samt 6B i en jämförelse med varandra?   För att besvara frågorna har vi i den här studien har vi analyserat och jämfört två läromedel för årskurs 6, Matematikboken Gamma och Pixel 6A samt 6B, med avseende att undersöka hur vardagliga situationerna i böckernas problemlösningsuppgifter faktiskt är. Böckernas innehåll analyserades genom att först kategorisera vilka uppgifter som kan anses vara problemlösningsuppgifter, och sedan placera de här uppgifterna någonstans på en tregradig skala av nivåer för vardagsanknytning. Resultatet visade det att båda läromedlen innehöll under 5% problemlösningsuppgifter och att mindre än en tredjedel av problemlösningsuppgifterna representerade situationer som alla eller i stort sett alla elever i årskurs 6 skulle uppfatta som vardagliga. Jämförelsen mellan böckerna visade att de båda är snarlika i hur väl de relaterar till vardagliga situationer i problemlösningsuppgifterna.