Denna uppsats är en kvalitativ programteoretisk utvärderingsstudie av Viva resurs, ett lokalt arbetsmarknadspolitiskt program i Umeå kommun. Studien undersöker hur fyra arbetsledare inom verksamheten arbetar med klienter och de problem och utmaningar de ställs inför i sin yrkesroll. Området arbetsrehabilitering har aktualiserats eftersom det under de senaste åren har skett förändringar på den arbetsmarknadspolitiska arenan. Som en konsekvens av detta ska människor som tidigare stod långt ifrån arbetsmarknaden nu arbetsprövas.Detta ställer i sin tur nya krav på kommunala arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket i sin tur förändrar socialarbetarens roll inom dessa program.Denna studie visar att arbetsledarna har en positiv människosyn gentemot de arbetssökande och att de arbetar med att stärka positiva mekanismer hos individen i enlighet med KASAM. Arbetsledarna lyfter fram utslussning och intern- och extern samordning som potentiella utvecklingsområden för verksamheten. Studien kommer fram till att arbetsledare inom Viva resurs identifierar att samordningsproblematiken leder till att vissa människor efter sin tid inom verksamheten slussas vidare runt i systemet utan att komma närmare arbetsmarknaden och att många av dessa regregerar i arbetsförmåga. Slutligen utmynnar studien i slutsatsen att arbetslinjens nuvarande utformning inte står i samklang med de vårdande principer som kännetecknar det sociala arbetet med klienterna.

Sammanfattning Syftet med studien är undersöka hur skolpersonal på en utvald skola, implementerar Friendsprogrammet och tillämpar arbetssättet i praktiken. Studien syftar även till att undersöka eventuella likheter och olikheter kring skolans sätt att implementera programmet jämfört med hur Friendsprogrammet är tänkt att implementeras. Vidare syftar studien till att undersöka om skolpersonal upplever att eventuella hinder, personella eller organisatoriska, påverkar implementeringen. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ ansats tillämpats. Empiri har inhämtats från en gruppintervju med tre lärare, Friendsorganisationen, Skolverket och kommunens hemsida. För att analysera materialet användes en programteoretisk analys, för att i sin tur kunna identifiera skillnader och likheter mellan Friendsprogrammets och skolans insatser samt arbetssätt. Resultatet visade att skolan inte hade implementerat alla delar av Friendsprogrammet, vilka kan bero på bristande organisatoriska och kontextuella förutsättningar, lärarnas olika arbetssätt, svårigheter att upprätthålla en hela-skola-ansats och en positiv inställning till programmet. Dessa slutsatser kan leda till en utveckling inom Friendsprogrammet och ge den utvalda skolan tydligare riktlinjer i deras arbete mot mobbning, som i sin tur kan stärka antimobbningsarbetet.

Den här studien är skriven på uppdrag av Stadsskolan i Mellanstad kommun. Syftet med studien är att, med utgångspunkt i Skolverkets allmänna råd, studera Stadsskolans likabehandlingsplan och hur Stadsskolan likabehandlingsteam anser att teamet arbetar mot mobbning. Stadsskolans likabehandlingsplan och likabehandlingsteams syn på arbetsprocessen mot mobbning sammanställs med hjälp av programteori. Skolverkets allmänna råd och Stadsskolans likabehandlingsarbete jämförs och analyseras för att upptäcka likheter och skillnader mellan dem. Tillvägagångssättet vid likabehandlingsärenden som likabehandlingsteamet på Stadsskolan lyfter fram har hög samstämmighet med Skolverkets allmänna råd för arbetet mot diskriminering och kränkande behandling och Stadsskolans likabehandlingsplan samt med det aktuella forskningsläget avseende mobbning. De största skillnaderna i likabehandlingsarbetet mellan perspektiven är hur likabehandlingsteamet och likabehandlingsplanen ser på de förebyggande insatserna. Det är relevant för den som arbetar inom elevhälsa att ta problemet med mobbning på allvar då forskningen visar att mobbning är ett omfattande problem. Insatserna mot mobbning behöver grundas i en stark samverkan mellan yrkesgrupper på skolan men även mellan skolan, vårdnadshavare och elever. Alla aktörer behöver arbeta åt samma håll för att kunna komma åt problemet och försöka motverka det.

Studien utgår från den Kompetensförsörjningsplan (bilaga 1) som Statens institutionsstyrelse (SiS) tagit fram efter ett regeringsbeslut 2021 (S2021/02861). Kompetensförsörjningsplanen är en strategi för att säkerställa rätt kompetens på rätt plats inom organisationen. Den förväntas därmed kunna bidra till att bemöta den kritik som legat till grund för regeringsbeslutet och i förlängningen kunna skapa en tryggare vård, bättre arbetsmiljö och högre säkerhet, samt klara de etiska krav som lyfts på hur verksamheten bör bedriva sin vård. En kunskapsöversikt undersöker innehåll och relevans, samt implementeringen av planen. Då tidigare forskning på implementering inom SiS saknas, redovisar studien relevant forskning kopplad till ämnet för att belysa förutsättningar och framgångsfaktorer. De teoretiska utgångspunkterna som används för att strukturera upp och analysera innehållet i kompetensförsörjningsplanen är programteori. ARUBA modellen som SiS valt som strategi för utvecklingsarbetet är därför grunden för hur vi använder programteorin, samt hur vi semistrukturerat de kvalitativa intervjuerna vi genomförde med personal inom SiS. För att förklara de inverkande faktorerna för implementering i stort, samt de specifika förutsättningar som SiS organisation har, använder vi organisationsteori och implementeringsteori. Vår slutsats är att flera delar av SiS fungerar väl och de har ambitionen samt en del förutsättningar för att åtgärda utmaningar som uppkommer. Dock finns det förbättringsområden inom delar av implementering, uppföljning och utvärdering. Vi menar att om myndigheten mobiliserar sig inom detta område skulle det öka förutsättningarna för implementeringen av kompetensförsörjningsplanen samt för framtida implementering av utvecklingsarbete. Genom normerade metoder och centraliserad styrning av utvecklingsarbetet skulle det öka enhetligheten som myndighet.

Att besitta goda digitala färdigheter blir en allt viktigare förutsättning för att både kunna vara aktiv och delta i ett demokratiskt samhälle samt klara vardagsnära sysslor. Biblioteket har i många fall kommit att bli en plats som både erbjuder digitala verktyg men också där man kan få hjälp med frågor av digital karaktär.  Syftet med den här studien var att förstå hur personal på folkbibliotek uppfattar arbetet med digital delaktighet och skapa en förståelse för hur folkbiblioteket främjar den delaktigheten. För att uppnå vårt syfte gjordes en fallstudie där fallet var projektet Ökad digital delaktighet i Örnsköldsviks kommun. Ett antal dokument kopplade till projektet analyserades och fem semistrukturerade intervjuer utfördes med nyckelpersoner i projektet. Programteori tillämpades för att beskriva strukturen i projektet och förstå hur de olika antaganden som gjordes relaterade till varandra medan ett teoretiskt ramverk över den digitala klyftan utformad av Jan Van Dijk användes  som begreppslig stomme i analysen. Analysen resulterade i en logisk modell som belyste att personalen på folkbibliotek har insett att deras och bibliotekets roll med att stödja personer i digitalt utanförskap är viktigt. Studien visade vidare att aktiviteter behöver anpassas utifrån användares olika förutsättningar och behov. Inte minst visade uppsatsen att arbete med digital delaktighet kräver samarbete med olika organisationer och myndigheter och att folkbibliotek kan vara en drivande kraft i lokala samhället.

In present study interviews with five officials and the gathering of documentation carried out in a reception center for newly arrived refugees located in a medium-sized municipality in central Sweden. The aim has been on the basis of the collected empirical data to evaluate how the municipality worked to promote the integration of newcomers, what measures were available, whether there were existing goals, and how they were formulated, and the extent to which they were implemented. This constituted, together with earlier research and systems theory based framework for the study's conclusions. The study showed that communication between and within the investigated unit was partly flawed. It has also showed that there was a degree of conflict in organizational approaches within the examined entity which could cause bottlenecks in the activity. The current study also showed the difficulty in estimating the resources currently needed to cover the need of, among others, Swedish for immigrants. / I föreliggande studie har intervjuer av fem tjänstemän samt insamlande av styrdokument genomförts i en mottagningsenhet för nyanlända flyktingar beläget i en medelstor kommun i Mellansverige. Syftet har utifrån insamlad empiri varit att utvärdera hur kommunen arbetat för att främja integrationen av de nyanlända, vilka insatser som stod till buds, huruvida det existerat uppsatta mål, samt hur dessa var formulerade och i vilken utsträckning de efterlevts. Detta utgjorde tillsammans med den utvalda forskningen och den systemteoretiska basen ramverket för studiens slutsatser vilka resultat- och analysdelen grundat sig på. Studien visade att kommunikationen mellan och inom undersökt verksamhet till viss del var bristfällig. Den har även påvisat att det förekom ett visst mått av stridande organisatoriskt synsätt inom den undersökta enheten vilket kunde orsaka flaskhalsar i verksamheten. Den genomförda studien visade även på svårigheten i att beräkna vilka resurser som för tillfället behövdes för att täcka behovet av bland annat SFI-platser.

Sammanfattning Bakgrund: Det finns flera antimobbningsprogram som syftar till att reducera mobbning och kränkande behandling, varav ett är Friendsprogrammet. Det syftar till att utbilda och stödja skolor i deras antimobbningsarbete. Med Friendsprogrammet kartläggs förekomsten av mobbning och kränkande behandling återkommande under tre år och resultatet analyseras och följs sedan upp. Arbetets utgångspunkt är en hela-skolan-ansats där samtliga i verksamheten ska ha kännedom om hur antimobbningsarbetet ska gå till utifrån förebyggande, främjande och åtgärdande insatser. Syfte: Med fokus på klasslärares upplevelser och erfarenheter ämnar föreliggande studie att undersöka klasslärarnas inställning till Friendsprogrammet på Åkerskolan (ett fiktivt namn). Studien syftar även till att undersöka Åkerskolans förutsättningar att bedriva ett antimobbningsarbete, med särskilt fokus på skolklimat, handlingsutrymme och ett systematiskt förhållningssätt. Metod: Studien har en kvalitativ ansats och empiri har inhämtats via semistrukturerade intervjuer med klasslärare på en Friendsskola och från skolans likabehandlingsplan. Utifrån studiens teoretiska ramverk analyseras skolans antimobbningsarbete. Resultat: Åkerskolan använder inte Friendsprogrammet i större utsträckning. Klasslärarnas inställning till programmet är överlag negativ, resultatet indikerar att de till viss del inte arbetar enligt ett systematiskt förhållningssätt och att de har ett stort handlingsutrymme att forma sitt antimobbningsarbete. Skolklimatet är positivt och det utgör förutsättningar att bedriva ett framgångsrikt antimobbningsarbete.

Syftet med studien var att utvärdera vad tidigare klienter på Lenagården HVB, ett behandlingshem för vuxna med psykiska problem, upplevde som värdefullt, respektive vad de upplevde som negativt eller saknade i sin behandling. Utvärderingsfrågorna utgick från Lenagårdens programteori samt aspekter som tidigare forskning kring institutionsbehandling pekat ut som viktiga för framgångsrik behandling. Data samlades in via kvalitativa intervjuer med fyra tidigare klienter. Systemteorin har använts som utgångspunkt för resultaatanalysen. Utvärderingen visar bland annat att gott bemötande i termer av vänlighet och respekt samt personalens kompetens ansågs vara värdefulla faktorer i behandlingen. Själva terapin och behandlingsmetoden ansågs av samtliga intervjupersoner vara givande. Individanpassade lösningar, delaktighet och en förtroendefull relation till terapeuten eller behandlaren var i sin tur avgörande faktorer för en positiv upplevelse av terapin och behandlingen. Andra faktorer som värdesattes var meningsfulla aktiviteter, att bo med andra klienter samt fortsatt kontakt med Lenagården efter avslutad behandling. Några negativa aspekter i behandlingen beskrevs som för lite personaltid, för kort vistelse samt brist på gemensamma aktiviteter. / The aim of this evaluation was to find out what former clients at Lenagården HVB, an institution for treatment of adults with psychological problems, experienced as important in their treatment and what they experienced as negative or missing. The questions answered by the former clients were based on the program theory of Lenagården as well as earlier research about residential treatment. Data was gathered by qualitative interviews with 4 former clients.System theory was used as a theoretical framework for the analysis of the results. The evaluation points out that the experience of being treated in a friendly and respectful manner, the staffs level of professional training and the treatment method in itself were considered important. A trustful relation to the therapist and participation in the treatment were essential for a positive experience of the treatment. Other important aspects of treatment were activities, living with other clients and continued relations with Lenagården after completed treatment. Some negative aspects that were mentioned were not enough time with the staff, too short stay and lack of organized activities.

The aim of the study was to explore the methods used in horticultural therapy gardens in rehabilitating people suffering from fatigue syndrome. Nine horticultural therapy gardens were contacted of wich three chose to participate. Using case study as method e-mail interviews was carried out with the participants about their establishment and what kind of theories they based their methods upon. The material collected from the interviews was complemented with additional data from the establishments web pages and information pamphlets. Collected data was processed trough content analysis and then formed as background for the development of a program theory for horticultural therapy. The results show some variations in how the different establishments practice horticultural therapy and how they assess and follow up their work. The program theory of horticultural therapy contains gardening and residing in the garden, conversational therapy, autogenic exercise and stress managment. These activities are expected to lead to a higher degree of self perception, a reevaluation of one´s conceptions and higher self esteem. Through these activities the participants are given an increased ability to handle their lives, which in turn is thought to make it possible for them to return to work or studies. The abcense of clearly defined goals with the rehabilitation makes it difficult to determine how effective it is in bringing people with fatigue syndrome back to work. / Syftet med studien var att undersöka hur trädgårdsrehabilitering tillämpas av några verksamheter för att göra en jämförelse i syfte att påvisa likheter och skillnader. Nio verksamheter kontaktades varav tre valde att delta. En fallstudie utfördes där de tre verksamhetsansvariga intervjuades via e-post om sina verksamheters organisation och grundfilosofi samt hur verksamheten utväderades och följdes upp. Som komplement till intervjuerna granskades även verksamheternas presentationer av sig själva på hemsidor och i broschyrer. Resultatet ger en bild av hur tre verksamheter som bedriver trädgårdsrehabilitering för utmattningsdrabbade är utformade, samt i vilken utsträckning de gör utvärderinga och uppföljningar. Gemensamma inslag i rehabiliteringen var trädgårdsvistelse/aktiviteter, hantverksaktiviteter, samtal, stresshantering och avslappningsövningar. Utvärderingar och uppföljningar skedde i varierande grad och med olika mätinstrument. Som en del i att försöka tydliggöra de tänkta verkningsmekanismerna i trädgårdsrehabiliteringen och ge en översiktlig bild av metoden, utformades även en programteori. Den utgår från verksamheternas metoder samt vetenskaplig evidens inom området. Programteorin visar hur de tänkta aktiviteterna förväntas leda fram till slutresultatet. Den, för trädgårdsrehabilitering, utformade programteorin innehåller vistelse i trädgård och trädgårdsarbete, samtalsterapi, avslappningsövningar och stresshantering. Aktiviteterna förväntas leda till en ökad självinsikt, ett ändrat förhållningssätt och en bättre självkänsla, och genom det en ökad förmåga att hantera sin livssituation. Detta antas ge de förutsättningar som behövs för att kunna återgå till arbetsliv eller studier, alternativt fortsätta rehabiliteringen med arbetsträning. Avsaknaden av tydliga, mätbara mål med rehabiliteringen gör det svårt att värdera hur effektiv rehabiliteringsformen egentligen är på att återinföra utmattningsdrabbade i arbetslivet.

Syftet med föreliggande studie är att skapa en programteori för stödprogrammet Kids’ Club och presentera denna i en enkel logisk modell. Studiens frågeställningar är: Vad är det stödprogrammet, i manualerna och tidigare studier, sägs behandla? Vilka antaganden vilar stödprogrammet på? Vad i stödprogrammet är det som sägs bidra till förändring? Vilka är de förväntade resultaten och effekterna av stödprogrammet? För att besvara frågorna och uppfylla studiens syfte har det empiriska materialet i form av tidigare studier och manualer för programmet analyserats utifrån en kvalitativ textanalytisk ansats. Resultatet visar att programmet utgår från traumateori och social inlärningsteori och syftar till att behandla många olika symtom. Stödprogrammet skall leda till att barnen får sociala färdigheter och lär sig lösa konflikter utan våld. De barn som medverkar i stödprogrammets gruppträffar ska också få minskad psykisk ohälsa och minskade beteendeproblem. I diskussionen lyfts frågor kring den begränsade tid programmet pågår samt riskerna med att sätta samman stödgrupper där barnen har vitt skilda problembilder. Slutligen ges rekommendationer för praktiskt socialt arbete kring vad som är viktigt att reflektera över, både avseende tid och gruppsammansättning.