The Swedish language contains contrasts of tonal word accents, realized by change in the F0 contour. Contrasts of word accents require at least two syllables with stress on the first syllable of the word or a stressed syllable followed by a non-stressed. The purpose of the present study was to examine how five-year-old children living in Östergötland with typical language development produce and discriminate tonal word accents. In addition, it was investigated how these abilities affect each other and comparisons were made to a similar study on children living in Skåne. For elicitation of tonal word accents a set of pictures with contrastive tonal word accents was used. The children were recorded and their answers were evaluated by visual classification of their F0-curves. In a perceptual analysis of the children’s productions, 11 linguistically naive listeners evaluated 44 randomized words from the recordings. For the evaluation of the children’s perceptual ability a recording of the words was made. The words were presented randomly and the children were asked to point at the picture, which in their opinion, matched the word from the recording. The results show that the children have difficulties producing tonal word accents. The acoustic analysis for words with accent 1 agrees more with the model than words with accent 2, while the naive listeners more easily perceived words with accent 2. In accordance with the naive listeners, the children also perceived words with accent 2 more easily. / Det svenska språket innehåller prosodiska drag som realiseras genom betoning eller tonhöjdsförändring av ord eller delar av ord. Ett sådant drag är ordaccenter, som kan utgöra lexikala kontraster. Utvecklingen av prosodi och ordaccenter startar tidigt, redan vid födseln och utvecklas sedan tillsammans med övrig språkutveckling. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur femåriga östgötska barn med typisk språkutveckling producerar och diskriminerar ordaccentkontraster. Studien har även undersökt om dessa förmågor skiljer sig från varandra. Jämförelser har gjorts med en liknande studie på skånska femåringar. Barnens produktion testades med hjälp av fem ordpar med ordaccentkontraster, som spelades in och bedömdes genom okulär besiktning av F0-kurvor. Perceptuell bedömning av produktionen utfördes av 11 naiva lyssnare på 44 slumpvis utvalda ord. I undersökningen av barnens perceptuella förmåga att diskriminera mellan ordaccenterna fick de lyssna på en förinspelning av ordparen. Orden presenterades i slumpvis ordning och barnen pekade på den bild som bäst passade ihop med ordet de hörde. Studien visar att östgötska barn i likhet med skånska barn har svårt att i överensstämmelse med en vuxen modell producera ordaccenter. Jämförelse med modellen visar högre överensstämmelse med accent 1 än med accent 2, medan den naiva lyssnarbedömningen visar att accent 2 var lättare att uppfatta. Östgötska femåringar har även svårt att uppfatta ordaccenter. Studien visar dock att barnen har lättare att uppfatta ord med accentkontraster än att själva producera dem.

Sömnbrist påverkar människor fysiologiskt, kognitivt och emotionellt och kan innebära risker. Röstanalys är ett tänkbart sätt att identifiera sömnbrist, då forskning tyder på att även rösten påverkas. Syftet var att undersöka perceptuella kvaliteter hos röster som tidigare bedömts låta trötta, för att utröna hur dessa upplevs och utöka kunskap inom området. Fyrtiofyra deltagare skattade 12 röstkvaliteter hos upplevt trötta och pigga röster. Resultatet visade att röster som låter trötta upplevs mjukare, skrovligare, tunnare, svagare, har lägre och mindre varierande tonhöjd, har mer onaturlig rytm, gör fler misstag, har mindre hastighetsvariation, pratar långsammare, artikulerar sämre och har mindre inlevelse. Störst skillnader erhölls för prosodiska röstkvaliteter vilket föreslogs indikera att dessa kan ha större betydelse vid mänsklig tolkning av trötthet. Slutsatsen var att upplevt trötta röster upplevs annorlunda än pigga. Försök att detektera sömnbrist i röster föreslogs använda individuell jämförelse med utvilad röst som grund, samt kombinera akustiska och prosodiska mätmetoder.

I denna uppsats görs främst en kvantitativ analys av utländska testtagares prosodiska kompetens vid det test som ger utländska studerande behörighet till studier vid svenskt universitet eller högskola, det s.k. Tisus-testet. Studien har också ett mindre kvalitativt inslag i form av en näranalys. Syftet har varit att analysera hur godkända testtagare skiljer sig från underkända beträffande den prosodiska förmågan. Jämförelser har gjorts dels mellan dem som godkänts/underkänts på Tisus muntliga del i dess helhet, dels mellan dem som godkänts/underkänts på själva uttalsdelen. Materialet består av inspelade testsamtal och transkriptioner som utökats med prosodiska markeringar vid genomlyssnandet. Fokus har lagts på betoning av rätt sta-velse, förlängning av rätt ljud och realisering av accenter. Resultaten visar att alla som godkänts på hela det muntliga testet uppvisar en genomsnittligt högre basprosodisk kompetens jämfört med de underkända. De som godkänts på själva uttalsdelen realiserar de prosodiska reglerna korrekt i större utsträckning. Ett undantag finns dock bland de för uttalet underkända varför en mindre näranalys gjorts. De slutsatser som kan dras från denna undersökning tyder på att en god basprosodi har betydelse för möjligheten att klara Tisus och att därmed få bedriva akademiska studier i Sverige. Tonala drag i form av realisering av grav accent har emellertid ingen betydelse.

Syftet med studien är att undersöka hur andraspråksundervisning med fokus på uttalsträning kan utformas för att möjliggöra för inlärare att tillägna sig ett förståeligt uttal samt vilka svårigheter inlärare har i inlärningen av svenskt uttal. Studiens material samlades in genom samtalsintervjuer med fem pedagoger. Resultatet visar att samtliga informanter arbetar med prosodi, vokaler och konsonanter i uttalsundervisningen för att inlärare ska tillägna sig ett bra uttal. Samtidigt är det svenskans betoning, melodi och vokaler som inlärarna har svårt för. Informanterna betonar även vikten av att inlärarna lyssnar på olika varieteter av talad svenska. Studien och tidigare forskning påvisar vikten av att inkludera prosodi i andraspråksundervisningen eftersom en felaktig prosodi har stor betydelse för inlärares uttal i andraspråket. De delar i prosodin som resultatet betonar är satsmelodi, huvudbetoning och rytm vilka anses vara betydelsefulla för att andraspråksinlärare ska tillägna sig ett förståeligt uttal.

Denna kunskapsöversikt har syftet att undersöka och belysa hur elevers läsflyt kan utvecklas och hur lärare i den dagliga undervisningen kan arbeta inom området. Läsflyt innefattar två huvudkomponenter, vilka utgörs av automaticitet (automatiserad läsning) och prosodi (intonation och rytm). Frågeställningen som besvaras i texten är vad forskningen säger om vilka faktorer i undervisningen som har effekt för utvecklande av läsflyt i den tidiga läsinlärningen. Arbetet har genomförts genom systematisk litteratursökning i databaserna SwePub, ERC och ERIC samt sökmotorn LibSearch. Tio artiklar valdes ut vilka analyserades tematiskt. Resultatet lyfter tre teman: effekten av upprepad läsning, effekten av en verklig mottagare samt effekten av digitala verktyg. Resultatet visar att upprepad läsning är ett effektivt arbetssättför att utveckla läsflyt, både gällande automaticitet och prosodiskt läsande. Vidare är modellering centralt för att explicit visa hur läsflyt kommer till uttryck. För att motivera elever till att ägna sig åt upprepad läsning är det avgörande att ett meningsfullt syfte upprättas, vilket kan göras genom att ha en verklig mottagare. Genom bland annat digitala verktyg kan läsflytsträningen individualiseras. Diskussionen belyser bland annat hur nationella styrdokument, rådande lärandeteorier och individuell lärarstil påverkar hur läsflyt ges utrymme i undervisningen. Slutligen lyfts vår syn på kunskapsöversiktens svagheter samt förslag på vidare forskning inom området.

I detta arbete har jag undersökt hur musik kan återspegla och förstärka berättelser och budskap i fyra låttexter skrivna av fyra personer. Efter analys och tolkning av låttexterna, där färgmarkeringar baserat på olika tekniker och verktyg har använts, har musik skapats till de fyra texterna. Arbetet har kombinerat metoder som word-painting och prosodi, samt hämtat inspiration från musikparametrar tagna ur Musical Emotions Explained av Patrik N. Juslin. Arbetet har även inkluderat att pröva vilken utav tre utgångspunkter för komposition som lämpar sig bäst att starta från för respektive låt: melodi, ackord eller instrumentering/sound. Slutsatsen för arbetet är att både texternas övergripande struktur och själva innehållet i berättelserna påverkar den musikaliskt kreativa processen. Låttexterna har gett olika mycket inspiration och idéer, vilket har resulterat i unika skapandeprocesser och låtar, där jag anser att två utav låtarna har uppnått ett bättre resultat än de övriga två. Arbetet har gett en bättre och djupare förståelse för hur text och musik hänger ihop, och vidare har resultatet av undersökningen visat att text går att återspegla och förstärka i musik på såväl detaljnivå i enskilda ord, som på ett övergripande plan genom att lyfta textens djupgående tema, känslor och berättelser. Att återspegla och förstärka text i musik behöver däremot inte nödvändigtvis resultera i bättre låtar eller att åhörare blir mer berörda av texterna.

I kunskapskraven i skolämnet svenska för årskurs 3 står att:  ”Eleven kan läsa bekanta och elevnära texter med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. ” Ett gott läsflyt definieras i uppsatsen som automatiserad avkodningsförmåga, god ordigenkänning samt att läsa med prosodi. Ett frågeformulär utformades och skickades ut till pedagoger med utbildning i svenskämnet i förskoleklass samt årskurs 1–3. Frågeformuläret skickades via mail men lades även ut digitalt i en Facebookgrupp under en tvåveckorsperiod. Till sist sammanfattades svaren i resultatavsnittet vilket visade att uppsatsens hypotes stämde. Pedagogerna i undersökningen uttryckte emellertid en hel del förståelse för vad ett gott läsflyt var men det visade sig att endast två av 21 respondenter har en full förståelse av vad forsningen säger att fenomenet läsflyt innebär. Majoriteten av respondenterna ansåg att kunskapskravet ”Eleven kan läsa bekanta och elevnära texter med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. ” var tolkningsbart och därmed svårt att bedöma. Risken med att kunskapen om vad ett gott läsflyt innebär är bristfällig, är att utbildade pedagoger inte undervisar eleven på ett framgångsrikt sätt. Detta kan i sin tur leda till att eleven utvecklar en sämre läsförståelse.

Partikelverb är en typ av verb vars uttal, med obetonat verb och betonad partikel, är svårt att behärska för andraspråksinlärare. Detta inte minst i de fall där en motsvarande konstruktion finns som verb med efterföljande prepositionsfras, där prepositionen ska hållas obetonad. Denna uppsats bygger på en experimentell undersökning av vuxna avancerade andraspråksinlärares uttal av partikelverb och verb med prepositionsfras, jämfört med personer med svenska som förstaspråk. En eventuell relation mellan behärskningen av de två verbtyperna undersöks också, samt hur väl den ena verbtypen behärskas jämfört med den andra. Sammanlagt 24 deltagare, 12 andraspråksinlärare och 12 förstaspråkstalare, spelades in när de läste upp ett antal exempelmeningar, varefter uttalet analyserades. Resultaten visar att andraspråksinlärare uttalar partikelverb korrekt i signifikant lägre utsträckning än de med svenska som förstaspråk. Partikelverben uttalas dock i viss utsträckning inkorrekt även av förstaspråkstalarna. Verben med prepositionsfras uttalas korrekt i medelhög utsträckning av andraspråksinlärarna, men i mycket hög utsträckning av förstaspråkstalarna. Verb med prepositionsfras verkar alltså vara den enklare verbtypen att behärska. Ingen signifikant relation mellan behärskningen av de olika verbtyperna stod att finna, dock finns möjligheten till ett annat resultat på denna punkt vid ett större antal deltagare.

Syftet med arbetet är att undersöka explicit uttalsundervisning vid svenska för invandrare (SFI) under vårterminen 2022 ur ett lärarperspektiv. Detta görs med stöd av tre bärande forskningsfrågor som undersöker hur explicit uttalsundervisning förstås i förhållande till fonetik, fonologi och prosodi samt hur SFI-lärarna värderar sina egna förutsättningar att bedriva explicit uttalsundervisning. Undersökningen har skett genom en metodkombination där kvantitativa data har samlats in via en webbenkät samt genom uppföljande kvalitativa intervjuer. Arbetet vilar på en fenomenologisk grund där lärarnas upplevelser, uttryckta tankar och erfarenheter kring undersökningens kärna, det vill säga explicit uttalsundervisning, står i fokus. I intervjuerna utvecklar de deltagande SFI-lärarna sina tankar i samtal med forskaren och skapar en djupare förståelse och kunskap för ämnet i enlighet med det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar en ögonblicksbild av uttalsundervisningen vid SFI under vårterminen 2022 som den återges av informanterna. Bilden i sig är inte generaliserbar, men genom sin komplexa utformning tyder den på att uttalsundervisningen vid SFI förstås och praktiseras olika utifrån läraren och dennes individuella kunskap och intresse. De deltagande SFI-lärarna anser uttalsundervisning som en viktig komponent vid SFI men den utförs dock sällan systematiskt. Vokalljud, reduceringar och konsonantljud är de områden som oftast undervisas explicit och främst genom arbetsmetoder som högläsning i olika former. Uttalsundervisning vid SFI är idag relativt obeforskat men förhoppningsvis kan detta arbete bidra till att öka intresset för området.

Prosodi är en väsentlig komponent för att uppfatta och tala svenska. Forskning lyfter betoning och stavelsekvantitet som det mest centrala i korrekt prosodi, och är därmed det som prioriteras i en uttalsundervisning med begränsade resurser. Dock har flera obetonade ord betydelse för förståelsen av ett yttrande, trots att de har mindre artikulatorisk kvalité och ofta reduceras. Denna studie undersöker andraspråksinlärares perception av det obetonade ordet inte i vardaglig yttrandeprosodi, samt deras förmåga att särskilja ordet från de obetonade prepositionerna in och till. Studien genomförde ett perceptionstest där vuxna andraspråksinlärare i SFI lyssnade på meningar och svarade på frågor. Svaren analyserades för att se huruvida deltagarna uppfattade negationen i meningen eller inte. Resultaten visar att den totala andelen korrekta svar för båda experimentgrupper är 57%. Varken meningarna med negation samt motsvarande kontrollfrågor utan negation hade påtagligt större andel korrekta svar. Slutsatsen är att dessa andraspråksinlärare saknar den kognitiva medvetenhet som krävs för att uppfatta den prosodiska skillnaden mellan obetonade ord med likartad fonetisk struktur.