Uppsatsen bygger på en undersökning där ett eventuellt samband mellan svenskfödda lyssnares är upplevelse av vad som ett begripligt och lyssnarvänligt uttal hos andraspråkstalare, och durationen av de långa ljuden i betonade stavelser hos andraspråkstalare utreds. En lyssnargrupp bestående av 20 personer med svenska som förstaspråk fick lyssna på inspelningar av 6 andraspråkstalare som utifrån en bild och tio stödord skapade en berättelse. Lyssnarna betygsatte sedan talarnas uttal på skala från 1 till 6 utifrån kriterierna begriplighet och lyssnarvänlighet, och vid sidan av betygen gav de även skriftliga kommentarer om var och en av de sex talarna.           För att kunna bedöma och jämföra hur väl talarna lyckades realisera den komplementära längden användes talanalysprogrammet Praat. Undersökningen kan inte påvisa något samband mellan lyssnarnas betyg och talarnas förmåga att realisera den komplementära längden, men detta kan hänga samman med metodologiska problem. Lyssnarnas kommentarer visar emellertid på att flera talare lyssnar efter och värderar flyt högt och även att taltempot har en betydelse för upplevelsen av uttalet. Flyt definieras inte men ställt ofta i kontrast till ett hackigt uttal. Övriga faktorer som nämns i lyssnarnas kommentarer handlar ofta om segmentella och grammatiska faktorer och även om bland annat röststyrka och -kvalitet och om den berättartekniska förmågan.

Prosodimodeller som bl.a. kan användas i talsynteser grundar sig ofta på analyser av tal som består av enbart tonande segment. Framför tonlös konsonant saknar vokalsegments grundtonskurvor möjlig fortsättning och blir dessutom kortare. Detta brukar då justeras med hjälp av trunkering av grundtonskurvan. Tidigare studier har i korthet visat att skillnader, förutom trunkering, i vokalers grundtonskurva kan uppstå beroende på om efterföljande segment är tonande eller tonlöst. Med utgångspunkt från dessa studier undersöks i detta examensarbete grundtonskurvan i svenska satser. Även resultaten i denna studie visar att olika strategier i grundtonskurvan används, och att trunkering inte räcker för att förklara vad som sker med grundtonskurvan i dessa kontexter. Generellt visar resultaten på att det verkar viktigt för försökspersonerna att behålla den information som grundtonskurvan ger i form av max- och minimumvärde, och att fall och stigningar så långt det går bibehålls.

Det svenska samhället blir allt mer mångkulturellt och i takt med den ökade invandringen förändras klassrummen i de svenska skolorna. När individer flyttar till Sverige och börjar i skolan blir de andraspråkselever samt en del av det svenska samhället och måste lära sig det svenska språket. I min litteraturstudie har jag intresserat mig för faktorer som har betydelse för uttalsundervisning för elever med svenska som andraspråk. Syftet med denna litteraturstudie är att identifiera faktorer som i forskningen lyfts fram som väsentliga gällande uttalsundervisning bland elever med svenska som andraspråk. Dessutom syftar studien till att sammanställa och presentera på vilka sätt uttalsundervisning kan användas i klassrummet för att möjliggöra andraspråkselevers utveckling i uttal och förståelse av svenskans fonologi. I litteraturstudien har nationella och internationella forskningstexter samlats för att kunna ge en helhetsbild av vilka faktorer som är av betydelse när elever lär  sig ett nytt språk. Resultatet av litteraturstudien visar att lärare bör undervisa andraspråkselever i fonetik, vilket är läran om uttal och de minsta betydelseskiljande enheterna fonem och därefter arbeta med artikulation. Fonetik-utbildning leder till fonemisk medvetenhet och kan spela en viktig roll i undervisningen om uttal för att elever ska kunna komma vidare till ord- och frasnivå. Målet med den svenska uttalsundervisningen är att eleverna ska undvika att överföra strukturer från modersmålet och istället utveckla ett brytningsfritt uttal och lära sig svenska språkets prosodi.

Sammanfattning Målet med denna uppsats är att undersöka hur döva föreläsare signalerar vad som är biinformation i en deskriptiv teckenspråkstext. Materialet består av tre olika föreläsningar som analyserats i annotationsprogrammet ELAN. Biinformation kan dels bestå av längre utvikningar och dels parentetisk information i form av korta inskjutna avbrott i huvudinformationen. Längre utvikningar tycks kräva en tydlig och explicit inledning och avslutning i form av lexikala uttryck medan parentetiska kommentarer verkar kunna markeras enbart med prosodi och utnyttjandet av teckenrummet. Analysen visar att det är mycket vanligt att man utnyttjar spatial förskjutning för parenteser, antingen genom att byta hand, placera tecknen åt ena sidan eller att rent fysiskt förflytta sig i rummet. Då en parentes avslutar ett tema (termination) verkar den ofta få en spatial förskjutning åt höger (till skillnad mot i narrativa texter där parentetisk information placeras till vänster i teckenrummet). Den åtföljs även av höjda ögonbryn och ofta hålls parentesen samman med hjälp av teckenfragment. I de fall då man återgår till huvudtemat som om parentesen aldrig funnits (continuation) verkar man istället använda sammandragna ögonbryn, uppdragna kinder samt ibland även rynkad näsa och kisning. Spatial förskjutning åt höger verkar vara sällsynt i denna grupp. Däremot förekommer i några fall spatial förskjutning åt vänster men då tycks det krävas att man även byter aktiv hand så att vänsterhanden blir den primära artikulatorn. Det är även i denna grupp som man ibland återfinner en pekning hos vänsterhanden, en s.k. index-hold, vilken hjälper mottagaren att hålla huvudtemat i fokus. Slutsatsen är att döva talare klart och tydligt lotsar sina åhörare genom texten genom att signalera när man inleder och avslutar en utvikning eller ett parentetiskt inskott.

I denna kvantitativa studie undersöktes om personer med svenska som andraspråk hade svårare att uppfatta skånsk satsbetoning än personer med svenska som förstaspråk. Hypotesen var att det är särskilt svårt att uppfatta satsbetoningen när det följer ett annat ord efter ett starkt betonat ord inom samma yttrande. I skånska blir nämligen det följande ordet inte helt deaccentuerat, vilket dock är vanligt i många andra språk. Utan denna deaccentueringen kan det, enligt hypotesen, vara svårt att avgöra vilket ord som är mest betonat i yttrandet. I ett webbaserat perceptionstest som innefattade 16 korta meningar upplästa av en skånsk talare fick deltagarna besvara vilket ord i varje mening som de uppfattade som mest framhävt. Resultatet visade att deltagarna med svenska som andraspråk gjorde färre korrekta bedömningar av satsbetoningsplaceringen än deltagarna med svenska som förstaspråk. Resultatet visade dock bara en svag tendens till att denna svårighet var, i linje med hypotesen, relaterad till satsbetoningens placering. Däremot visade resultaten att svenskans ordaccenter hade en inverkan på hur deltagarna uppfattade satsbetoningen. En slutsats blev att det faktum att satsbetoning i tidigare studier har visat sig vara svårt att lära in i ett andraspråk, kan i viss mån bero på att den kan vara svår att uppfatta. Därtill kan det finnas skäl att även ta hänsyn till svenskans ordaccenter vid undervisning i basprosodi.

Vid undersökandet av röstkällan, och då framförallt röstkvalitet ur ett lingvistiskt perspektiv, är inspelning med accelerometer, eller strupmikrofon, en lovande metod som dock är i behov av förbättring. En ännu okänd aspekt är om vokalkvalitet påverkar korrelationen mellan sig- nalerna från strupe och mun, vilket denna studie ämnade klargöra. I studien ingick 8 friska, vuxna försöksdeltagare som fick yttra sekvenser av /pa/, /pi/, /pu/ och /pæ/, med olika intensi- tet, 3 olika tonhöjder och röstkvaliteterna modal, läckande och pressad. Resultaten visade att en regressionsmodell som tar hänsyn till vokalkvalitet har lägre MAE (en förbättring med i genom- snitt 0,34 dB SPL) och högre R2 än en baselinemodell utan någon interaktionsvariabel. Slutna vokaler tenderade att ha en flackare regressionskurva än öppna vokaler. Motsvarande modell gjordes också för röstkvalitet, och även den visade sig vara något bättre än baselinemodellen, dock utan särskilt tydliga tendenser. Vokalkvalitet har således en signifikant, men liten, effekt på förhållandet mellan accelerometer- och mikrofonsignal.

The public opinion on the favourability towards the police varies greatly in the different populations in the United States. This is a corpus linguistic study that investigates a possible change in semantic prosody of the word cop. The study also investigates the distribution of the keyword in the different subcorpora to see if it has driven an overall change in the semantic prosody. The source is the Corpus of Historical American English, dating from 1800 to 2009. The Corpus of Historical American English is divided into four subcategories that have a median of 51% fictional material throughout the corpus. The four subcategories in the corpus are fiction, news, popular magazines, and non-fictional books. The data are divided into two categories, the first one being the positive/neutral category and the second category being the negative category. Neutral/positive is when cop is used with neutral or positive connotations and the negative is when cop is used with negative connotations. The period studied is that of 1859 to 2009 and this time span is divided into four periods to be more manageable. The distribution of the word in the subcorpora shows that the cop is used mostly in fictional material. The results show that the use of cop in contextual positive or neutral situations increase during the time span. To further this matter additional studies on cop in other corpora from America and other parts of the speaking world would benefit the knowledge on the noun’s semantic prosody and to further knowledge in the public opinion on the police. / Befolkningens attityd i de Förenta staterna varierar kraftigt mellan olika grupperingarna inom landet. Detta är en korpuslingvistisk studie som undersöker en möjlig semantisk prosodisk förändring hos ordet cop. Studien utgår ifrån Corpus of Historical American English som dateras mellan 1800 – 2009. Den semantiska prosodin undersöks genom att dela in träffarna i två kategorier, användning i neutral/positiv semantisk prosodi och användning i negativ semantisk prosodi. Studien undersöker även distributionen av ordet i korpusens underkorpus för att se om distributionen kan ha en koppling till semantisk prosodi. Underkorpusen är skönlitteratur, nyheter, populärmagasin och icke skönlitterära böcker. Tidsperioden som undersöks är 1859 – 2009 och denna period delas in i fyra mindre, mer hanterbara perioder. Resultatet visar att cop använts i en majoritet av skönlitterära texter i korpusen. Undersökningen visar att det finns en majoritet av negativ semantisk prosodisk användning under period 1 och 2. Period 3 skiftar lite mellan kategorierna men från 1940 hamnar cop i neutrala/positiv majoritet och Period 4 har en stark positiv semantisk prosodisk trend. Studien visar att cop har genomgått en förändring i ordets semantiska prosodi från negativ till neutral/positiv. För att utöka kunskapen kring detta ämne skulle fler undersökningar i fler korpus från de Förenta staterna och resten av den engelsktalande världen behöva göras. Detta skulle öka kunskapen kring ordets semantiska prosodi och kunna ge viss insikt i den offentliga attityden gentemot polisväsendet.

Prosody is the melody and rhythm of speech and language. Prosodic ability is of great importance for communication, and has been shown to be affected in adults with acquired brain injury. Studies have shown that Swedish children with specific language impairment have prosodic  difficulties to a greater extent than e.g. English speaking peers. It is thereby possible that prosodic ability is more vulnerable also in Swedish speaking adults with acquired brain injury. The aim of the present study was to assess prosodic ability in adults with acquired brain injury, and to evaluate the prosodic assessment procedure that was used. The relationship between prosodic ability and general language ability, location of injury and post-onset time was examined. Fifteen adults with acquired brain injury participated, six women and nine men, aged between 30 and 82 years. The participants were tested with an assessment procedure for prosody and parts of Neurolinguistic Assessment of Aphasia (A-ning). Prosodic problems were found at word, phrase and discourse level. No clear links between prosodic ability and location of injury or time post-onset were found. However, a deviant usage of focal accents with a preserved ability to produce word accents as a result of right hemisphere injuries was found. Furthermore, a relationship between prosodic ability and general language ability was found. The prosodic procedure was proven useful for assessment of adults with acquired brain injury, but it needs additional revision. The present study contributes with additional knowledge of prosodic ability in native Swedish speaking adults with acquired brain injury. / Prosodi är talets och språkets melodi och rytm. Den prosodiska förmågan är av stor betydelse för kommunikationen, och är ofta påverkad hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada. Forskning har visat att svenska barn med språkstörning har prosodiska svårigheter i större utsträckning än exempelvis engelsktalande barn med språkstörning. Därför är det möjligt att den prosodiska förmågan är mer sårbar även hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada, samt att utvärdera det undersökningsmaterial för prosodi som användes. Sambandet mellan prosodisk förmåga och språkförmåga, skadelokalisation och tid sedan skada undersöktes. I studien deltog 15 vuxna personer, 6 kvinnor och 9 män, mellan 30 och 82 år med förvärvad hjärnskada. Deltagarna testades avseende prosodi samt med delar ur Neurolingvistisk afasiundersökning (A-ning). Resultatet visade att prosodiska avvikelser förekom hos deltagarna på ord- fras- och diskursnivå. Inga tydliga samband fanns mellan prosodisk förmåga och skadelokalisation eller tid sedan skada. Högersidiga skador föreföll dock ge svårigheter att använda fokal accent, trots bevarad förmåga att använda ordaccenter. Vidare sågs ett samband mellan prosodisk och språklig förmåga. Undersökningsmaterialet för prosodi var användbart för testning av personer med förvärvad hjärnskada, men behöver utarbetas ytterligare. Föreliggande studie bidrar till kunskapen om prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål.

No description available.

Dialektal medvetenhet är en förmåga som grundas i en metaspråklig förmåga, det vill säga att kunna resonera kring språk och hantera språkliga enheter. Exempel på detta är att med hjälp av prosodi kunna utläsa information i tal såsom känslor och dialekter. Det finns relativt lite forskning angående barns dialektala medvetenhet. Däremot finns mer forskning inom metaspråklig utveckling. En god metaspråklig förmåga hör samman med god generell språkutveckling och en metaspråklig kompetens innebär ett senare stadium av språkutveckling. Resultat från tidigare studier har visat att metaspråklig förmåga börjar utvecklas vid en ålder av cirka fem år vad gäller bland annat intonation och dialektrelaterat tal. I föreliggande studie konstruerades ett testbatteri för att kartlägga dialektal medvetenhet i åldrarna fem till tolv år. I studien deltog tre åldersgrupper, 5-, 8- och 11-åringar, med tio barn i respektive åldersgrupp. Testet är uppbyggt i tre delar som undersöker olika aspekter av dialektal medvetenhet. Studien är genomförd i Östergötland med barn som förväntas identifiera sig med östgötsk dialekt. Resultatet i föreliggande studie bekräftar att viss metaspråklig kunskap finns etablerad hos de femåriga barnen och att det sker en gradvis ökning i utvecklingen mellan åldrarna vad gäller att kunna avgöra om två personer låter som att de kommer från samma region. En liknande ökning av metaspråklig utveckling finns mellan respektive åldersgrupp och visas i barnens sätt att resonera kring olika sätt att tala. Föreliggande studies resultat visar även att barnen vid åtta år uppnått en god förmåga att urskilja sitt eget sätt att tala bland andra regionsdialekter, dock påvisas ingen ytterligare ökning av denna förmåga vid elva års ålder. / Awareness of accents is an ability derived from metalinguistic skills, which includes being able to reason about language and being able to handle small language units. An example of this may be to be able to use prosodic features in order to understand expressions of feelings and regional accents. There is not much research regarding regional accent awareness in Swedish children. There is, on the other hand, more research available about metalinguistic ability in children. Metalinguistic ability is associated with a more advanced language development in general, which means that metalinguistic capacity belongs to a latter phase of language development. Results from recent research have shown that metalinguistic ability starts to develop by the age of five regarding intonation and regional accents. The present study has produced a test battery to survey accent awareness in the ages five to twelve years. In the study participated three age groups of 5, 8 and 11 years with ten children from each age group. The test comprises three parts that investigate different aspects of awareness of Swedish regional accents. The study is carried out in Östergötland in Sweden, with children expected to identify themself with the Swedish regional accent Östgötska. The results of the present study confirm that certain metalinguistic knowledge is established by the age of five and that there is a gradual development between the age groups regarding the ability to decide if two persons sound like they are coming from the same region.  A similar gradual development of metalinguistic awareness in respective ages is shown in the children’s way to reason about different ways to talk. The results of the present study also indicate that children by an age of eight have achieved the ability to distinguish their own way of talking among other regional accents. No further development of this ability by the age of eleven is demonstrated.